Det svenska elsystemet förklarades vara färdigbyggt och försvaret kunde avvecklas, då fred härefter skulle råda. Beslut som fått konsekvenser som vi nu påminns om dagligen. Sverige behöver lära av Finland, skriver Maja Lundbäck, ingenjör med bred erfarenhet av komplexa energifrågor. Artikeln skrevs för en finländsk publik, före kriget i Ukraina.
I de jobb jag haft – på den svenska strålsäkerhetsmyndigheten, den svenska stamnätsoperatören och i det svenska försvaret – har jag ofta ställts inför frågan vad som krävs av ett elsystem för att det ska vara tillräckligt bra.
Foto: Oskar Omne.
Jag har fått en inblick i vad politisk styrning kan innebära för en hel sektor. Kärnkraften har i Sverige fått känna på både tankeförbud och avvecklingsbeslut. Elsystemet har förklarats vara färdigbyggt och försvaret har kunnat avvecklas, då fred härefter skulle råda i vår omvärld. Beslut som fått konsekvenser som vi nu i nyheterna om höga elpriser och Putins maktspel påminns om dagligen.
Utvecklingen är förvånande, ännu in på nittiotalet låg Sverige långt framme inom både försvarsteknologin och energiteknologin, bland annat med egenutvecklad kärnkraft (som för övrigt återfinns i Olkiluoto 1 och 2). Fram till nyligen var det en svensk paradgren att utveckla och driva tekniskt komplexa system. De senaste decennierna har mest präglats av att nyttja systemen.
Inom elförsörjningen har bristen på utveckling gått så långt att man inte längre verkar förstå de signaler som elsystemet självt ger. Att reservkraften i Sverige körs allt fler timmar per år, att importberoendet ökar och att överföringskapaciteten successivt har minskat är larmsignaler om att marginalerna börjar ta slut.
Behovet att utveckla elsystemet och tillföra det resurser är av det här skälet i dag en kritisk fråga för Sverige. Allt fler samhällsfunktioner ska byggas in i ett och samma elsystem, bland annat ska landets industri ska bli fossilfri, vilket förutsätter en elektrifiering av närmast episka dimensioner. Detta i en säkerhetspolitisk omgivning som är oroligare än på länge.
Hur ser en bra elförsörjning ut? Jag sneglar på Finland. Den finländska ellagen styr bland annat mot att inga strukturella begränsningar ska finnas, så att landet ska slippa att delas in i områden med olika elpriser. Det betyder fokus på fysisk överföring av el.
Med den utgångspunkten är Finland i färd med att steg för steg bygga upp ett kraftsystem där marginalerna ökar, och där de tre grundpelarna nät, produktion och förbrukning alla ges plats och möjlighet att samverka, vare sig elen handlas på en elbörs eller inte.
I Sverige har mantrat varit att elmarknaden ska lösa situationen, vilket bidragit till att ingen känt ett djupare ansvar för elförsörjningen. Men sanningen är att det inte spelar någon större roll hur elen säljs, om det fysiska kraftsystemet inte kan upprätthållas på ett säkert sätt. Något som EU-förordningarna om unionens inre marknad även tydligt betonar.
Den första läxan att göra för oss i Sverige är vilken typ av elförsörjning vi verkligen behöver. Börjar vi inte i den ändan, kan vi inte veta hur vi ska konstruera ett kraftsystem som kan köras under årets alla timmar och i varje läge möta samhällets behov av el och trygghet.
Det här förutsätter ett helhetsgrepp, och med nödvändighet tillförsel av ny planerbar kraftproduktion. Sådan behövs både för den tillkommande kraftens skull och för att denna samtidigt ökar elöverföringskapaciteten i kraftsystemet.
Lika grundläggande viktigt är att vi har ett integrerat system med grannländerna, också detta något som en del svenska politiker och experter ifrågasatt under senare tid. Skulle vi tappa denna integration, som hela elsystemet är fysiskt uppbyggt kring, skulle det ha långtgående konsekvenser både för Sverige och grannländerna. Vi skulle bita samma hand som – på grund av de minskade marginalerna i elsystemet – allt oftare föder oss.
Kraftsystemet kan utvecklas bara i ett samarbete med fysikens lagar, en typ av lagar som politiken inte styr över. Kompetens går fortfarande att uppbåda, men politik och myndigheter måste ge förutsättningarna. Ett lika leveranssäkert kraftsystem som vi i Sverige en gång hade måste gå att återerövra också med 2000-talets verktyg.
Sverige behöver ett modigt ledarskap med blick för realiteter. Finlands exempel visar att det går att göra.
10 Kommentarer
10 Kommentarer
Göran Söderberg
12 mars, 2022: 9:57 f mStatistik från Svenska Kraftnäts webb-sida gällande år 2021:
Sveriges elexport : 32 631 GWh, varav till Finland 15 013 GWh.
Sveriges elimport: 8 2689 GWh varav från Norge o Danmark 7 592 GWh, samt från Finland 14 GWh.
Undrar hur ”självörsörjande” som Finland är och hur mycket elenergi som importeras från Ryssland?
SvaraBernt Hansson
11 mars, 2022: 7:16 f mTack för en mycket bra och klarsynt artikel som lyfter fram en del av problematiken och obeslutsamheten beträffande det svenska stamnätet. Jag har själv en bakgrund från planering av stamnätet (1980- och 90-tal). Stamnätet var då starkt och den kompetens vi hade använde vi även för att hjälpa andra länder med motsvarande uppbyggnad av nationella nät. Vi hade ett gott internationellt rykte.
SvaraJag vill tro att det fortfarande finns ett bra tekniskt kunnande inom landet. Men kanske har man någonstans gått vilse bland regelverk och marknadsfrågor? Kanske finns det bristande insikter i det beslutsfattande ledarskapsskikten? Kanske finns det en tro att det svenska stamnätet fortfarande är starkt för att det varit det tidigare?
Maja har helt rätt när hon säger att vi måste börja med att göra läxan vilken typ av elförsörjning vi verkligen behöver. Det ger oss målbilden för fortsättningen.
Sven Fernqvist
10 mars, 2022: 9:56 e mÄnnu en klarsynt analys av det svenska elenergiläget av dig Maja. Det märkliga är att politiker inte tycks förstå att ta råd av personer som kan sin fysik. Får vi inte ordning på vår elförsörjning så får vi inte resurser till att klara av något annat heller. En bred förutsättningslös debatt, gärna högljudd, om hur vi ska gå tillväga i ämnet är nödvändig. Varför är så många kunniga tekniker så tysta?
SvaraBengt Hellman@Sven Fernqvist
15 mars, 2022: 5:32 e mKärnkrafttramset försenar nödvändiga investeringar i kraftnätet. De kraftverk som kommer att byggas för att de är lönsamma är vindkraftverk och solkraftparker. Genom att måla upp en utopi om nyinvesteringar i kärnkraft förvirras debatten och investeringarna i kraftnätet blir otillräckliga.
SvaraBengt Hellman
10 mars, 2022: 8:30 e mPlanering är svårt. Verkligheten förändras hela tiden. De tekniska systemen måste hänga med. De som förklarade det svenska elsystemet vara färdigbyggt har gjort mycket skada. Tyvärr har väldigt mycket tid förlorats. Svenska Kraftnäts bristande handlingskraft har varit förödande. Idag kan elpriset i södra Sverige vara 40 gånger högre än i Norrland. Svenska Kraftnät tog förra året in 22 miljarder på kapacitetsavgifter, trängselavgifter i nätet, samtidigt som de bara investerade 3 miljarder varav en stor del var reinvesteringar. En begränsad ökad kapacitet mellan Norrland och Mellansverige blir klar om 20 år fast den behövs redan idag.
Uppfattningar som Maja Lundbäck framför är skuld till detta. Istället för att bygga nätkapacitet från där ny elproduktion byggs och planeras har ropandet efter planerbar produktion i södra Sverige lett till att nödvändiga nätinvesteringar försummats. Södra Sveriges behöver bättre uppkoppling mot vattenkraften i Norge och Norrland för ett stabilare och tåligare system.
Artikeln är skriven före Rysslands terrorkrig i Ukraina. Det vi nu kan se att kärnkraften är ytterst sårbar i krig. En angripare kan förväntas besätta kärnkraftverk för att kontrollera elförsörjningen och försöka tvinga folk till underkastelse genom att stänga av el och värme. Krigshandlingar runt kärnkraftverk kan göra att kraftverkens reglering eller kylning slås ut vilket kan leda till härdsmältor och stora radioaktiva utsläpp.
Rysslands angreppskrig i Ukraina gör också att det inte bara finns avgörande klimatskäl för att snabbt komma bort från fossilenergin, det handlar också om försörjningstrygghet och ekonomi. Ska vi snabbt bygga ut elproduktionen handlar det om vind och sol. Här gäller det att försvaret är tillräckligt vidsynt för att förstå att alternativet är att stoppa pengar i fickorna på beslutsfattare som startat angreppskrig.
SvaraMagnus Brunell@Bengt Hellman
11 mars, 2022: 10:23 f mVad är enklast att fösvara: ett kärnkraftverk eller tusentals land- och havsbaserade vindkraftverk? Sårbarheten är enorm för alla vindkraftverk.
Solkraftverk kan vi hur som helst glömma p.g.a. deras obetydlighet som strömproducenter.
