Sverige sist på havsbaserad vindkraft

Sverige sist på havsbaserad vindkraft

I dag meddelade Vattenfall att man tills vidare pausar projektet Kriegers Flak, en investering på ca 15 miljarder kronor.

I jämförbara länder sker tilldelning av projekt för havsvindkraft genom auktioner, men i Sverige sker det genom regeringsbeslut.  ”Av de elva undersökta länderna är Sverige enda land som inte har implementerat havsbaserad vindkraft i sitt legala system eller i sin klimatstrategi”, påpekas i en studie.

Hela havet stormar för havsbaserad svensk vindkraft. Sverige sticker ut som enda land med lång kust som saknat konkreta planer för att förvalta sin stora naturtillgång, havsvinden. Medan vi är ett av de ledande länderna i Europa på landbaserad vindkraft är vi sist vad gäller havsvindkraft. Då har vi ändå innanför våra gränser en av världens främsta byggare av havsbaserad vindkraft, statliga Vattenfall, tredje störst i världen.

I en stor studie av hur 11 nordeuropeiska länder hanterar sin havsbaserade vindkraft, Tendering Procedures For Offshore Wind, konstaterar författaren Elin Akinci på ELS Analysis att Sverige och Finland är de enda två med omogna marknader. ”Av de elva undersökta länderna är Sverige enda land som inte har implementerat havsbaserad vindkraft i sitt legala system eller i sin klimatstrategi”, påpekar hon i studien. Det gjorde Danmark redan 2009 och är också ett av de ledande länderna i Europa på utbyggd havsvindkraft.

Intresseorganisationen WindEurope konstaterar att av 15 undersökta länder i Europa är det bara Sverige och Finland som inte har en målsättning för hur stor den havsbaserade vindkraften ska vara 2030.

Utan mål är det naturligtvis svårt att veta hur och om Sverige kan nå FNs målsättning om en fossilfri värld 2050. Det saknas inte intresse för att bygga havsbaserad vindkraft i Sverige. I dag står ett 80-tal projekt på kö för att få bygga vindkraft om totalt runt 100 GW – det är lika mycket som hela EU planerar ha 2030. Som enda land i Europa sker tillståndsgivningen i regeringen där klara riktlinjer för tillståndsprocess och villkor saknas. Beviljas alla ansökningarna dubblas plötsligt den havsbaserade vindkraften i EU.  Men regler saknas för vilka som beviljas och avslås. Bristen på ambition och regelverk är en förklaring till att bara tre tillstånd hittills beviljats, Kriegers Flak och Kattegatt Syd till Vattenfall och Galene till OX2/Ingka där Vattenfall nu pausar utbyggnaden av Kriegers Flak pga för höga anslutningskostnader. Totalt skulle de tre kunnat ge ca 2000 MW, varav 640 från Kriegers Flak är de varit fullt utbygga runt 2030. Det kan jämföras med de 16 000 MW som all svensk landbaserad vindkraft har installerad.

Av de 22 ansökningar som i dag ligger på regeringens bord i väntan på tillstånd ligger flera i samma område, vilket betyder problem för regeringen att avgöra vem som ska få rätt till området.

Under våren 2023 fick regeringen ”flygskam” över att inte bara vara sist på bollen i utbyggnaden av havsbaserad vindkraft utan också över att sjunka allt djupare i en oreglerad sörja av ansökningar. En utredning med det passande namnet ”En ordnad prövning av havsbaserad vindkraft” tillsattes, ledd av Mattias Schain.

Utredningen som skulle varit klar 28 juni i år skulle bl a analysera en reglering av ensamrätt till etablering av vindkraft inom ett område och hur en avgift eller ersättning för etablering i ett område skulle tas ut. Utredaren skulle också föreslå nödvändiga lagändringar. Som jämförelse kan nämnas att Danmark som är en av de ledande europeiska länderna vad gäller havsbaserad vindkraft redan 2009 genomförde sin lagstiftning för förnybar energi.

I mars i år gav Regeringen utredaren tilläggsdirektiv att också titta på om tillståndsgivningen skulle övergå från nuvarande administrativa system (läs regeringsbeslut) till ett anvisningssystem (läs auktionsförfarande). Utredaren får förlängd tid på sig till 30 november i år.

