En värmestrategi syftar till att minska belastningen på elsystemet kalla vinterdagar och att frigöra el för andra ändamål, exempelvis fordonsflottans elektrifiering. Kanske har en tradition av individuell bioenergianvändning på landsbygden och ”osynliga” lokala fjärrvärmenät i våra tätorter bidragit till ett ointresse på nationell nivå för värmefrågor, skriver Per Everhill, ansvarig för Public Affairs på Tekniska verken i Linköping.

Vintern i år har hittills varit ganska varm, åtminstone i södra Sverige. Vi har därför inte heller haft några större uppvärmningsrelaterade efterfrågetoppar i elsystemet. Det är emellertid ingen garanti för att effektreserven fortsatt kommer stå oanvänd framöver, exempelvis framåt februari då vi historiskt då och då brukar drabbas av rejäla köldknäppar. Effektutmaningen är ständigt aktuell såväl lokalt som nationellt och i Sverige är den intimt förknippad med vårt uppvärmningsbehov. I ett land där temperaturen kan variera upp emot 20 grader mellan enstaka dagar är flexibel och planerbar uppvärmning en absolut nödvändighet om vi ska kunna vidmakthålla den komfort vi är vana vid.

Den svenska energidebatten handlar vanligtvis om hur el ska produceras och industrins behov av billig och leveranssäker el. Vårt behov av just värme diskuteras sällan. Kanske har en tradition av individuell bioenergianvändning på landsbygden och ”osynliga” lokala fjärrvärmenät i våra tätorter har bidragit till ett ointresse på nationell nivå för frågan? Effektiv värmeanvändning är emellertid avgörande för en rad utmaningar för det svenska energisystemet, exempelvis hur vi ska klara av fler nyanslutningar till elnätet i våra storstadsregioner, hur stor elexporten kan vara och hur vi ska kunna hantera utbyggnaden av klimateffektiv, men samtidigt oplanerbar väderberoende kraftproduktion.

Värmemarknaden är en fri marknad, men på grund av dess vikt för samhällets funktion finns det anledning att överväga regelverk och styrmedel som leder till effektivare användning. En metod för att utveckla sådana styrningar är att ta fram en strategi och sedan följa den. Ett bra exempel är den nationella bredbandsstrategin som bidragit till en snabb utbyggnad av bredband på landsbygden. Nyligen lanserades också en digitaliseringsstrategi med målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Skulle vi inte kunna ta fram en nationell värmestrategi? Förutom att bidra till att hålla oss varma över tiden skulle den kunna resultera i en rad positiva effekter i en rad samhällsområden, exempelvis energi-, bostads-och industrisektorn. Inte minst har uppvärmning en tydlig koppling till våra mål inom cirkulär ekonomi och ambitionen att bli världens första fossilfria välfärdsstat.

Ett syfte med en värmestrategi skulle givetvis vara att minska belastningen på elsystemet kalla vinterdagar samt att frigöra el för andra ändamål, exempelvis fordonsflottans elektrifiering. En given lösning är att främja fjärrvärme när sådan finns tillgänglig, exempelvis genom att stödja konvertering från elbaserade uppvärmningslösningar. Tillvaratagandet av spillvärme borde öka och vi behöver byggregler som tydligt premierar hus med lågt eleffektbehov.  Energieffektivisering vore en naturlig del av en värmestrategi och här skulle man exempelvis kunna ser över incitamenten för fastighetsägare att spara energi för uppvärmning.

På landsbygden ser värmemarknaden något annorlunda ut än i våra städer. Här kommer elvärme att spela en viktig roll även i framtiden. När vi väljer att använda el för uppvärmning ska den användas effektivt och smart, vilket bland annat kan göras med moderna högpresenterade värmepumpar som dessutom kan styras utifrån läget på elmarknaden. En fördel med värmeenergi är dess förmåga att ackumuleras i byggnader. Med smart teknik finns goda möjligheter att ”ladda” sitt hus med elvärme när det belastar elsystemet allra minst. En annan aspekt som en svensk värmestrategi skulle kunna döma av är vår syn på bioenergi. I Sverige är restströmmar från skogsbruket i form av flis, grenar och toppar ett viktigt bränsle för uppvärmning. Det gäller såväl storskaligt i våra kraftvärmeverk i tätorter, som småskaligt i form av pelletspannor i villor på landsbygden. Med en skrämmande regelbundenhet ifrågasätts emellertid den nordiska synen på bioenergi inom EU, vilket ofta bottnar i okunskap om modernt skogsbruk. Vi skulle en gång för alla behöva slå fast vår syn på bioenergi. Det finns en rad andra exempel på uppvärmningsrelaterade frågor som skulle må bra av inriktningsbeslut på hög nivå. En nationell värmestrategi känns som en given del av vilket reformprogram som helst på energi-och infrastrukturområdet. Vem är först på den bollen?