Lägg till att alla vindkraftverk behöver andra pålitliga elproducerande kraftverk (olja kol vatten kärnenergi gas) som kompensation under 70 till 80 % av tiden när det inte blåser. Slutsats: glöm vindkraftverk men framför allt lägg ner det ovetenskapliga pratet om ett påstått ”klimathot” och imaginära ”klimatkriser”.
SvaraBengt Hellman@Magnus Brunell
15 mars, 2022: 5:24 e mNär jag gjorde värnplikt hade Sverige en armé på 700 000 man. Man hade inte krigsmaterielen på några få regementen utan spred ut den på tusentals mobiliseringsföråd. Det är svårare att slå ut en utspridd infrastruktur än några få stora enheter.
SvaraMartin Millnert@Bengt Hellman
12 mars, 2022: 1:03 e msecond-opinion kommentar
Maja är ett sällsynt kompetent systemtänkande proffs när det kommer till svensk elförsörjning. Förr kan man tänka sig att det svenska elsystemet hade ett motto som löd ungefär: ”Stabil el till låga priser.” och en vision ungefär: ”Med billig energi ska vi bygga ett välfärdssamhälle!”
Vad är dagens motto och vision för elsystemet? Vad anser du det borde vara?
Jag tycker det är bra som det var men kanske kan man klämma in ett ”fossilfritt” någonstans.
Maja har tidigare argumenterat för att det är just denna högnivå-idé som kommit bort och vi har förgått oss i massa detaljer.
Jag anser vi även har fallit offer för vidskepelse och bristande vetenskaplig förståelse t.ex. för kretsloppstänkande och termodynamik och ogenomtänkta ideologier har tagit allt större utrymme.
(Kärnkraft har minst miljöfotavtryck på i princip alla sätt man kan mäta; med fortsatt utveckling kan bränslestavarna konsumeras upp till mycket högre grad än idag men även utan det är bekymmret marginellt kontra fossilt)
Nu följer kommentarer om dessa ”detaljer” i debatten och ditt inlägg.
Hade Tyskland lyssnat bättre till de Major de antagligen också har hade Putins utrymme för att genomföra sitt barbariska anfallskrig mot Ukraina varit väsentligt begränsat!
Men nu vet vi hur det gick till och varför ryska gasbolag har lobbat och finansierat europeisk miljörörelse så hårt mot kärnkraft. Tyskland skulle göras beroende på rysk olja och gas.Till och med Trump (!!) varnade dem för detta utan gehör. Att man därtill har fått behålla många GW kolkraft med dokumenterat mycket större miljö- och hälsokonsekvenser än kärnkraften, men i förtid stänga av kärnkraften, ja, det är bara att beklaga.
Och när debatten gick hög om att förlänga kärnkraften i Tyskland bara för ca en vecka sedan för att kunna reducera gasimporten ytterligare och slippa köra motsvarande mängd kolkraft, då intog ryssland Europas största kärnkraftverk… Därefter svängde Tyskland igen. Mer kolkraft igen.
Jag förstod ryska propagandakampanjen vad avser avskräckning från kärnkraft när det kom rapporter om drönare och såg framför mig före kriget bröt ut (var realist kring att det skulle bryta ut precis så som amerikanarna sade) att ryssland skulle fortsätta att skrämma Europa bort från planerbar fossilfri el. Därtill kommer då och då uttalanden från ryska representanter om att ”ni väl inte vill ha ett Fukushima” riktade till oss. Detta är dåligt förtäckta hot och statsterrorism eller värre, som jag anser man går förövarens ärenden om man låter sig kuvas inför. Varför ska ryska hot få bestämma över vårt energisystem? Om vi inte vill att fientlig trupp intar vårt land kanske vi borde ha ett för uppgiften erforderligt försvar?
Jag är rätt så trött på att vi skall fortsätta att dansa efter den ryska pipan.
Jag håller alltså med om att vi ej ska vara beroende av ryssland och kärnkraft är ett mycket bättre alternativ än gas för just detta. Visst kan vi ersätta litegranna av gasen med biogas från avföring och dylikt men det hjälper bara på marginalen. Det finns inget hindrande beroende på ryssland vad gäller uran. Vi har ju till och med uran i Sverige som ligger och väntar på politiskt stopp.
Vidare, att ta bra svensk åkermark till att odla blommor för att sedan pressa ur olja ur dem, eller biomassa, är däremot idag i princip likställt med en dödsdom för de människor som kommer dö av hunger kommande 1-2 åren på andra håll i världen – inte för att de skulle köpt maten härifrån men på grund av de logistiska kaskadeffekter/systemeffekter som uppstår därför att vi/den europeiska marknaden istället köpte maten som de kunde köpt (i ett eller flera led). Vi behöver 100% mat på all mark det går och mer därtill nu, något annat är tyvärr dödande.
Tillbaks till energi.
De svenska elområdena och prisdifferenserna är inte vad det är av en slump. Sverige valde att göra så här för att skydda industrin i norr från ”kontinentala” priser. Om överföringskapaciteten höjs kommer priserna utjämnas och vår industri i norr skulle få ett betydligt jobbigare läge och minskad konkurrenskraft. IFN modellerade +68% i norr och minus 14% (om jag minns rätt) i Skåne t.ex. Till och med SVTs Aktuellt rapporterade häromkvällen om detta.
Det är inte svårt att förstå: med oändligt mycket och bra överföring skulle priset vara ett och samma i hela Europa.
Energimarknaden. Svår stt förstå logiken i men tydligt är att ”dyraste kilowatten sätter priset”. Jag kan inte sätta fingret på det ännu men upplever att det finns systemiska problem här.
Ett annat bekymmer för elsystemet är att
intermittenta elslag kan sälja el när de producerar och ta alla intäkter för det men när de ej producerar får någon annan träda in och täcka upp. Den nödvändiga balanskraften borde kanske intermittenta producenter betala för?
Givetvis kan mer vind byggas – det finns mycket fossilt att ersätta, men jag vill inte ha ett elsystem med el *bara* utifrån när det blåser om så även till havs utan jag vill ha el när elen behövs!
Det stämmer såklart att det tar 3 år att bygga en kärnkraftsreaktor, om man vill, när allt pappersarbete är avklarat. Och det krävs en ordentlig krigsliknande mobilisering för att rädda Tyskland etc när gasen från Nord Stream 1 till sist stängs av (för ja den kommer att på ett eller annat vis att stängas av), och allt ligger på bordet och EU är grovt överens om att fossilt ska bort, vilket innebär ett enormt utökat behov av el även för elektrifierad uppvärmning.
Elektrifieringsbehovet vi står inför även utan eliminering av rysk gas och olja (oljan har vi inte berört men det är i princip enkom elektrifiering av transport det handlar om där) är av en sådan storleksordning att vi är mycket hjälpta av en fortsatt fossilfri planerbarhet i elmixen även i framtiden. Utan det får vi antingen ett väderstyrt samhälle eller så behöver vi bygga 7-10x elproduktionen i peak med vindkraft för att täcka kapaciteten när det blåser som minst. Har ännu ej sett en kalkyl på vind->vätgaslagring->el som klarar en vecka med dålig vind där totala systemkostnaden per kWh blir billigare än ”nyproducerad” kärnkraftsel.
Även om det kommer bli panik nu och allvarliga samhällsstörande effekter nmåste vi sätta igång och bygga det vi vill ha på plats även i framtiden. Besluten vi tar nu formar huruvida och hur snabbt vi kommer kunna nå utsläppsminskningsmålen som IPCC hoppas på.
Det finns mycket mer att säga men jag har redan sagt alldeles för mycket så jag avslutar bara med en förhoppning:
SvaraJag anser EU borde typgodkänna 2-3 nya SMR-modeller så att tillståndsprocesserna kan kortas enormt och sedan kan massproduktionen sätta igång.
Klas Roudén@Bengt Hellman
13 mars, 2022: 5:08 e mOm avvecklingen av Ringhals 1 omedelbart avbryts och åtgärder för en återupptagen drift sätts igång, så finns det inga andra utbyggnadsprojekt som inom ca 3 år kan konkurrera med detta.
SvaraMan får därigenom en mycket välbehövlig planerbar årsproduktion i ett elbristområde på bortåt 7 TWh. Dessutom får man jämfört med landbaserad vindkraft bortåt 15 gånger högre effekttillgänglighet (på årsbasis) samt jämfört med vind och sol rotationsenergi och ökad överföringskapacitet i transmissionsnätet.
Men detta står inte alls i något motsatsförhållande till en samtidig utbyggnad av vind och sol, vilket dock kommer att ta markant längre tid än ovanstående, speciellt för havsbaserad vindkraft.
Och en förutsättning för utbyggnad av vind och sol i ett elkraftsystem är ju att man måste säkerställa den operativa driften och driftsäkerheten med planerbar elproduktion.
Men givetvis förutsätter ovanstående förslag ett raskt uppvaknande och ett verkligt krismedvetande hos beslutsfattare för vår elförsörjning samt därmed att heliga kor slaktas.
Acke Kianto
10 mars, 2022: 11:01 f mDessutom finns det fortfarande en generation av unga män som inser ansvaret att soldatutbilda sig för Finlands försvar (jag, rikssvensk uppvuxen, var en av dem en gång).
Svara