Överförenklingar kring hållbarhet och brist på helhetsperspektiv för energisystem är tyvärr något som präglar allt för mycket av debatten. Förnybara energitekniker som solceller och vindkraftverk antas ofta ”automagiskt” bidra till hållbara lösningar, utan att man egentligen reflekterar över vad ett hållbart energisystem är.

De flesta är överens om att dagens globala beroende av fossila bränslen är långsiktigt ohållbart. I stället föreslås ofta omställningar till mer ”hållbara” energisystem, företrädesvis baserade på förnybara energikällor. 

Svensk Energi beskriver i skriften ”Ladda Sverige – Framtidsbilder för att hållbart Sverige” hur de önskar att ett framtida hållbart Sverige ska se ut. Global övergång till el och fjärrvärme ska göra vår ökning av välstånd snabbare än tidigare samtidigt som elproduktion från fossila bränslen fasats ut, utan att göra avkall på vårt ökade elbehov i vardagen. Sådana framtidsvisioner är så klart intressanta, men man bör också diskutera verklighetsförankringen i visionerna samt vad en realisering av visionen innebär i praktiken. Annars blir det lätt mycket snack och lite verkstad.

Miljö- och energidebatten genomsyras ofta av stark teknikoptimism där ny teknik förväntas göra det möjligt att tämligen enkelt ersätta fossila bränslen, bara politisk vilja finns. Samtidigt tros omställningen kunna gå relativt snabbt och nå ett hållbart framtida energisystem. