DEBATT
Efter de första veckorna med flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetod förstärks intrycket av att det svenska stamnätet numera agerar krycka åt ett svagt norskt stamnät, menar elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. Vi har bara sett början av både höga och svårförklarade priser på den svenska elmarknaden, skriver han.

Efter snart två veckor med den nya flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetoden har vi fått uppleva både förhållandevis låga priser i hela landet och ganska höga pris-spikar i SE4. Kanske är det för tidigt att be energiministern att hålla sitt löfte och åka till Bryssel och bråka, och därmed få till en förändring, men de observationer jag gjort får mig att tro att en sådan uppmaning inte vore helt tagen ur luften.

Vi har fått ett nytt lågprisområde i SE2. Under denna period har priserna i princip aldrig varit höga nog att täcka kostnaderna för vindkraft.

Det är svårt att veta om de svenska elområdenas priser konvergerat. Det lär enligt Svenska kraftnät vara ett av utfallen av den nya metoden. SE3 och SE4 har dock haft avsevärt högre priser under hela perioden. Kanske hade prisskillnaderna varit högre med den gamla metoden men det kan vi inte veta. Det ser i alla fall ut som att SE4 konvergerat mot kontinentala priser.

Till saken hör dock att det bedrivs underhåll på ett namngivet nätelement, Kilanda, vilket har dragit ner överföringskapaciteten mellan SE4 och SE4 från ca 6000 MW till 4000 MW. Svenska kraftnät har ju medverkat till att hemligstämpla alla i den nya metoden ingående nätdelar så att känna till namnet på just detta nätelement trots sin relativt stora påverkan är uppenbarligen inte är förknippat med risker för rikets säkerhet.

För en mer robust analys av priserna i SE4 borde vi därför vänta till efter underhållet är klart. Den knappa veckas data som fanns innan underhållet visade dock inte på flöden till SE4, trots stora prisskillnader, som var avsevärt högre än de 4000 MW vi tidigare vant oss vid.

Den 5 november mellan 17-18 hade vi relativt höga priser i SE3 och SE4. Priserna i Sverige var den timmen ca 50 öre i SE1, ett par ören i SE2, drygt 2 kronor i SE3 och drygt 3 kronor i SE4. Så prisskillnaderna i Sverige var stora.

Eftersom väder och vind inte längre duger som fullständig förklaring måste vi leta efter vilka interna flaskhalsar som begränsat modellutfallet, och vilka av dessa begränsningar som har haft störst värde för systemet. En av dessa flaskhalsar finns i SE2 och en annan i SE3. Det som är intressant att konstatera att enligt data har de interna svenska flaskhalsarna större påverkan i Norge den timmen, vilket gör att hur flöden ska gå och var produktion ska ske styrs mer av norska behov än svenska. Därmed förstärks intrycket av att det svenska stamnätet numera agerar krycka åt ett svagt norskt stamnät. Därför blir det enligt modellen bättre att trycka dyrare produktion från SE1 till SE2. Med samma komplicerade logik kan vi härleda att det är bättre för helheten (?) att skicka kraft från elområde 3 med ett pris på över 2 kronor till elområde Oslo med ett pris på ca 50 öre.

Jag vill här påminna alla läsare att detta är en konsekvens av hur de olika parametrarna i modellen utformats, och hur de respektive systemoperatörerna valt att vikta hur flöden i olika elområden påverkar andra elområden. Att Sverige får bära en stor del av bördan för ett svagt norskt stamnät denna timme råder det väl inga tvivel om? Men det måste inte vara så här. Modellen kan självklart utformas annorlunda.

I en kommentar till resultaten timmen ovan utropar en analytiker på Montel hur bra det blivit när systemoperatörerna inte längre behöver hantera interna flaskhalsar. Jag förfäktar fortfarande idén att har man elområden måste man också ha en aktiv systemoperatör som med olika medel arbetar för att minimera effekterna av interna flaskhalsar. Om detta inte sker blir de interna flaskhalsar bara flyttade någon annanstans, t.ex. som någon form av begränsning av handeln.

En del av de konstiga resultat vi nu ser beror på att vi i den nya modellen tycks minimera mothandelskostnader, istället för att maximera handeln. De flöden som modellen genererar minimerar systemoperatörernas kostnader snarare än att bidra till ett optimalt handelsutbyte. Min prognos är därför att vi bara sett början av både höga och svårförklarade priser på den svenska elmarknaden.