Ei borde fokusera på incitament för investeringar

Ei borde fokusera på incitament för investeringar

Håkan Larsson, samhällspolitisk chef på Villaägarna, ifrågasätter varför Energimarknadsinspektionen värnar det som är bra för nätföretagen snarare än kunderna. Istället för att företag och boende ska drabbas av höjda kostnader, borde Ei koncentrera sig på att hitta incitament för nätinvesteringar och utforma tydliga krav på vad en områdeskoncessionshavare ska leva upp till för att få behålla sin koncession, skriver han.

I en intervju på Second Opinion den 5 februari framför Energimarknadsinspektionen åsikten att ”prissignaler” i ökad omfattning ska få slå igenom mot både företag och boende.

Bild: Brommaplan. Foto: Wikipedia, Jan Augustsson / Riksantikvarieämbetet

”Det vore bra för nätföretagen om de har möjligheten att tillämpa olika tariffer inom ett nätområde beroende på vilka behov som finns i nätet”, säger Jens Lundgren, biträdande chefsekonom på Ei i intervjun.

Som företrädare för 300 000 småhus runt om i Sverige är det provocerande att den reglerande myndigheten värnar om sådant som är ”bra för nätföretagen” istället för att värna den svagare parten, dvs. kunden. För det är inte landets småhusägare som rår för att Sverige brottas med kapacitetsbrist. Att då skicka notan till kunderna, för fel som politiker och företag begått, är stötande.

Istället för att företag och boende ska drabbas av höjda kostnader, borde Ei koncentrera sig på att hitta incitament för nätinvesteringar och utforma tydliga krav på vad en områdeskoncessionshavare ska leva upp till för att få behålla sin koncession.

Staten har genom koncessionen gett elnätsbolaget rättigheten att bedriva ett naturligt monopol inom sitt område. Mot en sådan rättighet borde rimligen en lika stor skyldighet ställas. Om bolaget inte uppfyller den skyldigheten borde Ei ha möjlighet att dra tillbaka koncessionen. Om en koncession dras tillbaka, ska en annan aktör ges möjlighet att bedriva elnätsverksamheten.

Vi anser att en period om fem år skulle vara en lagom tid för en ordentlig genomlysning av hur väl elnätsbolaget har uppfyllt sina plikter gentemot de kunder som finns inom elnätsområdet. Centralt är att elnätsområdets kunder ska få god leveranssäkerhet.

Vidare måste avkastningsregleringen förenklas och inriktas på kostnadstäckning för de investeringar som nätbolaget rimligen kan behöva göra för att uppnå lagstadgad leveranssäkerhet och elnätskapacitet. Elnätsbolagen ska få ersättning för detta, varken mer eller mindre.

Elnätsbolagen borde värderas utifrån indikatorer som visar hur väl de har uppfyllt sina skyldigheter. Dessa indikatorer ska nogsamt utvärderas av en tredje part som utifrån sakliga fakta ska utföra en teknisk, ekonomisk och samhällsinriktad revision av elnätet inom respektive elnätsområde. Denna revision som sker vart femte år föreslås fokusera på:

1. genomförda investeringar

2. genomfört underhåll

3. tillhandahållande av den elnätskapacitet som efterfrågas av elanvändare och producenter

4. tillhandahållande av god elkvalitet i enlighet med de föreskrifter som Energimarknadsinspektionen har utfärdat

5. elnätets informations- och IT-säkerhet

6. elnätets status och tillförlitlighet

7. elnätskundernas kundnöjdhet (inkluderande enskilda, företag, kommuner, regioner och producenter)

8. hur väl anslutningsskyldigheten har tillgodosetts (både elanvändare och producenter)

Baserat på resultatet av revisionen gör Energimarknadsinspektionen i vårt förslag en bedömning om elnätskoncessionen ska dras tillbaka eller om bolaget får fortsatt förtroende att bedriva elnätsverksamhet inom områdeskoncessionen.

Om en elnätsägare åberopar kapacitetsbrist borde EI till en början utkräva vite om inte åtgärder vidtas. Det kan handla om att bygga ut elnätet, men även alternativet att bygga batteri- eller vätgaslager borde tillämpas. I de fall elnätsbolagen inte börjar vidta åtgärder inom två år borde EI dra tillbaka nätkoncessionen och auktionera ut den till den aktör som kan anses ha bäst förutsättningar att leva upp till kundernas förväntningar.

Centralt är att fokus på denna monopolmarknad måste flyttas från kunderna till elnätsföretagen. Allt annat är orimligt och undergräver folkets förtroende för den reglerande myndigheten.

 

 

2 Kommentarer
Av Håkan Larsson
Samhällspolitisk chef, Villaägarnas Riksförbund
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Lennart Nilsson skriver:

    ”Sverige brottas med kapacitetsbrist” påstår Håkan Larsson.

    Det finns ingen generell kapacitetsbrist hos alla elnätsbolag och i alla olika delar av elnäten.

    I kapacitetsfrågan skäller Håkan Larsson vid fel träd.Han borde skälla på politiker, och i andra hand på SVK, och i tredje hand på ägarna av 130 kV-näten.

    De problem med nätkapacitet som finns är huvudsakligen på stamnätet i snitt 2, och i stam-/regionnät till Stockholm, Malmö mm. Dessa brister är dock tillskapade genom politiska beslut och nedlagd planerbar elproduktion – kärnkraft i SE3 och SE4 och kraftvärme i nämnda städer. De hade inte behövt uppstå.

    Däremot har Håkan Larsson helt rätt i att Ei är ute och cyklar om sina Lokaliseringstariffer.

    Ei:s fixering vid nättariffer är helt obegriplig, då det allt överskuggande problemet i kraftsystemet är effektbrist – dvs den tilltagande bristen på tillförlitlig och planerbar elproduktion. Generatorer. Se vad som hänt i Texas denna vecka!

  2. Hannes skriver:

    Intressant inlägg i debatten. Just kostnader för att åtgärda kapacitetsbrist och möjligheten att ta ut denna kostnad av kund har ju aktualiserats i och med lagrådsremissen om ”Särskilt investeringsutrymme” (https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2020/12/sarskilt-investeringsutrymme-for–elnatsverksamhet–investeringar-i-okad-natkapacitet/)

    Vill bara kort kommentera slutsatsen: ”Det kan handla om att bygga ut elnätet, men även alternativet att bygga batteri- eller vätgaslager borde tillämpas.” Här bör nog fokus hamna på lagstiftaren snarare än tillsynsmyndigheten eftersom energilager i nuläget – i alla fall enligt praxis – inte är förenligt med elnätsverksamhet enligt Ellagen.

    Per Everhill (Tekniska verken, Lkpg) reder förtjänstfullt ut det hela:
    https://www.tekniskaverken.se/om-oss/tekniska-verken-tycker-bloggen/otydligt-kring-elnatsforetagens-legala-mojligheter-att-lagra-energi/

    Det nya är väl nyttjandet av nätkapacitetsreserver, där exempelvis E.on Energidistribution köpt upp just sådan reserv av en extern aktör (som i just detta fall råkar vara inom samma koncern genom Heleneholmsverket). Rent generellt går vi väl mot en reglering där det ska bli allt svårare att hävda just kapacitetsbrist för att kringgå anslutningsplikt. Alla tänkbara/möjliga alternativ ska vara uttömda. Men ja, det blir spännande att följa vilka alternativ som ska ingå i en sådan bedömning.

Prenumerera på artiklar


Följ oss på Twitter

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet