Något samband mellan vilka kraftslag som producerar el och utsläppsnivåerna finns inte inom EU, säger miljökonsulten Magnus Nilsson. Däremot bränner frågan till i fråga om reduktionsplikten och skogsavverkningen. Vilka tänker regeringen göra mest förbannad – skogsnäringen eller bilisterna, frågar han.

Tusentals gånger har i intervjuer och debattinlägg upprepats att det är viktigt för klimatets skull att Sverige bygger ut vindkraften. Eller kärnkraften. Eller satsar ännu mer på biomassa.

Men något sådant samband mellan kraftslagen och klimatet finns inte. I varje fall är det väldigt svagt. Eftersom energisektorn omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS), är storleken på de totala utsläppen inom systemet bestämd i förväg. Den svenska publiken bjuds på den ena pseudodebatten efter den andra, konstaterar miljökonsulten Magnus Nilsson i ett inlägg på Dagens Arena:

”Över tiden blir utsläppen lika stora vare sig vi bygger ut, behåller eller stänger kärnkraften, oavsett om vi bygger ut vindkraften mycket eller lite, oavsett hur mycket biomassa vi använder för el- och värmeproduktion, oavsett antalet elbilar.”

Magnus Nilsson har en lång professionell bakgrund i olika expertroller inom bland annat Naturskyddsföreningen, Gröna bilister (där han var medgrundare), den mäktiga lobbyorganisationen T&E (European Federation for Transport & Environment) och regeringskansliet. Men trots att han många gånger upprepat att valet av kraftslag inte påverkar EU:s totala utsläpp, har påpekandet aldrig trängt igenom.

Varför det inte gjort det är en bra fråga, säger Magnus Nilsson.

”Jag kan bara spekulera, och en faktor kan vara att de nationella politikerna inte vill att folk ska fatta att de här frågorna i första hand avgörs på EU-nivå. Bilden har satt sig att EU handlar om internationell politik. Men det här är frågor där svenska folket i och med EU-medlemskapet delegerat beslutsfattandet att tas gemensamt av EU-kollektivet.”

Han ger ett annat exempel: att man i politiken har hävdat att utsläppsrätterna bör vara så dyra som möjligt. Logiskt sett borde ju ambitionen vara den omvända: ju billigare omställningen kan genomföras, desto bättre.

Magnus Nilsson

När diskussionen i tiden gick het om Vattenfalls stora innehav av kolkraft på kontinenten, argumenterade Magnus Nilsson för att en utförsäljning var feltänkt. Dels skulle Vattenfall, om man gjorde sig av med sin kolkraft, försämra sina möjligheter att hindra kraftindustrin att motverka en tuff klimatpolitik i EU. Dels skulle staten, via Vattenfall, kunna utnyttja det faktum att bolaget på den tiden, via sina tyska anläggningar, tilldelades en stor mängd gratis utsläppsrätter:

”Gratistilldelningen i kombination med de låga priserna på utsläppsrätter ger den svenska regeringen möjlighet att till i sammanhanget otroligt låg kostnad krympa EU:s utsläppsbubbla genom att annullera företagets gratistilldelning. Vattenfalls innehav av koleldade anläggningar på kontinenten är mot denna bakgrund en stor tillgång i klimatpolitiken.”

Med den nya regeringen har energipolitiken tveklöst fått en ny inriktning. Men i fråga om utsläppen är EU tvärtom i färd med att ytterligare skärpa sitt grepp. En aktuell fråga gäller EU:s stora klimatpaket Fit for 55.

”Vilka tänker Åkesson och Kristersson göra mer förbannade – skogsnäringen eller bilisterna?”, frågar Magnus Nilsson i det senaste blogginlägget på sin hemsida. ”För att kunna fixa billigare drivmedel, måste nämligen en ny regering sannolikt begränsa skogsägarnas möjligheter att avverka sina skogar.”

Kärnan i frågan är reduktionsplikten, som den nya regeringen vill minska till EU:s miniminivå.

I Sverige omfattar reduktionsplikten diesel och bensin och kan endast uppfyllas genom ökad inblandning av förnybara drivmedel (för närvarande till 30,5 procent i fråga om diesel och 7,8 procent för bensin). EU:s reduktionsplikt är på 6 procent, omfattar alla drivmedel och kan även uppfyllas genom elektrifiering eller sänkta utsläpp från till exempel raffinaderier.

Ett slopande av den svenska reduktionsplikten förmodas – enligt Naturvårdsverkets beräkning – innebära utsläpp som 2030 på årsbasis ligger ”betydligt över” 5 miljoner ton (koldioxidekvivalenter) över den utsläppsbana man hittills räknat med.

Med det spricker det nationella, svenska målet att under perioden 2010-2030 minska transportsektorns utsläpp med 70 procent. Det finns enligt Magnus Nilsson dessutom en risk att Sverige går från att i EU-sammanhang vara en ”överpresterare” (enligt unionens ansvarsfördelningsförordning, Effort Sharing Regulation, ESR) till att bli en ”underpresterare”.

Ända sedan ESR började gälla 2013 har Sverige överpresterat.

”Så länge detta fortsätter har Sverige en resurs både i klimatpolitiska och ekonomiska termer. Antingen annullerar Sverige denna överprestation, och i så fall leder den inhemska politiken till att utsläppen även inom EU minskar. Eller så säljer vi överprestationen till något annat EU-land, som inte klarat lagkraven. Det kan staten tjäna några miljarder på, men i så fall försvinner klimatnyttan med de inhemska insatserna”, förklarar Magnus Nilsson.

Det är här politiken kommer in. Fram till i fjol har de svenska överprestationerna i efterhand löpande annullerats i samband med hanteringen av budgetpropositionen. Med Miljöpartiet ute ur regeringen övergav socialdemokraterna i fjol denna princip i samband med de pågående förhandlingarna om EU:s framtida klimatlagstiftning.

Omläggningen är kopplad till nya krav på medlemsstaterna att öka nettoinlagringen av koldioxid i landskapet och träprodukter (LULUCF-förordningen, Land-Use, Land-Use Change and Forestry), vilket för Sveriges del sannolikt skulle kräva mycket kontroversiella restriktioner i fråga om skogsbrukets möjligheter till avverkning.

”S-regeringen ville undvika en konflikt med skogsnäringen. Tanken var att med hjälp av en bibehållen, tuff reduktionsplikt pressa ned de svenska ESR-utsläppen mera än vad EU-lagstiftningen kräver. ’Överprestationen’ tänkte man sedan använda till att kompensera för en lägre, svensk kolinlagring än LULUCF-förordningen kräver. På så sätt skulle man slippa införa restriktioner för skogsbruket”, säger Magnus Nilsson.

Med den nya regeringskonstellationen, som lovat lägre drivmedelsskatter och en nedtrappad reduktionsplikt, ser denna strategi ut att spricka. Konsekvensen blir att den planerade svenska överprestationen under ESR kommer att krympa rejält, kanske helt gå upp i rök.

”Utan överprestation under ESR kommer den nya regeringen sannolikt att tvingas begränsa virkesuttagen. Annars bryter Sverige mot EU-lagstiftningen”, säger Magnus Nilsson

Går det att påverka EU-lagstiftningen?

”Oddsen för att en svensk regering som vill försvaga EU:s klimatpolitik ska lyckas, är inte särskilt goda. Att Sverige under första halvåret 2023 agerar ordförandeland inom EU innebär paradoxalt nog dessutom att utrymmet för en svensk regering att driva en egen linje i aktuella lagstiftningsfrågor är mera begränsat än annars.”

”Så den nya regeringen kommer nog inte undan. Vilka tänker Åkesson och Kristersson göra mest förbannade – skogsnäringen eller bilisterna?”, frågar Magnus Nilsson.