DEBATT
Riksrevisionen menar att många statliga beslut som rör elmarknaden tagits på bristfällig grund. Nu planeras den kanske största reformen av elmarknaden sedan avregleringen 1996 – den nya modellen för beräkning för transmissionsnätskapaciteter – att genomföras utan konsekvensanalyser, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. Det är rimligt att fundera på hur olika antaganden påverkar utfallet, annars har inte Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen lärt sig något av Riksrevisionens kritik, menar han.
I veckan var det en nordisk konferens om elmarknaden och infrastrukturens utveckling. Arrangörer var de nordiska reglermyndigheterna. När den europeiska reglermyndigheten ACERs representant sa att vi måste våga ta ett steg ut i det okända insåg jag att det finns ett skrämmande mönster i hur myndigheterna tänker kring förändringar som kan kopplas till den nyligen presenterade kritiken från Riksrevisionen mot statens skötsel av energifrågorna.
Tidigare på samma konferens hade den finska reglermyndigheten uppmanat oss att lämna tanken på konsekvenser och för den delen konsekvensanalyser, och att tillsammans med dem ta steget ut i den flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetodens okända värld. ”Lita på oss, det behövs inga analyser av tillgängliga alternativ”, var budskapet.
I en uppmärksammad rapport från Riksrevisionen – ”Statens åtgärder för utveckling av elsystemet – reaktiva och bristfälligt underbyggda” – riktas hård kritik mot otillräckliga konsekvensanalyser inför beslut om åtgärder som har haft påverkan på elsystemet. Ordet konsekvens nämns 102 gånger och konsekvensanalys återfinns på 37 ställen.[1] I samma rapport återfinns ”Svenska kraftnät” 198 gånger och Energimarknadsinspektionen 55 gånger. Det finns därför goda skäl att anta att högre tjänstemän på dessa myndigheter åtminstone läst en summering av rapporten, och om än bara i några fall, hela rapporten.
Riksrevisionen skriver: ”Regeringen och de statliga myndigheterna har inte genomfört åtgärder på ett tillräckligt effektivt sätt för att elsystemet ska utvecklas i linje med det övergripande målet för energipolitiken. Senfärdigt agerande, kortsiktighet och dåliga konsekvensanalyser är de största bristerna”. Vi kan i korthet sammanfatta riksrevisionens kritik med att många politiska och myndighetsbeslut som rör elmarknaden tas på bristfällig grund. Känslan av vad som är rätt tycks övertrumfa noggranna analyser. Tänk er att bygga ett nytt kärnkraftverk med den typen av underlag.
Det finns också en intressant skrivning i statens regler för hur myndigheter ska skriva regler för de objekt de är satta att reglera:[2]
”Att kostnaderna kan vara svåra att beräkna är inte något godtagbart skäl för att inte uppskatta kostnaderna alls. Det är inte heller godtagbart att enbart hänvisa till att bakomliggande lagar eller förordningar förutsätter att myndigheten skall meddela föreskrifter i ämnet. […] Myndigheterna måste ta ställning till både om de kostnader som föreskrifterna ger upphov till kan godtas och, om det finns alternativa lösningar, vad dessa kostar.”
Det går alltså inte att gömma sig bakom att detta måste vi göra, eller att det är svårt att göra uppskattningar. Återigen, tänk om nätbolagen skulle sluta göra miljökonsekvensbeskrivningar med hänvisning till att vissa värden är svåra att uppskatta.
I motsats till vad svensk statsförvaltnings granskare tycks förespråka, och vad även reglerna för svenska myndigheter säger, ombeds vi nu släppa kravet på väl genomförda beslutsunderlag till förändringar som har kraftig påverkan på hushållens vardag och företagens verksamheter. Nu handlar det om den kanske största reformen (den nya beräkningen för transmissionsnätskapaciteter) av elmarknaden sedan avregleringen 1996. På frågan om Svenska kraftnät har gjort konsekvensanalyser för olika modellval svarar [en tjänsteman] på myndigheten: ”Nej, men vi väljer alltid den modell som vi tror bäst representerar morgondagen. Vårt jobb är att försöka ge så mycket kapacitet till elmarknaden som möjligt.”[3]
Den uppmätta totala nordiska samhällsnyttan av flödesbaserad kapacitetsberäkning i de pågående testkörningarna uppgår till kanske 2-3 miljarder kronor. Svenska konsumenternas förluster är 2-3 gånger det beloppet. Beräkningar från Energiföretagen visar nu dessutom att de samhällsekonomiska vinsterna är kraftigt uppblåsta, något som Svenska kraftnät (på ett intuitivt om än icke utrett plan) varit medvetna om länge.
Det som Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen ombeds göra är känslighets- och konsekvensanalyser av olika val i samband med utvecklandet av den variant av flödesbaserad kapacitetsberäkning som ska implementeras. De ombeds således inte att se på en helt annorlunda modell. De kan till exempel göra analyser av att först implementera en enklare modell där interna flaskhalsar inte tillåts få ett genomslag, eller en modell där flöden mot prisriktningen inte tillåts, modeller där de olika inmatnings- och uttagspunkter ges en annan viktning, etc etc.
Utan att bli för teknisk kan vi konstatera att det är helt rimligt att när en matematisk modell ska få styra elmarknaden fundera på hur olika parameterval och antaganden i sagda modell faktiskt påverkar utfallet. Annars har inte Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen lärt sig något av Riksrevisionens kritik.
[1]https://www.riksrevisionen.se/download/18.49ad13d018a82e14be684fe3/1694973587495/RiR_2023_15_webb.pdf
[2] https://www.regeringen.se/contentassets/44ea3b47262b42988e84bfec39c8c8e2/myndigheternas-foreskrifter-ds-199843
[3] https://www.epochtimes.se/Ny-elmodell-riskerar-att-bli-en-dalig-affar-for-svenskarna-441778
3 Kommentarer
Intressant, att införa ett helt oprövat system, kräver provkörning parallellt med det gamla för att kolla att det inte blir kundförluster genom för hög prissättning.
De stora elförbrukarna (fabriker) som ännu inte lagts ner, har vidtagit åtgärder som minskat elförbrukningen per producerad enhet i område 1 och 2. Direktverkande elvärme har delvis ersatt, men mycket har blivit över och nu förlorar man denna förbrukning också genom extremt vinglig prissättning, i första steget till värmepumpar.
Det är i alla fall inte politiker som får bära hundhuvudet för detta, så kalva inte till det en gång till, för då blir det tomt på exportindustri och folk som försörjer de 40 % av Sveriges yta, trots ont om jobb i det som kallas Norrland. (Skogslänen)
När det är fullt i ledningarna (p.g.a. Export) så är det och nätet är redan idag flödesbaserat och överbelastar vissa ledningar runt Stockholm som man ännu inte parallellat på rätt sätt enligt Kirchhoffs lag, som gäller i hela nätet oavsett spänningsnivå. Alternativt kan man elda sopor och göra El av det, vid behovskällan, men starta nu, sen finns inte. (Utrustningen skrotas eller säljs.)
Med flera år på nacken med rättande av fel i styrsystem, vet jag att även mer kvalificerade (akademiska) människor gör ofattbara fel. Hela fabriker läggs ner p.g.a. detta och elprissättningen.
Mats Nilsson analys och slutsatser ligger helt i linje med den kritik som Beken Team har lyft fram. Riksrevisionens radar upp kritik mot svenska energimyndigheter, Svenska kraftnät och regeringens agerande inom ramen för de lagar och regler som gäller för elmarknaden.
Då vår media och näringslivsjournalisterna inte tycks bry sig, så har Beken Team med anledning av Riksrevisionens rapport/kritik tillskrivit Energiministern i förra veckan och bett henne redogöra för hur regeringen tänker att agera på den kritik som framförs av Riksrevisionen.
Läs brevet på länken nedan:
https://beken-my.sharepoint.com/:b:/g/personal/bengt_ekenstierna_beken_se/ETcbuww2H89MuqhYtGiDX2sBR_FNmSbFtpQRp52uQ0Jkow?e=oXsG8u
Som ett isolerat ingrepp är antagligen flödesbaserad nätberäkning enbart av godo. För vem vill inte att överföringen genom våra nät optimeras?
Men samtidigt skall den s k sociala välfärden optimeras. Och som den är definierad, enligt det använda elprisberäkningsprogrammet Euphemia, så ingår också maximerad konsumentnytta i den sociala välfärden. Och vad är det då som säger att den sociala välfärden ökar om man samtidigt minskar konsumentnyttan? Det kan lika gärna bli så att införandet av flödesberäknade nät, totalt sett, minskar den sociala välfärden!
Om man däremot passar på att samtidigt skruva lite på beräkningsprogrammet Euphemia så kan man kanske även öka konsumentnyttan. Trots en flödesbaserad nätberäkning.
T ex skulle man kunna utvidga definitionen av trängselavgifter så att de nya trängselavgifter som uppstår när energiflödet, p g a flödesbaserad nätberäkning, tvingas gå från ett elområde med högre spotpris till ett med lägre spotpris räknas som negativa. D v s ses som en skuld som Svk direkt måste betala tillbaka till de elkunder vars spotpris ökar p g a den flödesbaserade nätberäkningen. Förslagsvis månatligt på elkundens elnätsavgift.
Kanske skulle sådana negativa trängselavgifter, som en bieffekt, dessutom få fart på Svk´s nätutbyggnad!