DEBATT
Åldrande vindkraftverk en allt större utmaning för energiomställningen, skriver Thomas Olsson på Hexagon. Det är inte helt enkelt att räkna ut om det är bäst att reparera eller byta ut åldrande turbiner, menar han.
Energiomställningen fokuserar oftast på att bygga ut vind- och solkraft. Men lika viktigt är att underhålla eller byta ut befintliga installationer. I takt med att vinkraftsindustrin mognar gör vindkraftverken det också och idag är ungefär en femtedel av Europas 90 000 landbaserade turbiner 15 år eller äldre. I länder som var först ut med vindkraft på 90-talet, som Danmark, Spanien och Tyskland, stiger siffran till över 50 %.
Sveriges utbyggnad av vindkraft tog inte fart förrän en bit in på 2000-talet, men den största vindkraftsparken, Lillgrund i Öresund ,börjar bli till åren. Den togs i drift 2007, dvs för 17 år sedan.
Den effektiva livslängden för ett vindkraftverk är 20 till 25 år och därför kommer utbyte av turbiner att vara en central fråga under det kommande decenniet, samtidigt som de flesta länder vill öka andelen vindkraft. Det kommer att lägga en betydande ekonomisk börda på både ägare och operatörer.
Tre alternativ: reparera, pensionera eller ersätta
Det är inte helt enkelt att räkna ut om det är bäst att reparera eller byta ut åldrande turbiner.
Vissa äldre turbiner är helt enkelt omöjliga att reparera eftersom reservdelar inte längre tillverkas och de som kan repareras löper ökad risk för ytterligare fel i framtiden. Mer underhåll leder till högre kostnader och mer nedtid i en redan bräcklig bransch.
Äldre turbiner har dessutom ofta byggts i, ur vindkraftsynpunkt, idealiska områden. Om de står stilla kan det leda till betydande förluster i kraftproduktionen. I Spanien står till exempel dessa äldre turbiner för elförsörjningen till 3 – 6 miljoner hushåll. Havsbaserad vindkraft har bättre förhållanden än de som står på land, men är mycket dyrare.
En tredje lösning är att montera ner äldre turbiner och ersätta dem med nya. Även om det låter enkelt medför det också specifika kostnader, risker och komplexitet.
Ersätta gammal vindkraft
Tack vare teknikutvecklingen kan nya vindkraftverk göras betydligt större och generera mycket mer kraft än sina föregångare. En ny megaturbin kan ha en diameter på över 200 meter och generera el för 20 000 hushåll. En vindkraftpark i Galicien i Spanien lyckades exempelvis byta från 69 äldre turbiner till 7 nya och samtidigt fördubbla sin produktion.
Men utmaningarna är många. Lokala samhällen kan vara fientligt inställda till dessa enorma vindkraftverk och de pyloner och kraftledningar som ska föra energin vidare. Det är inte ovanligt att de protesterar både med demonstrationer och i domstol. För att ett ersättningsprojekt ska vara framgångsrikt måste därför ägare och operatörer arbeta med de boende. Det kan handla om att dela ekonomisk vinst, utveckla lokal kompetens och arbetstillfällen inom hållbarhet eller att återanvända de nedmonterade turbinerna i svårtillgängliga områden utanför det normala elnätet.
Återvinning en klurig fråga
Frågan om vad man ska göra med turbindelarna som byts ut är också svår. Bladen är till exempel gjorda av en mängd olika material som är svåra att återvinna. Irland har försökt visa vägen genom att anordna tävlingar för att återanvända vindturbinsvingarna, till exempel som gångbroar. Men det handlar om ett stort antal turbiner som behöver bytas ut så det behövs systematiska lösningar istället för enstaka idéer.
Slutligen, tidpunkten för att investera i sådana massiva ersättningar är minst sagt olycklig: flera branschaktörer, som danska jätten Ørsted, har upplevt stora ekonomiska svårigheter de senaste åren. Det nuvarande ekonomiska läget, med höga räntor och ansträngda leveranskedjor, gör också att investeringarna är särskilt osäkra.
Komplexa beslut i en utsatt bransch
Det faktum att operatörerna ofta saknar verktyg och data för att jämföra beslut om att reparera eller byta ut, vad gäller skillnader i risk och ekonomiska konsekvenser ökar komplexiteten ytterligare.
Reparation eller nedmontering av en turbin faller under driftskostnader, eller OpEx. Det är ofta ett relativt enkelt beslut som kan backas upp av mycket historisk data från underhållsprogramvara som exempelvis en Enterprise Asset Management-plattform.
Att ersätta, å andra sidan, är ett nytt projekt som vanligtvis genomförs av en utvecklare. Det innebär betydande kapitalutgifter, eller CapEx, villket har olika implikationer för skatt och likviditet, men även för de potentiella bidrag och skattelättnader som operatören får. Riskerna är också annorlunda – från att säkra finansiering till att förutse störningar i leveranskedjan och budgetöverskridanden.
Att jämföra ett beslut om att reparera eller byta ut kan därför vara som att försöka jämföra äpplen och päron. Mer avancerad Enterprise Asset Management kan göra det enklare, genom att bedöma olika scenarier och risknivåer, men tyvärr saknar många operatörer de verktygen.
Regeringar har viktig roll
Ansvaret för att ersätta vindturbiner i syfte att minska CO2-utsläppl vilar inte enbart på operatörerna, regeringar har också en viktig roll. Nyligen genomförda, misslyckade, auktioner i Storbritannien och USA har väckt oro i branschen. Aktörer misstänker att regeringar inte kommer att anpassa prisstöd och och stabiliseringsmekanismer efter den rådande ekonomiska situationen. Risken är att det tippar vågen åt fel håll för operatörer och får dem att avstå från att åta sig nya initiativ. Detsamma gäller frågan om tillstånd som, om det är för komplext eller tar för lång tid, hotar möjligheten för ett ersättnings-projekt att generera ekonomisk avkastning.
Det är därför helt avgörande att regeringar stödjer ersättning av vindkraftverk och de investeringar som behövs, genom ekonomiskt stöd och snabbare tillståndsprocesser om de vill kunna nå sina mål för nollutsläpp och åtaganden för COP28.
***
Foto: Shutterstock
7 Kommentarer
De flesta aspekter som tas upp här visar att det inte är enkelt att ersätta nuvarande verk. En viktig aspekt är att i vindkraftsverkens barndom var det mer ”Klondyke” över det hela och samtidigt visste inte omkringboende hur detta skulle påverka dem, säkert omedvetna om blinkande lampor, skuggningar, ljud av olika typer etc.
Samtidigt är det enda vettiga oftast att bygga nytt och med de senaste mer effektiva turbinerna och då måste allt det gamla skrotas. Men det bygger på att exploatörerna får nya tillstånd och att de kan hantera omkringboendes oro. Det pratas om ersättningar, primärt till kommunen, men fokus borde vara på omkringboende – erhåller man ersättning finns större incitament att stå ut med visst obehag.
När det gäller eventuell uppdatering av gamla vindkraftverk så räcker det antagligen inte att ”bara” byta roterande delar, hela tornet och dess förankring med långa ingjutna stänger måste utvärderas med avseende på utmattning. En livstid på 30 år förekommer. Ändras storlek och belastning så duger kanske inte det stora armerade betongfundamentet utan det måste destrueras (?) eller ett nytt byggas på ny plats.
Åldern på vindkraft har till 20 % börjat närma sig de 20 år som är gränsen för att bytas ut eller skrotas. Kortsiktiga “Gröna” satsningar har lite meningslöshet över sig och de första vindkraftsägarna, kom undan med blotta förskräckelsen.
De utgångna vindverken drabbades inte av negativa elpriser under bidragsperioden, men det kommer de att utsättas för om de byts ut. Vinglig elpris sättning är standard i dagens Sverige men vi får också returnerade överpris pengar via försäkringskassan, åtminstone år 2023. En viss ekonomisk diskriminering tycks vindkraften känna sig utsatt för.
Något utbytessystem finns inte, för de roterande delarna så i princip börjar man om från noll igen. Med trappstegsinflation, kan nog till och med ekonomer räkna ut att vindkraften är i sämre läge nu än när de först fick bidrag. (Sen kom inflationen ovanligt lägligt för att skinna staten på bidrag igen.)
Förr gjorde pionjärer sånt som kunde användas i mer än 100 år, Göta kanal, järnvägar, Kraftledningar, vattenkraft, glödlampor byttes till LED och snart åker lysrören på samma resa, bara som exempel.
Skattebetalare och elkonsumenter är samma personer och industrin har minskat till strax över 30 % av elförbrukningen och kan rimligen inte gå kontinuerligt på vindkraft. Till och med vätelagring för att jämna ut prisvinglet på el-kraft, blev för krångligt kom man fram till efter experimentet i Luleå, med Hybrit och fossilfritt järn. Det är krav som måste uppfyllas i EX klassad miljö som upplevs som krångligt. Drabbar vindkraften det också, när det inte fungerar. Redan på 1970-talet kunde man se vartåt miljösnacket skulle barka hän och av kortsiktigt tänkande bidde det inte ens en tumme.
Miljöbilen har gått ner i bränsleförbrukning sedan man slutade blanda ut med dålig bensin och utsläppet sjönk därmed av både vattenånga och koldioxid. Redan för 50 år sedan sas det att dumheten straffar sig själv, men det trodde vi inte då, att lättlurade politiker som jobbar efter eget huvud skulle straffas för.
”Den effektiva livslängden för ett vindkraftverk är 20 till 25 år”
Gäller detta också för havsbaserad vindkraft?
Svaret på frågan är ju ganska avgörande med tanke på våra aktuella svenska gigantiska planer för havsbaserad vindkraft.
Tidigare uppgifter från vindkraft i Storbritanien visade betydigt kortare livslängder. Kanske antyds detta också i artikeln med ”Lillgrund i Öresund ,börjar bli till åren. Den togs i drift 2007, dvs för 17 år sedan”.
Tuffare villkor än i Öresund torde vänta för nya vindkraftparker långt ute till havs.
Jag antar att meningen i artikeln ”Havsbaserad vindkraft har bättre förhållanden än de som står på land” avser att kapacitetsfaktorn (aktuell årsproduktion/maximalt möjlig dito) är högre för havsbaserad vindkraft.
”Det är därför helt avgörande att regeringar stödjer ersättning av vindkraftverk och de investeringar som behövs, …”
Vilket i klartext betyder att det återigen är vi skattebetalare som kommer att stå för notan. Hur vara argumentet för tjugo år sedan – vindkraften behöver stöd i ett initialt skede för uppbyggnad men kommer sen att klara sig på egna meriter. Det är bara att ta på sig dumstruten och ställa sig i hörnet.
Hej, jag har jobbat med vindkraftutveckling sedan 1995, både med stort och smått. I grunden är det hyfsad ekonomi i de projekt som byggdes de inledande åren fram till kanske 2010. De är i allmänhet avskrivna nu och genererar ett hyfsat kassflöde för ägarna, i landets södra halva i varje fall. Det är svårt att motivera de ägarna att starta om från början nu – därför behöver staten nog skjuta till pengar för att motivera det.
Samtidigt, jag tycker din reaktion är relevant och väl motiverad.
Men strunta i struten för de initiala stöden har haft betydelse i inledningen – nu behövs de definitivt inte. Elcertifikaten borde antingen inkludera kärnkraft eller tas bort genast. (Elcertifikaten belastar för övrigt inte skattebetalarna utan el-köparna.)
Hej, du konfirmerar vad jag säger – men med en underlig slutsats.
Att vindkraftsprojekt som startade tidigt har gått runt ekonomiskt är till stor del beroende på det stöd de fick från bland annat elcertifikat (som … ja, betalas av elkonsumenter vilket är lika sant som att moms inte betalas av skattebetalare utan av konsumenter). Om det är svårmotiverat att fortsätta så betyder det att deras verksamhet inte lönar sig – och då bör avvecklas, inte ges konstgjord andning.
Struten är en huvudbonad som passar mycket bra och som borde delas ut vart fjärde år i slutet av september till alla som röstat på partier med huvudargument att statens skall betala för allt.