Investerare har slutat exkludera kärnkraften ur sina portföljer och intresset för planerbar el ökar. Men trots förändrade attityder är det institutionella kapitalet fortsatt avvaktande. Enligt investeringschefen Oskar Backman handlar det om olösta risker i byggprojekten – och om vem som ska ta första steget innan institutionellt kapital vågar gå in.
Kärnkraften är på frammarsch. En färsk rapport från Goldman Sachs visar att de globala kärnkraftsinvesteringarna växte med 14 % per år 2020–2024, efter nästan två decenniers stagnation.
Foto: Krävs rätt kompetens för att bedöma risker i kärnkraftens byggprojekt. Foto: TVO.
Den internationella energiorganisationen IEA konstaterar dock att kärnkraftsprojekt finansieras i huvudsak av stater genom statliga energibolag. Kärnkraften är svår att finansiera eftersom projekten är stora, kapitalkrävande och tekniskt komplexa med risk för förseningar och kostnadsökningar. Därför är statligt engagemang nödvändigt.
Värdet av planerbar el
Men hur ser då det institutionella kapitalet – infrastrukturfonder, pensionsfonder, försäkringsbolag och andra stora förvaltare – på investeringar i kärnkraft?
Oskar Backman är investeringschef för Norden på Equitix. Företaget investerar kapital från exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag och kommuner och investerar i långsiktiga infrastrukturtillgångar där avkastningen delas med investerarna.
Backman konstaterar att investerare på senare år börjat inse osäkerheten i kalkylerna för traditionell förnybar energi och värdet av planerbar el.
– Det har varit väldigt lätt att ta investeringsbeslut i sol och vind som är förnybart, det passar samhällsklimatet, och det är ’grön energi’. Men allt fler börjar fråga sig hur grön den energin egentligen är när man tittar på hela livscykeln, säger Oskar Backman.
Investerare är enligt honom också mer medvetna om systemeffekter – till exempel att kannibalisering uppstår när stora mängder vindkraft byggs i samma prisområde.
– Samtidigt som avkastningen på vind och sol minskat inser investerare behovet av balanskraft i vårt energisystem, påpekar han.
Han framhåller att politiska signaler också spelar in: kärnkraften lyfts fram av flera partier som en central del av framtidens elsystem, och investerare lyssnar på detta.
Vem ska ta risken?
Men trots intresset är riskbilden fortfarande oklar.
– Det är klart, tittar man på erfarenheterna från kärnkraftsprojekt som Hinkley Point i Storbritannien och Olkiluoto 3 i Finland förstår man att risk, och vem som ska bära den, fortfarande är en mycket aktuell fråga.
Oskar Backman
Backman betonar att statliga stödformer inte löser problemet fullt ut. CfD-modeller eliminerar delar av intäktsrisken men inte kostnadsrisken.
– Om du drar över din investeringsbudget med 40 procent så finns det risk att en CfD inte kan täcka investeringskostnaden.
Därför bedömer Equitix att kärnkraften ännu inte är investeringsbar för institutionellt kapital. Projekten befinner sig i ett tidigt skede och mycket återstår innan de kan bedömas som tillräckligt förutsägbara. Lagstiftningen är inte färdig, tillståndsprocesserna pågår och de centrala kostnadsposterna är oklara.
– Inga större infrastrukturinvesterare går in i projekt där tillstånd och investeringskalkyler fortfarande är osäkra. De bitarna måste finnas på plats.
För att kärnkraft ska bli en faktisk institutionell investeringsmöjlighet krävs fullt utvecklade projekt: tillstånd och markåtkomst måste vara klara, lagstiftningen färdig, EPC-kostnaden känd och tekniken anses beprövad. Dessutom behöver avtalen vara stabila och motparterna kreditvärdiga.
En möjlig väg framåt är att inte investera direkt i själva anläggningen, menar Backman.
– Historiskt har infrastrukturinvesterare velat äga den del av ett projekt där de långsiktiga intäkterna uppstår – till exempel själva anläggningen.
I kärnkraftens fall innebär just dessa delar stora capex (capital expenditures)- och byggnadsrisker. I stället kan investerare framöver söka sig mot mer finansiella upplägg kopplade till projekten, där man tar motpartsrisk i stället för teknisk eller byggmässig risk.
Det kan handla om att Vattenfall eller ett annat etablerat energibolag äger och driver reaktorn, medan investeraren bidrar med kapital via exempelvis ett sale-and-leaseback-upplägg (där investeraren ”lånar ut” kapital och får betalt över tid). På så sätt får investeraren en stabil avkastning utan att ta ansvar för den tekniska genomförandefasen.
– Det kan vara en tryggare och stabilare form. Infrastrukturbasen har alltid handlat om att äga tillgångar, men det kan bli en rörelse mot mer corporate risk – där man tar risk i bolaget snarare än i själva anläggningen. Då blir det mer ett finansiellt instrument, säger Oskar Backman.
Han tror också att marknaden väntar på att en större aktör ska ta första steget och därmed minska osäkerheten. Den aktören måste vara ett stort energibolag med kompetens, riskkapacitet och etablerad verksamhet.
– Om stora aktörer som E.ON och Vattenfall inte gör det, varför ska det institutionella kapitalet som inte är proffs ta den här risken? undrar han.
7 Kommentarer
7 Kommentarer
fredrik bruno
24 november, 2025: 2:43 e mDet är lätt att vara efterklok. Men inte särskilt uppmuntrande.
SvaraMen är det inte så att vi egentligen har sabbat den chans vi en gång hade att göra någonting åt klimatet och att nu verkar det vara för sent att göra någonting åt den saken.
Bengt Hellman
24 november, 2025: 10:26 f mKärnkraften är inte på frammarsch med undantag av Kina som arbetar på att bygga ut sin kärnvapenflotta. Vid halvårsskiftet pågick inget reaktorbygge på de amerikanska kontinenterna. Det enda reaktorbygget som pågick i EU var ett ryskt projekt som pågått i decennier. Det är väldigt mycket spinn och prat men ingenting byggs.
Kärnkraften är svår att finansiera för att den är olönsam och förenad med stora risker. En rimlig slutsats för investerare är att välja tryggare energikällor. Vattenkraften i Skandinavien har funnits läng och är nu i behov av en uppgradering. I samband med uppgraderingarna är det möjligt att öka tillgången av verkligt planerbar kraft genom effektutbyggnader i befintliga kraftverk.
Staten som har monopol på transmissionsnätet måste ligga före med investeringar så att inte kraften från vattenkraften stängs in i Norrland och Norge. I Sverige har detta misslyckats. Utbyggnaden av transmissionsnätet i nord-sydlig och öst-västlig riktning har inte kommit igång i tid vilket skapat trånga flaskhalsar i transmissionssystemet som kraftigt begränsat elproducenternas inkomster i norr samtidigt som kärnkraften i söder fått större intäkter och elkonsumenterna i söder fått betala högre priser. Svenska Kraftnät är nu igång med planering för ökad kapacitet men utbyggnaden behöver verkligen påskyndas.
Att satsa på havsbaserad vindkraft i söder är mer kostnadseffektivt, tryggare och ger snabbare resultat för elförsörjningen än ny kärnkraft. Att nu satsa på ny kärnkraft i Sverige är en ekonomiskt dum politik.
Svarafredrik bruno@Bengt Hellman
24 november, 2025: 6:50 e mEn inte oväsentlig risk för den som investerar i kärnkraft är den politiska risken, se bara på vad som hänt i Sverige, Tyskland och flera andra länder. Så länge Miljöpartiet kan få ett ord med i laget så är det ingen säker investering. Det som gjordes på 70- och 80-talet i Sverige har tjänat oss väl. Det är inte otillförlitlighet eller haverier som fått 6 svenska reaktorer att stänga ned, det har varit politisk vilja.
SvaraDär vi har kärnkraften kvar har vi successivt bytt ut äldre teknik mot nyutvecklad, så utvecklingen står inte still.
Jag har ingenting emot sol och vind, men det finns vissa tekniska problem som behöver lösas, t.ex. att vi löser kostnadsknuten för batterilagring, d.v.s som att uppsalaföretaget Altris får sina natrium-jonceller på banan. Sol i Sverige lider av att produktionen är mycket lägre vintertid, nästan noll under november – januari (kolla Svenska Kraftnät:s statistik), då vi behöver elenergin för bostadsuppvärmning. Funkar säkert bättre längre söderut, som i t.ex. Kalifornien.
Reglerkapaciteten för vattenkraften är begränsad, och med den utbyggnad av vindkraften vi redan genomfört, så är den förmågan mer än fullt utnyttjad, vilket syns på den förödande prisbilden, där vindkraftsföretagen kan tjäna pengar bara när det inte blåser och vice versa.
I Kina och andra liknande länder har man fortfarande en stor övervikt för koleldade kraftverk, så de har reglerkapacitet och kan fortsätta att bygga ut vindkraft och solcellsanläggningar, men nånstans tar det stopp, vi måste kunna överbrygga produktionssvängningarna för att kunna anpassa vind och sol till den leveranssäkerhet som vår tunga industri kräver. Annars stelnar stålet i skänkarna, och det vore kanske inte så bra.
Björn Christoffersson@Bengt Hellman
25 november, 2025: 7:42 f mVi kan ha olika åsikter och diskutera dem, men för inte in lögner i den debatten. Det byggt visst kärnkraft i Europa och Usa. Det verkar dessutom som om byggandet kommer att öka.
SvaraBengt Hellman@Björn Christoffersson
26 november, 2025: 2:50 e mVid halvårsskiftet pågick inget reaktorbygge på de amerikanska kontinenterna. Det enda reaktorbygget som pågick i EU var ett ryskt projekt som pågått i decennier. Lögn säger Björn Christoffersson utan att redovisa något konkret. Min fråga till honom är vilka ytterligare projekt i dessa områden som enligt honom var igång vid halvårsskiftet?
SvaraMagnus@Bengt Hellman
27 november, 2025: 3:26 f mDet byggs 70 kärnkraftreaktorer i 15 länder.
110 kärnkraftreaktorer är planerade.
https://world-nuclear.org/information-library/current-and-future-generation/plans-for-new-reactors-worldwide
SvaraRickard Ohlin@Bengt Hellman
25 november, 2025: 10:07 f mÄr det sannolikt att Swecos rapport med utbyggnad av effektkapaciteten i befintlig vattenkraft är genomförbar?
Kommer den till nytta? Det finns redan ett stort energiöverskott där merparten av vattenkraften finns.
Kan detta överskott överföras ?
Vattenfall har ju tydligt uttalat sig att havsbaserad vindkraft i elområde 4 inte är aktuellt utan omfattande kostnader tas av TSO för att sänka investeringens omfattning.
Är det då "lönsamt" ?
Satsar man inte på ny kärnkraft kommer man behöva genomföra ganska stora investeringar i annan energiproduktion som är planerbar.
Svara