DEBATT
Riksrevisionen menar att många statliga beslut som rör elmarknaden tagits på bristfällig grund. Nu planeras den kanske största reformen av elmarknaden sedan avregleringen 1996 – den nya modellen för beräkning för transmissionsnätskapaciteter – att genomföras utan konsekvensanalyser, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. Det är rimligt att fundera på hur olika antaganden påverkar utfallet, annars har inte Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen lärt sig något av Riksrevisionens kritik, menar han.

I veckan var det en nordisk konferens om elmarknaden och infrastrukturens utveckling. Arrangörer var de nordiska reglermyndigheterna. När den europeiska reglermyndigheten ACERs representant sa att vi måste våga ta ett steg ut i det okända insåg jag att det finns ett skrämmande mönster i hur myndigheterna tänker kring förändringar som kan kopplas till den nyligen presenterade kritiken från Riksrevisionen mot statens skötsel av energifrågorna.

Tidigare på samma konferens hade den finska reglermyndigheten uppmanat oss att lämna tanken på konsekvenser och för den delen konsekvensanalyser, och att tillsammans med dem ta steget ut i den flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetodens okända värld. ”Lita på oss, det behövs inga analyser av tillgängliga alternativ”, var budskapet.

I en uppmärksammad rapport från Riksrevisionen – ”Statens åtgärder för utveckling av elsystemet – reaktiva och bristfälligt underbyggda” – riktas hård kritik mot otillräckliga konsekvensanalyser inför beslut om åtgärder som har haft påverkan på elsystemet. Ordet konsekvens nämns 102 gånger och konsekvensanalys återfinns på 37 ställen.[1] I samma rapport återfinns ”Svenska kraftnät” 198 gånger och Energimarknadsinspektionen 55 gånger. Det finns därför goda skäl att anta att högre tjänstemän på dessa myndigheter åtminstone läst en summering av rapporten, och om än bara i några fall, hela rapporten.

Riksrevisionen skriver: ”Regeringen och de statliga myndigheterna har inte genomfört åtgärder på ett tillräckligt effektivt sätt för att elsystemet ska utvecklas i linje med det övergripande målet för energipolitiken. Senfärdigt agerande, kortsiktighet och dåliga konsekvensanalyser är de största bristerna”. Vi kan i korthet sammanfatta riksrevisionens kritik med att många politiska och myndighetsbeslut som rör elmarknaden tas på bristfällig grund. Känslan av vad som är rätt tycks övertrumfa noggranna analyser. Tänk er att bygga ett nytt kärnkraftverk med den typen av underlag.

Det finns också en intressant skrivning i statens regler för hur myndigheter ska skriva regler för de objekt de är satta att reglera:[2]

”Att kostnaderna kan vara svåra att beräkna är inte något godtagbart skäl för att inte uppskatta kostnaderna alls. Det är inte heller godtagbart att enbart hänvisa till att bakomliggande lagar eller förordningar förutsätter att myndigheten skall meddela föreskrifter i ämnet. […] Myndigheterna måste ta ställning till både om de kostnader som föreskrifterna ger upphov till kan godtas och, om det finns alternativa lösningar, vad dessa kostar.”

Det går alltså inte att gömma sig bakom att detta måste vi göra, eller att det är svårt att göra uppskattningar. Återigen, tänk om nätbolagen skulle sluta göra miljökonsekvensbeskrivningar med hänvisning till att vissa värden är svåra att uppskatta.

I motsats till vad svensk statsförvaltnings granskare tycks förespråka, och vad även reglerna för svenska myndigheter säger, ombeds vi nu släppa kravet på väl genomförda beslutsunderlag till förändringar som har kraftig påverkan på hushållens vardag och företagens verksamheter.  Nu handlar det om den kanske största reformen (den nya beräkningen för transmissionsnätskapaciteter) av elmarknaden sedan avregleringen 1996. På frågan om Svenska kraftnät har gjort konsekvensanalyser för olika modellval svarar [en tjänsteman] på myndigheten: ”Nej, men vi väljer alltid den modell som vi tror bäst representerar morgondagen. Vårt jobb är att försöka ge så mycket kapacitet till elmarknaden som möjligt.”[3]

Den uppmätta totala nordiska samhällsnyttan av flödesbaserad kapacitetsberäkning i de pågående testkörningarna uppgår till kanske 2-3 miljarder kronor. Svenska konsumenternas förluster är 2-3 gånger det beloppet. Beräkningar från Energiföretagen visar nu dessutom att de samhällsekonomiska vinsterna är kraftigt uppblåsta, något som Svenska kraftnät (på ett intuitivt om än icke utrett plan) varit medvetna om länge.

Det som Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen ombeds göra är känslighets- och konsekvensanalyser av olika val i samband med utvecklandet av den variant av flödesbaserad kapacitetsberäkning som ska implementeras. De ombeds således inte att se på en helt annorlunda modell. De kan till exempel göra analyser av att först implementera en enklare modell där interna flaskhalsar inte tillåts få ett genomslag, eller en modell där flöden mot prisriktningen inte tillåts, modeller där de olika inmatnings- och uttagspunkter ges en annan viktning, etc etc.

Utan att bli för teknisk kan vi konstatera att det är helt rimligt att när en matematisk modell ska få styra elmarknaden fundera på hur olika parameterval och antaganden i sagda modell faktiskt påverkar utfallet. Annars har inte Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen lärt sig något av Riksrevisionens kritik.

[1]https://www.riksrevisionen.se/download/18.49ad13d018a82e14be684fe3/1694973587495/RiR_2023_15_webb.pdf

[2] https://www.regeringen.se/contentassets/44ea3b47262b42988e84bfec39c8c8e2/myndigheternas-foreskrifter-ds-199843

[3] https://www.epochtimes.se/Ny-elmodell-riskerar-att-bli-en-dalig-affar-for-svenskarna-441778