Lina Håkansdotter, ansvarig för samhällskontakter på H2 Green Steel, skriver i en hoppfull text att det är fullt möjligt att nå fossilfrihet, men att det inte minst kärvs att politiken våga lösa ut målkonflikter. Det är den avslutande texten där Second Opinion bett några initierade personer att svara på frågan om elsystemet befinna sig i ett bättre eller sämre läge om fem till tio år, givet de planer som finns.
Den ryska aggressiva invasionen av Ukraina skakar oss alla. Det är svårt att tänka på något annat än att få slut på kriget, skydda oss själva och hjälpa de som flyr. Kriget i vårt närområde, anfallet mot en suverän och neutral stat, sätter vår egen trygghet och försörjning i blixtbelysning. Skenande olje-, gas- och elpriser som drabbar européer och även svenskar hårt, skapar omedelbara krav på sänkta bränslepriser och på kontinenten ser vi ökad användning av kolkraft. Det är förståeliga insatser när hushåll och företag sätts under hård press. Det kan också vara lätt att tänka att klimatomställningen får stå tillbaka en stund.
Läs även Peter Kihlgrens text: ”Stor oro för att elsystemet inte kommer att leverera”
Men det är precis tvärtom, kriget tydliggör istället hur bråttom det är att ställa om för att minska fossilberoendet och att klimatomställning i högsta grad också är en säkerhetspolitisk fråga.
Det kan vara svårt att känna nu, men efter krig kommer fred. Fred ger framtidstro och inte sällan tillväxt. Vi står trots allt inför en fantastisk möjlighet. Sverige kan starkt bidra till att minska de globala klimatutsläppen. Det är självklart att vi ska minska våra egna utsläpp, men den största nytta vi kan göra är att utveckla ny teknik och producera fossilfria material som sprids globalt. Därför är jag glad att nu få vara direkt engagerad i att bända den globala utsläppskurvan nedåt. Det gröna stål som H2 Green Steel kommer att producera 2025 (2,5 miljoner ton i fas 1) minskar de globala utsläppen med nästan 5 miljoner ton CO2 när det trycker undan det fossilbaserade stålet. Omställningen är redan här, kunderna vill köpa vårt gröna stål, och de är beredda att betala extra för det.
Vad har då detta med det svenska elsystemet att göra?
Anledningen till att vi lägger vår första fabrik i norra Sverige, i Boden, är just tillgången på grön el. Vi kommer att använda cirka 10 TWh i första fasen. Grön och billig el är en avgörande förutsättning för att vår investering ska bli av. Elen borde också kunna möjliggöra många andra nya investeringar. Det är en självklarhet för mig, men inte för alla. Därför tar jag min utgångspunkt här. Min spaning för framtiden är att detta kommer (måste) bli en självklarhet för alla, oavsett politisk färg, oavsett var i landet vi bor, oavsett vad vi gör.
I dag är det inte så. I dag är många arga och besvikna. Elen är för dyr, framförallt i södra Sverige. Vindkraftverken påverkar närboende negativt. Slutförvaret av utbränt kärnbränsle väcker många känslor. Elnätsutbyggnaden inkräktar på privat ägande, med krav på att ledningarna måste grävas ner. Ilskan är väl grundad; det hänger inte ihop, det finns inget sammanhang, det saknas transparens och tydlighet. Elsystemets expansion “drabbar oss”, men varför? Och vad får vi tillbaka?
Inom energiområdet är det politiken som styr. Därför är det också politikerna som måste ta det yttersta ansvaret för transparens, sammanhang och tydighet. Här har det brustit. Politikerna är inte faktabaserade. De väljer att göra enkla poänger och tar inte ansvar för helheten. De väljer att ducka ansvaret för konsekvenserna av den förda politiken.
