”Dragit sig för diskussioner om risktagande”

”Dragit sig för diskussioner om risktagande”

Storskaligt införande av sannolikhetsbaserad analys som alternativ till N-1-kriteriets dimensionering av elsystemets leveranssäkerhet utmanar. Brist på förståelse kräver bättre kommunikation som lyfter nyttan, enligt en nästan bortglömd rapport.

”Sammanfattningsvis finns det ett stort problem kring bristande förståelse för sannolikhetsbaserade metoder, både internt hos både myndigheter och företag och externt mellan olika aktörer.”

Påståendet är en av flera slutsatser i Energiforsk-rapporten Hybridmetod för riskbaserad värdering av driftsäkerhet (pdf). Frågan är om N-1-kriteriets brister räcker för den genomgripande förändring som el- och kraftnätens säkerhetsstruktur står inför.

– N-1 kriteriet håller inte måttet på en avreglerad elmarknad. Det tar inte hänsyn till sannolikheten för fel eller konsekvensen av olika typer av nätfel, eller kräver en analys om säkerhetsgränserna överträds, säger Patrik Hilber, KTH-professor med inriktning på kraftsystem.

Nytt perspektiv på N-1
Patrik Hilber var projektledare för nämnda rapport som bland annat lyfter fram några hittills dolda utmaningar kring sannolikhetsbaserade metoder. Den presenterar också en praktisk hybridlösning, en korsning mellan N-1-kriteriet och sannolikhetsbaserad analys med utgångspunkt i regionnätens behov.

Rapporten sätter samtidigt N-1-kriteriet in i ett bredare perspektiv. N-1 (N minus 1) syftar till att skapa ett förutsägbart (deterministiskt) och leveranssäkert elnät även om en huvudkomponent faller ut. I det gamla kraftsystemet före elmarknadens avreglering sågs det som självklart att alltid ha kapacitet till allt och alla. Den tiden är sedan länge förbi men principen har överlevt.

Resurser åt fel håll
Det har lett till ett överdimensionerat och kostnadskrävande system då N-1-kriteriet fångar alla incidenter utan urskiljning. Tillsammans med en branschkunnig referensgrupp med representanter för flera stora nätföretag och andra organisationer ställde Patrik Hilber och Energiforsk frågan varför sannolikhetsbaserade metoder inte har realiserats i den takt som både teorier och teknologier sedan länge har berett vägen för.

– N-1-kriteriet kräver samma nivå av redundans oavsett var i nätet man befinner sig. I praktiken betyder det onödigt höga kostnader för reservhållning, underhåll och investeringar som lägger beslag på stora resurser som hade kunnat användas till annat, till exempel större överföringsförmåga, säger Patrik Hilber.

Kommunicera mera
Enligt rapporten kan svaret delas mellan den praktiska svårigheten att få fram tillräcklig mängd systemdata och utmaningen att kommunicera rätt kring komplicerade teorier. Analysmetoder baserade på probabilistiska (sannolikhetsbaserade) algoritmer (pdf) ställer ”helt andra krav på kommunikation mot kunder, regulatorer och samhället i stort”.

Det blir inte enklare av att man i regionnäten gör egna tolkningar av N-1-kriteriet och ”avviker till stor grad från de definitioner av N-1 som förekommer inom transmissionsnät”.

Sannolik säkerhet ej populärt
Enligt Oddbjørn Gjerde, forskningsledare på det norska energiforskningsinstitutet SINTEF Energi, har sannolikhetsbaserade metoder tagit lång tid att accepteras i delar av branschen. Särskilt inom drift- och marknadsmiljöerna har man varit skeptiska till att avvika från N-1-kriteriet, berättar han, men påpekar att han pratar om en generell europeisk tendens över tid.

– Transmissionsnätens systemansvariga har dragit sig för att utmana med komplexa diskussioner kring risktagande, inte av illvilja utan av hänsyn till leveranssäkerheten och kunderna. Man vill inte gärna prata om sannolikheten för elavbrott, säger Oddbjørn Gjerde.

– Sannolikhetsbaserad dimensionering möter störst förståelse hos dem som arbetar med nätutvecklingsplaner och investeringsbeslut, men det räcker inte. En omläggning måste förankras i hela organisationen, säger Oddbjørn Gjerde.

Svenska kraftnät på gång
I Sverige används sannolikhetsbaserad metodik för översiktsanalyser inom både regionnäten och i transmissionsnätet, dock inte direkt i driftplaneringen. I Svenska kraftnäts korta och långa marknadsanalyser (KMA, LMA) används probabilistiska metoder för att skapa prognoser kring effektunderskott och investeringsbehov.

I säsongens Kraftbalansen på den svenska elmarknaden (pdf) för kommande vinter 2024/2025 används probabilistisk metod för att beräkna effekttillräcklighet. De nya verktygen är emellertid i antågande också inom driften. I förslaget till ny driftsäkerhetsnorm (2024) (pdf) finns brasklappen att ”på längre sikt kan en mer samhällsekonomisk effektiv drift möjliggöras genom en så kallad sannolikhetsbaserad driftsäkerhetsanalys”. Fördelen är, skriver Svenska kraftnät, att risken för fel då kan ”hållas konstant istället för att bestämmas av fördefinierade felhändelser” (läs: N-1-kriteriet).

Enkelt att förstå
En orsak till att N-1-kriteriet har bitit sig fast i elsystemet är att det är mätbart och tydligt, menar Patrik Hilber. N-1-principen är enkel att förstå, enkel att genomföra och ger synlig feedback i form av hög leveranskvalitet.

– Det är inte lika enkelt för ett nätföretag att diskutera ”sannolikhet” och ”teoretisk risk” med nätkunder eller politiker utan djupare kunskap om elsystemet, säger han.

– En stark motivering till att byta ut eller komplettera N-1-kriteriet med sannolikhetsbaserad metodik är att den gamla N-1-principen inte klarar sig ekonomiskt, varken samhällsekonomiskt, hos nätägarna eller på elmarknaden, säger Patrik Hilber.

 

* * *

Metod för alla: Hybridmetod för riskbaserad värdering av driftsäkerhet (pdf) utgavs 2020 och ingår i Energiforsks program Risk- och tillförlitlighetsanalys. Metoden tar utgångspunkt i regionnäten och använder sannolikhetsbaserad riskanalys i kombination med delar av N-1-kriteriet. ”Målet är praktisk tillämpbarhet, i det att den inte kräver stora datamängder eller beräkningar och därmed inte heller kräver omfattande specialistkompetens.”

 

3 Kommentarer
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Klas Roudén skriver:

    Fortsätter med mitt gillande i denna serie med nya metoder för riskanalys o -beräkningar.
    Får väl läsa på i Elforskrapporten, men spontant tycker jag att regionnäten är en onaturlig utgångspunkt för analys mm, vilket sägs i artikeln, om nu syftet (slutmålet?) är att få till nya och accepterade beräkningsmetoder även för transmissionsnätets operativa drift.
    För lite förenklat sagt, så lär väl aldrig något fel i ett regionnät få vårt elkraftsystem att kollapsa. Lite hårt att säga det, men i pressade driftlägen lättar ju trycket i Svk:s nät och/eller i den momentana effektbalansen, när last försvinner i regionnät.
    Däremot gäller motsatsen, dvs ett fel i Svk:s nät och/eller produktionssystemet med nuvarande totalsystem är generellt (mycket) allvarligare, kalla det t v fortfarande N-1, och då i allra värsta fall kan stora delar av landets elförsörjning kollapsa, i extremfallet t o m allt, vilket Svk Drift sedan ca 20 år bedriver träning för att hantera i scenariot Starta Sverige, ofta tillsammans med Nordelgrannar, jag antar fortfarande.

  2. Lars-Göran Johansson skriver:

    Det är verkligen på tiden att moderna matematiska sannolikhetsberäkningar börjar användas också inom Svk´s arbetsfält. Elkraftprofessorn Lennart Söder (LS) hade häromdagen en intressant debattartikel i Ny Teknik på samma tema. https://www.nyteknik.se/debatt/svenska-kraftnats-metod-underskattar-vindkraftens-effektbidrag/4286711
    LS kunde bl a visa på att de mer gissningsbaserade modeller som Svk hitintills använt nog grovt underskattat tillgänglighetsfaktorerna. Speciellt för vindkraft där Svk använder siffran 9 %.

    Använde man i stället matematiska sannolikhetsberäkningar så blir resultatet något helt annat. Då hamnar t ex tillgänglighetsfaktorn för vindkraft, enl LS, på hela 27,6 %.
    Tre gånger så högt som Svk´s ”killgissning”. Det är en minst sagt remarkabel skillnad.

    Samtidigt verkar Ebba Busch betrakta dessa 9 % ungefär som en fastslagen fysikalisk konstant.
    Tänk om verklighetens tillgänglighetsfaktor ligger tre gånger så högt. Det kan ju leda till att Ebba Busch fattar helt felaktiga beslut.
    Det är inte utan att jag får lite associationer till ”garbage in, garbage out”!

    1. Kalle Andersson skriver:

      När vindkraften bekostar sitt egna elnät och sina egna systemkostnader så kan ni som förespråkar det återkomma med ”hur ni räknat” för så länge ni inte räknar rätt på något annat så kommer ingen ta era beärkningar om ”effektreserv” på det minsta allvar.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet