Skattebefriad solel för kommersiella aktörer leder till ökad elanvändning när elsystemet har störst belastning. Därmed haltar energieffektiviseringsargumentet, menar Anton Steen på Fortum.

Second Opinions artikel om skatt på solel har skapat debatt. Det är inte enkelt att se skillnaden mellan privatpersoner och professionella energianvändare, eller hur använd och producerad el glider över i varandras funktioner. För mycket skattefri solel ger dominoeffekter långt ut i fjärrvärmenäten.

Second Opinion ringde därför upp Anton Steen som har bred erfarenhet från energibranschen och idag är ansvarig för Public Affairs på Fortum Sverige. Debatten gäller om produktionsanläggningar med större effekt än 255 kW ska fritas från energiskatt på el.

– Att det finns ett undantag för mindre icke-kommersiella anläggningar är rimligt men att införa ett obegränsat undantag även för stora kommersiella eller offentliga aktörer är orimligt och kan få stora konsekvenser för hela energimarknaden, säger Anton Steen.

Fel jämförelse
Elskatten är inte tänkt att styra valet av elproduktion för en enskild användare. Det är en fiskal konsumtionsskatt på slutanvändning av el, oavsett hur den har producerats. Att likställa skatt på egenproducerad solel med att betala skatt på egenproducerade tomater tycker därför Anton Steen är en felaktig jämförelse.

Anton Steen.

– Det finns lyckligtvis ingen generell konsumtionsbaserad tomatskatt att få undantag ifrån och liknelser med tomater eller ved, som har förekommit, haltar därför betänkligt. En mer rättvis liknelse är att jämföra med den fiskala inkomstskatten på arbete, säger Anton Steen.

– Om staten skulle slopa inkomstskatten för alla som jobbar hemma i ett eget bolag men har full skatt på alla som är anställda så förstår man snabbt hur kraftig en sådan snedvridning är.

Slår mot fjärrvärmen
Den viktigaste invändningen handlar dock inte om de fiskala effekterna av skatten utan om vilka konsekvenser ett obegränsat undantag skulle riskera att få för energisystemet, tycker Anton Steen. Med ett obegränsat undantag blir det lönsamt att försöka öka egenanvändningen av el så mycket som möjligt.

– Hur gör man det som fastighetsbolag eller kommun? Jo, genom att koppla loss sig från fjärrvärmenätet och installera värmepumpar, säger Anton Steen.

– Om detta skulle ske systematiskt skulle både effektbalansen och de lokala nätkapacitetsproblemen förvärras. Elektrifiering är generellt sett bra, men inte om det sker på bekostnad av redan gjorda investeringar i effektiv fjärrvärme.

Gammal snedvridning
– Jag tror inte att man ska underskatta hur kraftfullt incitament detta är. Jag jobbade för drygt tio år sedan med att sälja energiskattebefriad vindkraft till kommuner, regioner och fastighetsbolag, säger Anton Steen som genom åren har sett skattebefrielser komma och gå.

Han var tidigare politisk samordnare på Energiföretagen Sverige, men har också varit kommittésekreterare i Energikommissionen. Innan dess var Anton Steen ansvarig för analys och samhällskontakter på Svensk Vindenergi, dit kom han kom från leverantörssidan samtidigt som den snedvridna skattebefrielsen för vindkraft gick mot sitt slut.

– På bara ett par år växte marknaden så snabbt och snedvridningen i konkurrens blev så stor att staten var tvungen att agera och vi fick de effektbegränsningar för skatteundantag som gäller idag, säger Anton Steen.

Fara för upprepning
Elskatten var dessutom 30 procent lägre då, påminner han om. Det är därför essentiellt för dagens elmarknad, menar han, att Sverige inte återfaller i samma gamla spår genom att skattebefria stora solcellsanläggningar – även om elen endast används i egna anläggningar och inte säljs ”yrkesmässigt” ut på marknaden.

– Därför blir det helt ohållbart om stora produktionsanläggningar nu åter skulle undantas från elskatt, säger Anton Steen. Det var just det som regeringen i elcertifikatavtalet med Norge ville undgå genom att sätta en övre effektgräns på 255 kW för skattebefriad elproduktion.

Ett konstruerat problem
Ett obegränsat skatteundantag kommer dessutom att innebära en negativ påverkan på statens finanser som i så fall måste kompenseras med att höja andra skatter, menar Anton Steen, men om den spådomen tvista de lärde. Enligt branschorganisationen Fastighetsägarna är skattetappet endast teoretiska pengar då solelproduktion över 255 kW på större fastigheter idag i det närmaste är obefintlig på grund av det höga skattetrycket.

Istället kan de olika branscherna enas om att energiskatten på el är för hög. Med hög elskatt blir också skattebefrielsen ett onödigt konfliktområde mellan branscherna då den ena parten vill ha större frihet, något den andra parten behöver bromsa.

Ett sätt att hantera detta är att sänka elskatten, menar Anton Steen. Då skulle luften gå ur hela skattekonflikten.

Sänk elskatten
– Hade elskatten varit låg så hade inte detta varit ett problem. Att den idag är så hög innebär att incitamenten för egenproduktion blir väldigt höga. För att jämna ut förutsättningarna mellan olika kraftslag bör därför elskatten sänkas, säger Anton Steen.

Energiskatt på el har dessutom konsekvent höjts år för år, påpekar han, något också Konsumenternas Energimarknadsbyrå visar i sina analyser. Efter den senaste höjningen i januari 2020 ligger elskatten på 44,13 öre/kWh inklusive moms. Med så hög fiskal elskatt kommer dessutom en politisk paradox som regeringen mycket väl kan undvika, menar Steen.

– Både regeringen och Klimatpolitiska rådet har pekat ut elektrifieringen som en av de viktigaste klimatåtgärderna. Att då ständigt motverka en bred elektrifiering med att konsekvent höja elskatten är direkt kontraproduktivt. Nationalekonomer brukar peka på att ett bättre, och mer miljöstyrande, alternativ skulle vara en bredare skattebas som till exempel momsen, säger Anton Steen.

Ingen energieffektivisering
Anton Steen håller dessutom inte med fastighets- och solenergibranschernas argument att solceller kan likställas med energieffektivisering. I perioder kan solelproduktion mycket riktigt ”se ut som” energieffektivisering då en fastighetsägare använder mindre el från elnätet, men om man ser till vinterhalvåret då elsystemet är som mest ansträngt sker ingen egentlig effektivisering.

– Behovet av köpt el minskar sett över året, men det är ju tillförd och använd el som är det relevanta när det gäller energieffektivisering. Det är därför olyckligt när man försöker likställa solceller med bestående energieffektiviseringsåtgärder såsom tilläggsisolering, äger Anton Steen.

– Isolering är en bestående åtgärd som har bäst effekt när det är som kallast och elsystemet är som mest ansträngt. Tillförsel och användning av el är två olika saker. Det blir missvisande att kalla skatt på egenanvänd el för en straffskatt på effektivisering.

* * *