Produktionen i den svenska vattenkraften kan tvingas minska på grund av hur myndigheter tillämpar EU:s ramdirektiv för vatten. Dessutom har skatterna på vattenkraft ökat. Skellefteå Kraft överväger investeringar i Norge och Danmark snarare än i Sverige.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Vattenkraftens framtid är oviss. Myndigheternas sätt att tillämpa EU:s ramdirektiv för vatten och statens sätt att beskatta är anledningarna, menar Gunnar Eikeland, vd för Skellefteå Kraft. 

– EU-direktivet ska omsättas till nationella förhållanden. Det vi kan konstatera utifrån de ståndpunkter som finns bland berörda myndigheter i dag är att vi inte kommer att kunna ta tillvara på vattnet för kraftproduktion på det sätt som vi har gjort tidigare. Olika myndigheter är involverade på olika sätt och den generella ståndpunkten är att man tycker att man ska släppa igenom mer vatten i dammarna, säger Gunnar Eikeland och fortsätter:

– Det här innebär att vi inte får samma möjligheter att använda kraften när vi behöver den, vi måste öka graden av spill och det gör att vi får mindre kraft. Vi behöver spara vatten i våra dammar för att producera kraften när den behövs. Jag frågar mig om man från aktörer och beslutsfattare är medveten om detta och vad det kommer att få för följder. Om det här införs blir det inte bra.

Ibland är kraftbolagen tvingade att spilla för att följa angivna villkor för gällande tillstånd. Till exempel i år med ett gynnsam hydrologisk situation, men det här är en annan fråga än att konsekvent spilla. Energibranschen har gjort bedömningen att om produktionsbortfallet blir realitet riskerar vattenkraftens årliga produktion minska med så mycket som 6 TWh – lika mycket som vindkraften producerade i Sverige under 2011.
– För vår del kan det bli väldiga volymer som försvinner. Vi kan tappa upp till 200 GWh på ett år. Det motsvarar sju, åtta procent av vår årsproduktion, säger Gunnar Eikeland.

Samtidigt är han tydlig med att kraftbolagen måste inse vilken roll de spelar lokalt. Deras miljöpåverkan är ett faktum.
– Det är viktigt att vi som kraftproducenter förstår och har respekt för att vår verksamhet har en lokal miljöpåverkan och gå in i det arbetet. Vi måste göra insatser för att förbättra miljön lokalt, men det handlar om insatser av engångskaraktär som förbättrar förhållandena i älvsystemet utan att vi tappar i kraftproduktion. Att ha en lösning där vi måste spilla vatten år efter år är ingen lösning ur vårt perspektiv.

Utebliven produktion är dock en del av ett större problem. Om vattenkraften tvingas till produktionsbortfall får det följder för hela energisystemet. Vattenkraftens roll som reglerare i energisystemet är otvivelaktig. Dess egenskaper där man snabbt kan släppa på mer vatten och direkt få mer kraft är ovärderlig för balansen i systemet. Men med mer påtvingat spill minskar vattenkraftens flexibilitet och därmed blir reglerfunktionen sämre. Det här i kombination med det pågående arbetet med att få in mer vindkraft i systemet kan ge problem. Med mer vindkraft i systemet ökar svängningarna i produktionen och därmed blir behovet av vattenkraftens reglerkraft större.

– Om vi minskar flexibiliteten i vattenkraftens reglerförmåga med mindre vatten i magasinen och samtidigt ökar energin och eleffekten från vindkraft ökar vi gradvis risken för att inte ha balans i energisystemet. Jag ser en klar fara med den här utvecklingen. Det kan också bli ett hot mot vindkraftens utveckling, som ju måste förses med reglerkraft.

Självklart finns det också en ekonomisk aspekt av frågan – att Skellefteå Kraft och andra vattenkraftsproducenter får ett ekonomiskt bortfall. Men den här utvecklingen är inte given, menar Gunnar Eikeland, för risken är att hela elmarknaden rubbas och då kan vändningen bli en annan.
– Visst kan det handla om ett ekonomiskt tapp för vår del, men det är inte givet. För om vi minskar andelen vattenkraft i energisystemet så ökar risken för ett ansträngt kraftsystem och med det kraftiga variationer i prisbildningen. Så då är det inte säkert att vi förlorar på det ekonomiskt, men det blir sämre för slutkunden och det är det ingen som vill. En mindre stabil elmarknaden vill ingen ha. Fundamentet för en stabil elmarknad är en kärnkraft med hög tillgänglighet och en stark reglerkraft i vattenkraften. Så hotet mot minskad produktion genom vattenkraft är ett hot mot elmarknaden, säger han.

Ett annat hot som Gunnar Eikeland ser är signalerna från Sveriges regering. Fastighetsskatten för vattenkraft har ökat från 1,7 till 2,8 procent sedan 2009. 2011 betalade Skellefteå Kraft 125 miljoner kronor och det beloppet kommer det här året stiga till ungefär 170 miljoner kronor. Gunnar Eikeland tycker utifrån det här att energipolitiken i Sverige är präglad av osäkerhet och inkonsekvens.
– Den här signalen ser jag som att man från regeringshåll inte premierar förnybar energi. Jag ser det som att vi inte har någon linje i klimat- och energipolitiken. Bara en verksamhet går bra så kastar man på skatter och tar lönsamheten ur den. Vad är det som säger att man inte gör likadant med vindkraften i framtiden? Jag bedömer att den politiska risken är väldigt stor i Sverige just nu, säger han och avslöjar att deras investeringshorisont sträcker sig utanför Sveriges gränser.

– Den svenska energipolitiken är i dag inte förutsägbar och det här stryper vår investeringsvilja. Så trots att vi är ett kommunalägt bolag tittar vi på både Norge och Finland som tänkbara länder att investera i, för där är det en bättre stabilitet i politik och regler. Det här är nödvändigt för att få bästa möjliga långsiktiga värdetillväxt.