All mänsklig aktivitet ger ett avtryck i omvärlden, ibland i vår närhet. Det är en ofrånkomlig del i ett samhälle som utvecklas och anpassar sig till nya omständigheter. Den ökade elanvändning som krävs för att nå klimatmålen, får kännbara konsekvenser för oss som bor här. Det måste både belysas och förklaras, och besluten som fattas måste vara grundade i fakta, annars späds väljarnas irritation bara på ytterligare. Vi kan inte fortsätta så här. Den nedåtgående spiralen måste brytas, annars kommer vi inte bara missa vår möjlighet att medverka till klimatomställningen, vi riskerar vår välfärd och skapar större klyftor i landet.
Låt oss nu därför börja den uppåtgående spiralen. Det är upp till oss alla engagerade, debattörer, journalister och intresserade att göra det. Vi måste lämna skyttegravarna, föra samtal och lyssna, ställa frågor och krav på svar utifrån fakta. Vi måste sluta slå varandra i huvudet med olika kraftslag, våga ta upp och ta ansvar för de negativa aspekterna av ökad elanvändning som klimatomställningen kräver.
Låt oss skapa en förståelse för vad som behöver göras. Det ger grogrund för acceptans och leder till ökad stolthet. Med stolthet följer engagemang. Och när vi kommit dit, då blir det roligt att bidra, för alla. Det är helt avgörande. Det kommer inte vara lätt. Konflikter måste lösas ut. Men när målet är gemensamt, när förståelsen och engagemanget finns, då kommer även de svåraste konflikter landa i kompromisser som fungerar för alla.
Låt oss hitta lösningarna. Incitament för närboende vars närmiljö påverkas av nya kraftverk, elledningar och fossilfria fabriker, kan vara en viktig pusselbit. Vi från företagen kan och måste vara innovativa inom detta område, men staten måste också bidra och ta ansvar.
Med förståelse, stolthet och lösningar på plats, kommer det att sättas tryck på politiken att agera för att möjliggöra. Då tror jag att vi klarar att skapa ett elsystem som möjliggör klimatomställning och tillväxt, tillsammans.
– Politiken kommer att våga ta steget ur sina skyttegravar och enas om en energipolitik som säkerställer att det går att bygga ny elproduktion där det är som mest lämpligt för elsystemets funktion, vår försörjningstrygghet och produktionens effektivitet. Där det går att få tillstånd för nya etableringar, av såväl vindkraft som elnät och stålverk på ett år. Den utlösande faktorn för detta vågade steg är att vi väljare ställer kraven, och inte nöjer oss med annat än en faktabaserad och konsekvensanalyserad politik.
– Svenska kraftnät och övriga nätägare kommer ha byggt upp sin kompetens för att klara den dramatiska omställning vi nu är inne i. De kommer att ha tillräckligt med resurser, med rätt befogenheter och kunskap för att vara riktigt snabbfotade. Men där vi inte ännu. Det är såklart lovvärt att man idag har som mål att halvera tiden det tar att bygga nät, men när man utgår från tider på 12-14 år är en halvering inte tillräcklig. Målet för Svenska kraftnät måste vara att driva på klimatomställningen. Svenska kraftnät måste jobba tillsammans med kunden och göra sitt yttersta för att möta kundens tidsplan – och det måste genomsyra hela organisationen. Det är tydligt att utbyggnaden inte går så snabbt som den behöver, att näten måste byggas ut och det måste gå snabbare att få kapacitet på plats. Annars går andra före och Sverige missar enorma möjligheter till jobb och tillväxt.
– Kundsidan kommer att vara mycket mer aktiv på elmarknaden. Vi kommer att ställa krav på den el vi köper, men vi kommer också att bidra med olika systemtjänster och lagringslösningar. Tekniken finns redan på plats, automatisering och maskininlärning skapar stora möjligheter att agera till väldigt låg kostnad. Och när kundsidan ökar sin elanvändning kommer den totala intäkten väl motivera insatsen.
Ja, det kanske låter lite naivt, men jag tror faktiskt att det kommer gå. Varför? För att vi som bor här i Sverige vill känna stolthet. Vi vill bidra. Vi kommer att börja ställa krav på politiken att vara faktabaserad, inkluderande, transparent och framförallt att våga lösa ut målkonflikter. Politik är det möjligas konst. Sätter vi den under tryck, kommer det att hända.
