Efter decennier av osäkra regleringsförutsättningar och snabba kast mellan olika modeller är stabilitet i regelverken det som behövs mest av allt. Det vi inte vill ha, men riskerade att få i och med Energimarknadsinspektionens agerande under våren, är snabba förändringar utan genomförda konsekvensanalyser av effekterna för kommande investeringar. Det skriver Tomas Malmström på Energiföretagen Sverige i en replik på SKGS, Villaägarna, Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Riksbyggen.
Artikelförfattarna beskriver en framtid för de svenska elnäten som Energiföretagen delar. Gigantiska re- och nyinvesteringar uppemot 1 000 miljarder bedöms behöva göras fram till år 2045 för att möjliggöra elektrifiering och omställning till fossilfrihet. Utan satsningar på den i sammanhanget nödvändiga infrastrukturen – elnäten – kommer det vara mycket svårt för att inte säga omöjligt att uppnå de politiska mål som rör klimat, näringsliv, säkerhet och försörjningstrygghet. Energifrågan är viktig både för Sverige som land och för enskilda konsumenter och företag.
I ljuset av den insikten kan man tycka att den gängse beskrivning av vad intäktsregleringen syftar till, borde vara ännu lättare att ta till sig. Nämligen att det måste finnas en balans mellan skäliga priser för kunderna men också rimliga förutsättningar för elnätsföretagen att driva sin verksamhet. Efter decennier av osäkra regleringsförutsättningar och snabba kast mellan olika modeller är stabilitet i regelverken det som behövs mest av allt. Både kunder och elnätsföretag är betjänta av mer förutsägbarhet och trygghet.
En utveckling av regleringsmodellen bör i detta läge ske utifrån noggranna överväganden av kostnad och nytta. Det vi inte vill ha, men riskerade att få i och med Energimarknadsinspektionens agerande under våren, är snabba förändringar utan genomförda konsekvensanalyser av effekterna för kommande investeringar. Om större förändringar ska göras i modellen kan övergångslösningar behöva tillämpas för att inte alltför hastigt ändra förutsättningarna och skapa osäkerhet för de som ska investera i elnätsverksamhet.
Tyvärr har artikeln stor slagsida mot vikten av låga priser för kund men uppvisar liten förståelse för vikten av rimliga förutsättningar för elnätsföretagen. Beskrivningen av de olika vedertagna metoderna för anläggningsvärdering görs på ett sätt som den oinvigde knappast kan uppfatta på annat sätt än att den kapacitetsbevarande metoden alltid är till nackdel för kunderna. I själva verket är både kapacitets- och förmögenhetsbevarande metod vedertagna metoder med sina respektive fördelar och nackdelar. Vi favoriserar inte någon av modellerna, utan det vi ställt oss negativa till är ett snabbt byte utan tydlig föregående analys eller dialog. Att låta utvecklingen av olika kostnadsindex avgöra vilken av metoderna man ska tillämpa är heller inte att rekommendera, det skulle kunna innebära ideliga ändringar fram och tillbaka mellan olika metoder med stor regulatorisk instabilitet som följd.
I artikeln påstås även att affärsrisken för elnätsföretag är ”…mycket låg…”, med motiveringen att de är verksamma på en monopolmarknad. Det som glöms bort i sammanhanget är att på en reglerad monopolmarknad utgörs en del av risken – regulatorisk risk – av hur regelverket ser ut, tillämpas och utvecklas. Med den anmärkningsvärt turbulenta historien kring intäktsregleringen i Sverige är det uppenbart att denna risk har varit allt annat än låg. Det metodbyte som varit på gång men nu pausas, hade ökat risken ytterligare. Resonemanget kring låg risk synes därför aningen motsägelsefullt, när man i artikeln förespråkar att ytterligare ett sådant omfattande metodbyte borde genomföras på kort tid.
Energiföretagen välkomnar nu den breda dialog som Energimarknadsinspektionen har aviserat om utvecklingen av regleringsmodellen inför tillsynsperiod 2028-2031. Då ges möjlighet för alla intressenter att framföra synpunkter och tid för ordentliga analyser och konsekvensbeskrivningar. I det sammanhanget platsar alla synpunkter, både våra och era, och förutsättning finns för en kontrollerad övergång till någon av de diskuterade värderingsmetoderna och en för övrigt balanserad intäktsreglering. Det ser vi alla fram emot!
***
Foto: Ellevio
2 Kommentarer
Alla lär vara överens om att det i nuläget är extra viktigt att elnätsregleringen ger rätt förutsättningar för att stödja den kraftiga utbyggnad av elnätet som vi står inför. Elnätsföretagen bör garanteras full kostnadstäckning och skälig riskkompensation, dock inte mer. De förslag till ändringar av regleringen som Energimarknadsinspektionen, Ei, föreslagit, men som nu pausats, har haft detta i fokus. Det är rätt odiskutabelt att en tillämpning av en förmögenhetsbevarande princip (FB-princip) i regleringen innebär mindre risk och ett bättre stöd för investeringar än den nu tillämpade kapacitetsbevarande principen, (KB-principen). Med en FB-princip blir intäktsramarna inte påverkade av hur olika prisindex utvecklas. Med en nominell kapitalkostnadsmetod blir det också större intäktsramar för nya tillgångar än för gamla, vilket ger stimulans till att investera.
Däremot stämmer det inte alls att Ei:s förslag till ny reglering varit snabbt framkastat och dåligt underbyggt. Faktum är att det ligger helt i linje med vad som föreslogs i Energinätsutredningen, SOU 2007:99, som gjordes inför övergången till nuvarande reglering Ex Ante, vilken började gälla från 2012. Ett tungt ansvar för att detta förslag inte blev genomfört vilar på Energiföretagen. Jag satt själv med i ett par av de referensgrupper som Ei tillsatte. Med förvåning och frustration kunde jag där notera hur förslagen motarbetades av elnätsföretagens representanter. Man skyllde t ex på att det skulle vara närmast omöjligt att få fram underlag t ex om tillgångarnas ålder. Jag försökte komma med invändningar, men Ei valde att vika sig för elnätsföretagens argument. När åldersuppgifter sedan ändå krävdes inför 2016-2019 visade det sig gå att få fram dessa uppgifter. Tyvärr bytte man inte till FB. Sedan har den valda lösningen med KB hängt kvar, men bl a efter den s k Tysklandsdomen såg Ei en öppning där man kunde ändra, bortse ifrån tidigare val och starta om. Nu är Ei:s förslag som sagt pausat, men man kan INTE hävda att det är dåligt underbyggt. Jag kan här inte låta bli att dra en parallell till resonemang inom telekomområdet, där man även diskuterat valet mellan FB (eng. FCM) och KB (eng. OCM).
The use of the OCM may systematically incorporate insufficient or excess returns into the level of allocated revenue (depending, respectively, on whether asset-specific inflation was expected to be lower than or higher than general inflation). This is not a desirable feature of any regulatory regime, as it would not provide appropriate investments incentives. Therefore FCM is the preferred capital maintenance concept. (EU-kommissionen, Appendix till 98/322/EG)
Nåväl, beräkningen utifrån KB i den svenska elnätsregleringen lär nu hänga kvar åtminstone t o m 2027. Det är bara att hoppas att det därefter kommer en mera neutral lösning, men p g a skenande byggkostnader och därmed omotiverade reala ökningar av det faktorprisindex, som använts i regleringen, blir det sammanlagt 16 år med överskattade intäktsramar. Allra sist, förvisso har det varit ett antal ändringar av den svenska regleringsmodellen under dessa år, men om elnätsföretagen inte varit så påstridiga och Ei inte varit så undfallande hade ”den regulatoriska risken” blivit väsentligt mycket lägre.
Elnätet är självklart en förutsättning för att vi skall ha en avbrottsfri elkraft som vi kan använda när vi behöver.
Det innebär dock inte att vi svenskar skall subventionera ett elnät för att kineser, ryssar eller andra vindkraft- leverantörer skall kunna leverera all sin produktion på PPA avtal!! Hittils har vi finansierat anslutningar, balanskraft och överföringskostnader för energi som inte kommer Sverige till nytta. Vi ska inte heller fortsätta att släppa på kravet att vind- och solkraft skall fondera pengar för sin avveckling så att vi skall sitta med ”Svarte Petter” i alla lägen. Just nu ligger ansvaret på oss skattebetalare, inte på producenten!!!