I helgen kopplade de baltiska staterna bort sig från det ryska elsystemet. Det har föranletts av misstänkta sabotage mot elkablar i Östersjön. ”Det är ett exempel på Rysslands hybridkrigföring”, säger säker Patrik Oksanen, aktuell med en ny bok i ämnet. Ledningen Nordbalt mellan Sverige och Litauen är en av utsatta kablarna.

De baltiska staterna slutade att handla el med Ryssland efter Ukrainakrigets utbrott, men man har fortsatt att köpa olika stabiliserings- och stödtjänster från grannen i öster.

Bild: Fartyget Eagle S bordades och kvarhölls utanför Helsingfors. Foto: Wikipedia.

I helgen tog man dock det sista steget och kopplade bort sig från det ryskkontrollerade elnätet IPS/UPS BRELL.

Baltikum är dock helt beroende av att kunna importera el via fyra elkablar – dessa är undervattenskablarna Nordbalt mellan Klaipėda i Litauen och Nybro i Sverige, Estlink 1 och 2 mellan Finland och Estland, samt en landbaserad kabel mellan Polen och Litauen.

De senaste två månaderna har ett flertal misstänkta sabotage riktats mot de här kritiska undervattenskablarna.

På juldagen bordade den finska polisen fartyget Eagle S som tillhör den ryska skuggflottan efter misstanke om att fartyget släpat sitt ankare över och förstört undervattenskabeln Estlink2. Eagle S ska också ha varit nära att förstöra Estlink1med ankaret.

Den finska polisen uppger att Eagle S saktade ned farten när fartyget passerade över kabeln och att strömmen bröts i samband med detta.

Dagen efter meddelade den estniska polisen att man upptäckt ytterligare tre kabelbrott, denna gång på kommunikationskablar. På den finska polisens pressträff framkom att man misstänker att Eagle S orsakat skadorna på såväl Estlink 2 som på kommunikationskablarna.

Två dagar efter sabotaget mot Estlink 2 inledde Estlands försvarsmakt en operation för att skydda undervattenskabeln Estlink 1.

I mitten av januari konstaterade Carl-Oskar Bohlin (M), ministern för civilt försvar, att även den svenska elkabeln Nordbalt varit nära att skadas. I detta fall misstänks det kinesiska fartyget Yi Peng 3.

”Vi kan i dag berätta att det har konstaterats att det finns släpspår från ett ankare, troligen från Yi Peng 3, i anslutning också till Nordbaltkabeln, det vill säga den förbindelsen mellan Sverige och Litauen, uppgav Carl-Oskar Bohlin.

Bohlin uppgav dock att han inte ville spekulera i om Yi Peng 3 hade för avsikt att slita av kablarna på havsbotten.

”Det man kan konstatera är att om man släpar ett ankare efter sig i 150 kilometer, som det bedöms vara fråga om här, så talar mycket för att man åtminstone bör märka det”, konstaterade Carl-Oskar Bohlin.

Patrik Oksanen, knuten till tankesmedjan Frivärld och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Kungliga Örlogsmannasällskapet, samt aktuell med boken Rysslands hemliga krig mot Sverige, som kommer ut i april på Volante förlag, menar att det här är ett exempel på Rysslands hybridkrigföring.

Logiken är att Ryssland genom att föra ett hybridkrig kan segra utan att strida med hjälp av utpressning, hot, sabotage och psykologiska operationer, menar Patrik Oksanen.

– Det finns en hög grad av möjlighet till förnekbarhet, genom att fartygen går under olika flaggstater, och att ägare och operatör kan vara olika och att besättningarna kommer från flera länder, samt att det råder osäkerhet om det är avsiktligt eller olycka. Det är att föredra framför ett storskaligt krig.

Hybridkrigföring innebär att det är svårt att hundraprocentigt bevisa att ett sabotage skett.

– Kan man inte bevisa ett uppsåt för sabotage det blir den officiella slutsatsen att händelsen juridiskt måste betraktas som en olycka oavsett om det är det eller inte. Men det är så klart väldigt osannolikt att så många ankare tappas av så många fartyg, utan att någon inte märker att sker i det här området på kort tid, säger Patrik Oksanen.

Han menar att de förmodade sabotagen mot elkablarna kan få många effekter.

Patrik Oksanen. Foto Emil Fagander / Volante.

– Det får direkta effekter på elförsörjningen med omedelbara ekonomiska effekter och höjda elpriser. Men det kan också ha mer långsiktiga ekonomiska konsekvenser, eftersom det kan skrämma investerare och sänka tillväxten.

– Därtill är det möjligt att det åstadkommer psykologiska effekter hos olika befolkningsgrupper, både i Baltikum och hos oss. Balterna ska känna sig avskurna och övergivna och vi ska uppleva att det inte är värt besväret att hjälpa våra grannländer mot den ryska imperialismen, fortsätter Oksanen.

Samtidigt konstaterar han att länder som Sverige och Finland höjt insatsen.

– Vår syn att på att redundans och resiliens ska räcka som svar på hybridkriget har nått vägs ände, både Finlands och Sveriges agerande senaste tiden visar att vi redan nu anpassar oss att agera snabbare och hårdare för att ta ut en högre kostnad. Det handlar om bygga avskräckning, då behöver vi både ta ut en kostnad för angreppen och degradera motståndarnas förmågor att tillfoga oss skada.

Reigo Kebja på det estniska stamnätsbolaget Elering uppger till den finska nyhetskanalen YLE man har en beredskap för att två stora enheter faller bort, men att läget skulle bli kritiskt om både Estlink 1 och Nordbalt-ledningen till Sverige hade fallit bort.

När Second Opinion frågar Svenska kraftnät om det finns en strategi för hur Nordbalt ska skyddas svarar man per mejl:

”Vi beaktar hela tiden det rådande säkerhetsläget. I det ligger även risken för avsiktlig påverkan på kablar. De incidenter som nyligen drabbat flera sjökablar i Östersjön illustrerar vikten av att planera med såväl robusthet som reparationsförmåga i åtanke.  Kring dessa frågor har vi en pågående dialog och samarbete med relevanta myndigheter, bl.a. Försvarsmakten, Kustbevakningen, säkerhetspolisen och Sjöfartsverket.”