Vill du vara med?
9 Kommentarer
Hej Lina,
Jag har snart 30 år i energibranschen bakom mig och när jag tänker samman erfarenheten av de åren och den situation vi befinner oss i dag kan jag bara konstatera att du formulerar något centralt här. Jag tror att en ny väg framåt kan byggas utifrån ditt resonemang.
Med ny väg menar jag att få det svenska samhället att snabbt fokusera och snabbt realisera lösningar på svensk elförsörjning med sikte på vad svensk industri och svenska elkonsumenter kommer att behöva framöver. Särintressen, drömmar om framtida tekniska lösningar och politiska plakat måste läggas åt sidan för att möjliggöra operativa resultat.
Om fossila bränslen ska ersättas, ska det vara med energislag som fungerar, som kärnkraft, vattenkraft och geotermisk energi. Sol och vind fungerar däremot inte. De är så opålitliga att de behöver reglerkraft, backup, för nästan 100 % av installerad effekt. Reglerkraft som snabbast och billigast byggs ut genom att bygga ut kol- och gaskraft. Så om fossila bränslen ”ersätts” med sol och vind, blir det huvudsakligen andra fossila bränslen som egentligen ersätter. Exempelvis kraftverk som förbränner naturgas köpt från Ryssland.
I norr planeras det för projekt som kommer är tänkta att använda så mycket el att det motsvarar en stor del av den el som produceras i Sverige idag. Varifrån ska dessa projekt få sin el? Ska elen stängas av för privatpersoner och andra industrier? Ska ny elproduktion byggas? Vad, i så fall? Sol och vind fungerar ju inte, som sagt.
”Det gröna stål som H2 Green Steel kommer att producera 2025 (2,5 miljoner ton [stål] i fas 1) minskar de globala utsläppen med nästan 5 miljoner ton CO2 när det trycker undan det fossilbaserade stålet.”
Hmm… 5 Mton/år CO2, är det mycket? Enligt Ekonomifakta, Svenskt Näringsliv (där Håkansdotter tills alldeles nyligen jobbat) uppgick de globala CO2-utsläppen år 2020 till 36 000 Mton/år. Såå.. H2GS i fas 1 minskar alltså CO2-utsläpp globalt med 0,014%? Det var inte mycket, det är ju inte ens mätbart.
Och då har nog inte Håkansdotter beaktat utsläppen från den ökade fossila elproduktion som krävs för att driva de nya eldrivna ljusbågsugnarna hos kunderna, stålverken, utomlands.
Ska H2GS producera 2,5 Mton/år ”grönt” stål år 2025?
Då ska alltså H2GS ha fått miljötillstånd + byggt vätgasproduktion med cirka 1000 MW elektrolys + buffertlager vätgas för någon timme + schaktugn för att direktreducera järnmalmspellets till järnsvamp via vätgas + ljusbågsugn för att smälta järnsvampen + valsverk för att producera stål i form av tunnplåt?
Jag fick nog inte med allt där, vad gäller H2GS egen process. Men det stannar ju inte där. Det ska till järnvägsanslutning för inleverans av malm och utleverans av tunnplåt. Vägar ska byggas. Hamn i Luleå ska byggas ut. Det krävs nytt 400 kV stamnät till site i Boden. Och det krävs ny elproduktion för att kompensera för den el och reglerkraft från Norrbotten som södra Sverige är helt beroende av. Och så behövs det någon som levererar malmpellets. Och något som tar hand om avfallet.
Dagens Industri, NSD med flera tidningar rapporterade 23 mars att H2GS i sin ansökan om miljötillstånd till domstolen angivit att malmpellets skulle komma från LKAB Malmberget, och att Boliden Aitik skulle ta emot avfall.
Både LKAB och Boliden dementerade bestämt. Enligt LKAB kan inga betydande leveranser ske på järnväg från Malmberget. H2GS kan möjligen få tillgång till LKAB-malm från Malmfälten i norska hamnen i Narvik.
Den 16 mars meddelande Svenska Kraftnät via pressmeddelande att den utbyggnad av stamnätet i norr som krävs i ett första skede för bland annat H2GS kan vara på plats tidigast år 2028-2030, i allra bästa fall, detta är snabbast möjliga, om allt går på räls.
Bortsett från egna utmaningar att från grunden bygga ett helt nytt stålverk i Boden med helt ny och oprövad teknik till år 2025, så saknar H2GS också transportlösningar, malmförsörjning, elnätslösning och nödvändig elproduktion.
Tror Håkansdotter och H2GS ens själva på denna saga, att man ska producera 2,5 Mton stål per år i Boden år 2025?
Håkansdotter och H2GS bör nog fundera över sitt eget ansvar, och framtidens eftermäle, om H2GS skapar ett nytt debacle i Norrbotten likt Stålverk-80.
Tack för dina intressanta och kloka reflektioner. Jag håller med om att den politiska debatten bör vara mer faktabaserad och transparent gällande vilka konsekvenserna olika val (eller icke val) får.
Lina Håkansdotter litania visar att hoppet är det sista som överger människan.
Det är kanske inte fossilberoendet som är problemet utan beroendet av Ryssland.
Klimatet har naturligtvis ingenting med saken att göra och när det sakta men säkert går upp för politiker så kommer efterfrågan på ”grönt stål” bli högst begränsad – att skövlad vår natur och förvandla den till en industripark är inte grönt.
Det är ju tydligt att en ”grön omställlning” inte fungerar och Tyskland med sin ”Energiewende” är ju ett skrämmande exempel på att avstängning av kol-. ojle- och järnkraftverk inte fungerar. Nu befinner sig Tyskland i ett katastofalt läge med ett beroende av sina opålitliga vindkraftverk och ett beroende av rysk gas. Befolkingen måste som vanligt betala priset för denna oövertänkta s.k. ”energipolitik”.
Håkansdotter: ”Omställningen är redan här, kunderna vill köpa vårt gröna stål, och de är beredda att betala extra för det.”
Jag vill gärna se dessa avtal svart på vitt. För det kan väl inte vara påhittat?
Håkansdotter: ”Anledningen till att vi lägger vår första fabrik i norra Sverige, i Boden, är just tillgången på grön el. Vi kommer att använda cirka 10 TWh i första fasen. Grön och billig el är en avgörande förutsättning för att vår investering ska bli av.”
Jag vill gärna se hur billig denna el är utan politiska ingrepp som ger oöverträffade fördelar till vindkraft medan andra pålitliga energikällor straffas med skatter och allehanda pålagor.
Håkansdotter: ” Målet för Svenska kraftnät måste vara att driva på klimatomställningen.”
Varför lösa ”problem” som inte finns?
Jaha och när ska Second opinion publicera mina inlägg? Men mina ”perspektiv” kanske inte passar den ”fria” åsiktsbildningen som Second opinion propagerar för på sin hemsida?
H2 Green Steel kan få problem utöver eltillgång. LKAB anser att produktionen redan är intecknad. När det gäller elproduktion i Sverige så ligger vi lite bättre till än Tyskland. Deras upplägg die Energiewende är ju som du säger en återvändsgränd som det kan bli dyrbart att backa ur. Kärnkraften torde bli kvar längre än vad som tänkts.
Vindkraftens naturförstöring, utsläpp av CO2 per kWh och resursförbrukning är ju mycket stor. Hållbar är den inte alls. El till vätgas och åter till el har mycket låg verkningsgrad, cirka 30%.
Hittills vidtagna åtgärder lovar inte gott. Jag tänker på senfärdigheten att bygga ut elnät, stängning av fungerande Ringhalsenheter av politiska skäl.
Jeg har også fått innlegg blokkert. Det var vel feil mening. De liker vel ikke noen som ikke er Politisk Korrekt mtp klima. Jeg skal gjøre ett forsøk til, så kutter jeg å lese denne siden.