Sverige står inför en omfattande elektrifiering på vägen mot ett fossilfritt samhälle. Samtidigt kan vi redan nu vara på väg mot en omfattande nationell elkris om inte regeringen skyndsamt fattar beslut om det sammanhängande systemet för hantering av kärnavfall. Det menar Åsa Pettersson, vd för branschorganisationen Energiföretagen Sverige. Beslutet om slutförvaret handlar om hela landets elförsörjning, skriver hon.

Energisystemet är idag utsatt för stora påfrestningar – på vintern såväl som på sommaren. Ett symptom på detta är de stora skillnader i elpris som uppmärksammats på senare tid. Ovanpå detta sker en elektrifiering av industri och samhälle som väntas ge en fördubblad elanvändning inom en tjugoårsperiod. För att klara denna utmaning måste flera knutar lösas – slutförvaret av kärnbränsle är en av dem.

Sommaren fungerar som en tidsmaskin för kraftsystemet. När reaktorer tillfälligt tas ur drift under lågsäsong framträder de utmaningar som uppstår i ett kraftsystem med en mindre mängd kärnkraft. Det vi har noterat under de senaste två somrarna är en väckarklocka om att situationen är mycket utmanande redan idag.

Åsa Pettersson

Av driftsäkerhetsskäl har stamnätsoperatören Svenska kraftnät varit tvungen att panikupphandla fossil kraftproduktion. Samtidigt har överföringsförmågan i stamnätet från norr till söder minskat kraftigt och importbehovet har varit stort i södra Sverige. Tidvis har Sverige tvingats stoppa export och import av el, helt eller delvis från vissa länder, för att klara situationen på hemmaplan. Det som tidigare ansågs vara drastiska avhjälpande åtgärder används nu allt oftare för att klara ett normalt driftläge. Hur väl Sverige står rustat för en störning – eller för en framtida situation med växande elanvändning blir tyvärr allt mer ovisst.

En fråga som verkligen brådskar är därför att ge klartecken till ett slutförvar för använt kärnbränsle. Enligt ett marknadsmeddelande från Vattenfall och övriga ägarbolag behöver ett beslut fattas senast den sista augusti – i annat fall blir mellanlagret fullt. Och om det inte finns utrymme att placera det använda kärnbränslet kan inte reaktorerna användas. Redan 2024 skulle den första reaktorn behöva stänga och övriga reaktorer följer efter, en efter en, inom en fyraårsperiod.

Energiföretagen Sverige vill understryka att detta inte är en fråga om kärnkraftens vara eller icke vara. Kärnkraften står förvisso för en tredjedel av Sveriges elproduktion, men ett beslut om slutförvaret handlar – förutom om en ansvarfull hantering av genererat avfall -om hela landets elförsörjning och systemets funktion och stabilitet.

Konsekvenserna skulle kunna sammanfattas som följer:

– Effektbrist: Vi skulle se en dramatisk försämring av en redan ansträngd kraftbalans som därmed resulterar i ett orimligt importberoende. Det innebär att elen under många timmar inte kommer att räcka till för att försörja landet. Nödvändiga kompensatoriska systemförstärkningar av stamnätet från norr till söder, som i viss mån kan motverka effekterna av avvecklad kärnkraft, kommer enligt Svenska kraftnäts systemutvecklingsplan inte vara på plats förrän om tjugo år. Men problemet kan inte lösas med enbart överföringskapacitet. Den svenska elproduktionens effekt räcker inte om kärnkraften måste stänga inom den tidshorisont det handlar om. Utbyggnaden av sol- och vindkraft är viktiga bidragare men på grund av sin väderberoende natur bidrar de marginellt till effekttillgång. Elen från kraftvärme ger ett tillskott under den kalla delen av året, men inte på samma sätt under sommaren.

– Begränsad överföringsförmåga: Om flera reaktorer stängs utan systemförstärkningar som kan kompensera, kan man förmoda att överföringsförmågan mellan norra och södra Sverige halveras under stor del av året. Det är inte överord att kalla ett sådant scenario för en elkris eftersom just brist på kärnkraftsproduktion är ett scenario i den nationella riskberedskapsplanen som Energimyndigheten tar fram i enlighet med europeisk lagstiftning. Elförsörjningen i norra Sverige skulle kunna fortgå utan större problem tack vare vattenkraften, men för södra Sverige skulle det bli mycket problematiskt.

– Avbrott och ytterligare produktionsbortfall: Bortfall av reaktorer skulle inte bara beröra Sverige utan även de länder vi exporterar till. Transmissionsförbindelserna skulle behöva begränsas ännu mer än vad som redan görs idag vilket innebär att icke samhällskritisk verksamhet riskerar att kopplas bort och roterande bortkoppling av elkunder skulle införas. En annan negativ effekt är att en stor mängd småskalig elproduktion så som vind- och solkraft inte kan nyttjas utan tillgång till spänningssatt nät.

Under fyrtio års tid har svensk kärnkraftsindustri utvecklat ett sammanhängande system för hantering av använt kärnbränsle. Myndigheterna har yttrat sig och berörda kommuner har accepterarat att stå värd för de planerade anläggningarna. Strålsäkerhetsmyndigheten har bedömt att det föreslagna slutförvaret är robust och att föreskrivna riskkriterier kommer kunna uppfyllas med betydande säkerhetsmarginal. Nu saknas bara regeringens godkännande.

Vi oroar oss för att regeringens hantering av slutförvarsärendet dragit ut på tiden onödigt länge och vill därför göra regeringen uppmärksam på att det brådskar, om vi inte vill uppleva de konsekvenser en snabb och tvångsmässig stängning av reaktorerna medför.  Myndigheterna Svenska kraftnät och Energimyndigheten måste också ta sitt ansvar att informera regeringen om konsekvenserna av att riskberedskapsplanen för elförsörjningen exekveras.

Regeringen har föreslagit att dela upp ärendet i sina beståndsdelar så att ett beslut kan tas enskilt och snabbt rörande mellanlagret. Enligt de yttranden som inkommit från berörda kommuner skulle en sådan hantering inte vara framkomlig då kommunerna skulle nyttja sin vetorätt. En separering av ärendena skulle därför inte leda till att en elkris undviks.

Ett icke-beslut om ett sammanhängande system för hantering av använt kärnbränsle handlar både om att ansvarfullt hantera genererat avfall – och om hela landets säkerhet och tillgång till el. En situation där flera reaktorer tvingas stänga på grund av ett uteblivet beslut gällande det sammanhängande systemet för hantering av använt kärnbränsle riskerar att utmynna i en elkris i närtid. Det riskerar även elektrifieringen av samhället, omställningen mot ett fossilfritt samhälle, och möjligheten att nå Sveriges klimatmål.