“Lägre priser med fri prissättning”

“Lägre priser med fri prissättning”

“De höga elnätspriserna bör reglermyndigheten klä skott för. Med fri prissättning på elnätssidan hade priserna legat lägre. Kunderna hade då satt klackarna i backen och sagt ifrån. Elnätspriserna är i mina ögon uppreglerade – ett klart misslyckande från reglermyndigheten, Energimarknadsinspektionen!” Det säger Göran Andersson, vd för Österlens Kraft sedan åtta år.

Göran Andersson – styrelseledamot i Energiföretagen Sverige och tidigare Svensk Energi sedan fyra år, tillika ordförande i den regionala styrgruppen för branschen – är en färgstark och välkänd branschprofil. Som alltid talar klartext.

Den största oron, som kan ge honom en och annan sömnlös timme på natten, kretsar kring regleringsförhållandena på elnätssidan. Där fastställer Energimarknadsinspektionen intäktsramarna för landets alla elnätsbolag på förhand för en fyraårsperiod åt gången. Just nu rullar en andra fyraårsperiod (2016-2019) och förhandsregleringen har stundtals blivit rena juridiska karusellen. Österlens Kraft har varit med bland 80-90 elnätsföretag som överklagat de första besluten.

Göran Andersson säger:

– Vi är ett litet elnätsföretag med ett bra nät som är rimligt nytt. Oron gäller de oförutsedda ständigt nya förhållanden som vi inte känner till kring myndighetens regleringsformer. Jag funderar ofta vad som kommer att gälla för nästa period, åren 2020-2023.      

– Vi har varit med och överklagat för att inte fördärva värdet på bolaget. Det har varit en självklarhet för mig. Motsatsen hade varit tjänstefel. Sedan tar vi inte ut mer än runt 75 procent av det medgivna taket, eftersom det är tillräckligt just nu för oss.

Österlens Kraft – bildat år 1922 – är en förening som äger och driver elnät i Simrishamn och Kivik (7 500 nätkunder), fjärrvärme med 380 kunder, elhandel med 7 000 kunder samt bredband och fiber med ett par tusen kunder. Och allt detta sköts av 17 anställda. Göran säger:

– Att klara alla verksamheter går tack vare fantastiska medarbetare som inte är rädda för att hjälpa varandra över gränserna. Dock måste vi hämta beredskapshjälp utifrån – det handlar om två man.

Det var för snart 100 år sedan som bönderna i regionen Kivik-Brösarp-Vitaby bestämde sig för att gå samman och skaffa elektricitet. Strax innan dess hade staden Simrishamn börjat bygga upp elverksamhet i tätorten och körde vidare i egen regi. Fjärrvärmen tillkom år 1982. Men sju år senare ville staden avyttra hela sin energiverksamhet. Då köpte den mindre ekonomiska föreningen. Det var väldigt lyckat – både för Simrishamn och föreningen med 650 medlemmar, menar Göran Andersson:

– Österlens Kraft har alltid ägts av kunderna eftersom vi är en ekonomisk förening. Inga vinster försvinner ur den lokala sfären. Hittills har inte delägarna begärt avkastning på sin insats. Så alla överskott stannar inom företaget och medför att vi kan investera och förbättra våra produkter och vår service till nytta för den lokala befolkningen.

En ytterligare oroskälla för Göran Andersson är den aviserade elhandlarcentriska marknadsmodellen på elsidan. Det är den förändringen som innebär att elkundens enda kontakt med branschen ska gå via elhandelsföretaget. Han kallar modellen för olycklig:

– Att det blir en hubb, som alla kundflyttar och andra marknadsförändringar ska passera, tycks ganska säkert. Däremot är jag mer tveksam till om – och när – det blir en elhandlarcentrisk modell. Allt färre vill ha den. Om vi ska hantera mer av förnyelsebar energi, så kräver det ett nära samarbete med elnätsbolaget. Dessutom är det så att elnätsägaren sitter på substansvärdet.  Att då lägga över hela finansieringen av energisystemet på elhandelssidan, där det saknas substans, känns ganska korkat.

Konkurrenssituationen på fjärrvärmesidan är också bekymmersam, menar Göran. Här produceras cirka 50 GWh värme årligen med flis som huvudbränsle. Sista pannan var klar för sex år sedan och kostade 35 MSEK i investering.

–  Vi ser alternativen på värmesidan krypa ned i kostnad. Medan vi samtidigt kan se en viss risk för reglering. Skatten på kväveoxider (NOX) skulle ge ytterligare ger en kostnadsökning som vi måste ta ut från kunderna. Risken då är att kunderna sviker oss och väljer andra alternativ.

1 Kommentar
Kalle Karlsson
Av Kalle Karlsson
Skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Leif Tollén skriver:

    Konstig slutsats. Prissättningen är ju fri. Nedåt. Så vad är problemet. Finns inget som hindrar ett bolag att debitera under intäktsramen. Österlen tar ju ut 75% av ramen vilket i sej låter lite.