Otydlig politik skapar oavklarade målkonflikter och minskad elproduktion. Våga ta beslut som stödjer elektrifieringen, uppmanar Jonas Bengtsson, vd för Vattenregleringsföretagen. – På många ställen måste kraftsystemet och klimatmålen väga tyngst medan stora miljöförbättringar kan nås på andra ställen.
Det är svårt att ”lagändra” sig ur den allt mer trängda situationen kring vattenkraftens miljöprövningar inom den nu beslutade omprövningspausen på ett år, påpekar Jonas Bengtsson, vd på Vattenregleringsföretagen. Det kan behövas lagändringar, men det tar tid att få sådana på plats. Branschen har därför siktat in sig på förordningsändringar. Om man inte vill förlänga pausen finns det ändå en hel del regeringen kan göra, menar han.
– Branschen har lagt fram flera förslag till ändringar i förordningar som regeringen mycket väl kan utföra på betydligt kortare tid än de lagändringar som egentligen skulle behövas, säger Jonas Bengtsson.
Bild: Renovering av Forhuvudforsens damm. Foto: Fortum.
Främst en politisk bedömning
Till exempel kan regeringen lägga fast riktvärdet på 1,5 TWh för maximal produktionsförlust i förordningstexten. Nu ligger det på Svenska kraftnäts lott att senast 29 september 2023 beskriva omprövningarnas möjliga konsekvenser ur ett elsystemperspektiv.
Uppgiften är svår och i grunden blir det en politisk avvägning mellan vilka kostnader, risker och alternativa miljöbelastningar samhället skall acceptera, menar Jonas Bengtsson. Regeringen måste därför vara tydlig med att avvägningar måste göras platsspecifikt med hänsyn till både kraftproduktion och naturvärden.
Kraft och miljö kan samverka
Man kommer inte undan att hänsynen till kraftsystemet och klimatmålen ibland måste få dominera, påpekar Bengtsson. På vissa platser måste man låta samhällets behov av energilagring, flexibilitet och effekt från vattenkraften väga tyngst medan man på andra platser gör åtgärder till förmån för den lokala naturmiljön.
– Det blir faktiskt väldigt mycket miljöförbättringar inom det riktvärde och den finansiering som är satt, men det tappas ofta bort, säger Jonas Bengtsson. Inom ramen för max 1,5 TWh produktionsförlust och via Vattenkraftens Miljöfond kommer stora lokala miljöförbättringar att nås.
Jonas Bengtsson
Regeringen måste styra
Vad man däremot har kunnat se från Vattenmyndigheter och länsstyrelser är ett ”maximalistiskt tillvägagångssätt”, menar Jonas Bengtsson. Med nuvarande lagstiftning och underliggande regelverk i ryggen anser de sig kunna kräva miljöåtgärder som kommer att överstiga 1,5 TWh i produktionsförlust och påverka reglerförmågan betydligt.
Regeringen behöver istället styra så att myndigheterna prioriterar de mest verkningsfulla miljöåtgärderna inom ramen för riktvärdet, påpekar Jonas Bengtsson. Enligt vattenförvaltningsförordningen ska den typen åtgärder utföras utan orimliga kostnader.
Återkommande pauser hotar
Vattenkraftens miljöprövningar har nu nått halvtid i den ettåriga paus som regeringen införde i februari 2023. Under ett seminarium i våras i riksdagen lyfte LRF och Energiföretagen fram hur EU:s vattendirektiv påverkar svensk elproduktion och livsmedelsstrategi, bland annat i förhållande till de legala frågeställningarna.
”Får vi inte ett bättre regelverk på plats så kommer miljöomprövningen att behöva pausas igen längre fram,” sa Johan Bladh, vattenkraftansvarig på Energiföretagen. ”Hade vi inte fått den här pausen så hade processen pausat sig själv. Jag tror inte att vi ens tar oss genom vattenkraftens miljöomprövningar om det inte blir smidigare framöver.”
EU-rättens paradox
En växande utmaning är att den svenska förvaltningstraditionen som under flera hundra år har fungerat utmärkt som bland annat en garant för demokrati och mot ministerstyre, idag krockar med EU-rätten. EU-rätten lämnar ett utrymme för nationell politisk avvägning mellan olika samhällsintressen. Det systemet räcker inte till i Sverige, där myndigheterna är självständiga och domstolarna dömer efter lagen.
– Det innebär att uttalanden från riksdagen och formuleringar i regeringsbeslut om vattenkraftens betydelse inte får den styrande verkan som man kanske tror att de har. Med tanke på både kraftsystemets och klimatmålens ökande behov är det en paradox som politiken visar sig ha mycket svårt att svara upp mot, säger Jonas Bengtsson.
Använd EU:s verktyg
Regeringen kan emellertid skärpa kravet på att använda EU-rättens verktyg när Vattenmyndigheterna (länsstyrelserna) ska väga mellan olika samhällsintressen, menar Jonas Bengtsson. I praktiken betyder det att peka ut fler KMV. Kraftigt Modifierade Vatten (KMV) är en särskild kategori ytvattenförekomster i EU:s vattendirektiv som tillåts vara fysisk förändrade för att det fyller en samhällsviktig funktion.
Svagt och svårgenomträngligt
Dagens vattenkraftpolitik vill både ha en vattenförvaltning med omfattande miljöåtgärder och samtidigt ändra förutsättningarna så mycket att elproducenterna både kan lagra och tappa vatten så elektrifieringen kan gynnas. Det går sådär, menar Jonas Bengtsson.
– Resultatet har genom årens lopp blivit en närmast ogenomtränglig svensk implementering av EU:s vattendirektiv, och legalt sett svaga politiska uttalanden om vattenkraftens nyttor. Nu står vi inför avgöranden i domstol, samtidigt som klimat- och säkerhetsläget försämrats, säger Jonas Bengtsson.
Oavklarad förståelse
Utan en storskalig och mångfaldig vattenkraft får Sverige stora kostnader och tekniska problem med både energi- och klimatpolitiska mål. Till Second Opinion har både Fortum och Vattenregleringsföretagen tidigare visat att vattenkraft kan bli en bristvara, egentligen ett häpnadsväckande scenario med tanke på det stora och ökande behovet för både energi till elektrifieringen och effekt till reglering, tycker Jonas Bengtsson.
Nu medför alla oavklarade intressemotsättningar att produktionsbortfallet framöver riskerar att bli större än nödvändigt. Det ger högre kostnader och större tapp av vattenkraftens nyttor i Sverige än i andra jämförbara länder.
Den politiska viljan
– Politiker måste våga ta ställning och göra de avvägningar som krävs. Det går inte alltid att uppfylla alla mål samtidigt, säger Jonas Bengtsson. Om den politiska viljan är att göra en avvägning mellan olika samhällsmål så måste man också se till att myndighetsapparaten levererar på det.
– Vi skulle gärna se tydligare ställningstaganden från politikerna, att de är beredda att utveckla vattenkraften, inte begränsa den, säger Jonas Bengtsson.
* * *
3 Kommentarer
Riksdag och regering är redan offside och har bara klantat till lagtexten som infiltrerats av miljö folk och ingen egentligen kan följa. Ministerstyre av myndigheter och domstolar, är enligt regeringsformen och praxis inte tillåtet. (Polen/Ungern är i blåsväder från EU för just detta.)
Inte helt obra att ha “Juridik till vardags” (Wahlström&Widstrands förlag.) tillgänglig och facklig grundkurs som bakgrund. På uppgiven “vd nivå” brister det i samhälls kunskap. Artikeln beskriver det, som om regering och riksdag faktiskt styrde, så är dock inte fallet och leder till ständiga misslyckanden, konkurser, även när det gäller vattenkraftens onödiga spill av vatten. (Att batterifabriken i Skellefteå blev något alls, beror på god kännedom om svenska samhället och dess myndigheter, domstolar.)
Gränsen som satts till max 1,5 Twh eller 171Mw kontinuerligt just nu, är inte huggen i sten utan kan minskas när el-överskottet blir mindre och även el-förlusterna i nätet måste räknas in. (Bara 51-60% når fram till konsumenten i de två hålen i väggen.) Avskeda folk är det vanligaste sättet att spara och då blev det 0,5 Milljoner som får gå på A-kassa. Inte särskilt smart när man klagar på personalbrist och att man inte kan hitta nya medarbetare. Unga nyutbildade brukar inte få något jobb inom yrket, utan tvingas studera vidare eller flytta från Norrland. Biologer blir oftare aktivister, som inte är anställningsbara utan måste skolas om. (Saknar också äkta samhälls kunskap.)
Hybrit fungerar men SSAB har aviserat besparingar med 500 Mkr, med brist på personal redan idag, blir man satt under överförmyndare om man traditionellt följer avskedsmönstret, då återstår vätgasreduktionens utbyggnad som får stryka på foten. Efterfrågan har gått ner avsevärt och det finns mycket billigt järnskrot i Ukraina.
H2 green steel fick inte köpa järnmalm av LKAB så den malmen måste komma från annat håll och då ligger Boden rätt avsides. Det som angavs som skäl misstänks vara svepskäl för att undvika stora förluster vid en konkurs. Vi har redan beskådat en gruvkonkurs i Kaunas, Pajala och vill inte ha några fler. Många ortsbor som lurades köpa aktier, är nu barskrapade för lång tid framåt. Norrland har de senaste 50-60 åren avsiktligt tömts på folk och arbetstillfällen.
Finns därför enorma El-överskott att ta av i SE1 och 2, använd detta och eventuellt Finsk kärnkraft och hantera myndigheter och domstolar inom demokratins ramverk. Regeringen kan tex. reducera budgetar till dessa, med samma demokratiska rättighet som infiltratörer och motvallare själva använder. Varför skulle bara vissa behöva bry sig i lagtexter, som dessutom är felskrivna (rättas ofta till lite senare i texten.) så innehållet förvrängs i underlydande led och domstolar, då rätt få läser hela lagtexten, eller text över huvud taget.
Har erfarenhet av trilska människor som tolkar lagtexter på ett sätt som jag brukar säga, inte ens riktigt bakom flötet varande lagtextskrivare skulle kunna hitta på.
Fick hela lagtexten “farligt avfall” och stök under lite längre ner i texten, att det var jag som avgjorde om det var avfall eller inte. (Skulle ha hindrat återanvändning av kläder tex.) Man måste läsa ända till slutet, så det blev lite jobbigt för drönaren och sådana onödigt fördyrande faktorer är det stort överskott på.
Lagtext ändringar gör varken från eller till, de läser ändå bara det som passar dem.
Är vattenkraft så given i el- systemet? Vi har haft en stabil tillförsel av regnvatten till våra älvar, men hur kommer vattentillförseln att fortsätta? idag är vi beroende av att naturen är vänlig och fyller våra vattenmagasin. Den enda oberoende energikällan är kärnkraft! Vindenergi kostar alldeles för mycket när den energin når kunden! Delar av vattenkraft går till att hålla vindkraften under armarna.
För att få ned kostnaderna på 1,5 TWh det vill säga kostnaderna för att nå kunden är att skrota all vindkraft, lita på att naturen är villig att fylla våra vattenmagasin med vatten och att det blåser. Den enda energikällan som är oberoende av vind, sol ochvatten är kärnkraft. De 1,5 TWh kan minska drastiskt.
Ett oroväckande debattinlägg. Samtidigt är det förståeligt i dagens mediala värld. Ett uttalande som väger kraftsystemet mot miljön torde sablas ner i ett Sverige som har allt mindre förståelse för realiteter. Samtidigt torde det vara mycket viktigt att just sådana avvägningar görs. Översynen av vattenkraftens produktionsenheter borde pausas ytterligare för att inte lamslå området. Vad som behövs i stället är effektivisering av befintlig vattenkraft så att reglerförmågan ökar. Skall vi öka produktionen enligt prognos så torde kraven på ökad kontinuerlig eleffekt som är lättreglerbar vara en förutsättning. Att göra den översyn som EUs regelverk kräver torde blockera ett sådant arbete.
Med tanke på länsstyrelserna närmast kan ses som aktivister inom miljöområdet torde den ansatta energibegränsningen på 1,5 TWh inte hållas. Värre är att hela denna process kommer att ge grus i maskineriet avseende modernisering/effektivisering av befintlig vattenkraft.
Min tilltro till att vi inom avsedd tidsram klarar de effektbehov som bland annat Hybrit och H2 Green Steel kräver är rätt låg.