Hur ska elmarknaden organiseras så att den på ett effektivt sätt kan uppfylla kundernas och samhällets krav på en säker elförsörjning till en rimlig kostnad? Denna fråga har utretts i många år. Det som utretts har varit en modell där elkunderna huvudsakligen bara ska ha kontakt med en av aktörerna på elmarknaden – elhandlarna.
Det kan synas vara en för kunderna enkel modell som har likheter med andra branscher. När man köper en biljett för en tågresa behöver man som kund inte fundera över vem som sköter järnvägsrälsen. Men på elmarknaden finns det speciella omständigheter att ta hänsyn till vilka verkar vara svåra att lösa. Varför skulle det annars ta åratal av utredningar för att komma fram till hur en sådan marknad ska utformas? Ännu finns inte alla svar som behövs för att modellen ska kunna användas.
Frågan har diskuterats sedan de nordiska energiministrarna för snart tio år sedan gav myndigheter i de nordiska länderna uppdrag att ta fram en målbild för en nordisk marknadsmodell. Målbilden upprättades 2010. Sedan har utredandet fortsatt.
År 2013 presenterade Energimarknadsinspektionen, Ei, förslag på hur en så kallad elhandlarcentrisk modell skulle kunna utformas. Resultatet av Ei:s rapport blev mer utredande. Den senaste utredningen ”Ny modell för elmarknaden” Ei lämnade till regeringen 2017. Utredningen har kritiserats hårt för att sakna svar på flera viktiga frågor. Exempelvis hur hanteringen av kreditrisker mellan elnätsföretag och elhandelsföretag ska hanteras. IT-säkerhet och hanteringen av hemliga uppgifter är andra frågeställningar som inte är lösta. I utredningens konsekvensanalys saknas analys av konsekvenser för olika kundgrupper. Det gäller såväl konsekvenser av försämrat skydd för utsatta konsumenter som konsekvenser för större industrikunder.
Det verkar som om även statsmakterna har tveksamheter kring den elhandlarcentriska modellen eftersom sedan årsskiftet ansvaret för att kräva in energiskatt på el har flyttats från elhandelsföretag till elnätsföretag.
Lokalkraft Sverige, som består av ett 40-tal medlemmar som driver lokaldistribution av el som ägs av kommuner eller av kunderna genom andelar i elföreningar, anser att det mångåriga utredandet av en elhandlarcentrisk modell, utan att en färdig lösning kunnat presenteras, visar på svårigheterna med en den marknadslösning som föreslagits.
Vi stöder målsättningen att skapa en välfungerande marknad som gör det möjligt för de kunder som själva vill att kunna agera på marknaden. Det är därför bra att effektivisera informationshanteringen mellan elmarknadens aktörer. Samtidigt ska även de kunder som vill få en trygg elförsörjning utan att själva löpande behöva lägga tid och möda på att agera på elmarknaden få en väl fungerande lösning.
Det är dags att tydligt formulera kraven från elkunder och samhället på elförsörjningen. Det gäller såväl krav på elproducenterna att alltid kunna leverera tillräckligt mycket el även den kallaste vinterdagen som krav på att elnätsföretagen ska bygga robusta elnät.
Marknadsmodellen måste göra det möjligt för både existerande aktörer och nya aktörer att verka på marknaden. En mer flexibel användning av el ses som ett viktigt verktyg i ett framtida elsystem. En förutsättning är att elnäten kan byggas så att de kan hantera en förändrad produktion av el och ny elanvändning.
Lokalkraft Sverige anser att det är dags att, åtminstone tills vidare, inte lägga mer tid och kostnader på att fortsätta arbetet med den elhandlarcentriska modellen. Istället bör olika modeller för elmarknaden analyseras. Efter en sådan förutsättningslös analys kan en framtida utvecklad modell för elmarknaden som gynnar kunderna tas fram.
2 Kommentarer
2 Kommentarer
Björn Wetterborg
13 april, 2018: 6:48 e mSamhället skall alltså enligt förslaget formulera leveranssäkerhetskrav för elproduktionen och elnät. Det första kravet blir en återreglering där samhället bestämmer hur mycket planerbar och reglerbar elproduktionskapacitet var och en av producenterna skall vidmakthålla.
Konsumenterna skall å sin sida enligt förslaget ha en elmarknad som gynnar dom. Nya aktörer skall lätt kunna agera. Och då också uppenbarligen vara trygga i att andra sköter leveranssäkerheten och har tvingats investera för det.
SvaraGöran Fredriksson
12 april, 2018: 8:04 f mDen enklaste och vettigaste modellen synes vara att elnätföretagen tillhandahåller elenergi till rådande priser på elbörsen + ett påslag som täcker kostnaderna och som det kan överlåtas till Energimarknadsmyndigheten att fastställa.
Den som vill binda sitt elpris på annat sätt kan vända sig till lämplig utfärdare av finansiella kontrakt, dessa må kalla sig elhandlare eller något annat.
Staten har nyligen flyttat över beskattningen från elhandlarna till elnätföretagen, så ta ett steg till i samma riktning och flytta även över elenergin med åtföljande hantering av elpris och certifikat till elnätbolagen och ge elhandlarna tillfälle att ägna sig åt något nyttigt arbete.
Svara