Prisdifferensen mellan elområdena 35 miljarder

Prisdifferensen mellan elområdena 35 miljarder

Regeringen vill kompensera landets hushåll för de höga elpriserna med 6 miljarder kronor. En kompensation ner till den nivå som betalas för elen i norr skulle emellertid kräva 35 miljarder för 2021, enbart sett till elbörspriserna. Samtidigt tilltar oron i grannländerna över Sveriges oförmåga att upprätthålla ett effektivt elsystem.

Alla var kanske inte överraskade. När december månads elräkningar skulle bli en sak på de sociala medierna, skulle politikerna vakna på allvar. Gårdagens besked från regeringen att kompensera hushållen med drygt 6 miljarder kronor för de höga elpriserna tyder på det. Möjligen bidrar det till politikernas beslutsvilja att det nu är valår.

Om syftet är att ge Sveriges elkunder likvärdiga elpriser, är det ändå en god bit kvar. Skulle elpriserna i södra Sverige (prisområdena SE3 och SE4) under 2021 ha hållit sig på samma nivå som i norr, skulle notan för elkunderna i söder i fjol ha varit omkring 35 miljarder kronor lägre (baserat på priserna i SE2), enligt en övergripande beräkning gjord av Fortum. År 2020 var motsvarande siffra omkring 9 miljarder kronor, åren före det i storleksordningen ett antal hundra miljoner kronor.

Ackumulerad prisdifferens mellan södra och norra Sverige sett till elanvändningen under 2021. Beräkningen utgår för norra Sveriges del från priserna i elområde SE2. För södra Sverige visas separata beräkningar för prisområdena SE3 och SE4, eftersom elprisskillnaderna mellan dessa områden tidvis varierar stort. Elpriserna är generellt högst i SE4, men den betydligt större elanvändningen i SE3 drar upp det totala beloppet i elområdet rejält.

Den vänstra grafen visar att elkunderna i södra Sverige (elområde SE3) betalade närmare 25 miljarder kronor mer än de skulle ha betalat för motsvarande mängd el med prisnivån i elområde SE2 (norr om Dalälven). I elområde SE4 (högra grafen) betalade kunderna omkring 10 miljarder mer än de skulle ha gjort med SE2-priser.

Det bör noteras att priserna i kalkylen är elbörspriser, utan vare sig påslag, energiskatt eller moms. Med dessa tillägg adderade drar prisskillnaden i väg ytterligare med åtskilliga miljarder, och ännu lite till med tanke på att energiskatten för elkunderna i Norrbottenskommunerna är lägre.

Nationalekonomen Magnus Thorstensson, elanalytiker på Energiföretagen, påpekar att frågeställningen i princip är hypotetisk. ”Det är inte helt rättvisande att bara applicera SE2-priserna på SE4-konsumtionen. Skulle hela Sverige utgöra ett enda elområde, skulle budgivningen, timme för timme, se annorlunda ut. Med tanke på elnätets flaskhalsar, som dessutom varierar beroende på hur elflödena går, är det i praktiken omöjligt att räkna ut ett alternativt elpris. Men visst ger beräkningen ändå ett intressant riktvärde.”

”I slutändan är frågan om uppdelning av landet i elområden och effekterna av detta för medborgarna en fördelningspolitisk fråga. De flesta länder i Europa, som Finland och Tyskland, har genom politiska beslut gått in för att elpriset ska vara lika för alla i landet”, säger han.

Den senaste tidens höga och oförutsägbara elpriser aktualiserar frågan om Sveriges roll i det europeiska elsystemet, och särskilt då på den nordiska elmarknaden. Nyligen togs saken upp gemensamt av Fingrid och Fortum i en artikel på MustRead, en finländsk betaltjänst för nyheter och politiska analyser.

Utgångspunkten är det stora beroende mellan länderna som följer av att de är del av samma elsystem och samma marknadsområde. Det som görs i Sverige har betydelse för Finland och vice versa. En gemensam fråga är konsekvenserna av omställningen till allt mer vädervariabel el. En enorm vindkraftsutbyggnad är på gång i de norra delarna av båda länderna, samtidigt som planerbar produktion lagts ner.

I både Sverige och Finland aktualiserar detta frågan om transmissionskapaciteten i elnäten från norr till söder inom länderna och mellan länderna. Anton Steen, chef för Fortums samhällskontakter i Sverige, konstaterar i artikeln att effektunderskottet i södra Sverige under årets kalla perioder kan nå nio gigawatt, motsvarande nio kärnkraftsreaktorer: ”Det betyder att samma mängd el måste tillföras från kringliggande elområden i Sverige, Norge, Tyskland och så vidare.”

Som bekant har fyra reaktorer under de senaste åren lagts ner just i södra Sverige. ”Elpriset har som konsekvens skjutit i väg brant uppåt. Elpriset är nu kopplat till elpriset i Tyskland, vilket betyder att elpriset i Sverige drivs upp också av de låga nivåerna i de tyska naturgaslagren”, säger Anton Steen.

Han nämner att allt större säkerhetsmarginaler behövs i elnätet för att detta ska klara störningar och felfall. Till exempel var den faktiska tillåtna överföringskapaciteten i transmissionsnätets snitt fyra (mellan SE3 och SE4) under perioder i somras i normaldrift nere på halva den utbyggda nivån, ibland ännu lägre. Detta påverkar inte bara tillgången och priset på el i Sverige, utan i hög grad även i grannländerna.

Mikko Heikkilä, chef för Fingrids strategiska nätplanering, betonar i MustRead-artikeln hur viktigt det från finländsk synpunkt är att följa med och lära av utvecklingen i Sverige, med dess stora regionala skillnader i fråga om elproduktion och pris. Till exempel har Svenska kraftnät, som följd av flaskhalsarna i det svenska nätet, under året i varierande grad begränsat elimporten från Finland.

Med den nya kärnreaktorn Olkiluoto 3 snart i drift och den snabba vindkraftsexpansionen kommer Finland framöver att på en annan nivå än förr både kunna exportera el och stötta det svenska elsystemet. Förutsatt att detta klarar att ta emot hjälpen.

”Om Sverige inte snabbt kan lösa sina interna transmissionsproblem, kommer det här bara att fortsätta att växa som en fråga. Det är väldigt viktigt att Svenska kraftnät aktivt söker lösningar för att, bland annat, bygga ut sitt nät”, säger Mikko Heikkilä.

Mikko Heikkilä framhåller, som också Fortum gjort under längre tid, vikten av att idén med den nordiska energimarknaden och samarbetet kring den verkligen tas på allvar. Saken blir extra angelägen genom utmaningarna i energiomställningen.

”Den ökande andelen vindkraft ökar hela tiden kraven på förmågan att balansera elnätet. Kan vi göra detta som ett tajt samarbete mellan länderna, kan vi klara den uppgiften mycket effektivare.”

”För oss i Finland, i Europas utkant, är det viktigt att följa vad som händer i andra länder. Vi står i ett beroendeförhållande både till Sverige och andra europeiska grannar. Men jag ser också att vi i Finland kan hjälpa Sverige att hitta lösningar i de frågor som landet just nu tampas med”, säger Mikko Heikkilä.

Varningar har ofta framförts om att situationen i det svenska elsystemet blivit ohållbar och att detta förr eller senare kommer att återspeglas i höga elpriser och växande prisdifferenser mellan norr och söder. På politiskt håll har en vanlig kommentar varit att Sverige i energiomställningen ska låta marknadssignalerna styra och förlita sig på sådant som förbrukarflexibilitet och ett allt smartare elsystem. Gårdagens regeringsbesked tyder på att synsättet vacklar.

Följdfrågan är om politikerna tänker sig att de höga priserna på el är ett övergående fenomen. Både den tyska klimatministern Robert Habeck i förrgår (i ett anförande där han presenterade kommande åtgärder i klimatomställningen) och statsminister Magdalena Andersson i går (i partiledardebatten) lade fokus på fortsatt vindkraftsutbyggnad. De gick inte in på de frågor som uppstår när det inte blåser.

En annan fråga som nu väcks på allvar är den om elmarknadsmodellen. Fortums Anton Steen är inte förvånad över regeringens initiativ.

”Jag skulle säga att den situation som energimarknaden befinner sig i är ett symptom på att den nuvarande marknadsmodellen har passerat sitt bäst före-datum. När den nuvarande modellen introducerades på nittiotalet hade vi ett energisystem med goda marginaler, där huvuduppgiften för marknaden var att optimera driften av redan befintliga anläggningar. Nu är situationen en annan med en stor brist på framför allt planerbar elproduktion. Vi behöver få till en bredare diskussion om hur elmarknaden ska utvecklas för att inte bara hantera prisvolatiliteten kortsiktigt, utan även förebygga den långsiktigt.”

6 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars Munter skriver:

    Visst kan man leka med priser och göra sådana jämförelser av elkostnaderna i de olika elområdena som i det här debattinlägget, men jag tycker nog att det skulle vara ärligare att göra en lite grundligare redovisning. Därför har även jag lekt med tillgängliga siffror, men eftersom jag nu inte lagt ner mycket tid på sifferexercisen har jag enbart räknat på december 2021 och begränsat mig till månadsmätta elanvändare, dvs i huvudsak hushåll. Datat är hämtat från Mimer/Svk.se.

    Elpriser är givetvis beroende på den produktions- och förbrukningsmix samt nätkapacitet som gällde under månaden inom hela elmarknaden, så med andra förutsättningar skulle resultatet bli ett annat. Men med givna förutsättningar är kalkylen den bästa tillgängliga eftersom alternativet är okänt.

    Baserat på NordPools spotpris (exkl. nät, påslag, skatt) hade månadsmätta kunder i december 2021 således:
    – i hela Sverige gemensamt en elkostnad på 10421 Mkr beräknat från medelpris 1,74057 kr/kWh.
    – SE2s andel är 437 Mkr med medelpriset 0,71077 och skulle ha betalt 633 Mkr (+145%) mer om flaskhalsar inte fanns
    – SE3s andel är 7326 Mkr med medelpriset 1,91148 och skulle ha betalt 655 Mkr (-9%) mindre om flaskhalsar inte fanns.
    Ovan redovisade priser är volymviktade priser och därmed mer sanningsenliga än NordPools oviktade månadspriser.

    Vad vill det här säga? Jo utan flaskhalsar är vinsten för kunder i SE3 inte hela kostnadsskillnaden mellan SE2 och SE3 som artikeln anspelar på utan hamnar på lägre nivåer. Men en lägre elkostnad i elområden med höga priser måste ju betalas och det blir kunderna i elområden med låga priser som får göra det, enligt exemplet med SE2 visar. Det vore ärligt att i en debattartikel som denna vara mer transparent i hur marknadsutfallet för hela elmarknaden blir för att inte vilseleda läsarna.
    Men återigen det här är bara en lek med siffror, utan flaskhalsar skulle produktions- och förbrukningsmixen bli en annan på hela elmarknaden inkl. utlandet och min sifferlek grundar sig enbart på det utfall som var i december.

  2. Magnus skriver:

    Hej, Svenolof

    Tack för genomgående bra artiklar och inlägg.

    Stämmer rubrikerna i grafen ”Prisskillnaderna i Sverige har ökat kraftigt under 2021”? Har inte rubrikerna SE3-SE2 och SE4-SE2 bytt plats/graf?

    1. Svenolof Karlsson skriver:

      Tack för feedback och fråga. Intuitivt kunde man tänka sig att kurvan för SE4 borde peka mer uppåt än den för SE3, eftersom elpriset ofta är högre i SE4 än i SE3. Elanvändningen är dock mycket större i SE3, med storstäder som Stockholm och Göteborg, så totalt sett blev ”merpriset” för elen under 2021 omkring 25 miljarder kronor i SE3 och 10 miljarder i SE4. ”Merpriset” utgår ju då från en jämförelse med vad elen skulle ha kostat för konsumenterna i SE3 och SE4, om de hade betalat samma pris för elen som konsumenterna i SE2.

  3. Fredrik Bruno skriver:

    Jag som har bundet elpris betalar ju ”för lite” under vintermånaderna och ”för mycket” under sommarmånaderna. Man räknar normalt med att den som har ett börspris-avtal kan förväntas betala mindre än jag som betalar en ”försäkringspremie”. Så, även om börspriset och förbrukningen har varit hög i december i år borde man väl skaffa sig en uppfattning om hur priskonstruktionen slår över hela året innan man börjar pytsa ut en massa skattemedel därför att förutom att förbrukningen varit ngt högre än tidigare år (i mitt fall ca 45% högre, dvs som en normal februari), så har också kWh-priset vissa dagar varit extremt högt. Det har ju varit det senare som fått vissa fakturor att skena, men det är ju en risk som man har tagit i utbyte mot lägre kWh-pris när förhållandena är mer förmånliga. . Regeringens utspel på morgonen före riksdagsdebatten förefaller mig vara valfläsk och inte medkänsla. Debatten om kärnkraften och nedläggningen av Ringhals verkar ha gett regeringen kalla fötter och då är 6 miljarder inte så mycket om man vill undvika att förlora en massa röster på den förda energipolitiken. De 6 miljarderna kostar ju inte mer än vad man samtidigt tar in i energiskatter och moms. Det är i alla fall medborgarna/skattebetalarna och inte Regeringen i sig som står för slutnotan.

    1. Magnus skriver:

      Hej Bruno, Det mest naturliga hade varit att sänka skatten. Det hade dessutom varit lättast att administrera, men hela syftet är att göra medborgarna fullständigt beroende av staten, steg för steg. Slutmålet är medborgarlön och att vi inte äger något – own nothing and be happy.

      1. Fredrik Bruno skriver:

        Det är två frågor vi bör behandla var för sig. Det ena är den svenska harakiripolitiken när det gäller att trygga medborgarnas elförsörjning, den andra frågan är skattepolitiken. Staten tar pengarna där de finns, och elräkningen är ju något som de flesta av oss måste betala, även om det kostar. Sen har man ju utnyttjat klimatproblemet fullt ut till att håva in så mycket skattepengar som möjligt, både energiskatt och moms på skatten. Sen håller jag med Jacob Wallenberg fullt ut att ska privata intressen investera i ny planerbar kraftproduktion, vilket i praktiken betyder ny kärnkraft, 4:e generationens eller tidigare, så måste man veta att man får driva verken vidare och det utan ohemula kostnadshöjningar för tillägg till driftsvillkoren som myndigheterna hittar på, som att man upptäcker väddnätfjärilar på industriområdet eller vattensalamandrar i kylbassängerna.
        Om någon sen vill kommentera mitt 3-åriga el-avtal, så är jag väl medveten om att nästa 3-årsperiod lär bli betydligt dyrare, att man kommer att utnyttja paniken på elmarknaden fullt ut (elbolagen måste ju också gardera sig mot en förväntad börskrasch på Nordpool)..

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet