DEBATT
Med Energimarknadsinspektionens nya förslag tar det minst 15-20 år innan den nya beräkningsmetodiken slår igenom i successivt harmoniserade elnätsavgifter, skriver Bengt Ekenstierna i en replik på Tommy Johansson.

Tack Energimarknadsinspektionen och nätregleringens avdelningschef Tommy Johansson för att du replikerar på den kritik som Beken Team riktat mot det lagda förslaget på reviderad lagstiftning av elnätsregleringen. All heder för att ni/du deltar i debatten kring denna viktiga fråga.

Johansson ger uttryck för att det finns fog för den kritik som Beken Team lyfter fram, men vidhåller samtidigt ” …att det lagda förslaget ger nätföretagen ökad förutsägbarhet, samtidigt som de elnätsavgifter som kunderna möter på ett bättre sätt avspeglar nätföretagens faktiska kostnader”.

Jag tolkar detta som att Energimarknadsinspektionen inte vågar sätta ner foten för det som de menar vore både skäligt och rimligt, utan rättar till vissa skevheter som exempelvis dubbelfakturering av anslutningsavgifter.

Att elnätsbolagen efter 2028 ska basera kapitalbasen (nämnaren i avkastningsberäkningen) utifrån anskaffningsvärdet av anläggningar som elnätsbolagen investerar i efter 2028 räcker inte, då nätbolagen även därefter får använda sig av den förkastade nuvärdesmetodiken (NUAK) för anläggningar byggda fram till och med 2027. Kapitalbasen kommer då under överskådlig tid fortsatta att domineras av historiska värden som bygger på den metodiken som myndigheten nu har förkastat. Det innebär att det tar minst 15-20 år innan den nya beräkningsmetodiken slår igenom i successivt harmoniserade elnätsavgifter.

Det är inga problem för myndigheten att plocka fram anskaffningsvärdena för dessa anläggningar tillbaka till 1996 då avregleringen träde i kraft. Dessa värden finns att tillgå i de årliga rapporteringarna som nätbolagen gjort sedan dess.

Det är uppenbart att Energimarknadsinspektionen vill undvika att nätbolagen inleder rättsliga processer likt de gjorde 2012-2014 och därför vikit ner sig i denna för svensk industri, företagare och hushållen så viktiga fråga. Varför? Om inte staten vågar att ta fighten med de som missbrukar monopolets intentioner, vem gör det då?