DEBATT
Det är  märkligt att inte kärnkraftens förmåga att minska prisvolatiliteten har lyfts fram på ett tydligare sätt, skriver professor Magnus Söderberg, Griffith University. En av utmaningarna med expansionen av vind- och solkraft är att de tenderar att öka prisvolatiliteten vilket påverkar industriinvesteringar negativt, menar han.

Debatten om vilka teknologier vi i framtiden ska använda för att producera el har pågått länge. Med tanke på det är det märkligt att inte prisvolatilitetens skador har analyserats mer. Det är också märkligt att inte kärnkraftens förmåga att minska prisvolatiliteten har lyfts fram på ett tydligare sätt.

Bild: Det tyska kärnkraftverket i Emsland stängdes 2023. Nedläggning av kärnkraft har ökat prisvolatiliteten. Foto: Wikipedia.

De som förespråkar användandet av kärnkraft gör det utifrån olika principer, t.ex. att det hjälper till att bromsa klimatförändringarna (mindre växthusgaser), att den genomsnittliga kostnaden för att producera en kWh är relativt låg och att det bidrar till ett tekniskt mer stabilt system (se t.ex. Brook et al., 2014; Čepin, 2019). I Australien är debatten om kärnkraft mer intensiv än på länge och det beror på att det största oppositionspartiet (det konservativa Liberal Party) för några veckor sedan föreslog att kärnreaktorer ska byggas på sju olika platser, med storskaliga reaktorer i tre av delstaterna.

Kritikerna har dock inte suttit tysta. Australiens största fristående forskningsinstitut CSIRO (motsvarande RISE i Sverige), har t.ex. hävdat att kärnkraft är betydligt dyrare per genererad kWh än vad olika alternativ baserade på förnybar energi är.

Men, om man nu ska hålla sig till de ekonomiska argumenten är inte genomsnittlig kostnad per genererad kWh tillräckligt – det är kanske inte ens det mest relevanta ekonomiska argumentet. I alla marknader där säljare och köpare handlar med varandra är det ofta två prisaspekter som spelar roll för köparna: prisnivån (det genomsnittliga priset under en viss period) och prisvolatiliteten (hur stora och frekventa svängningarna är runt det genomsnittliga priset). När prisvolatiliteten på elmarknaden ökar får företag som använder el i sina produktionsprocesser det svårare att hitta investeringar som garanterar ett positivt netto-nu-värde. När denna volatilitet ökar flyttar kapitalet istället till andra branscher och länder där de ekonomiska villkoren är mer gynnsamma. En hög prisvolatilitet på elmarknaden innebär alltså att företag går miste om möjligheter att expandera och att öka sin vinst. Att det är så också i verkligen har bekräftats i flera empiriska studier, se t.ex. Deng & Hao (2024) och Zhao et al. (2023).

En av utmaningarna med expansionen av vind- och solkraft är just att de tenderar att öka prisvolatiliteten; det bl.a. har skett i Tyskland, Spanien/Portugal och Australien.

Men hur omfattande blir skadorna när prisvolatiliteten ökar? Under den årliga industrikonferensen ”Australian Energy Week”, presenterade jag för några veckor sedan resultat från ett pågående forskningsprojekt där vi analyserar data från delstaten Queensland – en delstat där nästan 60% av de som äger sin fastighet har solpaneler på taken. Våra preliminära resultat visar att högre volatilitet på elspotmarknaden sänker värderingen på börsnoterade gruvföretag. Jämfört med 2013-2018 var intradagsvolatiliteten nästan dubbelt så hög under 2023. Detta innebar att gruvföretagen förlorade drygt 5% av sitt ekonomiska värde under 2023, enbart på grund av prisvolatilitet! Gruvsektorn i Australien är värderad till ungefär 280 miljarder kr, vilket innebär att 5% motsvarar 540 kr per person, eller 1 350 kr per hushåll. Med tanke på att ett genomsnittliga australiensiskt hushåll betalar 14 000 kr per år för sin el motsvarar den kostnad som elprisvolatilitet orsakar en väsentlig del av kostnaden för att hålla igång hela elsystemet.

Vad kan då kärnkraften göra åt detta? Eftersom kärnkraft kan generera el oavsett väder är en av dess fördelar att den kan minska prisvolatiliteten. För att få en uppfattning om hur stor den effekten är kan vi studera vad som hänt i andra länder när en betydande del av kärnkraftskapaciteten har förändrats. Två färska exempel från Europa kan ge oss en uppfattning. För det första stängde Tyskland tre kärnreaktorer den 31 december 2021. Detta halverade Tysklands kärnkraftskapacitet från 8 000 MW till 4 000 MW över en natt. Denna förändring var planerad sedan länge och alla aktörer i elsystemet var därför förberedda. Det andra exemplet är hämtat från Frankrike. Där upptäcktes korrosionssprickor i flera reaktorer under 2021-2022. Situationen var värst i april 2022 när 28 av Frankrikes 56 reaktorer var frånkopplade.

Vi har alltså två exempel och för var och ett av dem har vi god inblick i hur tillgången på kärnkraft varierade. Vi kan nu jämföra prisvolatiliteten före och efter dessa händelser. Tack vare att det finns flera elprisområden i Europa kan vi också jämföra med elprisvolatilitetens utveckling i grannländer som inte upplevde liknande händelser.

För Tysklands del är resultaten tydliga. Om de sista 10 veckorna av 2021 jämförs med de 5, 10 och 20 första veckorna av 2022, framgår att prisvolatiliteten ökade med 5-15%. Frankrike upplevde en generell sänkning av prisvolatiliteten under 2022 men eftersom marginalerna i systemet var mindre inträffade några kraftiga pristoppar i april 2022. Detta bidrog till att den genomsnittliga prisvolatiliteten under de första 20 veckorna ökade. Vad som är viktigt i sammanhanget är att södra Sverige och Polen upplevde en sänkning av prisvolatiliteten med 10-25% under samma perioder.

Om vi fortsätter att expandera vind- och solkraften är risken stor att prisvolatiliteten fortsätter att öka. De som säger nej till mer kärnkraft, och/eller storskalig vattenkraft, måste därför svara på hur vi ska begränsa prisvolatiliteten i det framtida elsystemet.