I Norge ställs frågan om vattenkraftsmotståndet i Bryssel kan ha smittat av sig på svensk lobbyism och förvaltning. – Det finns en antivattenkraftsrörelse i Europa som vi kan se spår av i Sverige, en miljöskyddskultur med starka lobbyister som på alla sätt försöker motarbeta vattenkraftsproduktionen, säger Øystein Grundt på Småkraftforeninga.

I Norge finns gott om samförstånd mellan parterna inom vattenkraften. Även om aktörernas intressen spretar åt olika håll så miljöprövas många vattenkraftverk, något som inte upplevs som särskilt dramatiskt.

– Generellt ser vi idag en god dialog och ömsesidig förståelse kring norsk vattenkraft. Det finns också ett gott samförstånd mellan miljöorganisationerna och branschen, givet att vi självklart prioriterar olika saker, säger Vegard Pettersen, näringspolitisk rådgivare i Fornybar Norge som organiserar stora vind- och vattenkraftsproducenter.

Norsk miljöprövning
Det som motsvarar svensk miljöomprövning är norsk villkorsrevidering av vattenkraftverkens koncessioner med syftet att förbättra miljöförhållandena i reglerade vattendrag. Hänsynen till natur och friluftsliv ska i Norge vägas upp mot säker elförsörjning och annat värdeskapande, som klimatmål och översvämningsskydd.

Kravet på revidering gäller huvudsakligen större äldre regleringskraftverk. Cirka 350 av Norges närmare 1800 vattenkraftverk har en produktionskapacitet över 10 MW och varje kraftverk kan vara kopplat till flera vattenmagasin. Totalt sett har Norge fler än 1000 magasin med en lagringskapacitet på omkring 87 TWh, en i siffra värd att ta med till Bryssel. Det europeiska kraftsystemets halva magasinkapacitet finns i Norge.

Väljer och prioriterar
Villkorsrevideringarna öppnas av NVE, den norska myndigheten för energi och vattendrag. Man går inte igenom alla koncessioner enligt en strikt lista och detaljerad tidplan som den svenska förvaltningsmyndigheter ska genomföra.

I Norge gör man istället ett urval. Med utgångspunkt i en definierad miljödesign väljer myndigheterna ut vilka vattendrag som ska prioriteras. Det går till exempel att miljöanpassa och bygga nytt samtidigt.

Olik svensk miljönytta
Norsk villkorsrevidering av främst större vattenkraftverk ska dock inte tolkas som en generellt bättre lösning för miljöomprövning som enkelt skulle kunna tillämpas på svenska kraftverk. Den norska vattenkraften har en annan struktur med bland annat fler större laxvattendrag och mer småskalig vattenkraft med högre fallhöjd som utgör naturliga vandringshinder, något Second Opinion har beskrivit i en tidigare artikel.

Det ger olika förutsättningar för norsk och svensk vattenkraft. I Sverige får man ofta bättre miljönytta i småskaliga vattenkraftverk, både med hänsyn till ekonomi och elproduktion. Enligt svensk branschuppfattning blir miljönyttan hos den storskaliga vattenkraften ofta obefintlig då det bland annat saknas lämpliga habitat (livsmiljö) för den fisk som i teorin skulle kunna vandra i en fiskväg.

Gemensamt mål i EU
I många frågor finns en bra dialog mellan norsk och svensk vattenkraft, både på myndighets- och branschnivå. Man besöker varandras konferenser, skapar närverk och delar information och erfarenheter.

Den skandinaviska vattenkraftens gemensamma agenda blir mest synlig när ländernas branscher blickar mot Bryssel, där det länge har funnits en oroväckande utveckling. Ett brett politiskt miljöengagemang, särskilt i EU-parlamentet, har paradoxalt nog resulterat i ökande kunskapsbrist kring vattenkraftens nödvändighet för ett säkert kraftsystem.

Inkompetens en ödesfråga
Det har i sin tur bidragit till en energi- och miljöpolitisk aningslöshet som efterhand har växt till en utmaning för både EU och vattenkraftsproducenterna, främst reglerkraftsägarna. Våren 2023 bildades därför Hydropower Alliance av Europas största vattenkraftsproducenter med Statkraft, Vattenfall och Fortum i främsta ledet.

Enbart norsk vattenkraft har som nämnts hälften av Europas magasinkapacitet. Tillsammans med den svenska blir det en ödesfråga som sedan länge också har lyfts av den europeiska vattenkraftens branschförening Eurelectric, där både Energiföretagen Sverige och Fornybar Norge är medlemmar.

Den gröna kraften
– Vi kan känna att det saknas förståelse för vattenkraftens viktiga roll i elektrifieringen, särskilt nere i Europa. Vi vill att vattenkraften ska bli mer synlig i europeisk och nordisk energipolitik än vad den är i dag, säger Vegard Pettersen.

Politiken måste erkänna vattenkraftens viktiga roll för det gröna skiftet, menar Vegard Pettersen. Särskilt i Bryssel är man otydlig kring detta fast vattnet står för 17 procent av kraftsystemets omedelbara effektbehov. Vattenreservoarer och pumpkraft i hela Europa står för 90 procent av elens lagringskapacitet, en kunskap och systemförståelse som i europeisk politisk ibland försvinner.

Vattenkraft ofta osynlig i EU
– I diskussioner om energilagring och flexibilitet anser vi att värdet av vattenmagasin och flexibel vattenkraft, som kan balansera den ökande andelen oregelbunden kraft från sol och vind, måste bli mer framträdande, säger Vegard Pettersen.

– Det är därför anmärkningsvärt när politiska diskussioner om energilagring bara nämner batterier och annan lagring av el, som att konvertera elen vidare till vätgas, men samtidigt utan att nämna vattenmagasinen med ett enda ord. I Bryssel borde vattenkraftens värde i energisystemet bli mer erkänd, säger Vegard Pettersen.

Medvetet motstånd
Enligt Terje Engvik på Småkraftforeninga finns en ständig ström av utspel från Bryssel som syftar till att göra det svårare för vattenkraften. Den ibland snedvridna miljöskyddsdebatten i Bryssel bidrog bland annat till att småskalig vattenkraft först inte inkluderades som förnybar energi i EU:s taxonomi, men det fick vattenkraftens organisationer styra upp.

– Så det gäller att följa med och samarbeta på nordisk nivå. I det sammanhanget sitter norsk och svensk vattenkraft i samma båt, säger Terje Engvik.

Kan ha påverkat Sverige
Man kan inte bortse ifrån att vattenkraftsmotståndet på kontinenten också har smittat av sig på hanterandet av vattenkraften längre norr ut, menar Øystein Grundt, specialrådgivare i internationella och strukturella frågor på Småkraftforeninga – ”och då särskilt inom svensk vattenkraftsförvaltning”. Det är inget påstående, preciserar han, men en frågeställning sett från norsk sida.

– Det finns en antivattenkraftsrörelse i Europa som vi kan se spår av i Sverige, en miljöskyddskultur med starka lobbyister som på alla sätt försöker motarbeta vattenkraftsproduktionen, säger Øystein Grundt. Ej som kopia av motståndet i EU, menar han, men svensk vattenkraftproblematik tenderar ändå ”att vara mer lik den kontinentala än vad norsk vattenkrafts agenda idag handlar om”.

– Med tanke på miljölobbyister och de svenska myndigheternas hantering kan den europeiska antivattenkraftsrörelsen ha påverkat svensk vattenkraft mer än norsk, säger Øystein Grundt.

***

Foto: Skanska