”Missade kraften i teknikutvecklingen”

”Missade kraften i teknikutvecklingen”

En lärdom att dra från tidigare framtidsförutsägelser är att det finns brytpunkter när en teknik går från utopi till verklighet som kan komma snabbare än man tror beroende på tekniska genombrott, en förändrad samhällsdebatt eller en förändrad ekonomisk kalkyl, skriver Birgitta Resvik, IVA-ledamot och senior advisor på Lumo Advice. Prognoser har ofta har en slagsida till förmån för det redan kända, menar hon.

Återigen har energiförsörjningen seglat upp som en fråga av strategisk betydelse, inte bara för klimatfrågan, utan för Europas autonomi på det säkerhetspolitiska området. Sverige befinner sig i det avseendet i en väsentligt bättre position än många andra länder. Vi har rådighet över elförsörjningen, och hela 60 procent av vår energianvändning är förnybar, i huvudsak baserad på inhemska råvaror. Med kärnkraften nu klassad som hållbar i taxonomin kan även investeringar i nya anläggningar komma att bli mer attraktiva. Vi kanske äntligen kan lämna 1980 års energipolitiska debatt bakom oss och istället börja blicka framåt.

Både utifrån ett försörjningstrygghetsperspektiv och för omställningen av ekonomin är fortsatt elektrifiering nödvändig. En fördubbling av elanvändningen är inte osannolik, om industrin och transportsektorn ska kunna frigöra sig från sitt fossilberoende. En pådrivande faktor är att vätgas nu bedöms vara en nyckel till omställningen, och att vätgasproduktion är en extremt elintensiv verksamhet.

Ibland kan en titt i backspegeln ge vägledning för framtiden. Framförallt är det intressant att titta på hur tidigare analyser och förutsägelser har sett ut. För 14 år sedan, under min tid som ansvarig för energi- och klimatfrågor på Svenskt Näringsliv, gav vi McKinsey i uppdrag att ta fram en stor studie om hur en möjlig väg bort från fossila bränslen skulle kunna se ut. Experter från ett 40-tal industrier och organisationer deltog aktivt och gjorde djupdykningar i den tekniska utvecklingen drygt 20 år framåt. Motsvarande studie på global nivå hade McKinsey tidigare genomfört på uppdrag av Vattenfall.

Huvudslutsatserna i studien är fortsatt giltiga. Man såg framför sig en ökad elanvändning, och att klimatfrågan skulle komma att bli en tvingande restriktion för näringslivet i framtiden. Men på vissa punkter missade man kraften i teknikutvecklingen. Till exempel förutspådde man inte den snabba utvecklingen för laddbara bilar. Prognosen var tio procent laddbara bilar år 2030. Redan i fjol nådde laddbara bilar en andel på fem procent av alla personbilar i trafik, och prognosen för 2030 är nu alltifrån 50 till hela 80 procent.

Det är uppenbart att man i studien från 2008 underskattade den snabba utvecklingen inom batteriteknologi. Istället var ökningen av biodrivmedel på den tiden det huvudsakliga spåret i transportsektorn, och man antog en exponentiell utveckling in i framtiden. Det är ett exempel på hur prognoser ofta har en slagsida till förmån för det redan kända. Verklighetens dynamiska utveckling fångas därmed sällan av modeller.

Ett annat exempel var den stora vikt man då fäste vid CCS-tekniken. Vätgasen avfärdades som fullständigt osannolik på grund av dess höga kostnader. Istället skulle industrin bli klimatneutral genom avskiljning och lagring av koldioxid. Så blev det inte, och istället är det vätgasen som idag ses som den absolut mest lovande tekniken för att göra industrin fossilfri.

Det finns några lärdomar att dra av detta. Den första är att det finns brytpunkter när en teknik går från utopi till verklighet. Den brytpunkten kan komma snabbare än man tror beroende på tekniska genombrott, en förändrad samhällsdebatt eller en förändrad ekonomisk kalkyl. Först kommer inget, sedan lite grann och till slut allt på en gång när alla stjärnor står rätt.

Den andra lärdomen är att ledarskap spelar en stor roll. Jag minns särskilt ett seminarium med SSAB:s VD Martin Lindqvist i samband med lanseringen av Hybrit, för cirka 5 år sedan, då jag passade på att fråga vad som fått dem att inte välja den enklare utvägen att nyttja CCS-tekniken, för att på så sätt ta hand om koldioxidutsläppen. Hans svar var helt enkelt att det för SSAB:s del var viktigt att hantera själva grundproblemet: ”Vi vill göra rätt på riktigt”. Den typen av beslut, som mer bygger på ledarskap än på strikt ekonomiska kalkyler, fångas inte heller av modeller om framtiden.

Vad betyder då detta för framtiden? En central slutsats är att det är viktigt att inte på förhand utesluta några alternativ, varken från politikens sida eller från näringslivet. Det som ena dagen framstår som omöjligt kan nästa dag vara höjden av klokhet. Detta ser vi inte minst prov på under den pågående omprövningen av den europeiska energipolitiken. Det som nu är på gång runtom i Sverige, med en mångfald av olika utvecklingsprojekt inom alltifrån lagringsteknologi, vätgasproduktion, högeffektiv biokraft, e-bränslen, vindkraft, SMR etc. är väldigt lovande för framtiden. Samtidigt – att fördubbla elproduktionen på 25 år är ett projekt av gigantiska mått som inte bara är en ekonomisk utmaning, utan också ställer stora krav på logistik och kompetensförsörjning. Är vi rustade för detta?

Det leder över till min avslutande slutsats, nämligen att en gnutta ödmjukhet ibland kan vara på sin plats, både för prognosmakare, politiker och debattörer. Framtiden är oskriven, men vi lägger grunden till den här och nu. Att börja den resan med att stänga dörrar är en dålig start.

 

 

 

12 Kommentarer
Av Birgitta Resvik
IVA-ledamot och senior advisor på Lumo Advice
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars i Huddinge skriver:

    J Montelius, du är len i ditt omdöme – men jag fattar vad du menar

  2. Johan Montelius skriver:

    ”Det som ena dagen framstår som omöjligt kan nästa dag vara höjden av klokhet.”

    Man kanske då skall tänka tanken att klimathotet kanske inte är en evig sanning och hålla dörren öppen för att verkligheten kanske får sista ordet 🙂

    1. Bengt Hellman skriver:

      Att stoppa huvudet i sanden och hoppas att verkligheten, klimathotet, ska försvinna av sig självt låter som att hålla dörren öppen och inbjuda till katastrof.

  3. Lars Åhlin skriver:

    ”Att börja den resan med att stänga dörrar är en dålig start” lyder Birgitta Resviks sista mening. Men är det inte just detta som gjorts när man valt bort CCS som alternativ till Hybrit? Visst framstår väl CCS fortfarande som ett betydligt billigare sätt att producera CO2-utsläppsfri stål? Är inte tveksamheten inför CCS styrd av rädslan för den CCS-fientliga opinionen snarare än av rationella ekonomiska skäl? Och i så fall, har vi råd att låta oss styras av irrationella opinioner?

  4. mats nilsson skriver:

    Mycket bra inlägg – och kanske en slutsats är att vi ska lägga mer tid på att utforma skatter och regelverk och mindre tid på att gissa framtiden. Bara en ekonom med mycket humor ägnar tid åt framtidsspekulationer. Låt entreprenörerna göra jobbet i fred!

  5. Bengt Hellman skriver:

    Ödmjukhet är viktigt, men lika viktigt är att våga tro på positiv förändring. Din fråga om vi är rustade för en fördubbling av elproduktionen på 25 år är fel ställd. Vi har inget val. Vill vi bli klimatneutrala måste de fossila bränslena bort. De kan ersättas med förnybar el. Svaret på din fråga om vi är rustade är nej. Men det betyder inte att vi ska tveka eller slå i bromsen, utan att vi behöver trycka på gasen för att bli klara.

    Det finns mycket att göra: Elnätet måste byggas ut för att kunna hantera dubbelt så mycket el. Stora mängder havsbaserad vindkraft behöver anslutas till transmissionsnätet. Stora mängder vindkraft kommer anslutas till lokalnäten. Bättre uppkoppling mot vattenkraften i Norrland och Norge behövs för att balansera elnätet. Stora elförbrukare ska anslutas som gör vätgas och också kan arbeta med att balansera elnätet. Olika typer av lagring behöver installeras. Vägtrafiken ska elektrifieras. Ny laddinfrastruktur för detta behöver installeras.

    1. Magnus Brunell skriver:

      Som vanligt orealistiska drömmar om att vindkraft skulle kunna rädda elproduktionen. Inte en chans!

      1. Bengt Hellman skriver:

        Magnus! Verkligheten har sprungit förbi det du anser orealistiskt.

        Svenska Kraftnät som inte alltid är snabbast med att ta till sig omvärldsförändringar räknar i Långsiktig marknadsanalys 2021 med mellan 72-160 TWh elproduktion från vindkraft 2040 beroende på scenariealternativ. Andelen av elanvändningen från vindkraft varierar då mellan 43 – 60 procent. För 2050 räknar Svenska kraftnät med 88 – 242 TWh vindkraft beroende på scenariealternativ vilket innebär 48 – 81 procent av elanvändningen från vindkraft.

        1. Magnus Brunell skriver:

          Titta och lär av denna lättförståeliga, pedagogiska och faktaspäckade video om vindkraftens alla nackdelar. Vill ma sedan inte se sanningen är det eget val.

          https://www.youtube.com/watch?v=SD0e5y1pDnc

          Henrik Jönssons egna ord om sin nya video:

          ”VINDKRAFTEN är faktiskt varken lönsam, billig ELLER speciellt klimatsmart – och i dagens video redovisar jag exakt varför.

          Hur ser ekonomin egentligen ut för Sveriges vindkraftbolag? Vad har vindkraftverken för långsiktig inverkan på miljön? Och vad händer med ett samhälle om folk tvingas till en omställning de inte efterfrågar?

          Dessa frågor tar jag upp i veckans video om VINDKRAFTS-BLÅSNINGEN.”

      2. Bengt Hellman skriver:

        Om någon år 2007 när vindkraftens produktion motsvarade 1 % av elanvändningen i Sverige påstått att vindkraften i Sverige sjutton år senare, 2024 kommer att motsvara en tredjedel av elansvändningen, 33 %, så hade personen snabbt avfärdats som en orealistisk drömmare. Nu kommer det trots att ingen trodde det att bli så. Energimyndighetens korttidsprognos som kom nu i mars visar ändå på det.

        Vad du, Magnus Brunell, tror är orealistiska drömmar kommer att bli verklighet.

    2. Arne Josefsson skriver:

      Du skriver:
      ”Stora elförbrukare ska anslutas som gör vätgas och också kan arbeta med att balansera elnätet. Olika typer av lagring behöver installeras.”
      Den här tekniken med vätgaslagring för att balansera elnätet har föreslagits under flera år, men inte kommit längre än till förslag. Kanske dags att köra igång ett pilotprojekt?

      1. Bengt Hellman skriver:

        Ett pilotprojekt med ett litet vätgaslager blir färdigt till sommaren i Luleå. https://group.vattenfall.com/se/nyheter-och-press/nyheter/2022/hybrit-unikt-vatgaslager-i-lulea-tar-form. Fler lager kommer i de anläggningar som nu ska byggas för att tillverka järnsvamp med vätgasteknik.

        Ett större projekt för balansering av nätet med hjälp av vätgaslager i södra Sverige är angeläget eftersom transmissionsnätets bristande kapacitet gör det svårt att fullt ut utnyttja vattenkraftens reglerförmåga i Norrland och Norge för balansering av elsystemet i södra Sverige. Ett pilotprojekt med kemiindustrin i Västsverige kan vara ett naturligt steg.

Ny bok om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet