När kraftledningen från Trollhättan stoppades påverkade det betydande delar av Västsveriges elektrifiering. Västkustens flaskhalsar har betydelse för hela landet.
– Samhället står inför en väldigt omfattande omställning där vi behöver ta ett gemensamt ansvar för att lyckas värna och utveckla Sveriges konkurrenskraft. Vi på Svenska kraftnät ser att vi behöver ta ett större helhetsansvar för att samla aktörerna i denna omställning, säger Per Eckemark på Svenska kraftnät.

 I regeringens regleringsbrev för 2024 har Svenska kraftnät fått uppdraget att ”stödja länsstyrelserna i genomförandet av arbetet med att utveckla den regionala energiplaneringen”. Det är ett utmärkt uppdrag, tycker man hos stamnätsägaren. Helhetsansvar är ett bristbegrepp i svensk elektrifiering.

Foto: Tomas Ärlemo / Svenska kraftnät

– Samarbetet med länsstyrelser kommer att vara avgörande för den stora omställningen som krävs av elsystemet och den nationella elinfrastrukturen, menar Per Eckemark, Svenska kraftnäts divisionschef Nät.

Det visar också den värdefulla, i betydelsen dyra, erfarenheten från det stoppade kraftledningsprojektet som skulle dras från Trollhättan och ner mot Göteborg. Efter sju års förberedelser avbröts 400 kV-projektet 2019 då Länsstyrelsen nekade dragning av ledningen genom ett natur- och fritidsområde, vilket troligen hade fått en annan bedömning om stamnätet hade varit riksintresse.

Målet var 2020
– Om vi hade hittat en framkomlig väg för investeringen Skogssäter–Stenkullen så hade Västra Götalands kapacitetsutmaning som vi då kände den, på långa vägar varit löst, säger Per Eckemark.

Per Eckermark. Foto: Johan Alp.

När projektet startades 2012 var målet att ha en ny ledning på plats 2020. Sedan har det tillkommit behov för ytterligare förstärkningar, bland annat i Skaraborg och Stenungsund, men det visste man inte då. Oavsett eskalerande kapacitetsbrist hade dagens situation i Västra Götaland och Västkustsnittet varit enklare att hantera om den nekade 74 kilometer långa Skogssäter–Stenkullen-ledningen (pdf) hade byggts.

Västkustens problemområde
Stamnätsstationen i Skogssäter har länge varit en knutpunkt i norra delen av Västkustsnittet. Härifrån och neråt går ett transitstråk för norsk vattenkraft på väg söderut medan dansk vindkraft letar sig upp och in i Norge.

Begreppet ”snitt” används ofta om gränsen (skärningspunkten) mellan två elområden där det ofta finns begränsingar – flaskhalsar – i kraftnätet. Väskustsnittet består av ett knippe kraftledningar som belastas speciellt hårt vid norrgående flöden. Då kan kapaciteten i nätet komma att begränsas för att undgå risk för storstörning.

Olika tidsperspektiv
Vid tidpunkten för Länsstyrelsens nekande 2019 hade industrins kapacitetsbrist ännu inte bubblat upp till ytan. Enligt Energimarknadsinspektionens kartläggning (pdf, Sweco 2020) låg Västra Götalands behov i spannet ”100–1000 MW”. Industrins omställningsplaner i Västsverige befann sig så sent som våren 2020 ”i tidiga skeden”, menade Sweco, och man hittade inga ”kända skarpa bokningar” hos nätföretagen. Ett år senare var det full uppståndelse på prognosfronten.

Efter en första digital samverkansträff med Svenska kraftnät och andra aktörer började Västra Götalandsregionen undersöka de västsvenska företagens effektbehov och man blev genast orolig. Generellt sett är det en stor utmaning att industriers investeringshorisont många gånger sträcker sig fem år fram i tiden, vilket för nätutbyggnad är en kort tid för att få fram förstärkningar, påpekar Per Eckemark.

Våren 2021 gick situationen från grönt till gult när det stod klart att industrin hade stora men dolda behov. Många interna planer hade inte omsatts till nätansökningar.

Elområden i vilda väst
Tio år tidigare hade Skogssäter–Stenkullen-planerna växt fram som ett försök att reducera de tilltagande flaskhalsarna i nordvästra hörnet av det då nya elområdet SE3. Genom indelningen i elområden 2011 kunde elhandeln och flödena i nätet ökas men längs västkusten var det inte tillräckligt.

Det var dessutom tack vare den oregerliga västkusten att Sverige överhuvudtaget hade fått dela upp sin elmarknad. Ursprunget var att Svenska kraftnät i perioder begränsade elexporten till Danmark för att undvika elbrist i Skåne och ända upp mot Göteborg. Branschorganisationen Dansk Energi hade långt tidigare och under flera år påtalat att exportbegränsningar, att lägga ”flaskhalsar upp mot gränsen”, stred mot EU:s handelsdirektiv.

Responsen var noll. 2006 tröttnade danskarna och anmälde Sverige till EU-kommissionen som efter några år krävde elområden. Under 2024 pågår en översyn av elområdesindelningen som kan resultera i en ny ordning från 2027. Frågan blir då hur det kommer att påverka Västkustsnittet som av nätstrukturella orsaker, till skillnad från andra snitt, inte kan lösa sina begränsningar med ett eget elområde.

Ledande på flaskhalsar redan 2003
Egentligen var västkustens problem ännu äldre än elområdesbråket. Västkustsnittet uppstod efter nedstängningen av Barsebäcks kärnkraftverk 1999, knappt tre år efter införandet av den avreglerade elmarknaden. Det resulterade i nya flöden och flaskhalsar som påverkade kraftnätets i hela Västra Götalandsregionen och efterhand ännu längre österut.

”Sedan slutet av 2003 har Västkustsnittet varit den dominerande begränsningsorsaken i Sverige,” skrev (pdf) Energimyndigheten 2005. Flaskhalsarna i väster behövdes för att stabiliteten i nätet – och då ”främst i Göteborgsområdet – inte ska hotas till följd av överföring av kraft från Danmark/Tyskland till södra Norge”.

Slog åt alla håll
Femton år senare hade flaskhalsarna blivit värre och kapacitetsbristen större i hela regionen. Enligt ovan nämnda Sweco-rapport syftade Skogssäter–Stenkullen till att ”underlätta för handel med Norge och Danmark liksom att underlätta för förflyttning av produktion i norr till behovet i söder”.

Länsstyrelsens beslut 2019 slog därför mot Västkustsnittets båda ben: den regionala leveranssäkerheten och den skandinaviska handelskapaciteten. Det blev inte bättre av att både kraftvärme och två reaktorer på Ringhals stängts.

Oväntad effektökning
Hösten 2021 och 2022 kom industrins kapacitetsbehov som en ketchupeffekt och allt gult blev rött. Vattenfall Eldistribution samlade succesivt ihop alla ansökningar om nätkapacitet och skickade vidare till överliggande stamnät. Situationen i väster blev som Second Opinion tidigare har beskrivit mycket ansträngd och stamnätplanerandet fick sträckas ut över flera år. Svenska kraftnäts ”effekttrappa” för Västra Götaland fick förlängas till 2035, enligt Nätutvecklingsplan 2024–2033 (pdf).

– Mycket grundades i att behovet från industrin var väldigt omfattande och förväntades vara på plats på kort tid. Den utveckling vi idag ser framför oss är en helt annan verklighet än vad som skett historiskt med små förändringar. En marginal på tio procent av det totala effektuttaget ansågs för fem år sedan vara en god marginal, säger Per Eckemark.

Elektrifiering kräver helhetsansvar
I mitten av 2023 inkom Vattenfall med ansökan om att öka uttaget med 2400 MW, nära på en fördubbling på tio år. Västra Götaland har i dag en uttagskapacitet från stamnätet på drygt 3000 MW. Nu kraftsamlar Svenska kraftnät för ”en mer proaktiv regional dialog,” enligt Per Eckemark, genom samverkan och samarbetsinitiativet ACCEL, tillsammans med Länsstyrelsen och Västra Götalandsregionen.

– Samhället står inför en väldigt omfattande omställning där vi behöver ta ett gemensamt ansvar för att lyckas värna och utveckla Sveriges konkurrenskraft. Vi på Svenska kraftnät ser att vi behöver ta ett större helhetsansvar för att samla aktörerna i denna omställning, säger Per Eckemark.