Replik: ”Odenberg blind för energimarknadens behov”

DEBATT
Att vindkraft i Östersjön skulle vara lösningen på effektbristen i södra Sverige är inget annat än en märklig illusion. Det skriver Jessica Stegrud, ledamot i riksdagens näringsutskott och ansvarig energifrågor (SD), i en replik på Mikael Odenberg. Regeringens beslut att prioritera Sveriges säkerhet och långsiktiga energistabilitet framför kortsiktiga lobbyintressen är en nödvändig kursändring efter decennier av kortsiktiga energipolitiska misstag, menar hon.

Sverige står inför en kritisk energipolitisk verklighet där besluten måste styras av långsiktigt ansvarstagande – inte av kortsiktiga lobbyintressen. Mikael Odenbergs kritik av regeringens avslag på vindkraftsprojekt i Östersjön som en ”katastrof” avslöjar en allvarlig blindhet för både energimarknadens behov och landets säkerhetspolitiska utmaningar.

Bild: Efter en debattartikel på Second Opinion debatterade Mikael Odenberg havsvindkraft med Mikael Oscarsson (KD) under ledning av SVT:s Jon Nilsson. Från Aktuellts sändning.

Som tidigare försvarsminister väljer Odenberg att avfärda Försvarsmaktens tydliga varningar om att vindkraft i strategiskt känsliga områden kan försvåra radarövervakning och försvarsoperationer – i en tid när Sveriges säkerhet är mer pressad än på decennier. Än mer problematiskt är att han, som tidigare styrelseledamot i Sustainable Energy Solutions Sweden, aktivt företrätt vindkraftsindustrins intressen. Hans analys av landets energibehov bör därför kanske ses för vad den är: lobbyism, inte en objektiv bedömning av situationen.

Att vindkraft i Östersjön skulle vara lösningen på effektbristen i södra Sverige är inget annat än en märklig illusion. För att bygga ett robust och långsiktigt energisystem krävs pålitlig, planerbar energi som inte faller eller står stilla beroende på väderförhållanden. De massiva subventionerna till väderberoende kraftproduktion har redan underminerat Sveriges tidigare så stabila elsystem och resulterat i både ökade elpriser och återkommande effektbrister.

Vi behöver en balanserad energimix där där planerbar kärnkraft utgör en fast grundpelare. Kärnkraften garanterar en stabil och pålitlig elproduktion, oberoende av vädervariationer – något som är avgörande för både företag och hushåll i hela landet.

Under de senaste veckorna har vi kunnat se skyhöga elpriser i södra Sverige som periodvis varit 5–10 gånger högre än i norr, trots att vädret varit förvånansvärt milt. Den bakomliggande orsaken är det kalla och vindstilla vädret i Tyskland, som tvingat landet att återstarta kolkraftverk för att möta efterfrågan när vindkraften sviker. Detta är inte bara ett bevis på vindkraftens opålitlighet utan också ett direkt resultat av den nedlagda kärnkraften. Situationen kastar ljus på det akuta behovet av pålitlig energi.

Odenbergs resonemang bortser därtill från de miljörisker som havsbaserad vindkraft medför. Vindkraftsparkerna kan allvarligt störa marina ekosystem och hota lokala näringar som fisket. Att driva igenom dessa projekt på bekostnad av både säkerhet och miljö är varken ansvarsfullt eller hållbart.

Regeringens beslut att prioritera Sveriges säkerhet och långsiktiga energistabilitet framför kortsiktiga lobbyintressen är allt annat än en ”katastrof”. Det är en nödvändig kursändring efter decennier av kortsiktiga energipolitiska misstag. Sveriges energiförsörjning kräver pragmatiska lösningar där planerbar energi utgör grunden för ett stabilt elsystem. Att ignorera detta, som Odenberg gör, är att missa vad som krävs för att säkra Sveriges framtid – både energi- och säkerhetspolitiskt.

8 Kommentarer

Av Jessica Stegrud

Ledamot Näringsutskottet och ansvarig energifrågor (SD)

Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Ronerik
2 december, 2024: 9:15 e m

Tyvärr är effektbrist ett uttryck som används mycket slarvigt. Artikeln är inget undantag. De flesta uppfattar nog begreppet som brist på effekt på landsnivå. Det produceras och tillhandahålls inte den effekt som kunder i ögonblicket efterfrågar. Då innebär det att efterfrågan måste minska genom bortkoppling av användare. Det är oerhört viktigt att understryka: Den situationen har aldrig inträffat i Sverige

Varför pratar vi då om effektbrist? Det kan dels handla om tillfällen med knapphet, där vi behöver importera och/eller starta reservaggregat för att upptthålla balans. Det är inget konstigt, och det vi importerar är en rännil av vad vi exporterar på årsbasis. Vanligare är att vi talar om effektbrist när företag vill etablera sig eller göra utökningar i ett visst geografiskt område. Det lokala ledningsnätet kan då ha bristande kapacitet, så att ansökan avslås. Då säger man att det handlar om effektbrist. Den omtalade effektbristen handlar alltså nästan uteslutande om elledningar, inte om nationell tillgång på effekt.

Genom att konstruktivt blanda begreppen uppstår talesättet om effektbrist i Sverige. Det är olyckligt, men passar ofta avsändarens syfte.
Svara
Lars-Göran Johansson
25 november, 2024: 4:08 e m

Jessica Stegrud påstår att Sverige har ”återkommande effektbrist”.

Men verkligheten enl https://www.svk.se/siteassets/om-oss/rapporter/2024/kraftbalansen-pa-den-svenska-elmarknaden-rapport-2024.pdf är att, citat:

”Sverige var nettoimportör av el under vintern landade på 160 timmar, något fler än under förra vintersäsongen (147 timmar). Även om antalet timmar med nettoimport (import minus export) var något fler, var volymen för nettoimport något lägre, 116 GWh jämfört med 142 GWh förra vintersäsongen.”

Det innebar att förra vintern så nettoimporterade vi under knappt 2 % (utspritt på flera tillfällen) av årets alla timmar. Och mängden vi nettoimporterade motsvarade totalt knappt 1 promille av vår totala årliga energiförbrukning.
Och det verkar ha fungerat alldeles utmärkt tack vare EU´s alltmer maskade elnät. Blåser det dåligt i Sverige så finns det andra kraftverk i EU som kan hjälpa till. Och därför skulle också ökad vindkraft i Östersjön sannolikt passa alldeles utmärkt in i Sveriges och EU´s elsystem.
Svara
- Björn Christoffersson@Lars-Göran Johansson
  26 november, 2024: 9:26 f m
  
  Ditt resonemang låter vid första anblicken vettig, men är nog ändå inte korrekt. Massor av industrier har inte fått tillstånd att öka effektuttaget eftersom det saknas effekt när det inte blåser. Som ett resultat av detta och vindens nyckfullhet blir det så att vi vid blåsiga tillfällen exporteras mycket och när det inte blåser mycket så är produktion och konsumtion i balans. Utom vid väldigt få tillfällen då vi får importera.
  Slutsats: Effektbristen syns i först hand inte i export/import-statistiken utan i mängden industrin vill ha med inte kan få.
  Svara
  - Lars-Göran Johansson@Björn Christoffersson
    26 november, 2024: 2:20 e m
    
    Du har nog i och för sig rätt i att det saknas effektbrist här och där. Men det är inte självklart vad det beror på. Produktionsbrist? Kapacitetsbrist i transmissionsnätet? Kapacitetsbrist i regionnätet?
    
    Ett ex från SE4. Kristianstad har problem med att få tillräckligt med effekt till de centrala delarna. Hur skall det lösas? Jo, genom att Eon bygger ett 130 kV nät runt Kristianstad. Kostnad 1 miljard. Färdigt 2030. En typisk brist i regionnätet! Och oberoende av om det blåser eller inte!
    
    Dessutom ligger det utanför vad Svk kan åtgärda. Vare sig mer effektproduktion eller mer kapacitet i transmissionsnätet skulle påverka denna effektbrist.
    Svara
- Johan E. Bengtsson@Lars-Göran Johansson
  27 november, 2024: 3:47 e m
  
  Jahapp, du ignorerar (har inte sett?) sidan 59 i den senaste kraftbalansrapporten:
  "För vintrarna 2025/2026 och 2026/27 ökar risken för effektbrist påtagligt"
  
  LOLE (väntevärdet för otillräcklighet) ökar till som mest 3,7 timmar per år. Tidigare år har Sverige haft ett LOLE som har varit noll.
  Svara
  - Lars-Göran Johansson@Johan E. Bengtsson
    30 november, 2024: 8:48 f m
    
    Jodå. Jag har även tittat på https://www.svk.se/siteassets/om-oss/rapporter/2024/en-bedomning-av-resurstillrackligheten-for-svensk-elforsorjning_slutrapport.pdf där Svk diskuterar LOLE (och EENS – Expected Energy Not Served) ur alla möjliga synvinklar.
    
    Och visst, du har rätt. Svk bedömer att både LOLE och EENS i SE4 kan öka de närmsta två åren. LOLE från någon timma i dag till runt tre timmar de två kommande åren. Och EENS från ca 2 till 5 GWh. För att sedan åter minska. Under förutsättning att vår elförbrukning ökar enl plan och att våra nät förblir intakta.
    
    Men om vi går tillbaka till Odenbergs inlägg, som är det som Stegrud kritiserar, så handlade det om att han starkt ifrågasatte regeringens stoppande av 13 vindkraftsparker i Östersjön.
    Och mer vindkraft skulle i alla fall inte öka vare sig LOLE- eller EENS-värdena!
    Svara
    - Ronerik@Lars-Göran Johansson
      3 december, 2024: 7:58 f m
      
      Situationen i SE4 är speciell och märklig. Området har kallats Europas sämsta elområde. När jag tittade nyss kom över 86% av elen norrifrån. Obetydlig självförsörjningsgrad. Nu är det inte stiltje, utan vindkraften producerar mest av alla produktionsdlag just nu. Visst borde politiker och privatpersoner verka för mer lokal produktion. Tvärt om verkar motstånd mot sådan vara större här, än någon annan stans. Man verkar vilja fortsätta snylta och samtidigt klaga. Kanske ska man tolka de sydliga signalerna annorlunda än jag gör. Upplys mig i så fall.
      Svara
Lasse Gustavsson
25 november, 2024: 7:16 f m

”Legitima militära mål.”

Försvaret har av säkerhetsskäl gjort tummen ner för vindkraftsparker i Östersjön då dessa skulle halvera tiden för upptäckt av en rysk missilattack mot Sverige, varför regeringen avslagit ansökningar om byggnation av havsbaserade vindkraftsparker i mellersta Östersjön.

Idéen att placera militär radar- och signalspaningsutrustning på vindkraftverken ute till havs medför enligt försvarsminister Pål Jonsson, att vindkraftverken då skulle kunna ses som ”legitima militära mål”. Ett argument så gott som något.

Dock, för Putin är alla mål legitima, som sjukhus, bostäder, kraftverk, skolor, köpcentrum, så utplacering av spaningsutrustning på havsbaserade vindkraftverk gör egentligen inte risken för ett ryskt missilangrepp större

Förståsigpåare som försvarsexperten miljöpartiets Daniel Helldén och försvarsexperten centerpartiets Muharren Demirok anser sig dock sitta inne med den unika kunskapen om hur det svenska försvaret i hemlighet ska kunna placera militär spaningsutrustning på vindkraftverken utan att Putin har en aning.

Är dessutom det kinesiska energiföretaget China General Nuclear Power Corporation, CGN, inblandad som ägare i de planerade havsbaserade vindkraftsparkerna bör nog Sverige dra öronen åt sig då, som det sägs, kinesiska företag är övervakade av den kinesiska staten. Och Kina har, som de flesta vet, inte bara goda handelsförbindelser med Putin utan också militära.

Vad som kommit i skymundan är att flygvapnets behov av att kunna utföra lågflygningar över havet omintetgörs med utbredda vindkraftparker med en tornhöjd på 250- till 350-meters plus rotorbladslängden. Visserligen har Sverige skickliga stridspiloter men att de skulle klara av att i överljudsfart flyga slalom mellan vindkraftverken är nog att begära lite för mycket

Vad som inte heller framkommit är vindkraftverkens känslighet för skador på vingarna. Även små skador, beroende på var, kan få förödande konsekvenser om rotorbladen kommer i obalans.

Så frågan är hur lång tid det skulle ta för en skvadron ryska stridsflygplan, utrustade med automatkanoner och spränggranater, att utradera samtliga havsbaserade vindkraftparker i mellersta Östersjön? En kvart?

Lasse Gustavsson

https://t.co/gnFQrwvAiB
Svara