DEBATT
I regeringens budgetproposition påstås att tillkännagivanden om vattenkraften är slutbehandlade trots att centrala delar är pausade eller olösta, skriver Johan Hillström, ordförande för Västsvensk vattenkraftförening.

Regeringens påståenden om vattenkraften är en fabricerad sanning som kränker äganderätten. I budgetpropositionen för 2025/26 (Prop. 2025/26:1), utgiftsområde 20 (s.51), skriver regeringen att fem tillkännagivanden från riksdagen är ”slutbehandlade”. Det är ett påstående som väcker starka reaktioner – inte minst från de som är direkt drabbade av den utdragna och osäkra processen kring miljöprövningar och ersättningar för småskalig vattenkraft.

Bild: Finansminister Elisabeth Svantesson presenterar regeringens budget. Från regeringskansliet.se.

Regeringen hävdar att följande tillkännagivanden är färdigbehandlade:

1. Värna den småskaliga vattenkraften.

2. Säkerställa rättssäker och förutsägbar miljöprövning.

3. Ta hänsyn till kulturmiljöer i prövningen.

4. Beakta energiproduktionens betydelse.

5. Säkerställa att vattenkraftens miljöfond fungerar som stöd.

Men vad är verkligheten?

– Miljöfonden är pausad till 1 mars 2026. Verksamhetsutövare som står inför kostsamma omprövningar får inget stöd – trots att staten kräver att tidplanen följs. Det är ett direkt svek mot punkt 5.

– Småskalig vattenkraft hotas fortfarande. Många anläggningar riskerar nedläggning på grund av höga kostnader och otydliga regler. Punkt 1 är alltså långt ifrån uppfylld.

– Rättssäkerheten brister. Miljöprövningen är fortfarande oförutsägbar, dyr och ineffektiv. Punkt 2 är inte uppfylld.

– Kulturmiljöer och energinytta förbises. Dessa aspekter får inte tillräcklig vikt i prövningar, vilket underminerar punkt 3 och 4.

Det mest allvarliga är att äganderätten kränks å det grövsta. Verksamhetsutövare tvingas till kostsamma omprövningar utan att veta om de får behålla sin rätt att bedriva verksamhet – och utan att veta om miljöfonden ens finns kvar efter 1 mars 2026. Samtidigt kräver staten att tidplanen följs. Det är ett rättsosäkert system där ägare står med enorma ekonomiska risker, utan garantier.

Och detta sker under en borgerlig majoritet i riksdagen – där just äganderätten är en av borgerlighetens mest grundläggande principer. Har de glömt det? Har de övergett sin ideologiska kärna?

Att regeringen i ett av årets viktigaste dokument påstår att dessa frågor är färdigbehandlade, trots att centrala delar är pausade eller olösta, är inte bara missvisande – det är ett exempel på fabricerad sanning. En regering har ett ansvar att förhålla sig till verkligheten, inte att skapa en alternativ version av den.

Vad händer efter 1 mars 2026? Ingen vet om utbetalningarna från miljöfonden kommer att återupptas. Samtidigt fortsätter staten att kräva att omprövningarna genomförs enligt tidplan – vilket innebär enorma ekonomiska risker för verksamhetsutövare. Det är ett moment 22: kraven kvarstår, men stödet är borta.

Det är rimligt att fråga sig: har regeringen något i bakfickan som kommer att presenteras närmare valet 2026? Eller är detta ett sätt att skjuta problemen framför sig – på bekostnad av de drabbade?

Oavsett vilket, måste detta få politiska konsekvenser. En regering som inte förhåller sig till sanningen och som kränker äganderätten underminerar förtroendet för hela det demokratiska systemet.