Med ett auktionssystem som nu nästan alla länder använder sig av, eller planerar, för sin utbyggnad av ny energi, kan förfarandet utformas så att det blir helt marknadsbaserat till att det också ger styrmedel för att stimulera, subventionera eller minska utbyggnadsintresset eller styra kostnadsutvecklingen på elpriset som det drabbar elkonsumenten.

Det auktionsförfarande som de flesta tillämpar och som EU vill få igenom som tvingande EU-standard är CfD, Contract for Difference.

Med en ”enkel” CfD garanterar staten att kraftverksbyggaren får ett visst minimipris för den el som kommer att levereras. Genom att staten tar prisfallsrisken kan byggare och finansiärer göra säkrare kalkyler.

Med en ”dubbel” CfD kompenserar sig staten för sin prisgaranti genom att kräva att kraftverksägaren betalar tillbaka överskottet om elpriset ligger över prisgarantin, strikeprice. Det är denna dubbla CfD som är den vanligaste och som EU vill driva igenom. Ett CfD-avtal gäller vanligtvis 15 till 20 år.

Med CfD kan enskilda länder efter eget gottfinnande sätta ett strikeprice för t ex kärnkraftverk eller ett havsområde. Om strikepriset är tillräckligt attraktivt får man flera budgivare villiga att via auktion acceptera eller pruta på strikepriset, dvs ta en eventuell mindre statlig subvention. Sätts garantipriset för lågt kan resultatet bli att ingen vill bygga ut.

Beroende på hur motiverat ett land är för att skapa ny havsbaserad vindkraft kan man avsätta olika stora belopp för ett område eller projekt.

Ett bra exempel på hur det fungerar i praktiken är Storbritannien, det land i världen efter Kina med mest utbyggd vindkraft till havs. Under en lång följd av år fann man byggare som accepterade ett allt lägre strikeprice. Detta genom att byggkostnaden för varje KW sjönk genom bl a högre och effektivare vindkraftverk. Från 2015 till 2022 gick strikeprice ned med 70 procent. Enligt brittiska myndigheter var därmed havsbaserad vindkraft då billigare än såväl landbaserad vindkraft som solkraft.

Med pandemin galopperade i stället kostnaderna, med 40 procent enligt Vattenfall, vilket fick Vattenfall att hoppa av jätteprojektet Norfolk Borea och de brittiska auktionerna att för första gången bli utan avslut. För att nå sin målsättning att nå 50 GW havsbaserad vindkraft 2030 höjer Storbritannien nu det garanterade priset med 66 procent till 73 £/ MW. Om det räckt visar sig nu i september då den pågående auktionsrundan avslutas.

Kostnadsexplosionen på 30-40 procent efter pandemin gjorde att de som vann auktionen 2022 plötsligt fann att de inte längre kunde få lönsamhet på det garanterade priset och har som t ex Vattenfall sökt kompenserande skattelättnader i Storbritannien.

CfD är det helt förhärskande sättet att subventionera utbyggnaden av havsbaserad vindkraft i Europa. Utöver genom CFD:s öppnar EU även för att enskilda länder kan ge ytterligare subventioner upp till 30 procent, genom t ex lån, garantier och skattelättnader. Här ingår också att det är upp till enskilda länder att t ex stå för kostnaderna för bottenundersökningar i områden avsedda för vindkraftprojekt eller ta den stora kostnaden för att ansluta en vindpark till stamnätet, vilket många länder, men inte Sverige, gör.

Andra, indirekta sätt att underlätta för utbyggaren är t ex att bidra med nödvändiga hamnanläggningar eller lämna bidrag till tillverkare av utrustning som torn, turbiner och vingar.

Danmark prövar nu i år ett tilldelningssystem helt utan statliga subventioner. Sex vindparker auktioneras ut till de som vill betala högsta hyresarrendet för den havsbotten man tar i anspråk. Arrendet ska gälla i 30 år och varje vindpark måste producera minst 1 GW till en beräknad investering på ca 25 miljarder SEK. Danska staten kräver också ett delägande på 20 procent i varje vindpark.

Enligt den danske klimat och energiministern Lars Aagaard är det nya danska anbudsförfarandet en test på den fria marknaden, ”det är marknaden som nu måste ta dessa projekt över mållinjen”.

Den nya danska modellen är inte den enda utan statliga subventioner. I Nederländerna har projekt utan stöd genomförts och där de tre senaste auktionsrundorna genomförts utan subventionerat elpris.  I Tyskland har också en rad nollaktioner genomförts där ”zero cent” blivit strikeprice.  I stället för subventioner kan de genomföras med t ex ett PPA, Power Purchase Agreement, där en finansiär förbinder sig att köpa hela eller delar av den kommande produktionen till ett överenskommet pris. Med finansiella instrument kan parterna skydda sig mot oförmånliga prisrörelser på den framtida elproduktionen.

I EU håller införandet av CfD-auktioner på ett bli det enda förfarandet för subvention av utbyggnaden av förnybar energi. Det blir en rättvis spelplan där alla får lika möjligheter och regler, viktigt på en marknad där alla konkurrerar med samma produkt, kilowatt. Att USA och asiatiska länder har andra former av subventioner för sin förnybara elproduktion är därmed av mindre betydelse för elmarknaden i Sverige och EU.

I USA kan man på federal och delstatlig nivå ha olika former av subventioner som t ex investeringsbidrag och skattelättnader. När sedan produktionsrätten auktioneras ut till högstbjudande är subventionsbidraget inräknat i budgivarens bud. Vilket enligt den norska analysfirman Menon Economics rapport Offshore Wind Subsidies in the EU, Norway, and the US i slutändan ger ett ganska lika elpris för konsumenten och ingen större lönsamhetsskillnad för producenten jämfört med EUs CfD-auktioner.

En stor skillnad mellan USA och Europa är dock att de amerikanska auktionerna till högstbjudande för rätten att bygga ger stora tillskott till federala och delstatliga skattkistor. Eventuella överskott från de europeiska auktionerna går ofta tillbaka i elsystemet, i Tyskland t ex för att finansiera kostnaden för vindparkens anslutning till kraftnätet, vilket är en stor post för en havsbaserad vindpark. Den är så stor enligt Vattenfall, ”så om staten inte betalar den blir det inga investeringar i havsbaserad vindkraft” har representanter för Vattenfall framfört vid upprepade tillfällen. I dag meddelade Vattenfall att man tills vidare pausar projektet Kriegers Flak, en investering på ca 15 miljarder kronor.

10 Kommentarer
Av Hans Westerberg
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med *

10 Kommentarer

  • Andreas Tydén
    6 september, 2024: 9:05 f m

    Hmmmmm………..

    Inte ett ord, om vad som ska producera alla de #systemtjänster som #vindkraften måste få tillgång till för att kunna leverera en enda kWh till ”de 2 håleni väggen”.

    Inte heller ett ord om vad som ska vara #baskraft & #reservkraft.

    Det verkar alltid vara så, när det skrivs om vindkraft & solkraft.

    Kan det bero på ren okunskap?

    Eller på att skribenten har en #agenda?

    För priset blir liiiite annorlunda för konsumeterna, om alla kostnader som oplanerbar #energiproduktion genererar, redovisas.

    Bygger man planerbar energi, som #vattenkraft, #fossilkraft & #kärnkraft, får man, om den är rätt konfigurerad, allt detta på köpet.

    En paketlösning alltså.


    Z installerad effekt #Vindkraften/#solkraft

    motsvarar av många skäl inte

    Z installerad effekt #kärnkraft/#vattenkraft/#fossikraft.

    Oavsett hur många #politiker, tillskyndare av oplanerbara #energiproduktion, #proffstyckar, vindkraftsbyggare m m, som säger det.

    Andreas Tyden

    Ps
    Oplanerbar energi, kräver genom bla sin voliditet, mer systemtjänster, än den planerbar per producerad TWH.

    Ps2
    Tex boken, ”elsystemskrisen” tar upp bla detta.

    Bla flera exemplen på hur när elsystemet i olika länder & EU varit nära att krascha pga främst ogenomtänkta #politiska beslut.

    Många olika #experter på energi intervjuas.
    Dock inga #kulturarbetare eller #proffstyckare. En nackdel kan nog en hel del tycka.

    Enbart en fördel tycker jag.

    Svara
  • Johan Montelius
    6 september, 2024: 5:31 f m

    Oj, vi hänger inte med, vi måste genast springa i kapp så att vi kommer med alla andra som följer den flöjtspelande gycklaren …. ?

    Svara
  • Nils-Åke Sandberg
    5 september, 2024: 3:12 e m

    I Sverige är offshore vindkraft under utredning med förlängning till 30 Nov och även nätavgifterna är under utredning och noggranna kontroller. Så blir det alltid när man tagit sig för stora friheter och riskerar åtal. (Den dyraste formen av tillrättavisning.)

    Subventioner typ CfD enligt EU som innebär gratis anslutning till stamnätet, gäller dock inte i Sverige. Rent logiskt har vi för mycket vindkraft anslutet till stamnätet redan nu och på något sätt måste vi dämpa just den utbyggnaden tills tillräckligt med 24/7 energi tillförts som tex. Kärnkraft, sopkraft och mottryckskraft i värmeverk.

    Regeringen avgör, istället för myndigheter som tolkar lagar och bestämmelser efter eget infiltrerat tycke och smak, som kan sabotera hela elsystemet.
    De 22 ansökningarna borde dras tillbaka och skvallrar om dåligt omdöme hos ansökarna då de inte uppfattat signalerna i riksdagsbeslut och utredningar som pågår. Vi exporterar med förlust och det är inte alla som insett det. Flytta kostnader till oss på det sättet, är inte särskilt smart för det leder till motåtgärder och stora intäktsförluster. (Med felaktig bokföring påvisas motsatsen.)

    Enligt Unionens tidning Kollega, noteras att Unga ratar klimatjobb vilket tyder på att alla vet vad som gäller på jobbsidan. (Inga industrialister.) De så kallat “gröna” satsningarna kör alltid huvudet rätt in i en bergvägg, Elbilen är ett mer än 100 årigt exempel och de senast 50 åren har man babblat om “grönt” bränsle som syntetisk bensin och än har inget dykt upp. HVO 100 produceras men är egentligen en avfallshantering. Det finns alltid en liten grupp som aldrig kan lära sig innebörden av industriella produktioner och som tror att väderkvarnen som malde mjöl bara när det blåste passar in i detta 24/7 Elsystem. (Medan bönderna gick till mer industriell kvarn drift.)

    Inte ens vätgas kan använda vind/sol kraft för det innebär en oerhörd överinvestering i elektrolys utrustning för att tillgodo göra sig el pulserna. Att skapa vätgaslager har man redan konstaterat i Hybrit projektet att det inte är någon lösning och all vätgas hantering är EX klassad. (Det är lite skillnad på 1 milliard och 10 milliarder i tex. räntekostnader.)

    Forskningen har inte hunnit ikapp vindkraften och kollat de negativa effekterna i lä om vindparkerna. Att det blir en miljöpåverkan på skogens koldioxid upptag borde man redan förstått och utökade kalhyggen för att ge “mer elproduktion“. Även offshore blir det effekter, inte bara på segelbåtar. Kanske rent av påverkar det lokalvädret menligt.

    Svara
  • Björn Fredriksson Möller
    3 september, 2024: 8:18 f m

    Kan man då tolka förslaget på kärnkraftsfinansiering från den svenska utredaren som ett slags dubbel CfD med strike price på 80 öre/kWh? Med kreditgarantier som extra bonus? Vilket kan ses som en relativt rimlig nivå med europeiska mått. Hur vanligt är det att strike price räknas upp med inflation eller något annat index?

    Svara
    • Lars Holmquist@Björn Fredriksson Möller
      5 september, 2024: 7:58 f m

      @Björn, det är min tolkning också. Och CfD synes vara en rimlig stödform så länge det som stöds är litet i förhållande till det omgivande systemet.
      Men när stora projekt på det här viset skyddas från marknadens prissignaler, så måste det få stora konsekvenser för hela marknaden. Vi såg hur elcertifikatssystemet, som var ett mycket mindre ingrepp i marknaden, ställde till det, genom att göra produktion lönsam även vid minuspriser, så länge certifikatintäkten var tillräckligt stor. Med CfD finns inget sånt golv, utan produktionen blir lika lönsam oavsett hur långt ner priserna går.
      För kärnkraftens del tycker jag också att det är märkligt att stödet baserar sig på energin och inte effekten. Argumenten för kärnkraft handlar ju om planerbarhet och leveranssäkerhet, så varför bygger man inte upp stödet runt det?

      Svara
      • Björn Fredriksson Möller@Lars Holmquist
        5 september, 2024: 1:33 e m

        Dvs, att om man begränsar det till ett par reaktorer (mindre än elcertifikatsystemet), är det rimligt? I stort håller jag med om din kommentar. Det skulle förstärka trycket nedåt på elpriserna vid överskott eftersom de nya reaktorerna inte har incitament att dra ned något på produktionen med ett garantipris. Å andra sidan är det väl effekt med en viss uthållighet (och planerbarhet) som eftersöks, så även ett effektstöd skulle behöva styras för att uppfylla specifika krav. Men utredningen skulle väl inte titta på kapacitetsmekanismer utan snarare direkt hur ny kärnkraft kan finansieras. På samma sätt som CfD-systemen utomlands har riktats direkt mot önskade kraftslag.

        Svara
  • Bengt Lilja
    2 september, 2024: 2:44 e m

    Först vill jag förklara att installerad effekt inte är samma som levererad effekt! De är inte alla timmar som dom producerar någon ström. Vi och alla konsumenter och företag, industrin behöver stabilitet i elsystemet och de får man med planerbar el 24/7 365 dagar om året!!

    Svara
    • Lars-Göran Johansson@Bengt Lilja
      3 september, 2024: 5:55 f m

      Om man tittar på varje enskild kraftkälla var för sig så hamnar man naturligtvis i din slutsats att vi måste ha kraftkällor som var för sig kan leverera 24/365.

      Men om man ser på vårt elsystem för vad det är. Ett system. Och att det är systemet som skall leverera 24/365 så blir slutsatsen en annan. När hade vi t ex senast ett strömavbrott?

      Detta system består inte av bara ett kraftslag utan många olika. Vattenkraft, kärnkraft, vind, sol, diverse värmekraft resp kraftvärme. Och lagringsmöjligheter i de ständigt växande batterierna.
      Och inte minst ledningar till våra grannländer. Enligt en rapport från Riksbanken 2022 så är den samlade importkapaciteten till Sverige 10 630 MW. Där EU ger oss rätt att lägga köpbud på 70 %.

      Att då tillämpa regler som försvårar för för vissa kraftslag, som t ex kräva att havsbaserad vindkraft inte skall få någon anslutningspunkt till vårt transmissionsnät, är knappast optimalt.
      Tar vi Kriegers flak, som nu är aktuellt, så finns där också två andra aktörer. Tyskland och Danmark. I båda dessa fall står resp TSO för en anslutningspunkt på plats. Med följd att dessa kraftverk redan byggts och är i drift. Till nytta för Tysklands resp Danmarks elsystem.

      Svara
      • Bo Lind@Lars-Göran Johansson
        3 september, 2024: 12:02 e m

        Till nytta..för vem?
        Vind och sol är knappast lönsamt utan subventioner. Av installerad effekt får man ut ca 20procent i levererad. När den levererar är det också när elpriset är lågt eftersom vind o solkraft konkurrerar ner priset. När priset är högt så kan det pga vädret inte leverera. Då är systemet beroende av väderberoende kraftslag. Hur många gånger skall man behöva påpeka det innan vind o solkraft förespråkare tar det till sig. Vind och sol är beroende av att det finns vatten..kärn eller fossil kraft. Alltså dubbla kraftslag. När sil och vind behagar leverera konkurrerar de inte bara med sig själva utan dumpar priser även för andra kraftslag som då inte får täckning för sina fasta kostnader som..läs tidigare..som och vind är beroende av för att systemet skall kunna leverera alla timmar.
        Sol och vind förstör både miljön och ekonomin för övriga och sina egna kraftslag.
        Batteri väte och pump kraft innebär kostnad för ytterligare ett tredje kraftsystem. Som ännu inte finns realiserats i stor skala.
        Elsystemet klarar sig med enbart vatten och kärnkraft…övriga kraftslag behövs inte.

        Svara
      • Lars Holmström@Lars-Göran Johansson
        3 september, 2024: 1:46 e m

        Har svårt att se värdet med att subventionera ytterligare en kraftkälla som endast levererar när det blåser,

        Torde bli än lägre pris med följd att fler vindkraftverk går i konkurs,

        Däremot är jag beredd att subventionera fossilfri elproduktion när det inte blåser, allt för att slippa elda olja och gas

        Svara

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet