Stopp för ny vindkraft i västra Finland

Stopp för ny vindkraft i västra Finland

Vindkraften har byggts ut rekordsnabbt i Finland. Men nu säger Fingrid stopp. Inga nya vindkraftsprojekt kommer att få tillstånd att koppla in sig i det västfinländska elnätet förrän tidigast 2027-2028. Detta för att inte riskera att elsystemet havererar.

Fingrids beslut är en påminnelse om att elsystemet inte bara handlar om energi och effekt, utan också om driftsäkerhet. De facto måste just den alltid komma i första hand, och det sätter på olika sätt gränser för var ny elproduktion kan byggas, hur mycket som kan byggas och vilken typ av elproduktion det kan handla om.

Här är den finländska vindkraftsutbyggnaden ett bra exempel. Det finländska elsystemet är robust, förhållandevis modernt och håller tekniskt hög klass, detta samtidigt som planerings- och tillståndsprocesserna går betydligt fortare och mer smärtfritt än i Sverige. Förutsättningarna för den finländska vindkraftsutbyggnaden har därför varit utmärkta.

Det avspeglas i att Finland i dagsläget har omkring 6 000 MW installerad vindkraft jämfört med bara 3 200 MW vid årsskiftet 2021/2022. Baserat på de investeringsbeslut som var kända i januari i år kommer nivån i Finland 2025 att vara närmare 9 000 MW. Som jämförelse var den installerade vindkraften i Sverige vid ingången av 2023 omkring 14 200 MW och uppskattas av Svensk Vindenergi 2025 vara uppe i 17 500 MW.

Den aktuella vindkrafts- och solkraftskartan för Finland enligt Etha Wind, baserat på fritt tillgängliga databaser.

Relativt, sett till ländernas storlek, kommer då Sverige och Finland att ha lika mycket vindkraft. En väsentlig skillnad är att Finland inte är delat i elområden och inte har flaskhalsproblem på svensk nivå. Med Olkiluoto 3 i drift börjar effekten av den kombinerade kärnkrafts- och vindkraftsutbyggnaden på allvar nu också synas i elpriserna. De senaste dagarna har Finland haft det lägsta elpriset i Norden, veterligen för första gången någonsin.

Som synes är vindkraften koncentrerad till västra Finland, där vindlägena är de bästa. Det är också här som huvuddelen av den tillkommande vindkraften projekteras.

Det är här som Fingrid nu satt stopp, markerat med grönt på den karta som nyligen publicerats.

Fingrid hänvisar här till att ”internationella erfarenheter och egna observationer av omriktarteknologin” visar att elsystemets stabilitet riskeras, om andelen anläggningar baserade på denna teknologi blir för stor. I klartext syftar detta på vindkraften och solkraften.

”Instabiliteten kan i värsta fall leda till omfattande störningar. Fingrid har försökt hitta lösningar till detta i ett nära samarbete med vindkraftsoperatörerna. Lösningen förutsätter förändringar i kraftanläggningarnas styrsystem och investeringar i stamnäten”, sägs i Fingrids pressmeddelande.

Inför detta har Fingrid beslutat att från och med den 1 maj inom den berörda regionen inte acceptera nytillkommande projekt vars anläggningar kräver omriktare. Undantag ges bara för anläggningar vilkas effekt understiger en megawatt.

Den nödvändiga förstärkningen av stamnätet prognosticeras av Fingrid vara klar 2027 eller 2028. Som konsekvens får ett stort antal vindkraftsprojekt nu senarelägga sina planer.

Det kan noteras att topografin i det finländska vindkraftslandskapet inte alltid är gynnsam för vindkraftsproduktion. Gissningsvis noterades något av ett rekord den 19 mars i år, då den finländska vindkraften inte levererade någon el överhuvudtaget. Under några timmar noterades till och med minusvärden, som nedanstående bild från Fingrid visar. Klockan 11.40 denna dag producerade vindkraften (tuulivoima) -3 megawatt.

