Finsk forskare: Rysslands kapacitetsmekanism varnande exempel

Finsk forskare: Rysslands kapacitetsmekanism varnande exempel

Rysslands kapacitetsmekanism har minskat exporten av el till Finland dramatiskt. Forskaren Satu Viljainen ser detta som ett varnande exempel på vad som kan inträffa även i Europa när fler och fler länder kommer att införa kapacitetsmekanismer – handeln mellan länderna kan komma att påverkas påtagligt.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

2008 privatiserades den ryska elmarknaden och de statligt ägda bolagen fick nya ägare. Som en rest från Sovjetunionen brottades Ryssland samtidigt med problemet att man inte hade tillräckligt med kapacitet och att produktionen och distributionen var ålderdomlig. Behovet av massiva investeringar var stort. Därför tecknade staten långa avtal med elmarknadens nya bolag som garanterades avsättning för sin produktion mot att de åtog sig att genomföra nödvändiga investeringar i både kapacitet och elsystemets utvecklande. 

Redan från privatiseringens införande fördes också en diskussion om att införa en kapacitetslösning av något slag. 2011 kom den på plats och innebär att i dag betalar staten elproducenterna både för att producera el och att i långa avtal tillhandahålla kapacitet.

Satu Viljainen, forskare vid Lappeenranta University of Technology i Finland, har studerat Rysslands elmarknad och konstaterar genom sin forskning att en direkt effekt av Rysslands nya marknadsdesign är att handeln med Finland har strypts under dagtid. Anledningen är att kostnaden för att hålla kapacitet tillgänglig betalas genom konsumtion och export, och Ryssland lägger helt enkelt på en avgift på el som exporteras.
– De tycker att om de betalar för att ha kapacitet tillgänglig, då ska också andra länder betala för detta om de köper el från Ryssland, säger Satu Viljainen.

Avgiften är ungefär 20 euro per MWh för Finland under dagtid då elbehovet är som störst, under kvällar och nätter behöver de inte betala för kapaciteten. Den konkreta följden har blivit att handeln mellan länderna har minskat med två tredjedelar från 12 TWh till 4 Twh per år – inget handlas under dagen och på kvällar och nätter har handeln i stort sett fortsatt som tidigare.

– När kapacitetsmekanismen slog igenom i handeln mellan Ryssland och Finland 2012 överraskades man i Finland av bortfallet, men man löste situationen utan komplikationer och har sedan dess importerat el från Sverige i stället. Det är i dag ingen dramatik kring det här, för marknaden vet förutsättningarna och förhåller sig till dem. Det här har inte blivit en kritisk fråga för Finland, säger Satu Viljainen.

Handelssituationen mellan Ryssland och Finland är intressant ur ett vidare perspektiv. I flera europeiska länder förs nu diskussioner om hur en kapacitetsmekanism skulle kunna utformas för att klara av att ta hand om all den nya variabla kraften i form av sol- och vindkraft.

Effekterna kan bli exakt desamma där, som mellan Ryssland och Finland, att den gränsöverskridande handeln uteblir, menar Satu Viljainen.
– Ur ett handelsperspektiv så visar Ryssland-Finland-fallet att olika marknadsdesign där man i ett fall inför exportavgifter för kapacitet påverkar handeln mellan länderna negativt. Jag är oroad över handelsutvecklingen mellan olika länder, för jag ser att flera av de länder som har en för snabb utveckling av sol- och vindkraft i Europa kommer att införa kapacitetsmekanismer för att klara systemsäkerheten, säger Satu Viljainen.

Kapacitetsmekanismer för med sig kostnader, menar hon. I Ryssland är utvecklingen tydlig mot ett allt kostsammare system med generös statlig betalning för tillhandahållandet av kapacitet och på sikt också ett system med ett överskott av elproduktion.
– Det förs i Ryssland diskussioner om kapacitetsmekanismens negativa sidor, därför att systemet börjar bli dyrt för de industriella kunderna. De är inte nöjda och har fört diskussionen mot möjligheterna att investera i egen produktion för att slippa kapacitetsavgiften. Om den här utvecklingen blir realitet kommer producenterna tappa sina viktigaste kunder och vem ska då finansiera deras verksamhet, frågar sig Satu Viljainen.

Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet