Tysklands agerande i energipolitiken, som oviljan att följa EU-direktiven och dela landet i elområden, driver väsentligt upp kostnaderna för grannländerna och deras elanvändare. Utan att exakta beräkningar kan göras lär det enbart för södra Sveriges del handla om miljarder kronor.
För Sverige som helhet innebär elområdesindelningen ändå en samhällsekonomisk vinst, säger Svenska kraftnäts elmarknadsanalytiker Stefan Svensson.
Elområdesindelningen är, som inte minst diskussionen på Second Opinion visat, en kontroversiell fråga, framför allt efter de enorma prisdifferenser mellan de svenska elområdena som uppstod särskilt åren 2021-2022. Men elområdesindelningen har många aspekter. En av dem är den tyska oviljan i trots mot EU att dela in landet i elområden, vilket snedvrider elmarknaden, förändrar elflödena och driver upp elpriserna i övriga Europa och framför allt i grannländerna.
En studie som tydligt visar på problemen, Study on the best forecast of remedial actions to mitigate market distortion, gjordes av den belgiska tillsynsmyndigheten CREG (Commission de Régulation de l’Électricitè et du Gaz) 2019. Alternativet till indelning i elområden – att i den operativa driften hårdhänt hantera flaskhalsarna i elnätet genom omdirigering och mothandel – inte bara snedvrider elmarknaden, utan är också ineffektivt och ökar osäkerheten i systemdriften.
Studien exemplifierar detta genom en analys av effekterna på dagen före-marknaden av de tyska systemoperatörernas omdirigering av elflödena under perioden oktober 2018 – februari 2019. Omdirigeringarna gjordes för att hantera flaskhalsar i elnätet, i huvudsak strukturella sådana, tidvis av en omfattning på 4 000 – 6000 MW.
Produktionsenheter, som baserat på utfallet i dagen före-auktionerna skulle ha producerat el, fick betalt för att avstå från det, medan omvänt andra som prismässigt inte hade kvalificerat sig för att producera el fick betalt för att ändå göra det.
Resultatet enligt CREG:s studie var att det elpris, som bestämdes för Tyskland i dagen före-auktionen, i genomsnitt låg ungefär 10 procent lägre än det skulle ha gjort, om de faktiska flaskhalsarna skulle ha beaktats i förutsättningarna för auktionerna. Dessa genomfördes med andra ord på falsk grund.
I praktiken borde det tyska spotpriset på elen alltså ha legat 10 procent – motsvarande 6,15 euro/MWh (7 öre/kWh) – högre än det i verkligheten låg. Nedreglerad billigare produktion som satte priset, ofta vindkraftsel, ersattes i slutändan av dyrare fossil produktion, som fick ersättning utanför auktionssystemet. Kostnader som på andra vägar i slutändan förstås ändå hamnade hos kundkollektivet.
Man kan anta, säger CREG-studien, att den tyska budzonen skulle ha importerat mera (eller exporterat mindre), om de faktiska förutsättningarna i produktionsögonblicket skulle ha styrt dagen före- och intradagsauktionerna.
Studien listar en lång rad negativa effekter av det tyska beteendet. Till exempel att de faktiska flödena över elområdesgränserna avsevärt avviker från de prognoser som systemoperatörerna utgår från – genomsnittligt var den relativa avvikelsen från prognos vid de belgiska gränserna under 2016 och 2017 hela 80 procent. En annan allvarlig effekt är att systemoperatörerna i sina säkerhetsanalyser kommer att bygga på osäkra värden.
CREG uttrycker mycket tydligt att en praxis som den tyska inte borde få fortsätta. Ett första steg skulle vara att systemoperatörerna baserat på sina erfarenheter om flaskhalsarna skulle utveckla en best practice-metod, i syfte att inför auktionerna mycket mer exakt kunna förutse de faktiska produktions- respektive transmissionsförhållandena när produktionen verkligen äger rum. De kostnader som uppkommer genom avvikelser bör baseras på polluter pays-principen. CREG presenterar ett utförligt åtgärdsprogram för detta och hänvisar till 18 olika paragrafer i EU:s regelverk.