Skärmdump från Fingrids hemsida den 19 mars kl. 11.40. Kärnkraften producerar 4 372 MW, vattenkraften 1 795 MW, solkraften 157 MW och vindkraften (tuulivoima) -3 MW. 

På en förfrågan av Second Opinion vid detta tillfälle svarade Fingrids vd Jukka Ruusunen att produktionen i princip verkligen kan underskrida noll. Detta därför att kraftanläggningarna behöver el även när de inget producerar.

 

***

Toppbild: OX2

 

19 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Hans skriver:

    Om Finland inte har flaskhalsproblem på svensk nivå, då borde Finland kunna göra det som norrmännen säger att Sverige gör köpa el billigt i norr och sälja dyrt i söder, och tjäna multum, och då blir se3 priset mer likt se1, tiden får utvisa om detta händer.

  2. Lars-Göran Johansson skriver:

    Författaren skriver. ”En väsentlig skillnad är att Finland inte är delat i elområden och inte har flaskhalsproblem på svensk nivå.”

    Det borde inte heller Sverige vara! Alla andra EU-länder, bortsett från Sverige och Danmark, har valt att ha en nation ett elområde. Elområdena borde överhuvudtaget aldrig införts i Sverige. Det är tveksamt om det överhuvudtaget finns några större problem med effektöverföring inom Sverige. Svk verkar ju inte heller använda kapacitetsutgifterna för att göra några större nyinvesteringar utan pengarna samlas på hög hos Riksgälden. För att sedan betalas tillbaka som elstöd!

    T ex i snittet SE3-SE4 verkar det finnas ledningskapacitet på 6200 MW. Svk tillåter dock max 4560 MW (N-1 principen?). Och SE4 förbrukar sannolikt inte mer än 3500 MW. Inte ens en kall vinterdag. Däremot exporteras effekt söderut till våra grannländer. Svk verkar ha en del att lära av Fingrid!

    1. Johan Montelius skriver:

      ”Det är tveksamt om det överhuvudtaget finns några större problem med effektöverföring inom Sverige.”

      Är inte det faktum att det blir en stor skillnad på priserna i de olika områdena ett tecken på att effektöverföringen är begränsad?

      Skall man göra någon skillnad så är det att införa fler prisområden så att producenter fick större incitament att lägga produktionen där konsumtionen är som störst.

      1. Lars-Göran Johansson skriver:

        Svk bygger inga produktionsanläggningar. Däremot skall de bygga ledningar. Och finns det nu flaskhalsar så har Svk verkligen gott om pengar att investera i nya ledningar. Men det gör inte Svk.

        I stort sett alla flaskhalsavgifter samlar Svk på ett passivt konto hos Riksgälden. Det är bara att kolla deras kvartals- och årsrapporter. I bästa fall kommer en del av dessa sedan att återbetalas som elstöd till samma elkunder som har betalat in dem. Rundgång till ingen nytta.

        Att det blir olika priser i de olika elområdena beror nog i första hand på att produktionspriset är olika i de olika elområdena. Billigare vatten- och vindkraft i norr, dyrare kärnkraft i söder. Men inte på att det är problem med att transportera elen söderut. Och var nya kraftverk skall byggas, t ex ny kärnkraft, borde under alla omständigheter styras upp av staten.

        Elområdena bildades ju en gång för att göra det dyrare för danskar att importera el från södra Sverige. D v s ett konstgjort sätt att höja elpriset i södra Sverige. När detta beslutades och genomfördes, 2006-11, var Sverige en nettoimportör av el så det fanns ett motiv. Men idag, när Sverige är EU´s största nettoexportör av el, finns det ingen anledning att behålla våra elområden Såvida man inte vill fortsätta att göda Svk.

        1. Johan Montelius skriver:

          Självklart bygger inte SVK kraftverk – men höga priser i ett elområde ger incitament för privata aktörer att lägga sin produktion där den behövs.

          De intäkter som kommer in kommer självklart att bygga ut kapaciteten där den behövs – den utbetalning till konsumenter som nu sker är en politisk lekstuga.

          Att elpriset i ett område är högt beror inte på att produktionen är dyr utan på att efterfrågan är större än produktionen och den mängd el som kan transporteras in i området. Det omvända gäller naturligtvis då priset är lågt – och där sätter de rörliga produktionskostnaden en nedre gräns. De resurser som finns för att föra över el mellan områden säljs till högstbjudande – det är inte SVK som sätter avgiften, producenter får bjuda vad de vill och den som bjuder mest vinner.

          Det är en marknad inte en planekonomi.

          1. Lars-Göran Johansson skriver:

            Visst är det en marknad, men en marknad där Svk lägger beslag på alldeles för mycket. Ta som ett exempel att Euphemia, det datorprogram som sätter elpriserna i EU, har satt spotpriset i SE4 till 200 öre/kWh och spotpriset i SE1 till 50 öre/kWh.

            Antag sedan att Vattenfall säljer en del av sin elproduktion från SE1 till SE4. Tror du då att Vattenfall får 200 öre/kWh för den elen? Nej, det får de inte utan de får spotpriset där elen produceras, d v s 50 öre/kWh. Mellanskillnaden, 150 öre/kWh, är kapacitetsavgift som Svk lägger beslag på.

            Det känns inte som en helt optimal marknad!

            1. Hans skriver:

              Jo, exakt som de spanska tomaterna på Ica i Umeå

      2. Ronny Eriksson skriver:

        Avsikten med prisområden för el var att markera var ny elproduktion behövs, och omvänt var ny industri kan etableras. Tydligen har man ännu inte förstått behovet av mer elproduktion där priserna stiger. Hade man förstått det skulle vi se mycket större utbyggnad i elområde 3 och 4. I elområde 4 är det inte ovanligt att den interna produktionen motsvarar en tredjedel av behovet. Samtidigt är området lämpat för solel, som är stort på kontinenten. Lilla Danmark har betydligt mer installerad solel än hela Sverige.

        Ett betydande tankefel söderut när man inte ser behovet av mer lokal elproduktion, och åtgärdar det.

        1. Magnus B skriver:

          Solel i Sverige i en stor skala är ej möjlig när den kanske skulle behövas. Men man kan kanske med en finurlig lag tvinga solen att lysa mer under vinterhalvåret och varför inte även på natten?:) Typ med allsköns ovetenskapliga ”klimatlagar” som förebild.

  3. Nils skriver:

    Vindkraft – teknisk idioti och ekonomiskt vanvett
    Vingarna är utförda i kolfiberarmerad epoxiplast, för vilken det inte finns metoder att återanvända. De grävs ner i deponier. Allt i en vattenturbin är metall, som kan smältas ner och återanvändas.
    Det må vara ett bevis på teknisk excellens att lyckas bygga något så komplicerat som ett 200 – 300 meter högt vindkraftverk, men på ögonmått är det teknisk idioti och ekonomiskt vanvett.”

    Propellerbladen, som görs av balsaträ från Amazonas, plastas in i kompositplast och sprider mycket mikro-/nanoplaster med Bisfenol A, PFAS, etc och producerar dyr och oplanerbar el som inte kan lastbalansera stamnätet!!
    Vindkraftsindustrin är tidernas skandal för obildade politiker och vissa tekniker

  4. Fredrik Bruno skriver:

    Det är väl balanskraften som spökar igen. Men Finland har inte byggt ut vindkraften lika mycket som vi i förhållande till tillgänglig vattenkraft (som balanskraft), åtminstone inte enligt statistiken för år 2021.
    Länk till den finländska statistiken:
    https://pxdata.stat.fi/PXWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__salatuo/statfin_salatuo_pxt_12b4.px

    KÄRNKRAFT 26,0
    Olja (Fossila bränslen) 0,2
    Stenkol (Fossila bränslen) 2,9
    Naturgas (Fossila bränslen) 4,3
    Övriga fossila 1,3
    FOSSILA BRÄNSLEN TOTALT 8,7
    Torv 2,2
    FOSSILA BRÄNSLEN OCH TORV TOTALT 10,9
    Vattenkraft (Förnybara energikälla) 17,9
    Vindkraft (Förnybara energikälla) 9,4
    Solkraft (Förnybara energikälla) 0,3
    Svartlut (Förnybara energikälla) 7,2
    Övriga träbränsle (Förnybara energikälla) 6,7
    Övriga förnybara 0,8
    TOTALT FÖRNYBARA BRÄNSLEN 14,7
    FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR TOTALT 42,4
    Övriga energikällor 0,3
    ELPRODUKTIONEN TOTALT 79,6
    Nettoimporten av el 20,4
    TOTALT KONSUMTIONEN AV EL 100,0 % Gäller för 2021

    1. Fredrik Bruno skriver:

      Jag får komplettera med att vindkraften varierar i runda slängar mellan kanske 10 % och 90 % av den tillgängliga totala effektkapaciteten och att utnyttjandet kanske ligger runt 40 %. Sett mot den bakgrunden genererar vattenkraften resp. värmekraften inte tillsammans tillräckligt mycket effekt för att helt kompensera för vindkraftens effektsvängningar. Så det finns egentligen inte så mycket utrymme för mer vindkraft utan att även kärnkraften får vara med och ta de värsta stötarna. Så de gör nog rätt, finnarna, när de tvekar inför fortsatt utbyggnad. Men de får väl facit om några år – från den västra rikshalvan.

  5. Jens Hultgren skriver:

    Finnarna håller precis som vi andra på att inse konsekvenserna och de cerkliga kostnaderna för en enorm utbyggnad av vindkraft.
    Industrin har sagt ifrån att deras anläggningar inte mår bra av att behöva anpassa sig till intermittent kraft.
    Detsamma kan sägas om samhället i stort.

  6. Bengt Hellman skriver:

    Finnarna får åka till Danmark för att ta reda på hur de gör. Elproduktionen 2022 i Danmark med sol och vind motsvarade 59,6 % av elanvändningen. Finland har en bit kvar till detta.

    1. Fredrik Bruno skriver:

      De har en stor andel värmeproducerad el. Men med fasta bränslen, som t.ex. halm, är det fortfarande inte lika lätt att variera lasten som med naturgas.

    2. Lennart Nilsson skriver:

      Ja, alla länder i Europa kan väl göra som Danmark. När det inte blåser importerar ska alla länder importera el. Det låter smart.

    3. Johan Montelius skriver:

      ”..sol och vind motsvarade 59,6 % av elanvändningen.”

      Är det av elanvändningen eller av elproduktionen?

      När man tittar på siffror från Danmark så måste man titta på när elen produceras och hur förhållandet ser ut just då. De flesta dagar då vindproduktionen är hög så exporteras el från Danmark och när den är låg så importeras det. Priset på den exporterade elen är sällan så hög eftersom det med stor sannolikhet även blåser i Tyskland och södra Sverige – och omvänt när det är dags att importera.

      Danmarks vindproduktion må se imponerade ut på årsbasis men skrapar man på fernissan så ser det inte lika bra ut – den bygger på att Sverige, Norge och Tyskland kan hjälpa dem när det inte blåser.

  7. Stig-Ove skriver:

    Heja Finland, ni förstår detta med elsystem och grattis till låga elpriser, kul att ni haft lägst pris i Norden också.

    1. Kent Lansing skriver:

      Hej. Det är tunga synkrongeneratorer typ i kärnkraftverk o vattenkraft som är garant för frekvensstabilitet. Vindkraft generatorer typ asynkrongeneratorer är av ondo och ”skitar” ner elnätet. Praxis är max ca 20 % oplanerad kraftproduktion i det totala elsystem. Vindkraft enl JO i Sverige får inte marknadsföras som hållbar grön och klimatsmart. Vindkraften kopplat till pfas ingrepp i människor och fauna, habitat är nästa miljöskandal med suspekta vindkraftsindustrin.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet