Kan skogen bli en del av EU:s utsläppshandel? Ja, är svaret om du frågar Hans Winsa. Han är forskningsledare på Sveaskog, som deltar i ett projekt där ett handelssystem för att kunna ta tillvara på skogens potential i arbetet mot koldioxidutsläpp tas fram.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Skog binder koldioxid och är därmed positivt för att minska nivåerna koldioxid i vår luft. Det här grundläggande sambandet har ett projekt i Övertorneå tagit fasta på. 2009 startade man ett arbete med målet att utveckla ett system där skogen ska inlemmas i EU:s system för utsläppshandel, ETS. 

– Skogen brukas för att samhället behöver resurser och samtidigt vill vi skogsägare se ett uthålligt brukande av skogen. Genom att styra skogsbruket mot utsläppshandel får vi ett system där koldioxidutsläppen blir en del av kretsloppen, säger Hans Winsa, forskningsledare på Sveaskog.

Tillsammans med bland annat Övertorneå kommun, SveMin, LRF Norrbotten är Sveaskog en del av projektet. Grundprincipen är att skogsbrukaren får utsläppskrediter för att öka tillväxten i sin skog, krediterna säljs sedan till industrier som behöver köpa utsläppsrätter för att de släpper ut koldioxid. Skogsbrukaren får därmed ersättning för sin insats för att ta upp koldioxid och industriföretaget betalar för att deras verksamhet ger utsläpp.

Men det är bara för ny tillväxt i skogen som skogsägaren kan få utsläppskrediter. Det här mäts genom att varje skogsägare har vissa ytor som inte brukas för att få extra tillväxt, på det sättet kan tillväxtområdena jämföras med dessa, mätas och kvantifieras. För det är just tillväxten som är mest intressant för koldioxidupptagning – både i början och slutet av ett träds livslängd är koldioxidupptaget lägre.
– Det är tillväxten som är den avgörande faktorn för hur bra systemet är. För risken när man bygger sådana här system är att man får inlåsningseffekter, att skogsägaren inte har några incitament att avverka skogen, men genom att vi i vårt system har fokus på tillväxten så undviker vi dessa effekter, säger Hans Winsa.

För mätningen av tillväxten i projektets system skulle en lämplig myndighet ansvara, till exempel Skogsstyrelsen. Hans Winsa säger att mätsystemet som de har tagit fram är tillförlitligt, men att det bör utvecklas.
– Det är viktigt att effektivisera mätmetoden så att den inte blir för kostnadskrävande, en möjlighet att rationalisera är att klustra liknande bestånd så att man därigenom kan bestämma tillväxten. Sedan kommer vi att genom att arbeta mer och mer med mätningen bli bättre på att avgöra tillväxtens storlek, säger han.

Hans Winsa menar att effekterna av att få in skogen i ett utsläppssystem är dubbel. Det handlar inte bara om att ta hand om koldioxid, det handlar också om att mängden biomassa som kräver lite energi för att produceras ökar.
– Genom att både tillväxten i skogen och mängden biomassa som kan tillföras samhället ökar, blir effekten av åtgärderna dubbel, både ett ökat upptag i skogen och substitutionseffekter i samhället. Genom substitution kan material med sämre koldioxidprestanda ersättas av trä. Det är viktigt att skogsbruket hela tiden analyseras utifrån vad konsekvenserna i samhället blir om bägge delarna ska bli uthålliga och miljövänliga.

Hans Winsa ger exempel på ett teoretiskt resonemang som bygger på att man frikopplar skogen från samhällets övriga behov och bara tittar på dess egenskaper att ta upp koldioxid. Tillväxten skulle fortfarande vara nyckeln, för den kräver att skog avverkas för att ge plats åt ny skog som växer bättre. Men det man skulle göra vid slutavverkning är att lagra biomassan på ett säkert och långsiktigt sätt så att det kol som är bundet inte frigörs. Då krävs miljöer där det är syrefritt eller kallt så att virket inte bryts ner, till exempel en myr.
– En sådan lösning skulle kunna få ett namn kopplat till CCS (Carbon Capture and Storage) typ BIO-CCS. Trädets upptag skulle då vara biologisk ”carbon capture” och lagringen i myren ”storage”. Där skulle träden kunna lagra koldioxid på samma sätt som CCS och skulle skogsägarna få samma ersättning som gäller för CCS, 500-1000 kronor per ton koldioxid, skulle det inte vara ekonomiskt försvarbart att göra annat med skogen, säger Hans Winsa och understryker att det är ett teoretiskt resonemang.

Skogsägarna har i projektet i Övertorneå fått 100 kronor per beräknad kubikmeter som tillväxten ökar och det är SveMin som har köpt skogsägarnas utsläppskrediter.
– 100 kronor per kubikmeter motsvarar halva skogsägarnas kostnader för att öka tillväxten i skogsbeståndet och den ersättningen har räckt för att skapa drivkrafter, säger Hans Winsa.

Hur ser potentialen ut för skogen att ta hand om koldioxiden?
– Sedan 1980-talet har vi en årlig tillväxt på ungefär 1,6 procent per år. Genom att ge näring, föryngra och gallra skulle vi kunna öka skogens tillväxt med 1 procent extra per år, det handlar om mellan 30 och 40 miljoner kubikmeter i extra tillväxt varje år efter 20 år. 1 kubikmeter skog tar upp 1,3-1,4 ton koldioxid, så det handlar om stora volymer. Härtill finns en substitutionseffekt, det vill säga att skogens tillväxt gör att vi kan ersätta andra material som har högre koldioxidvärden, säger Hans Winsa.

I projektet har ingått att uppvakta politiker – såväl på nationell nivå som EU-nivå – men Hans Winsa tror inte på ett genombrott inom den närmaste framtiden. Politikerna är intresserade och tycker att det är viktigt, men sedan händer inte så mycket, menar han. Projektets fokus är dock att till slut inlemma deras system i ETS.
– Hela tanken från början har varit att inlemma vårt system i ETS, så därför har vi byggt upp det så att det ska fungera där. Vår bedömning är att vi inte kommer att kunna inlemmas i systemet till 2020 såvida det inte sker en snabb politisk förändring, så nu tittar vi på ett frivilligt system där begränsningen blir hur många som ansluter sig och det kommer att bero på ersättningsnivån och hur tungrott ett sådant system blir. Men det långsiktiga målet är bli en del av ETS, säger Hans Winsa.