Tysklands regering får stryk så det sjunger om det i den tyska riksrevisionens nya granskning av Energiewende.
Landets energipolitik baseras på verklighetsfrämmande antaganden. Målen för nätutbyggnaden har missats grovt. Förbundsregeringen har inte vidtagit de åtgärder som skulle behövas för en miljövänlig energiomställning och el till överkomliga priser, sägs bland annat.
Den svenska Riksrevisionens granskning av regeringens och myndigheternas arbete med energiomställningsarbetet i Sverige, publicerad i september i fjol, väckte uppmärksamhet för sin hårda kritik om senfärdigt agerande, kortsiktighet och dåliga konsekvensanalyser.
Toppbild: Bundesrechnungshof är den tyska motsvarigheten till Riksrevisionen.
I jämförelse framstår ändå den svenska granskningen som en mild sommarfläkt jämfört med den som Bundesrechnungshof häromdagen levererade om den tyska regeringens hantering av Energiewende, den tyska energiomställningen.
I motsats till den svenska Riksrevisionen, som lyder under riksdagen, står Bundesrechnungshof i rang över alla andra rättsnormer med ett kraftfullt mandat fastställt i grundlagen att agera som oavhängig kontrollinstans. Bundesrechnungshof betonar själv starkt begreppet transparens.
Bundesrechnungshofs granskning av Energiewende är den tredje i ordningen, och kritiken har skärpts för varje rapport. I den första granskningen, 2018, kritiserades förbundsregeringen för bland annat bristande koordination och styrning av omställningen och därav följande höga kostnader. Slutsatsen var då att den stora belastning som lagts på medborgarna och näringslivet inte stod i proportion till den nytta som levererats.
Den andra granskningen, 2021, utsträckte sig även till försörjningssäkerheten, och hade betydligt skärpts i tonfallet. I inget annat EU-land var elpriset för privathushåll lika högt som i Tyskland, 43 procent över EU-genomsnittet.
Nu i den tredje granskningen använder Bundesrechnungshof ord som att den bild som förbundsregeringen ger av arbetet med försörjningssäkerheten är ”förvrängd” och att de antaganden som åtgärderna för försörjningssäkerhet bygger på är ”verklighetsfrämmande”.
Detta återspeglas till exempel i att Tyskland från att vara en betydande nettoexportör av el i takt med avvecklad kärnkraft och kolkraft och trots minskad elanvändning gått till att vara nettoimportör, illustrerat med nedanstående kurva. Bundesrechnungshof varnar för att importberoendet är på väg att bli permanent.
En säker försörjning av el baserat på volatila förnybara kraftkällor förutsätter, påpekar Bundesrechnungshof, att ett redundant system med planerbar produktionskapacitet parallellt står till förfogande – plus att en omfattande utbyggnad av elnätet görs. Emellertid står det redan nu klart att framför allt landvindkraften inte kommer att hinna byggas ut i takt med de lagstadgade 2030-målen, att regeringen inte kommer att klara att få en planerbar backup-kapacitet på plats och att nätutbyggnaden ligger mycket långt efter planeringsmålen:
Från och med 2009 till och med tredje kvartalet 2023 hade bara 2 965 kilometer nya stamnätsledningar byggts, att jämföra med målet på ungefär 9 000 kilometer. Vilket som illustrationen ovan visar innebar att man låg efter i tidtabellen med sju år. Utöver detta står Tyskland inför att bygga ytterligare omkring 30 000 kilometer nya stamnätsledningar fram till 2045, om de långsiktiga planerna mot koldioxidneutralitet ska förverkligas. Som jämförelse har den genomsnittliga årsutbyggnadstakten för de senaste femton åren varit 200 kilometer – om takten inte ökas, kommer utbyggnadsmålet till 2045 med andra ord att försenas med 128 år, till år 2172.
Till detta omkring 93 000 kilometer nya ledningar i de underliggande elnäten redan till 2032, om planerna ska förverkligas.
I linje med detta har också kostnaderna för att hantera elnätets flaskhalsar stigit våldsamt i Tyskland och väntas förbli mycket höga framöver, så som bilden nedan sammanfattar. Från en årsnivå på 1,5 – 2 miljarder euro före energikrisen steg kostnaden i fjol till hisnande 10,9 miljarder euro (c. 122 miljarder kronor) och bedöms efter 2025 ligga på nivån 6,5 miljarder euro.
Diskrepansen mellan de politiska målen och utfästelserna jämfört med den faktiska utvecklingen går också i övrigt som en röd tråd genom Bundesrechnungshofs rapport. Till exempel överskrids det LOLE-mått (antalet statistiskt förväntade timmar under året då utbudet inte matchar efterfrågan på el) som Tyskland satt – 2,7 timmar – redan 2025 eller 2027 beroende på val av ENTSO-E:s scenarier.
Bundesrechnungshof varnar följaktligen för en betydande risk för elbrist redan under det här årtiondet och säger, utan omskrivningar, att inte bara förbundsregeringen, utan även tillsynsmyndigheten Bundesnetzagentur förmedlar en ”förvrängd” och ”opålitlig” bild om den faktiska försörjningssäkerheten.
Till detta kostnaderna, som med den nuvarande politiken kommer att fortsätta att raka i höjden, genom de massiva investeringar som krävs för nätutbyggnaden och hanteringen av systemkostnaderna. Detta äventyrar enligt Bundesrechnungshof inte bara den tyska ekonomin, utan också medborgarnas acceptans för Energiewende.
Så här såg de tyska elpriserna ut i fjol för hushållskunderna:
Medelpriset för elen med allt inräknat var totalt alltså 45,19 cent/kWh, motsvarande drygt 5 svenska kronor per kWh. Detta trots att Tyskland i juli 2022 lyfte den tidigare så kallade EEG-avgiften (för finansiering av subventioner till producenter av förnybar el) från elräkningen in i statsfinanserna. EEG-avgiften motsvarar enligt 2021 års nivå drygt 70 öre/kWh.
Elpriset på partimarknaden låg under 2023 historiskt högt och ska i takt med att det sjunker i princip driva ner totalkostnaden för kunden. Detta motverkas enligt Bundesrechnungshof av de kraftigt ökade kostnader som i Tyskland är att vänta genom utbyggnaden av nätet och systemskyddet.
Som jämförelse kostade nätutbyggnaden i Tyskland 107,4 miljarder euro för de sjutton åren 2007-2023 (genomsnitt 6,3 miljarder per år) och uppskattas av Bundesrechnungshof för de kommande tjugotvå åren 2024-2045 kosta totalt 463,7 miljarder euro (21,1 miljarder per år). I svensk valuta motsvarar detta 5 170 miljarder kronor, ungefär fyra gånger den svenska statsbudgeten.
Ett exempel på hur en saklig och artig, men samtidigt tillintetgörande utskåpning kan låta på effektiv tyska finns här, nämligen det uttalande som Bundsrechnungshofs president Kaj Scheller gör med anledning av den nya rapporten. Här i sammandrag:
Förbundsregeringen har inget fungerande system för styrning och uppföljning av Energiewende. Otillräcklig kapacitet och verklighetsfrämmande åtgärder äventyrar en säker elförsörjning, liksom också de mycket höga kostnaderna. En falsk bild ges av de faktiska kostnaderna för omställningen. Förbundsregeringen kan inte säkerställa att denna genomförs med så lite miljöbelastning som möjligt. Förbundsregeringen måste brådskande lägga om kursen, för att omställningen ska kunna lyckas.
Fotnot:
Bundesrechnungshofs rapport finns bara på tyska, dock med ett pressmeddelande på engelska här.
Illustrationerna i artikeln är tagna från Bundesrechnungshofs rapport.
9 Kommentarer
Följande text finns under 10.9 miljarder diagrammet.
”Erläuterung: Die Prognose aus dem Jahr 2022 basierte auf krisenbedingt sehr hohen Brennstoff- und Strom- preisen. Für das erste Halbjahr 2023 ermittelte die BNetzA inzwischen 1,66 Mrd. Euro vorläufige Gesamtkosten.”
Dvs över 9 miljarder euro i gissning…
Men tittar man istället på redispatchade volymer har de sjunkit 20,8TWh till 17,4TWh. 2022h1 till 2023h1
Men inget av detta är ju egentligen siffror från efter att kärnkraften är nedstängd där.
Jag har aldrig förstått hur man kan anse att det allra viktigaste här i världen är att undvika den stora klimatkatastrofen, och sen går man och lägger ned den mest effektiva och mest produktiva fossilfria energikällan man har, så att man dessutom måste plocka fram brunkolskraftverken ur malpåsen (läs: giftskåpet).
Det här gäller också lika mycket Sverige som Tyskland, även om Tysklands debacle var storskaligare, och vi bara behövt återstarta Karlshamn lite då och då.
Det är mycket bra att Second Opinion tar upp Tysklands problem som är avsevärda. Under den nuvarande regeringen fasades de sista 6 kärnkraftverken ut, de producerade årligen ungefär 65 terawattimmar fossilfri och stabil elektricitet. Ungefär 75 miljoner ton brunkol hade landet per år kunnat undvika med de 6 kärnkraftverken i drift.
De tyska flaskhalsavgifterna för 2023 på 10,9 miljarder euro (122 miljarder kr) är förvisso hissnande, som det står i artikeln.
Men det var också Svk´s svenska flaskhalsintäkter för 2023. Enligt not 3, sid 132 i
Svk´s årsredovisninge för 2023 så uppgick ”Intäkterna från årets flaskhalsintäkter till 33134 mnkr”.
Om man utgår från ungefär 84 miljoner invånare i Tyskland och 10,5 miljoner i Sverige så blir flaskhalskostnaden per invånare i Tyskland cirka 1450 kr.
Men i Sverige cirka 3160 kr per invånare.
Dvs drygt dubbelt så mycket per svensk som per tysk!
Varav en icke obetydlig del kommer från våra unika interna svenska flaskhalskostnader. Det slipper åtminstone Tyskland som är ett enda gemensamt elområde.
Varifrån får du att det är flaskhalsavgifter?
Tyskarna betalar detta som kostnader för att reglera ned och upp ute på marginalen. Helt enkelt för industri som antingen stänger ned eller står beredd att stänga ned givet förutbestämda kriterier.
Citat ur artikeln om dessa kostnader:
”I linje med detta har också kostnaderna för att hantera elnätets flaskhalsar stigit våldsamt i Tyskland och väntas förbli mycket höga framöver, så som bilden nedan sammanfattar. Från en årsnivå på 1,5 – 2 miljarder euro före energikrisen steg kostnaden i fjol till hisnande 10,9 miljarder euro (c. 122 miljarder kronor)….”
Där talas alltså om ”flaskhalsar”. Jag har utgått från att kostnaderna för dessa ”flaskhalsar” är just flaskhalsavgifter.
Men skulle det inte stämma så kan kanske någon berätta hur stora de tyska flaskhalsavgifterna verkligen var under 2023.
Såvitt jag vet är Tyskland inte uppdelat i elområden.
Den typ av kapacitetsavgifter/flaskhalsavgifter som förekommer i Sverige kan väl då rimligen inte uppstå i Tyskland.
Kostnad för att hantera elnätets flaskhalsar är inte detsamma som flaskhalsavgifter.
Det är sant att Tyskland, som de flesta andra EU-länder, är ett enda gemensamt elområde. Men Tyskland har, precis som Sverige, en massa ledningsförbindelser mellan Tyskland och dess grannländer. Totalt ett 10-tal, bl a Baltic Cable till södra Sverige.
Varje gång effekt passerar genom en sådan import/exportledning uppstår det trängselintäkter (som elkunderna naturligtvis får betala). Dessa trängselintäkter delas sedan fifty-fifty mellan TSO´n i vardera ändan på ledningen. Så visst får även tyska elkunder betala trängselavgifter.
I Sverige kommer storleksordningen två tredjedelar av Svk´s trängselintäkter från sådana import/exportledningar. Resten drar Svk in från ledningarna mellan våra inhemska, och ganska unika, elområden. Någon sådan inhemsk ”eltull” finns inte i Tyskland. Men trängselavgifter från deras import/exportledningar kommer de inte ifrån!
Det är ju som att diskutera om kronan eller klaven är viktigast på myntet, pengen ska ju tas ut av konsumenten i slutänden, Tyskland har ju historiskt betalat Danmark för att dra ner på vindkraften, det är högst reala pengar för tyska konsumenter. Nu har DK byggt en sladd till en annan dysfunktionell elmarknad UK. De är uppkopplade mot 4st nu, och tjänar tror jag, grovt på detta.