‒ Alla partier är positiva till fjärrvärme och kraftvärme, men det är ett stort gap mellan politisk retorik och praktisk handling. En rad nya skatter fördyrar och försvårar branschens omställning till en fossilfri framtid och den nya biooljeskatten som nu föreslås är ytterligare ett hårt slag mot fjärrvärmen, säger Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen Sverige.

Fjärrvärme- och kraftvärmeproducenterna har det senaste året drabbats av kraftigt höjda energi- och koldioxidskatter samt avfallsförbränningskatt. Den 29 april presenterade dessutom regeringen ett förslag om att införa energi- och koldioxidskatt på vissa biooljor inom värmeproduktion.

Bild: Energipotential i form av raps som kan bli bioolja som bränsle för fjärrvärme.

Det som kritikerna i branschen anser vara extra anmärkningsvärt med dessa skatter är att de införts med kort varsel och påverkar energibolagens ekonomi på ett påtagligt sätt. Detta samtidigt som branschen har högt uppsatta mål att bli fossilfria och från 2045 ska vara en kolsänka som hjälper till att minska de totala svenska växthusgasutsläppen.

‒ För att Sverige ska nå sina energi- och miljömål är fjärrvärme och kraftvärme centralt, men det känns som ansvariga politiker tar branschen för given. När man adderar olika skatter riskerar det att leda till det blir för dyrt att driva den här typen av verksamhet, vilket så klart är mycket allvarligt, säger Erik Thornström.

Det var i augusti förra året som ett åttafaldigande av koldioxidskatten och ett trefaldigande av energiskatten för kraftvärmeanläggningar inom EU:s utsläppshandelssystem EU ETS var ett faktum. Skatter som infördes med bara några månaders framförhållning. Det fick som konsekvens att E.ON stängde kraftvärmeproduktionen från det naturgaseldade Heleneholmsverket i Malmö och Stockholm Exergi beslutade att stänga ner det koleldade Värtaverket. Därtill har Göteborg Energi dragit ned användningen av det naturgaseldade Rya kraftvärmeverk. Gemensamt för dessa verk är att energibolagen hade planer att lägga ner verken för att istället satsa på förnybar eller återvunnen energi. Nu blev det istället snabba stängningar, vilket i både Malmö och Stockholm fick kännbara konsekvenser. Den överhängande risken för lokal effektbrist ledde till att energiminister Anders Ygeman i oktober 2019 presenterade lösningar för att minska kapacitetsbristen i dessa städer. Konkret innebär det bland annat att elproduktionen i Heleneholmsverket i Malmö kommer att användas som kapacitetsreserv med biogas och Stockholm Exergi renoverar ett kraftvärmeverk och två gasturbiner så att de kan drivas på bioolja, vilket därmed innebär produktion av fossilfri el.

Erik Thornström är mycket kritiskt till detta förfarande.

­‒ Branschen vill arbeta mot att bli fossilbränslefria, men inte på detta nyckfulla sätt. De drabbade energibolagen varnade för att det skulle bli allvarliga och kostsamma konsekvenser av att med mycket kort varsel införa helt nya skatteförutsättningar, särskilt med tanke på att det i både Stockholm och Malmö är effektbrist. Men ingen lyssnade på kritiken, utan man gick vidare med skatteförslagen.

‒ Syftet med skatten var att snabbavveckla fossil produktion av värme och el, men det skapade nya problem. Politiskt ville ingen erkänna problemen förrän det blev akut. Det är oerhört dåligt skött.

Erik Thornström, ansvarig för skatter och styrmedel på Energiföretagen Sverige.

Erik Thornström hade istället velat se att avvecklingen skett under ordnande former och jämför med när man skulle lägga ner Barsebäcks kärnkraftverk. Då tog man fram åtgärdsprogram och det fanns en framförhållning för såväl nedläggning som för ny produktion. Han menar också att det fanns goda förutsättningar för detta för de fossilbränsleeldade kraftvärmeverken eftersom energibolagen i de tre primärt drabbade städerna hade planerat för en nedläggning.

Den 1 april i år var det dags för nästa skatt som påverkar fjärr- och kraftvärmeproduktionen. Då infördes avfallsförbränningsskatten. En skatt som var hårt kritiserad redan innan den infördes och som på kort tid har lett till flera tillämpningsproblem, vilket Second Opinion skrev om i början av april.

Avfallsförbränningsskatten innebär att avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ska betala 75 kronor per ton avfall. En kostnad som successivt kommer att öka till 125 kronor per ton år 2022. Målet med skatten är att minska andelen avfall som ska förbrännas. Enligt utredaren kommer dock inte detta mål att nås förrän ungefär om tio år.

‒ Kritiken mot att införa avfallsförbränningskatten var omfattande, bland annat för att det inte leder till att man når de klimat-, energi- och avfallspolitiska målen. Utredaren förordade att skatten inte skulle införas, majoriteten av alla remissinstanser var kritiska och dessutom sågade Lagrådet förslaget med fotknölarna. Trots detta väljer politikerna att gå vidare med ett sådant förslag och inför denna skatt. Det är häpnadsväckande.

När nu skatten har införts har tillämpningsproblemen dessutom blivit värre än vad branschen befarade.

‒ Skatteverket ska utvärdera konsekvenserna av den nya skatten, men den utvärderingen ska vara klar först i oktober 2021. När man nu ser att det blivit så mycket tillämpningsproblem och att det brister på så många sätt, måste man ta ett omtag, menar Erik Thornström.

Mest allvarligt är situationen för Fortums anläggning i Kumla, där man bland annat tar hand om en rad farligt avfall – exempelvis coronasmittat material från sjukhus.

‒ Detta är en samhällskritisk anläggning som bland annat destruerar avfall från sjukvården och läkemedelsindustrin. Genom Skatteverkets lagtolkningar har avfallsförbränningsskatten blivit flerfaldigt högre än väntat och affärskritisk för anläggningen, säger Erik Thornström och fortsätter:

‒ Skattens syfte kan inte vara att i praktiken sätta stopp för energiåtervinning och förbränning av farligt avfall – där det i praktiken inte finns några andra avfallsbehandlingsmetoder då sådant giftigt och smittsamt avfall måste destrueras och inte ska cirkuleras vidare.

Bakgrunden till skatten är uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin. Regeringen menar att det i sin tur kräver styrmedel som är effektiva, även först på lång sikt, behövs. De anser att en omfattande avfallsförbränning, av exempelvis plast som i stället bör återvinnas, inte är förenlig med klimatmålen och den cirkulära ekonomi som regeringen strävar efter.

Erik Thornström menar dock att lägga skatt på avfallsförbränning med energiåtervinning inte är rätt väg att gå för att få mer avfall att cirkulera.

‒ Det finns en föreställning om att energiföretagen värnar om avfallet till avfallsanläggningarna, men det stämmer inte. Energibranschen vill också se minskade mängder avfall, att mindre mängder plast skickas till förbränning och att cirkulära flöden ökar, men det gör man inte genom att lägga en avfallsförbränningsskatt som kommer sist i ledet.

‒ Istället behöver man ha en bredare ansats och sätta avfallsfrågan i ett större sammanhang, exempelvis genom att sätta krav på produktdesign, krav på utsortering och att införa incitament för sorteringsanläggningar.

Följden av att regeringen har infört kraftigt höjda energi- och koldioxidskatter samt avfallsförbränningsskatt har gjort att många energibolag nu tvekar kring att satsa på kraftvärme. De låga elpriserna i kombination med flera år av låga priser på elcertifikat och ett väntat införande av en stoppregel i elcertifikatssystemet nästa år bidrar ytterligare till ett försämrad ekonomiskt läge. Detta samtidigt som lokal elproduktion blir allt viktigare för att motverka effektbristen. Flera energibolag efterlyser därför ekonomiskt stöd för kraftvärmen. Energiminister Anders Ygeman tycker det är synd att färre energibolag vill satsa på kraftvärme och han är beredd att se över incitamenten.

‒ Jag är beredd att se över hur vi kan skapa incitament för att fler ska bygga kraftvärme. Samtidigt är det svårt att gynna ett kraftslag specifikt utan att snedvrida konkurrensen, sa Anders Ygeman i en intervju för Tidningen Energi i början av året.

Något konkret förslag från regeringen har inte kommit. Istället kan ytterligare en skatt drabba fjärrvärme- och kraftvärmeproducenterna. Den 29 april presenterade Finansdepartementet ett förslag om att införa energi- och koldioxidskatt för vissa biooljor i värmeproduktion från 2021. En skatt som såväl regeringen som energibranschen bedömer kommer att leda till ökad användning av fossila bränslen. Biooljor står för ungefär två procent av uppvärmningen från fjärr- och kraftvärme i Sverige och är idag skattebefriad i Sverige till skillnad från fossila alternativ, då de kostar mer att producera. Skattepromemorians förslag innebär att befrielsen från energiskatt och koldioxidskatt avskaffas från årsskiftet. Det betyder att grödebaserade biooljor som exempelvis RME kommer att behöva betala motsvarande energi- och koldioxidskatt som fossila bränslen. Då biooljor är dyrare i inköp riskerar det att leda till att energibolagen istället väljer fossila alternativ.

­‒ Regeringen har tagit strid för biogasen, där man har begärt en tioårig förlängning av skattebefrielsen hos EU-kommissionen. Det är mycket bra. Men för biooljorna för uppvärmning är man till skillnad från biodrivmedel inte ens villig att pröva möjligheterna att få förlängt ett godkännande från EU-kommissionen. Det är inte värdigt en regering som säger sig föra en ambitiös klimatpolitik att inte ens pröva möjligheterna.

‒ Man skickar på det här viset en negativ signal till branschen, som nu satsar miljardbelopp på att ersätta fossila bränslen med biooljor. Många är mitt i denna omställning och måste nu tänka om. Åter igen. Det finns exempel där pågående konverteringar av större fjärrvärmepannor, till de biooljor som nu föreslås beskattas, där man i praktiken behöver flerfaldiga investeringsbudgeten för att kunna elda de tyngre biooljor som fortsatt föreslås vara obeskattade.

Erik Thornström menar att det senaste årets skatter som drabbar fjärrvärme- och kraftvärmeproduktionen utgör ett mönster.

‒ Regeringen genomför skatt efter skatt som fördyrar energibolagens investeringar och som leder till kapitalförstöring. Samtidigt vill man inte ta en dialog med branschen, utan politiker skyller på varandra över den situation som nu uppkommit. Jag känner att det inte är renhårigt, utan politiker måste åtminstone stå upp för sina förslag och motivera varför man driver igenom dem utan att avsedda styreffekter uppstår.

Det är med andra ord en mycket negativ bild som Erik Thornström ritar upp för fjärrvärme- och kraftvärme. Han ser dock en möjlighet i slutet av året, som kan leda till en positiv förändring för branschen. Det är Energimyndigheten, som på uppdrag av regeringen, genomför en förnyad potentialbedömning för fjärrvärme, kraftvärme och kyla enligt EU:s energieffektiviseringsdirektiv. Energimyndigheten tittar parallellt på en strategi för dessa områden. Uppdraget ska vara klart i november.

‒ Här hoppas jag att Energimyndigheten lyfter fram en helhetssyn för politiker och även lyfter fram åtgärder för att utveckla fjärr- och kraftvärmen i stället för att fokusera på ytterligare skattepålagor, vilket vi i branschen anser att de saknar, avslutar Erik Thornström.