Ett tillfälligt intäktstak på 180 euro/MWh för vissa kraftslag, som EU beslutade i september, har efter samvetsgrann beredning kommit på plats även i Sverige från och med den 1 mars, om än med flera undantag. Syftet var att motverka skyhöga energipriser, men Europa och Sverige har samtidigt behov av att öka den egna produktionen.
”Att de förväntade vinsterna på framtida elproduktion skulle vara höga är ju uppenbart inte ett problem”, säger ekonomiprofessor John Hassler till Second Opinion.
Det faktum att prisregleringar ökat i politisk popularitet är en signal som påverkar investeringsviljan i ny, fossilfri elproduktion, menar John Hassler som är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet med fokus på klimatekonomi.
– Särskilt för elkraft som är planerbar så kommer det i framtiden att vara så att intäkterna i stor utsträckning kommer att komma under de perioder då priserna är höga. Om man då skär bort just den intäktskällan blir det ju mindre lönsamt, i synnerhet för den typen av energikällor som kan köra på när det verkligen behövs, när priserna är höga, förklarar John Hassler.
– Allting pekar på att elpriserna framöver kommer att vara mycket mer volatila. Sätter man ett tak när priserna är höga kommer det att ha betydande konsekvenser för investeringsviljan.
Hassler menar att politiken är kontraproduktiv:
– Det är ju uppenbart inte ett problem att de förväntade vinsterna i framtiden är höga. Att ta ned de förväntningarna vill vi absolut inte.
John Hassler. Foto: Adam Jakobsson.
Det var när farhågorna för denna vinters energipriser var som högst som EU:s energiministrar enades om ett intäktstak, som skulle gälla från 1 december 2022 till 30 juni 2023. Enligt svenska definitioner måste ett sådant tak definieras som en skatt, vilket bidrog till att det i Sverige tog tid att införa det, men sedan den 1 mars gäller förslaget även i Sverige, om än med flera undantag.
EU-ministrarna ville med detta, tillsammans med uppmaningen till medlemsländerna att minska elförbrukningen, hjälpa Europas medborgare och företag att få lägre energiräkningar. Men att intäkterna över ett visst tak går till medlemsstaterna istället för producenterna sänker i sig inga räkningar utan tanken var att staterna på något sätt skulle skicka vidare pengarna till elkunderna. Nettoeffekten för svenska staten beräknas dock inte bli mer än 150 miljoner kronor för hela perioden fram till 30 juni. Dvs cirka 15 kronor per medborgare! Konsekvensen i form av mer administration för elproducenter, som nu är skyldiga att ”självmant” lämna in ytterligare en skattedeklaration varje månad i fyra månader, är mer betydande.
Man kan nog lugnt konstatera att svensk byråkrati sett problemen med EU:s beslut och utnyttjat varje möjlighet att begränsa dess påverkan i Sverige, vilket tillsammans med det sena införandet och lägre elpriser förklarar den låga nettoeffekten av förslaget. Därtill kommer att förslaget vattnades ur redan i Brysselförhandlingarna, bland annat just genom att ge medlemsländerna möjligheter till olika undantag.
I den svenska valrörelsen var dissonansen mellan de energipolitiska utspelen och ekonomernas råd stundtals mycket stor. ”Politikerna har helt tappat det, som ungdomarna säger”, sa professor Lars Calmfors i ett uppmärksammat uttalande. ”Det är som att de upptäckt ekonomiska lagar som inga ekonomer känner till”, fortsatte han och hoppades att debatten om elpriser hade kunnat pausas till efter valet. I en debattartikel konstaterade han att ”man kan närmast tala om ett totalt sammanbrott för dialogen mellan ekonomer och politiker”.
John Hassler uttryckte också frustration under valrörelsen. Second opinion passar därför på att fråga hur han ser på det som kommit ut av valrörelsens elprisdiskussioner.
– Det har blivit oprecisa, breda stöd, som går till många som inte behöver. Och det har uppenbart försenat den nödvändiga anpassningen till de mycket mer varierande priser vi kommer att ha framöver. Framför allt för att det skapar en förväntan att politiken kommer göra liknande saker framöver.
Hassler menar samtidigt att det första elprisstödet till hushållen var mindre dåligt, eftersom det grundar sig på elförbrukningen under hela året, och kan ses som en viss kompensation för det genomsnittliga priset snarare än pristopparna. Å andra sidan är han kritisk till att det delas ut i förhållande till hur mycket el man har gjort av med, vilket betyder att de som varit duktiga och sparat eller investerat i värmepumpar får mindre kompensation än de som inte gjort det.
Varför lyssnar inte regeringen och politiker på er ekonomer, tror du?
– Jo, de gör det. När man pratar med dem mellan skål och vägg så är det ingen tvekan om att de förstår och håller med. Men de drogs i valrörelsen in i ett spel som jag tror de tyckte var olyckligt, men som de hade svårt att komma ur.
Men de har ju också levererat politik som resultat av det spelet, så då har de inte kommit ur det nu heller?
– De försöker ju ändå. Nu är det väl ingen tävlan att komma med fler sådana här saker. Jag tycker det har lugnat ner sig ganska ordentligt. Men det är klart att hade det blivit så illa [med elpriserna] som det fanns farhågor om, då kanske det hade fortsatt.
8 Kommentarer
8 Kommentarer
Bengt Ekenstierna
3 april, 2023: 2:45 e mProfessor Hassler är ännu en av nationalekonomer som utgår från sina laboratoriemodeller och glömmer bort den verklighet där elen är en viktig nyttohet för det välstånd som vi i västvärlden har åstadkommit.
Att tro på att finansiella aktörer skulle investera i mer vind och sol och kärnkraft bara för att de kan profitera ännu mer på de nuvarande produktionsanläggningarna styrker inte min tilltro till Hasslers teorier. Kapitalet rör sig i den riktningen där de avkastar mest och bäst (girighetsprincipen) och det är sannolikt inte i Skandinavien eller ens i elproduktion.
Det måste finnas en relation mellan vad en tjänst kostar att producera/leverera och vad den kostar på marknaden. Att vilja ta ut överpriser på elen nu för att stoppa i ladorna för att bygga exempelvis framtida kärnkraft är inte ett marknadsmässigt synsätt. Innan vi fick gaskrisen och skenande elpriser (till gan för elproducenterna och staten), så var intresset för att bygga vind och sol stort – det som hämmat denna utvecklingen är tillståndsprocessen och inte tillgång till kapital.
Hade nationalekonomerna fått styra under perioden då elsystemet utvecklades under 1950-80 talet, så hade vi inte uppnått de framgångar som elen har bidraget med. Varför ska vi gå ifrån ett framgångsrikt koncept där det var samhällsekonomiska aspekter som var och är drivande för den fortsatta utvecklingen av elförsörjningen i Europa till teoretiska modeller som saknar realism och som enbart gynnar branschen?
Avslutningsvis så närmar vi oss också frågan vad svenska folket tycker är rimligt när det gäller EU marknadsmodell – är det att Sverige ska avstå de komparativa fördelar som vi har för att ge ge bort dessa till andra Europeisk länder som inte varit delaktiga att bygga upp det elsystem som vi har i Sverige? En sådan diskussion är inte i konflikt med att vi ska bidra med allt vi kan för att hjälpa grannländer, men att svenska medborgare ska betala notan för andra länders tillkortakommande är en helt annan fråga. Att en och samma vara kostar olika i länderna runt om Europa är väl ingen som ropar om att detta strider mot EU regelverk.
SvaraLennart Nilsson
27 mars, 2023: 8:28 e m”Varför lyssnar inte regeringen och politiker på er ekonomer, tror du?”
Fakta är ju att det var Ingenjörer som fram till 1985 skapade världens mest kostnadseffektiva och världens tekniskt sett, mest framstående kraftsystem – i Sverige.
Sedan fick Ekonomer rasera detta, med start 1996. Sedan har det fortsatt och kryddats med ideologi och önskedrömmar om så kallad ”förnybar el”.
Av vilken anledning ska någon lyssna på Ekonomer, i synnerhet ”Klimatekonomer”, när det gäller Rikets Elförsörjning?
SvaraLars-Göran Johansson
27 mars, 2023: 3:27 e mJag förstår att John Hassler, som nationalekonom, vill ha så få regleringar nedåt på elprissystemet som möjligt. Bl a säger han: ”Det är ju uppenbart inte ett problem att de förväntade vinsterna i framtiden är höga. Att ta ned de förväntningarna vill vi absolut inte.”
Men hur är det då med de extra regleringar som går åt andra hållet, d v s höjer konsumentpriset? Jag tänker på kapacitetsavgifterna som Svk samlat på hög hos Riksgälden, sisådär en 100 miljarder. Eller den extra elskatten på 39,2 öre/kWh. Eller den 25 % momsen. I konsekvensens namn borde väl John Hassler, och andra nationalekonomer, i så fall förespråka att också dessa skall avskaffas! Eller?
SvaraJohan Montelius@Lars-Göran Johansson
27 mars, 2023: 4:14 e m”Jag tänker på kapacitetsavgifterna ..”
Hur skall resurserna i den begränsade överföringskapaciteten fördelas? Skall varje bolag tilldelas en kvot beroende på … vadå? När ett bolag tilldelats en kapacitet för att överföra energi från produktionsområdet till det område där leverans sker …. vilket pris kommer de då att sätta på sin produkt?
SvaraLars-Göran Johansson@Johan Montelius
28 mars, 2023: 7:57 f mDetta är väl lite som att svära i kyrkan, men är verkligen överföringsförmågan från norr till söder speciellt begränsad? Det exporteras ju i stort sett 24/7 rejält med effekt ut från SE4 till Danmark, Tyskland, Polen och Litauen. Oftast storleksordningen 1000 á 2000 MW. Effekt som på något mirakulöst sätt trots allt lyckats ta sig från norra Sverige ned till södra Sverige! Och exporteras vidare.
De enda som tjänar på att Sverige har olika elområden är Svk. Men kapacitetsavgifterna har blivit långt mycket högre än vad Svk har möjligheter att använda till investeringar. Det är ju därifrån de aktuella elstöden skall tas. Tala om rundgång! Så backa tillbaka till hur Sverige var före 2011 och låt Sverige åter vara ett enda elområde! Som i andra EU-länder.
Svk skulle ändå fortsätta dra in mer pengar än vad de kan investera på de kapacitetsavgifter som blir kvar mellan Sverige (som ett enda elområde) och våra omgivande länder.
SvaraJohan Montelius@Lars-Göran Johansson
29 mars, 2023: 5:51 f mJo, överföringskapaciteten är rejält begränsad och den beror till viss del på avsaknaden av produktion i SE4.
Den som argumenterar för att Sverige skall ha ett prisområde istället för fyra skall ta en titt på hur bra systemet fungerar Tyskland som trots att elnäten har begränsad överföringskapacitet emellan sig består av ett enda prisområde – det fungerar inte speciellt bra.
… och, man får svära i kyrkan – men kyrkan heter klimathysteri 😉
SvaraLars-Göran Johansson@Johan Montelius
29 mars, 2023: 12:10 e mDet är förvisso sant att det till stor del saknas egen elproduktion i SE4. Men det innebär inte per automatik att det måste vara överföringsproblem från norr till söder. Vi har de överföringsledningar vi har oberoende av hur vi delar in Sverige i olika elområden. Eller väljer att vara ett enda elområde.
Tänk tanken att den konstgjorda gräns som dragits mellan SE3 och SE4 hade flyttats bara någon mil längre norrut så att både Ringhals och Oskarshamn hade hamnat inom SE4. Då hade det plötsligt blivit gott om elproduktion i SE4. Men hade det på något sätt ökat överföringsförmågan från norr till söder? Knappast!
SvaraLennart Nilsson@Lars-Göran Johansson
29 mars, 2023: 3:55 e mGränserna mellan elområdena är ju inte godtyckligt placerade. De är dragna där det finns flaskhalsar i stamnätet.
När det stängdes 4 reaktorer i SE3 var det inte bara elproduktion som försvann. Även nätkapaciteten i snitt 2 (gränsen SE2/SE3) minskade med cirka 1000 MW då de fyra reaktorernas spänningsstabiliserande förmåga försvann. Den minskande nätkapaciteten motsvarar alltså i sig en reaktor.
Svara