Det kan tilläggas att den tyska utvecklingen fortsatt efter 2019. I den senaste ACER-statistiken står Tyskland för mer än hälften av EU:s totala kostnader för omdirigering och mothandel.
Hur Tysklands sätt att hantera sina flaskhalsar påverkar Sverige finns veterligen inga detaljerade studier om. Det går dock lätt att avläsa vissa mönster i prisbildningen mellan de europeiska elområdena. Ju större transmissionskapacitet mellan områdena, desto mer påverkar de varandra av givna skäl. Logiskt är också att stora elområden påverkar små områden mer än omvänt, i synnerhet om de senare har liten egen produktionskapacitet, som till exempel SE4.
Stefan Svensson, marknadsanalytiker på Svenska kraftnät, bekräftar bilden: ”En adekvat indelning av Tyskland i elområden skulle skapa en mer rättvis prisbild i Europa generellt, framför allt i de länder eller elområden som gränsar till Tyskland. Nu lägger man i Tyskland en stor kostnad på nätkollektivet på grund av att marknadsutfallet i Tyskland inte är fysiskt realiserbart.”
Går det att ge en siffra för hur Tyskland påverkar de svenska elpriserna?
”Jag har inte sett någon studie på det. Saken beror ju också på hur indelningen i Tyskland i verkligheten skulle göras. Tänker man sig ett nordtyskt elområde, som har väldigt mycket vindkraft, så borde det logiskt sett ge lägre elpriser i området, med spridningseffekter framför allt i Danmark och SE4. Erfarenheten är att när elen är dyr i Tyskland är den i regel dyr också i södra Sverige.”
Över tid, sett till de extrema priser som under perioder noterats i SE4, måste det väl vid det här laget handla om miljarder i kronor?
”Jag kan inte ge en siffra, men påverkan skulle knappast vara obetydlig. Och det behöver ju inte vara så mycket skillnad i elpriset för att det på sikt sammanräknat ska bli väldigt stora pengar. Så en prispåverkan uppåt i miljarder kronor för SE4:s del låter inte alls orimligt.”
Stefan Svensson hänvisar till den historiska bakgrunden:
”I begynnelsen byggdes den svenska storskaliga elproduktionen och elnätet anpassat till varandra. Men medan vattenkraften ligger kvar där den ligger i norr, har mycket av den termiska produktionen i söder lagts ner eller distribuerats annorlunda. Fördelningen av produktion och konsumtion är i Sverige inte längre symmetrisk, vilket även var en anledning till att vi fick elområdesindelningen 2011.”
Stefan Svensson
”Ändrar man produktions- och konsumtionsmönstren eller produktionsmixen, är det svårt att hantera genom att bygga ledningar, i och med att det tar så lång tid. Ett mycket enklare sätt att driva fram en effektiv elmarknad är att dela landet i elområden. Tack vare dem har vi en mer effektiv drift av elsystemet än vi annars skulle ha.”
”Sedan kan man ju säga att även för att det finns tydliga prissignaler så har inte det historiskt haft någon större inverkan på investeringsbeslut vare sig på produktions- eller konsumtionssidan i Sverige. Andra förutsättningar har varit mer styrande än det faktiska elpriset.”
På vilket sätt gör elområdesindelningen elsystemet effektivare?
”Med de regelverk som finns nu skulle vi utan områdesindelningen till exempel behöva begränsa överföringen mellan elområdena mer och framför allt till andra länder. Vilket vi inte får göra. Och vi skulle tvingas till omdirigering och mothandel i mycket större utsträckning, liknande det i Tyskland. Mothandel skulle även kräva mycket mer styr- och planerbar produktion. Resurser som det har blivit allt mera ont om i södra Sverige.”
Om Sverige trots allt åter blev ett enda elområde, hur skulle det påverka saken?
”Troligen skulle det ge ett elpris närmare nivån i SE3, snarare än priset i SE2. SE3 är som område relativt balanserat sett till produktion och konsumtion, i motsats till SE1, SE2 och SE4.”
Hur elpriserna förändras framöver är dock kroniskt svårt att förutspå.
”Till exempel är priserna i SE1 och SE2 inte längre alltid så låga. Ökar konsumtionen i norr, till exempel genom omställningsprocesserna, så kommer det att påverka priset i hela Sverige och som en vågeffekt alla priser i Europa. Eftersom allting hänger samman.”
Varför är tyskarna så motsträviga till att dela sitt land i elområden?
”Det är en väldigt politisk fråga. Alla som jag har pratat framhåller att man inte vill ha olika elpris i olika delar av Tyskland. De säger att det inte upplevs som rättvist. Att situationen nu kanske totalt sett i stället höjer elpriset och ger andra orättvisor verkar inte vara argument som går hem”, säger Stefan Svensson.
7 Kommentarer
Tyvärr såpass abstrakt presenterat att det är svårt att greppa som vanlig konsument.
Sättet att prisätta elen är otroligt tokigt, att ta in anbud för behovet och sedan ge alla anbudsgivare, dvs producentbolagen av all el, samma pris på hela utbudet.
Oberoende vilken produktionskostnad och anbuspris de satt, och då sätta priset kopplat till DET ALLRA HÖGSTA ANBUDET.
Detta i kombination med att inte skydda oss mot priset vi får bla pga andra länders misslyckade energipolitik, jämfört med vår. Samt de metoderna artikeln beskriver, att pressa ner sina priser på vår bekostnad, vilket driver vårt land djupt ner i krisen. Och alla politiker skyller på någon annan och gör inger, inte förra socialdemokratiska regeringen och inte nuvarande.
Vår nuvarande finansminister tyckte inte vi kunde skydda våra företag och medborgare genom att ändra prisområdena så exportpriset inte slog rakt in i Sverige för detta vore ”illojalt” mot våra grannländer.
Detta får vi betala med höga priser som i sin tur är inflationsdrivande, som sedan riksbanken ”hjälper” landet att få ner med höjning av räntan, vilket ytterligare spär på krisen.
Vattenfall, en av våra största elproducenter, som är statligt ägt tjänar bra på detta, SVKs avgifter åker i höjden vilker är bra för statens ekonomi, staten drar in enorma summor på momsen som ökar proportionellt med elpriserna.
Så vem har intresse av att lobba för åtgärder som skyddar småföretagare och fattiga medborgare.
Jag tror politikers handligsfattigdom kan bero på okunskap om systemet, man kallar Nordpool för en börs och då är det ju bra tror alla, men denna sk börs fungerar snarare som en kartell anser jag. Visserligen en av regeringar och EU beslutad kartell.
Ideerna kring prisområdena och Nordpools funktionalitet var säkert goda men jag förväntar mig när effekterna visar sig bli helt vansinniga, handlingskraft och politisk vilja att skydda vårt lands intressen också, det gjorde och gör Tyskarna utan att skämmas och dessutom på vår bekostnad.
Hur ”lojalt” är det?
Med detta sagt ska vi självklart hjälpa våra grannar i kris, det hade varit bättre om vi skänkt Tyskarna exportelen istället för att låta dom förstöra vår elmarknad.
Jag tror på ett sverigepris och separata exportpriser.
Annars måste vi dimensionera produktionen så de billigaste produktionsmetoderna täcker in all vår interna konsumtion plus maximalt vad vi kan exportera för att liknande situation inte ska kunna hända igen och det vore korkat, och motstridigt med syftet av tankarna med öppen marknad.
Men åtgärderna måste inkludera även ändring av modellen Nordpool använder att sätta priser på, till någon typ av genomsnittsprismodell istället för den nuvarande ”absolutamaxprismodellen”, låter inte den lite väl sovjetiskt tänkt förresten?
Det tycker jag.
”Sättet att prisätta elen är otroligt tokigt, att ta in anbud för behovet och sedan ge alla anbudsgivare, dvs producentbolagen av all el, samma pris på hela utbudet.”
Det är på samma sätt som man prissätter äpplen, päron och falukorv på så det är inget konstigt med det.
Det som skall ändras är inte hur spotmarknaden fungerar utan hur vi som konsumenter köper el. Visst finns de de som har alla sina lån med rörlig ränta men de flesta sprider ut risken genom att ha delar av lånen med längre låsningar. Vi skulle behöva en liknande mekanism för våra elavtal. En lösning skulle vara att man slöt ett avtal med fast pris per månad som inkluderade ett antal kWh och utöver det ett rörligt pris. Terminshandel på el finns redan och konsumenter skulle dra fördel av sådana avtal.
Vi behöver definitivt inte gå tillbaks till DDR-tiden då allt skall bestämmas av en planekonomi. De dagar då mjölkpriset diskuterades i riksdagen är glädjande nog förbi och vi vill inte tillbaks.
Har det någon gång i historien hänt att t ex en äppleodlare lämnat in ett anbud till ICA för säg 20 kr/kg. Och så säger ICA, OK. Men sedan kollar ICA vad de har betalat som mest och upptäcker då att de har betalat 40 kr/kg till en ekologisk äppleodlare.
Och då väljer ICA att betala 40 kr/kg även till den äppleodlare som ville sälja för 20 kr/kg?
Jämför man med en vanlig aktiebörs så skulle jag aldrig kunna får 40 kr för en aktie om jag har lämnat in ett säljbud på 20 kr!
Om man däremot ser timpriserna på el som följden av ett auktionsförfarande blir det kanske lite lättare att acceptera hur timpriserna (och effektflödena) bestäms. Därför borde benämningen ”elbörs” bytas ut mot vad det i verkligheten är, nämligen en ”elauktion”!
Och apropå fasta priser på el så var det visst ett av våra politiska partier som föreslog det för något år sedan. De kallade det för Folkhemsel.
”Har det någon gång i historien hänt att t ex en äppleodlare …”
ICA betalar antingen vad odlaren begär eller så blir det inte någon affär …. oavsett vad det har kostat äppelodlaren.
Finns det två äppelodlare som erbjuder exakt samma äpplen så kommer priset med all sannolikhet vara det samma för dessa äpplen – vilken odlare vill sälja till under marknadspris.
Folkhemsel låter ju jättebra, låt oss införa: folkhemsmat, folkhemsbilar, folkhemskläder, folkhemshus, …..? Socialism låter så trevligt om man inte beaktar konsekvenserna.
Det känns faktiskt inte rättvist att ha olika elpriser i olika delar av landet. Det finns en marknad för elpriser och priset varierar under dagen. Har aldrig förstått varför priset beror på vem som köper dvs området kunden bor. I min värld borde det finnas ett tak för elpriser så att man inte är utsatt för de svängningar och särskilt de höga priserna. Systemet som finns idag gynnar elbolagen men inte folket. Och fasta abonnemang som finns idag är ingen lösning för de är alltid dyrare än elpriset. Vem vinner?
Glasklart, eller hur?
Och vinnaren är (trumvirvel) ….. staten!
Staten lägger på en elskatt på 42,8 öre/kWh. EU´s krav är ca 1,1 öre/kWh!
Staten väljer att ta ut maximal moms, 25 %, på allt även på skatten. Har EU ens något krav?
Indirekt leder våra interna 4 svenska elområden till att det svenska kundkollektivet belastas med åtskilliga miljarder per år av affärsverket Svk. D v s i praktiken av staten.
Heder åt Tyskland, och de flesta andra EU-länder, som av rättviseskäl avstår från att dela in i sitt eget land i olika prisområden!