Svensk Energis vd Kjell Jansson frågar sig i en debattartikel hur man ska tolka regeringens nya förslag i Energieffektiviserings- propositionen.

Inom elbranschen slog insikten om att regeringen – kanske – vill förbjuda elhandelsföretagens fasta avgifter i sina prismodeller ned som en bomb i mitten av februari i år. Våra kunder kan redan idag hitta en uppsjö av avtal på Elpriskollen som just saknar en fast avgift, så varför bestämma att alla kunder – kanske – måste ha sådana avtal? 

Det råder idag avtalsfrihet på elmarknaden och konsumenter och företag på andra avreglerade marknader behöver inte tåla den här typen av beskäftiga ingripanden ovanifrån. Samma lösning passar inte alla.

Vi skriver dessutom ”kanske” eftersom det inte kan sägas klart att Energieffektiviseringspropositionen innehåller ett lagförslag med denna innebörd. Det som föreslås är att en ”elleverantörs debitering av kunderna ska avse uppmätta mängder”. För elbranschen är detta en självklarhet redan idag sedan reformen med månadsvis avläsning 2009.

Preliminärdebitering som Energieffektiviseringsdirektivets artikel 10 tar sikte på har avskaffats sedan länge för el i Sverige, men inte i alla andra EU-länder, därav artikel 10 i direktivet. Att en kund ska få snabb ekonomisk återkoppling på vidtagna åtgärder för energieffektivisering, fungerar alltså redan i Sverige.

Men hur ska denna nya bestämmelse tolkas? Ja, här är beskeden av högst varierande karaktär. Att den politiska viljan tycks vara ett förbud framgår av Anna-Karin Hatts pressmeddelande: ”Förslaget innebär ett förbud för elhandlare att ta ut en fast avgift som saknar samband med förbrukningen.”

Detta starka uttalande i pressmeddelandet har inte stöd i vare sig den föreslagna lagtexten (se ovan) eller den förklarande texten i propositionen: ”Det saknas dock anledning att formulera lagtexten som förbud mot de debiteringsmodeller som kan tänkas förekomma. I stället bör kravet utformas just som ett krav på att debiteringen ska avse uppmätta mängder.” (Prop. 2013/2014:174, sid 147.)

Utöver detta så gör regeringen i propositionen en hänvisning till en nyligen införd bestämmelse i fjärrvärmelagen med motsvarande lydelse. Den bestämmelsen har inte tolkats som att fasta avgifter inte får förekomma. Men ska alltså tolkas på ett annat sätt för el? Eller inte?

Förvirringen ökar när departementets tjänstemän i telefon och i uttalanden i media inte velat uttrycka sig tydligt i frågan: ”Jag kan inte uttala mig om var gränsen kommer att gå för när man ska anse att en otillåten fast avgift föreligger i ett avtal. Det blir Energimarknadsinspektionen och domstolarna som i slutändan får avgöra denna fråga…” (Nyhetsbrevet Montel.)

För elhandelsföretagen, som har åtaganden mot miljontals kunder varje dag, är oklarheten vad den nya lagstiftningen betyder mycket besvärande. Det är dessutom svårt att bedöma konsekvenserna av ett förbud mot fasta avgifter i elhandelsavtal. Våra medlemmar säger att det kan leda till trappstegsmodeller i prissättningen för att täcka fasta kostnader för de små förbrukarna. Det betyder ett högre pris per kWh om du är lägenhetskund och mängdrabatt för villaägare. Kunder som minskar sin energianvändning kan få ett högre pris. Konsekvenserna har inte utretts och det är svårt att se om det bidrar till fler åtgärder för energieffektivisering.

Som bekant har de nordiska energiministrarna en ambition att införa en nordisk slutkundsmarknad. Att då införa en särreglering på den svenska marknaden för prismodeller, kommer inte att förenkla för integrationen.

Våra medlemmar är varma tillskyndare av samhällets ambitioner att få förverkligat den kostnadseffektiva potentialen för energieffektivisering. Många av våra medlemmar arbetar med energitjänster för att hjälpa kunderna att göra det. Att förbjuda fasta avgifter, utan att utreda positiva och negativa konsekvenser, borde inte få förekomma.

Vi har därför begärt att riksdagen tydliggör lagstiftningens intention, helst med innebörden att inget förbud införs mot fasta avgifter. Dessutom behövs övergångsbestämmelse för att inte detta nya eventuella förbud mot fasta avgifter även ska gälla för existerande avtal. En sådan effekt skulle ställa till kaos och en rimlig samhällsservice till elmarknadens kunder och företag är en tydlig övergångsbestämmelse. Dessa två åtgärder skulle bidra till klara spelregler på elmarknaden och färre tvister mellan företag, kunder och myndigheter. Det skulle vi alla tjäna på.

Kjell Jansson
VD Svensk Energi