En europeisk elmarknadsreform värd namnet lär vänta på sig. Vid det pågående mötet i Stockholm (27-28 februari) mellan EU:s energiministrar har visserligen utlovats ett förslag från EU-kommissionen i mitten av mars. I kulisserna är Europa emellertid djupt splittrat. Tysklands ståndpunkt lär klarna tidigast 2024.

Som Second Opinion berättat gav EU-kommissionen omvärlden möjlighet att i ett kortvarigt offentligt samråd, med deadline 13 februari, kommentera utvalda frågeställningar gällande den europeiska elmarknadsmodellen. Detta inför ett lagstiftningsförslag som aviseras redan till den 14 mars. Den ovanliga brådskan i processen förklaras med den aktuella europeiska energikrisen.

Bild: Energikommissionär Kadri Simson och energi- och näringsminister Ebba Busch vid gårdagens pressträff. (Från direktsändningen.)

1350 respondenter har registrerats i samrådet, varav 456 klassificeras som affärsdrivande aktörer eller närstående organisationer. 35 av respondenterna har hemhörighet i Sverige. Bland 27 offentliga myndigheter som gett sina synpunkter finns NORDREG, samarbetsorganisationen för de nordiska tillsynsmyndigheterna, vars ordförandeland i år är Danmark.

En kritik mot EU-kommissionens problembeskrivning är att den bara beaktar verkligheten selektivt, till exempel genom att knappast alls fråga hur marknadsutformningen ska klara att möta de utmaningar som den fortsatta energiomställningen ställer på infrastrukturen. Vilka kostnader ska marknaden täcka in, med tanke på de allt större krav som den intermittenta elen ställer på elsystemet?

Elmarknadsanalytikern Mats Nilsson tolkade på den här sajten EU:s remiss som en beredskap att montera ned den europeiska elmarknaden.

Det är ”något väldigt politiskt osunt i att låta förnybartlobbyn och Tyskland så uppenbart färga en konsultation om en så viktig sak som framtidens kraftsystem”, ansåg han och kritiserade en ängslighet som i dokumentet inte ens vågade släppa fram ordet ”kärnkraft”.

De budskap som gick att snappa upp under måndagens informella ministermöte i Stockholm bekräftar bilden av en europeisk splittring, där framför allt Tyskland och Frankrike står mot varandra.

Visserligen försäkrade både Ebba Busch, i egenskap av ordförande för ministermötet, och energikommissionären Kadri Simson att reformarbetet går bra framåt och det bekräftades att ett förslag från kommissionen är att vänta. Försörjningssäkerhet, låga elpriser och fortsatt fokus på energiomställning är sådant som marknadsreformen syftar till att täcka in, liksom förutsägbarhet för investerare och acceptans för omställningen hos vanligt folk.

Rimligtvis var det ett genomtänkt budskap av Ebba Busch att flera gånger betona att reformen inte bara ska hantera Europas akuta behov, utan också syfta till långsiktighet. Samtidigt beskrev både hon och Kadri Simson tidsperspektivet med formuleringar som ”så snabbt som möjligt under våren” och ”så fort som möjligt”.

I dag tisdag väntas den franska energiministern Agnès Pannier-Runacher sammanträffa i Stockholm med Stefan Wenzel, statssekreterare för Tysklands ekonomi- och klimatminister Robert Habeck. Elmarknadsdesignen är ett givet tema.

Sammanfattningsvis upprepades i går att den pågående energikrisen inte ska tillåtas bromsa omställningsambitionerna och att elpriset inte bör vara relaterat till gaspriset, med de möjligheter som därmed ges för politisk påtryckning, det vill säga från Ryssland. Men på en fråga om kärnkraftens roll hade Kadri Simson påfallande svårt att ge ett svar.

Hur en EU-syntes, som kan fånga upp allt detta, ska utformas framstår minst sagt som en utmaning. Medan länderna i syd (Spanien, Italien, Grekland) med stöd från Frankrike förespråkar snabba och långtgående ingrepp på elmarknaden, håller länderna i norr fast vid att marknaden ska ge lösningarna, om än med subventioner som dopningsmedel.

Att Tyskland knappast är särskilt kompromissvilligt antyds av ett anförande som Tysklands ekonomi- och klimatminister Robert Habeck häromdagen höll i Berlin.

Tyskland är hjärtat i Europas elmarknad, förklarade han, tillade att ”Europa har en av de mest funktionella elmarknaderna i världen” och att ”vi måste behålla det positiva som uppnåtts”. Habeck gav fyra prioriteringar:

En ny marknadsdesign måste garantera tillräckliga incitament för investeringar i förnybart. Detta måste samtidigt gå ihop med låga elpriser för de tyska elkonsumenterna.

Tyskland måste försäkra sig om att en tillräcklig mängd ”flexibel produktionskapacitet” alltid finns tillgänglig för att backa upp de intermittenta förnybara energislagen. Kraftverk som bränner vätgas och övrig gas (”hydrogen and gas”) förväntas ha huvudrollen i detta. ”Omkring 20 procent” av landets kraftproduktion behöver enligt Habeck även framöver handla om att ”bränna molekyler”.

Vidare måste en ny marknadsdesign sikta mot större flexibilitet hos elanvändarna, en utmaning som Habeck beskriv som att lära en elefant att dansa.

Slutligen behöver en ny marknadsdesign sträva till att en allt större del av elproduktionen sker på lokal bas.

Tysklands ståndpunkt blir extra tydlig sett i ljuset av EU-kommissionens allt hårdare krav på att landet ska delas i elområden, för att försöka komma åt samma problem som Sverige har: ett stort vindkraftsbaserat elöverskott i norr och ett underskott i söder. Med en elområdesindelning kommer elen i Sydtyskland enligt all logik att fördyras och avsevärt försämra industrins konkurrenskraft.

Robert Habeck förde nu själv denna fråga på tal. Om Tyskland inte på egen hand klarar att dela landet i elprisområden, kommer EU-kommissionen att driva fram ett beslut i saken senast under 2024. En rad alternativ för hur Tyskland skulle kunna delas i upp till fem olika områden presenterades av ACER i fjol.

En tysk expertplattform ska omedelbart börja arbeta med elområdesfrågan, meddelade Robert Habeck. En slutrapport ska finnas på plats den kommande vintern. Först efter detta kommer Tyskland att bestämma sin position i elmarknadsfrågan.

Åtminstone Holland, Luxemburg, Danmark, Finland, Estland och Lettland står i huvudsak på Tysklands sida. I ett gemensamt brev till EU-kommissionen daterat den 13 februari argumenterar de för bara måttliga och ”riktade” förändringar av elmarknaden. EU-ordförandelandet Sverige finns inte med som undertecknare.

Som en motpol står femton länder, med Frankrike och Spanien i spetsen, som i fjol drev igenom pristaket på naturgas i EU. Ett mått på hur långt de två lägren står från varandra kan vara att den franska senaten (”överhuset”) i januari bara knappt (rösterna 180-153) lyckades stoppa ett förslag att Frankrike skulle lämna den europeiska elmarknaden.

Inte heller i Spanien, präglat av stora demonstrationer mot de höga elpriserna, lär marknadspriser på el vara ett vinnande koncept inför det parlamentsval som väntar i oktober.

Enligt Euractiv kompliceras saken av ytterligare en politisk faktor: valet till Europaparlamentet i maj 2024 och Ursula von der Leyens kampanj för att bli återvald. Den franska falangen kräver en lösning i god tid före valet i fråga, medan man från tysk sida inte kan tänka sig ett beslut förrän efter valet.