”Gärna handel om det som helhet gagnar oss”

”Gärna handel om det som helhet gagnar oss”

DEBATT
Sverige har under många år varit en förlorare i utrikeshandeln med el, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson. Det kan inte uteslutande vara så att alla avtal och infrastruktursatsningar, som görs för grannländernas väl och ve, blir en förlustaffär för de svenska aktörerna, menar han.

Alla ska tjäna på det annars blir det ingen affär! Det är ett av råden från den numera ålderstigna men ändå i mitt tycke relevanta självhjälpsboken De 7 goda vanorna av Stephen Covey.  För svensk elmarknads del är det dags att vi börjar tänka så. Om den svenska elproduktionen ska vara en del av den europeiska elmarknaden kan det inte uteslutande vara så att alla avtal och infrastruktursatsningar, som görs för grannländernas väl och ve, i själva verket blir en förlustaffär för det svenska aktörskollektivet. Om vi ska ta hand om andra länders problem ska vi också ta betalt för det.

Bild: En av kabelförbindelserna mellan Sverige och Danmark byttes ut under 2020. Under arbetets gång på platsen norr om Helsingborg. 

Min utgångspunkt är att utrikeshandel generellt sett är något bra. Om vi kan producera och sälja produkter därför att våra kostnader är lägre eller vår kvalitet högre, så är det bra. Självklart gäller samma resonemang för import. Vi ska köpa saker som andra kan göra billigare eller bättre. Men med el är det ibland inte bara varan el som det handlas med över gränserna. Tämligen ofta kan vi diskutera hur varor som kortsiktig systemsäkerhet och långsiktig försörjningssäkerhet är en del av det som handlas med över gränserna. I en sådan mer problematiserad bild av utrikeshandeln har Sverige under många år varit en förlorare.

Norrmännen har under lång tid utnyttjat det svenska elnätet för att kompensera för ett eget svagt nät. Genom Sverige trycks flöden från norra Norge genom Sverige och tillbaka in i södra Norge. Hela tanken att det svenska elnätet ska stödja den norska samhällsekonomin har tagit sitt mest bisarra uttryck i den version av beräkningar av handelskapaciteter som ska införas i oktober. Trots att inget fysiskt förändras leder den nya metoden till att den norska samhällsekonomin förbättras och den svenska blir kraftigt försämrad. Om det motsatta gällde hade metoden inte införts.

I Statnetts instruktion finns nämligen inskrivet att de ska verka för den norska samhällsekonomin. Att Statnett är beredda att gå långt för att få igenom sin vilja manifesterades för några år sedan när de, i strid med gällande EU-lagstiftningen, begränsade handeln för att straffa Svenska kraftnät när utfallet inte blev till norsk fördel. Gentemot Norge krävs det att vi inför fasbrytare som tekniskt kastar tillbaka norska flöden, norska problem, in i Norge. Vi behöver också en modernare förhandlingsstrategi som tar fasta på Coveys goda råd. Ska vi införa nya regelverk ska det finnas vinster också för den svenska samhällsekonomin.

Tyskland som aktör och handelspartner, är mer komplex. Tyskarna har inte likt Norge en uttalad strategi att sko sig på sina grannar men effekterna blir delvis detsamma. En mycket dålig energipolitik har lett till massiva problem med systemsäkerhet och en energiförsörjning som nu blivit så dyr att Tyskland håller på att avindustrialiseras. De tyska problemen kommer att få stora konsekvenser långt utanför elmarknadsfären. Men en viktig fråga är hur stort ansvar Sverige har för att hjälpa Tyskland hantera konsekvenserna av sitt politiska självskadebeteende. Om vi ska bygga ny infrastruktur till Tyskland bör vi kanske applicera mentala fasbrytare, tyska problem hör hemma i Tyskland och de ska motas tillbaka vid gränsen. Frågan som bör ställas är vad vi tjänar på att hjälpa Tyskland genom att bygga mer transmissionskapacitet dit? Win-win or no deal!

Mitt sista exempel får bli handeln med Finland. I det finska fallet är det nog ofta så att det finns gemensamma förtjänster med att handla. Men även här har en svag svensk systemoperatör haft svårt att hävda sig ibland. Finland begränsar i strid med EU-lagstiftningen regelbundet importen till Finland när kärnkraftverket Olkiluoto 3 är i drift. Skälet till detta är att en begränsning av handelskapaciteten blir ett billigt sätt för Fingrid att utan att betala för sig ”köpa” systemsäkerhet. Om Olkiluoto av någon anledning skulle fallera en timme öppnar Fingrid gränsen för billig och snabb svensk vattenkraft för att kompensera Olkiluotos uteblivna produktion. Om Fingrid accepterar att Svenska kraftnät använder Finland för att balansera det svenska systemet genom att begränsa handelskapaciteterna vore detta kanske en tänkbar väg framåt. Vän av ordning inser dock att det är bara systemoperatörerna som skulle tjäna på ett sådant systematiskt missbruk av gränsförbindelserna.

Att elmarknaden mellan länder alltmer binds samman kan i grunden vara något gott. Men det ligger inte i svenskt intresse att hjälpa länder med mycket pengar och usel infrastruktur, eller ta konsekvenserna för en kass energipolitik. Att tordas påpeka att det är fel att bryta mot reglerna för handel borde vara en självklarhet. Jag rekommenderar därför Coveys bok till Svenska kraftnäts tillträdande styrelseordförande Torbjörn Wahlborg och till energiminister Ebba Busch. Gärna gränshandel och transnationella avtal. Men bara om det som helhet gagnar oss.

 

 

7 Kommentarer
Av Mats Nilsson
Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Nils-Åke Sandberg skriver:

    Sekreteraren, från ett av de företag jag jobbat på, som gick under beteckningen “fort men fel” verkar ha delat med sig av sin kunskap. Den dummaste tar smällarna i handeln, oavsett om det är elkraft eller något annat.

    Allt det där syns på nätkartan över norden för 2024 och varken Norrmän, Danskar, Finnar eller Tyskar är dummare än att man antar felräknade offerter. Men mest i kläm är Tyskland efter sin nedläggning av kärnkraften och tilliten till billig rysk gas. (Medlöpare Miljöaktivister.) I naivaste laget i mitt tycke.
    Starkt reducerade reapriser på el-export, medan el-import sker till överpriser. Det har till och med tidvis varit billigare att köra på Karlshamns oljekraft. Nätkartan talar också om var de största el-förlusterna finns, nämligen i Sverige, sug på den karamellen.

    De 7 goda vanorna av Stephen Covey (Bokus.se) har varken lästs eller förståtts, staten har nämligen ingen koll alls på hur de egna företagen sköts. Regering och riksdag har således minimal betydelse, utom att betala tillbaka överpriserna på el-kraft och få konsekvenserna av avindustrialiseringen i knät. (Arbetslöshet.) Borde finnas en avhandling om konsten att misslyckas med de enklaste medel tillbuds.
    Det finns bara ett sätt att rätta till det hela och det är totalt investerings stopp, för övre nätets kraftlednings utbyggnad i Sverige eller ett tak-pris på elkraft.

    Bristen på arbetskraft beror mest på att djungeltelegrafen är extremt effektiv, så alla meningslösa företag som bara förslösar intäkterna prioriteras ner. (Alla vill bli ingenjörer, men inte via teknik utbildning.) Medvetet eller omedvetet tackas det nej tack, till företag som inte är på banan. Det blir en lång och brant uppförsbacke när dåliga företag inte får personell hjälp utifrån. Ofta slutar det i konkurser som duggar tätt, trots att bara en obetydlig förändrig kunnat leda till blomstring igen. (Har sett det inifrån.)

  2. Fogelberg Thomas skriver:

    Visst är det bra med dessa kloka inspel från experter som riktar sig till myndigheter och regering,
    Bra och nationalekonomiskt rätt budskap.
    Men hur mycket hjälper det då dessa myndigheter ”styrs” av giganter som ENTSO-E
    (European Network of Transmission System Operators for Electricity) med stora Europeiska legala mandat.
    Här finns över 40 mer eller mindre starka TSOer, där Mats skriver om starka och mindre starka aktörer i tre länder. Det finna alltså ytterligare 37 aktörer som flätat samman sig.
    Vårt eget Energidepartement har ett mycket stort ansvar att bryta sig in i ENTSO-E labyrinter.
    Tyvärr är Sverige, trots sin stora elexport ( idag 1/3 av vad vi producerar), en mycket liten lojal spelare.

    Mats menar nog Fasvridare (Phase Shifting Transformer). En alldeles utmärkt jättestor transformator som kan vrida elflöden på något över 1000 MW. Det räcker långt för att vrida saker rätt i norra Europa
    De kan kosta upp emot 60- 80 millioner (SEK) men har kapacitet att spara miljarder.
    Här måste SvK få hjälp att vrida saker rätt.

    1. Lars-Göran Johansson skriver:

      Finns det ens något intresse för Svk att införa Fasvridare? Då skulle de ju förlora intäkter.

      Om t ex Norge producerar el i norra Norge och som sedan på sin väg söderut på någon delsträcka belastar svenska transmissionsledningar så korsas den norsk-svenska gränsen minst två gånger. Vid varje korsning utgår kapacitetsintäkter. Hälften av dessa tillfaller Svk!

  3. Björn Erik Christoffersson skriver:

    Jättebra beskrivning av problemet. Men jag vill tillägga att roten till det onda är EUs principiella inställning att handeln med el ska vara fri, medan energipolitiken är en nationell angelägenhet. De principerna drar åt olika håll eftersom el inte är en vara vilken som helst då den måste produceras i samma ögonblick som den konsumeras.

    På samma sätt som energipolitiken är en nationell angelägenhet, så bör handeln med el mellan länder kunna styras av nationella hänsyn. Handel ska vi ha, men den som inte bygger ett stabilt system måste lösa problemen inom landet och ta konsekvenserna därav. Eller ingå långsiktiga avtal med grannländerna.

    Vi kommer från ett läge med överskott av elproduktion och går mot ett läge med brist på produktion pga klimatomställningen. I takt med att bristen ökar så kommer ”tjuv knepen” som artikeln beskriver att öka.

    EU måste därför snarast ändra på reglerna rörande fri handel med el och den svenska regeringen bör skyndsamt bli drivande i denna fråga. Det är en fråga om säkerhet och konkurrenskraft.

  4. André Nilsson skriver:

    Rörliga elnätsavgifter. Vid överskott på el så ska inmatningsavgifterna på elnätet växa. Vi har bara sett början av detta, och detta kommer snabbt bli en stor käpphäst för sol- och vindkraft. Inte bara för små anläggningar för liten egen konsumtion och liten ”expoert” till elnätet. Som t.ex. solceller på villatak, men hela vägen upp till större anläggningar GW storlek för havsbaserad vindkraft. Få har förstått hur riktigt katastrof nuvarande elmix är för både Sverige och hela Europas konkurrenskraft på nu inte så lång sikt utan även på kort sikt då företag antingen flyttar eller direkt förläggar nyinvesteringar där tillgång på stabil el går att finnas.

    Att vi idag har en matematisk optimering med befintliga algoritmer så är det så att Sverige måste börja styra de variabler inom landet som vi själva kan påverka så att dessa algoritmer talar till vår fördel.

    Vi vet att SE4 är det elhandelsområde med störst exponering via import- eller exportkablar. Det enda vi i realiteten kan göra är att bygga några GW planerbar produktin i SE4 och så dödar vi i realiteten alla dessa problem.

    Det andra vi borde göra är att tvinga SvK att särredvisa kostnaderna för dessa internationella kablar. Sedan några år är de hemligt inkluderade i ”systemkostander”. Och när vi korrelerar nyttan mot priset så ska det vara höga elnätsavgifter när det är negativa elpriser och behovet av transport i realiteten är liten medan det ska vara låga avgifter när priset är högt för då är det ett stort systembehov av att distributionen av elen.

    Men vi vet sedan alla att när det blev uppenbart att särredovisningarna av internationella elkablar gjorde att priserna för dem exponerades så flyttade de snabbt in dessa i ”systemkostander” för att det inte längre skulle gå att använda dem som referensvärden för vad t.ex. elnät för havsbaserad vindkraft skulle framstå som ”billigare”. I realiteten direkt vilseledande från SvK och tillhörandene myndigheter sida.

  5. Klas Roudén skriver:

    Bra klarspråk Mats!

    Förhoppningsvis mindre svensk undfallenhet framöver i den Brysselska stugvärmen.

    Men den norska transiteringen från norr till söder har avgiftsfritt pågått långt före vårt medlemsskap i EU.

    Tjänster och gentjänster är i grunden bra, men inte när det blir ensidigt.

    Och ”import” av höga elpriser in i utarmade elområden i söder p g a vår galna kärnkraftsavveckling måste få ett slut, genom att 70 %-regeln för handelskapacitet i nätsnitten avskaffas.
    Hela handelsmodellen måste ändras.

    1. fredrik bruno skriver:

      Är det inte krav från EU/Bryssel att vi skall bygga ut förbindelserna med Tyskland, så att inte nätkapaciteten begränsar den mängd el som vi kan sälja till Tyskland? Och vem eller vilka är det som har störst inflytande i den Unionen, inte vi i alla fall.
      Hade vi behållit kärnkraftverken i område SE4 och dessutom kunnat behålla en begränsad överföringskapacitet hade vi kunnat se lägre priser i SE4, men vilken kraftproducent gillar lägre priser? Där hjälper det nog inte ens att vi själva äger kraftproducenten genom det allmänna (gissa vilken ?). Med den låga priselasticiteten på den producerade elenergin och med en situation med nära nog monopolprissättning/oligopolprissättning, så väger nog egenintresset tyngre. Sen får ni gissa resten av visan själv.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet