Det är fd miljöreportern Erika Bjerström, som i SVT:s serie Det nya Afrika, kommer med dessa sensationella påståenden. Hon ställer sig också frågan: Hur ska rikedomarna förvaltas. Kan man göra det efter norsk modell?
Ghanas så kallade "nyupptäckta" oljefält upptäcktes redan för fyra år sedan, juni 2007, och togs i drift hösten 2010 och kan i bästa fall placera Ghana bland de 20 -30 största oljeexportörerna i världen eller ca 0,3% av världens oljeexport. Se BP Statistical Review of World Energy, June 2011.
Ghanas Jubilee-fält beräknas innehålla 600 miljoner fat i reserver och totalt finns det 1.8 miljarder fat i marken. Denna högre siffran 1,8 miljarder är helt orealistisk och poänglös att använda, men används gärna av reportrar för att skruva upp orealistiska förväntningar på nyupptäckta oljefyndigheter.
Och av folk som inte kan skilja på geologiska förekomster och utvinningsbara mängder, menar Globala energisystem vid Uppsala universitet.
Vattendjupet där oljefältet ligger, 60 km ut till havs, är 1250 meter, så det är ungefär som vid BP:s Deepwater Horizon i Mexikanska Gulfen. Den första och godkända utvecklingsplanen för Ghanas Jubilee-fyndighet talar om en utvinning av 120 000 fat per dag kring år 2010. Därefter en ökad kapacitet till kanske 250 000 fat per dag, även om det andra steget fortfarande är mycket osäkert.
En total utvinning omkring 600 miljoner fat från fältet är nog realistiskt och det motsvarar ungefär 7 dagars världsförbrukning! Fältet kommer kanske att kunna ge 250 000 fat per dag som bäst, men det är ju ändå en droppe i havet jämfört med de 85 miljoner fat per dag som världen använder. Dock kan volymen vara mycket stor och betydelsefull för Ghana, men 250 000 fat per dag gör fältet knappast Ghana "till en av världens största oljeexportörer".
SVT:s reporter Erika Bjerström borde kolla sina källor bättre och börja använda korrekta uppgifter om framtida oljeutvinning, speciellt då all tillgänglig fakta finns på nätet, även i Afrika.
Visst kan Ghana förvalta sina inkomster från oljan, som norrmännen gjort, så att den kommer samhället och befolkningen till del under lång tid. Som bekant minskar produktionen av olja från de norska fyndigheterna, sen 1998, just nu med mer än 7 % per år. Men ännu återstår några goda år.
Risken är dessvärre stor att den norska oljefonden dräneras kraftigt nu när finanskrisen går in i ett nytt skede. Hälften av kapitalet ligger osäkert placerade i amerikanska statspapper – resten ligger på den minst sagt svajiga globala börsen. Norge har fortfarande gott om fossilgas, som ser ut att nå maximal produktion runt 2020 betydligt tidigare än prognostiserat, så än kan de norska hushållen sova lugnt.
Kommentera
Obligatoriska fält är markerade med *