För elanvändarna är det mycket angeläget att kostnaderna för elnätet inte tillåts skena i väg. Därför är det olyckligt att Eneregimarknadsinspektionen inte kan använda den förmögenhetsbevarande beräkningsmetoden redan kommande regleringsperiod. Det skriver företrädare för fem kundorganisationer.
Elnätsregleringen måste tillvarata elanvändarnas intressen på en monopolmarknad för elnät. För både industrin och hushållen är det extremt viktigt att framtidens elnät inte leder till att elkunderna får ta en större kostnad än nödvändigt. Därför är det olyckligt att Energimarknadsinspektionen, Ei, inte kan byta metod för att bestämma elnätsbolagens intäktsramar redan i kommande reglerperiod. De metoder som hittills används har lett till att elnätsbolagen överkompenserats.
Elnätet behöver byggas ut till en kostnad av mellan 890 och 945 miljarder kronor fram till år 2045, enligt nätbolaget Ellevio. Investeringarna behövs för att möta det kraftigt ökande elbehovet som elektrifieringen medför. Knappt 600 miljarder kronor av kostnaden härrör från reinvesteringar i befintliga nät, resten avser helt nya nätinvesteringar.
Investeringsbehovet är monumentalt. Men det är inget skäl för Ei att välja en värderingsmetod som gynnar elnätsbolagen på elanvändarnas bekostnad. Utgångspunkten måste vara att elnätbolagen ska få betalt för de faktiska kostnader de har och en skälig vinst – inte mer. Elkunderna ska inte betala samma nät flera gånger, därför blir valet av värderingsmetod avgörande.
Inför kommande regleringsperiod, 2024-2027, hade Ei tänkt använda en så kallad förmögenhetsbevarande värderingsmetod för att beräkna hur stora intäkter elnätsbolagen ska tillåtas ta ut av elabonnenterna under perioden. Tyvärr har Ei varit tvungna att pausa metodbytet efter en dom i kammarrätten.
Den nuvarande kapacitetsbevarande värderingsmetoden innebär att intäktsramarna baseras på elnätets marknadsvärde, det vill säga vad det skulle kosta att återanskaffa anläggningen idag. Eftersom kostnaden för att bygga elnät har ökat snabbare än kostnadsutvecklingen i övrigt så har gamla nät fått ett allt högre värde, vilket motiverat ökade intäktsramar.
Ei hade för avsikt att gå över till en så kallad förmögenhetsbevarande värderingsmetod. Metoden innebär att nätföretagen får kostnadstäckning för nätbolagets faktiska utgifter, baserat på verkliga anskaffningsutgifter.
Vi står helt bakom Ei:s föreslagna byte av värderingsmetod. Den förmögenhetsbevarande metoden är det enda rimliga alternativet, då metoden säkerställer att elnätsbolagen inte överkompenseras. Detta är särskilt viktigt när nästan 1 000 miljarder kronor ska investeras i elnätet kommande tjugotalet år.
Den förmögenhetsbevarande metoden har kritiserats av elnätsföretagen. En del av kritiken är att elnätsbolagens möjligheter att investera skulle begränsas. Men affärsrisken minskar vid nya investeringar eftersom ersättning för kostnader och rimlig vinst garanteras. Givet att elnätägarna är verksamma på en monopolmarknad med garanterad kostnadstäckning är den affärsmässiga risken mycket låg. Detta måste avspegla sig i vinsten som är premien för risktagandet.
Den garanterade kostnadstäckningen gynnar teknisk innovation genom att den ger incitament att tidigt investera i ny teknik. Vilket kommer att vara viktigt för att lösa de problem som kommer att uppstå när både elproduktion och elnät byggs ut.
En annan fördel är att den förmögenhetsbevarande metoden ger mindre administration, eftersom den vanliga ekonomiska redovisningen kan användas som underlag för Ei:s beräkningar. Det stärker transparensen i elnätsregleringen.
Det är beklagligt att Ei aviserat att de pausar en övergång till en förmögenhetsbevarande värderingsmetod. Ett metodbyte som vi elnätskunder länge efterfrågat. Nu får elnätskunderna leva med en reglering som överkompenserar elnätsföretagen i ytterligare fyra år.
För elanvändarna är det mycket angeläget att kostnaderna för elnätet inte tillåts skena i väg. Kostnaden måste hållas på en rimlig nivå både med hänsyn till hushållens ekonomi och industrins konkurrenskraft. Därför är det olyckligt att Ei inte kan använda den förmögenhetsbevarande beräkningsmetoden redan kommande regleringsperiod.
Johan Bruce, verksamhetsansvarig, SKGS
Håkan Larsson, chefsekonom, Villaägarna
Joachim Höggren, energi- och hållbarhetsexpert, Hyresgästföreningen
Mari-Louise Persson, miljö- och energichef, Riksbyggen
Rikard Silverfur, chef utveckling & hållbarhet, Fastighetsägarna
***
Foto: Fredrik Karlsson/Ellevio
3 Kommentarer
Som kund och samhälle bryr man sig väl varken om vad det hade kostat att bygga elnätet idag eller vad det kosta att bygga det en gång i tiden. Man bryr sig om vilken nytta man får och kommer att få för pengarna. Att elnätsföretagen garanterat får avkastning för en investering oavsett hur korkad den är gynnar inte det beteende som är anledningen till att man vill låta privata marknadsaktörer driva något. Satsandet i ny teknik skall vara drivet av att man ser nyttan med en eventuell ny teknik och är villig att ta risken.
Sen att skapa en reglering som på ett lämpligt sätt värderar nyttan så att de bästa elnätsföretagen går med bra vinst och de sämsta slås ut och köps upp av de bästa är såklart svårt men ambitionen bör vara åt det hållet.
Elnäten tillhör den form av infrastruktur där man i samhället ”bara” kan ha ett system och inte gärna flera parallella system så att medborgaren kan välja mellan olika leverantörer. Andra exempel är det fasta telefonnätet, vatten och avlopp i städer, järnvägen (dvs rälsen), vägnätet. Bor jag på landsbygden kan jag ha egen brunn, men i staden är jag hänvisad till en enda leverantör, och något annat vore opraktiskt – med flera parallella vattenledningssystem i samma gata.
Idag är det väl ingen som kommer ihåg när vi hade två separata telefonnät i Stockholm och man inte kunde ringa ett samtal från en telefon i det ena systemet till en telefon i det andra systemet?
Så vem var det som sålde ut de lokala elnäten och varför?
Och – hur mycket har vi som elkunder i Stockholm förlorat på den affären?
Håller med, kritisk infrastruktur som inte kan dubbleras för att öppna upp för konkurrens bör ägas gemensamt. Dags för Stockholm stad att lägga ett bud på distributionsnätet och driva det i egen regi.