LRF: Bredda ägandet av vindkraft

Vindkraftsutbyggnaden i Sverige ska optimeras – inte maximeras. Det menar LRF, som vill se ett bredare ägande av vindkraften och därmed en större acceptans.
– Med den inställningen tror jag att vi i slutändan får fler vindkraftverk än om vi ska göra som vi gör i dag, säger LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

I en debattartikel i Svenska Dagbladet gick LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson nyligen ut och krävde en blocköverskridande uppgörelse i energifrågan. Hon vill se att partierna hittar spelregler som ger långsiktighet. Alliansens energiuppgörelse är för skör och kan lätt förändras eller rivas upp om majoriteten i riksdagen förändras, menar hon. 

– Om inte politikerna kommer överens och kan visa vilka vägar som gäller är mitt riskscenario att utvecklingen stannar upp. Risken finns att det forskningen jobbar fram i att spara energi och att framställa koldioxidfria drivmedel inte får utrymme att kommersialiseras någonstans och då kommer utvecklingen att stanna upp, säger Helena Jonsson.

Hon pekar på en rad punkter där det behövs politiskt initiativ. Det handlar om att stimulera biogasframställningen från gödsel genom så kallad metangasreduceringsersättning, förlängning av stödet för solcellsutveckling så att innovationer kan kommersialiseras, att etanolframställningen är säkerställt klimatvänlig samt att biodrivmedel får långsiktiga spelregler så att den svenska produktionen blir konkurrensmässig och att forskningen fortsätter ta ny mark.
– Metangasreduceringsersättningen vore en enkel åtgärd att börja med som innebär att vi kan göra ännu mer biogas av gödsel. Den är utredd både på längden och tvären och handlar inte bara om energi utan även om klimatet. Det här skulle spela stor roll för våra medlemmar som letar efter möjligheter att göra förnyelsebart drivmedel, säger Helena Jonsson.

Det är också i den här frågan som hon ser LRF:s största potential att vara drivande och bana väg för en positiv utveckling. Hon menar att LRF:s medlemmar har en otrolig potential att framställa mer energi genom till exempel biomassa. Om metangasreduceringsersättningen kommer till kan den ge ytterligare 1,5 TWh biogas per år, hävdar organisationen. Men även inom småskalig energi har LRF en stor potential att vara en föregångare.

– Vi har stora ytor genom våra tak på stallar och lagerhus och det finns en solcellsteknik som fungerar och som ger hållbar energi. Men här gäller det för politiker att ge incitament så att LRF:s medlemmar, bland andra, vill investera i solenergi. Förslaget med nettodebitering skulle vara bra och med den här energikällan skulle elkostnaden bli mer förutsägbar och det är ju viktigt för lantbrukare där elkostnaden är en betydande del av kostnaderna, säger Helena Jonsson och exemplifierar också med att som lantbrukare skulle ett eget mindre vindkraftverk på gården kunna ha samma effekt, men inte heller här är det lönsamt i dagsläget.

Helena Jonsson tycker att den storskaliga vindkraften har potential att växa, men gör ingen hemlighet av att hon tycker att dagens vindkraftsprojektering inte alltid är till belåtenhet. Hon anser att kommunikationen när nya vindkraftparker ska byggas ofta är undermålig och att det skapar onödiga låsningar. Hon vill i sak se att de som påverkas av nya vindkraftverk i en bygd, inte bara dem som bor i direkt anslutning, ska få en större möjlighet att bli delägare i kraftverksparkerna och därmed få ett ekonomiskt incitament. Det här skulle öka acceptansen för vindkraft, menar Helena Jonsson.

– Att det i grunden blir en korrekt prövning med bra kommunikation där alla involveras är otroligt viktigt, sedan vill jag se att det lokala ägarskapet utvecklas. Jag ser det inte som Sveriges uppgift att maximera utbyggnaden av vindkraft, utan att optimera den. Det innebär att vi etablerar vindkraften på rätt ställen och med bra acceptans bland kringboende. Med den inställningen tror jag att vi i slutändan får fler vindkraftverk än om vi ska göra som vi gör i dag.

En annan fråga som är central för elmarknadens utveckling – och som tar mark i anspråk – är elnätets utbyggnad. Här är LRF en central spelare då flera av dess medlemmar är markägare som berörs i den här formen av projekt. Hon tycker att möjligheten att gräva ner kablarna används för sällan, nergrävning skulle lösa många problem menar hon och pekar på att när elledningar ska dras tas mark i anspråk och värderingen av den här marken görs felaktigt.
– När marken värderas ser man inte till hela samhällsperspektivet, det vill säga vad kan den här marken ge i framtiden. Markens potential måste vara med i värderingen, vad kan produceras här i framtiden och vad är det värt?

Om ni skulle göra avkall på något i elledningsfrågan, vad skulle det vara?
– Om man bestämmer sig för att omvandla till likström och gräva ner kablarna vid större överföringsledningar, så skulle vi som organisation kunna rekommendera våra medlemmar att underlätta den här formen av dragning. En kabeldragning involverar ju flera markägare, så här finns det tid att tjäna, säger hon.

4 Kommentarer
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Lars Cornell skriver:

    Vindkraftaktier är det sämsta man kan äga.
    Vestas aktie var för tre år sedan värda 1200:-, nu 30:-. Bolaget är konkursfärdigt, styckas och säljs till Kina.
    .
    Även våra inhemska vindkraftbolag som Arise, O2 och Eolus har det tungt. Deras aktiekurs har i det närmaste halverats i år.
    Framtiden ser inte ljus ut för vindindustrin.
    Tyskland bygger gas- och kolkraft. Finland och Polen bygger ny kärnkraft. Norge bygger ut vattenkraften och gaskraft. Ryssland erbjuder Sverige el genom östersjökabeln.
    .
    Vi kommer att för lång tid framåt att ha ett elöverskott. Det kommer att medföra konkurser bland vindkraftföretagen och det gör åtminstone mig glad.

  2. Evert Andersson skriver:

    Att delägande skulle öka acceptansen för vindkraft är en uppfattning som grundar sig i att störningen i viss mån skulle vara inbillad. Det enda som skulle öka acceptansen för denna onödiga industri är att ange respektavstånd som går att leva med utan mutor. Konflikten handlar så ofta om detta schackrande om 40 dB(A) vid farstubron, som ska bestämma hur långt ifrån det får byggas. Dessutom med luriga beräkningsmetoder och kontrollansvar lagt på vindbolaget självt!

  3. Ove Björklund skriver:

    Sverige bör först se till att få värdiga regelverk för buller o säkerhetsavstånd.
    England behandlar nu förslag på 3 km till verk över 150 meter. Tyskland har 35 dBA, natt i lantlig miljö.
    Sverige har mer plats o bör kunna ha samma regelverk. Sen måste frågan om intrång, försämrade fastighetsvärden, jaktarrenden, landsbygdsförslumning, andra verksamheter o miljöeffekter. En viktig fråga är hur landet kan uppfylla sitt åtagande enligt Nagoyakonventionen.
    Vi har planer på 100 TWh o bör undvika att bli råvarukoloni. Vi har också många betydligt bättre alternativ förr landsbygdsutveckling, som också framgår av artikeln.
    Ove Björklund

  4. Jan-Erik Bergkvist skriver:

    Hej !
    Varför pratar ingen om minskade skatteintäkter som blir följden av att vi kör bilarna på el och att vi inför nettodebitering ?
    Undrar elverkschef mitt i verkligheten
    Jan-Erik Bergkvist