Reservkraften måste in i energisystemet

Reservkraften måste in i energisystemet

Lokala generatorer för reservkraft är energisystemets dolda resurs som kan stödja elnätets kapacitet. – CoordiNet kan undersöka hur reservkraft kan tas in i nätplaneringen, säger Yvonne Ruwaida på Vattenfall. Bättre integrering med energisystemet ger också samhället bättre beredskap.

Det finns flera tusen reservgeneratorer spridda över hela landet. De flesta går på diesel även om vissa har konverterat till biodiesel. Yvonne Ruwaida tar den fossila tjuren vid hornen direkt:

– Mer användning av reservkraft handlar inte om att öka de fossila utsläppen men att styra den användning som redan finns åt ett mer optimalt håll. De återkommande obligatoriska uppstarterna kan styras på ett bättre sätt än idag, säger Yvonne Ruwaida, affärsstrateg på Vattenfall Eldistribution.

– Om reservgeneratorer kan tas med i nätplaneringen kan provkörningarna göra nytta. Den svenska demonstrationen i CoordiNet är ett bra tillfälle att undersöka detta.

Måste ändå startas
Reservkraften är energisystemets doldis. Den består till stora delar av oregistrerade drivna generatorer som i många fall är nödvändiga att ha som backup för samhällskritiska verksamheter.

Även företag som bedömer att de skulle råka illa ut vid elbrist kan helt fritt installera reservaggregat. De flesta används aldrig i skarpt läge då det svenska elsystemet är mycket pålitligt.

Den fossila utmaningen kommer man ändå inte undan. MSB:s Verktygslåda för reservkraftprocessen rekommenderar (pdf) att reservkraftaggregat provkörs minst 4 timmar per månad. En hårdkörning bör dessutom genomföras minst en gång per år, kallad sommartestet. Då ska generatorn köras minst 12 timmar med full last en ”varm sommardag” så man kan se vad maskineriet går för.

Stöd vid effektbrist
En provkörning ska testa att elleveransen till det interna elnätet fungerar. Rent tekniskt kan man också leverera el ut på elnätet. Det innebär att elnätsföretaget, åtminstone i teorin, kan avropa provkörningen, alltså köpa in effekt från reservaggregat vid behov, menar Yvonne Ruwaida.

– Om reservkraften fanns med i ett översiktligt system kan den också bidra med effekt under extrema förhållanden som till exempel en tioårsvinter. Det handlar mer om beredskap än att användningen skulle öka, säger Yvonne Ruwaida.

Användningen av reservgeneratorer vid större effektbrist i elnätet sker under mycket avgränsade timmar. En ”tioårsvinter” betyder i princip några timmar, i extremfall hela dagar vart tionde år, men det kan se olika ut i olika elnät, menar hon. En större utsläppsutmaning kan vara att det idag inte finns särskilda utsläppskrav på dieseldrivna generatorer. Enligt MSB:s vägledning ”saknas tydliga emissionsregler för reservkraftaggregat”. Där hänvisar man till EU-regler men påpekar att lokala miljökrav kan förekomma, något länsstyrelsen ska hantera.

Affärer kräver kunskap
– Antingen kan kapaciteten avropas för att vi behöver den eller så görs det för att det finns ett avtal. Vi skulle kunna ha en sådan resurs med i nätplaneringen även om vi inte avropar den varje månad, säger Yvonne Ruwaida.

Här kan det finnas en affärsmodell som kanske är intressant för både elnätsägare och ägare av reservkraft, menar hon. Därmed kan nyttan öka när reservkraften ändå provkörs.

Samtidigt måste det testas att reservkraften kan avropas på ett tillförlitligt sätt. Då kan flexibilitetsprojektet CoordiNet vara en bra mötesplats för både ägare av reservkraft och elnätsbolag, tycker Yvonne Ruwaida. Det finns idag stor brist på kunskap om reservkraftens möjligheter.

Har dragits i långbänk
I Sverige finns idag ingen översikt över antalet reservgeneratorer, deras samlade kapacitet, provkörningar eller utsläpp. Hos många reservaggregat ligger effekten runt 2 MW. Eventuellt kan det finnas lokala register.

Reservkraften har stötts och blötts under många år utan att myndigheterna har fått grepp om den. Redan 2002 pekade regeringens utredare Åke Pettersson på att det här ligger en dold effektreserv.

Överallt finns ”en stor mängd reservelverk”, menade han, som ”i effektbristsituationer kan (…) startas för att avlasta det vanliga elnätet och ge spetskraft”. Då var tanken att ”samhället” behövde bygga upp en ny myndighetsdriven struktur av några hundra spridda reservgeneratorer med kapacitet till ”kanske 5–10 procent av det totala elkraftsbehovet”.

Utgångspunkten var att den nya digitaliseringen med it, bredband och mobiltelefoni växte fram som en mycket samhällskritisk infrastruktur som krävde ett helt nytt tänk kring reservkraft. ”Detta behöver organiseras, uppmuntras och underlättas genom bland annat förändrad lagstiftning,” skrev Åke Pettersson i en debattartikel som ordförande i Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (SOU 2001:41).

Också Elforsk (fd Energiforsk) var på spåret och menade att de nya fiberoptiska stadsnäten borde få en central roll i ett distributionssystem med fiber och el som kopplade ihop ett nätverk av 2 MW-generatorer. Kostnaden skulle finansieras via företags nätavgifter. Spetskraft vid effekttoppar var en självklarhet.

Myndigheterna var dock alldeles för nyvakna i frågan. 2005 kom reservkraften åter i rampljuset när orkanen Gudrun rev upp det svenska elnätet. Elnätsbolag byggde lokal ödrift med (ofta lånade) aggregat.

Brist på kunskap
Gudrun avslöjade att det fanns allvarliga brister i reservkraftförsörjningen hos både kommuner och privata företag. Den klimatrelaterade Kris- och sårbarhetsutredningen 2007 nämnde reservkraften närmast i förbifarten.

2012 tog Livsmedelsverket initiativ till ett reservkraftprojekt med utgångspunkt i Sveriges elberoende vattenförsörjning. Tillsammans med Elsäkerhetsverket, Energimyndigheten och Post- och telestyrelsen ville man reda ut det praktiska, tekniska och regulatoriska kring små reservkraftsanläggningar och samtidigt bota på den kunskapsbrist som bevisligen fanns.

En undersökning visade att 73 procent av 99 utfrågade kommuner saknade tillräcklig kunskap för att kunna planera för och hantera reservkraft under elavbrott. Enligt Livsmedelsverket saknades ofta en helhetssyn samt att ”anläggningarna inte alltid var så väl underhållna”.

Vägledning utan krav
2015 kom det stora myndighetsprojektet fram med tvådelad vägledning för kommunala och privata aktörer, även större företag. Den gäller fortfarande och finns på MSB:s webbsida Reservkraft. Också Energimyndigheten hänvisar dit.

Här konstaterar MSB att ansvaret för att upprätthålla reservkraft är lokalt. Under en Reservkraftsdag 2017 efterlyste många talare konkreta funktionskrav för att få beslutsfattare att förstå behovet av reservkraft då ”insikten om elberoende inte är speciellt stor hos budgetansvariga”, enligt beredskapsbranschens tidning Tjugofyra7.

Ur energisystemets synpunkt är reservkraft och elnät för två skilda stuprör som borde kopplas bättre ihop, menar Yvonne Ruwaida. Reservkraften glider under radarn där ingen har översikt och få pratar om den.

Vinster med integrering
– Det finns inte mycket innovation inom detta området. Vi måste lära oss hur vi kan integrera reservkraften i elsystemet på bästa möjliga sätt, för allas bästa. Alla parter vinner på att samhället kan använda reservaggregaten integrerat och inte isolerat, säger Yvonne Ruwaida.

Det är den bollen Yvonne Ruwaida åter vill se i rullning, för några färdiga lösningar har hon inte.

– Nej inte alls, men att inte använda tillgänglig reservkraft i nätplaneringen är ingen bra optimering av energisystemet. Det vore intressant om CoordiNet nästa vinter kan testa avrop av reservkraft för att hantera kapacitetsbrist i elnätet, tycker Yvonne Ruwaida.

 

* * *

 

2 Kommentarer
Morten Valestrand
Av Morten Valestrand
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Mats Olin Göran Fredriksson skriver:

    Frågorna om reservkraft kommer upp efter varje större elavbrott. Vanligtvis som en fråga för den kommunaltekniska beredskapen.

    Efter det stora landsomfattande elavbrottet den 27 december 1983 kom förutom reservkraft även frågan om ö-drift upp. Mindre områden än hela Sverige med lokal elproduktion, t.ex. kraftvärme i Stockholm, skulle kunna drivas vidare även om matningen från stamnätet upphörde. Jag, som då var verksam vid energibyrån vid Överstyrelsen för Ekonomiskt försvar (numera överfört till Energimyndigheten) fick uppgiften att börja nysta i frågan om hur detta skulle kunna genomföras. Men vid den första kontakten med näringsdepartementet fick jag fullständigt klart för mig att regeringen inte hade för avsikt att skjuta till en krona för ändamålet. Varför frågan lades för fäfot.

    Om reservkraften nu skall tas upp på ett seriöst sätt så bör även frågan om ö-drift beaktas. Att tämligen små händelser i elförsörjningen inte skall släcka ner hela Sverige utan att elförsörjningen skall kunna fortsätta att fungera lokalt kring större kraftstationer i möjligaste mån. Det stora elavbrottet 1983 uppgavs ha orsakats av ett överslag i en brytare utanför Enköping.

    1. Leif Tollén skriver:

      Inför millenieskiftet gjordes en genomgång av Linköpings möjligheter att starta mot dött nät och etablera Ö-drift. Förhoppningsvis uppdateras planerna.
      Dessutom borde även små vattenkraftverk också integreras i systemet map på möjligheter att styras vid effektbrist. Något bättre än att som idag ta bort 1.5TWh.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet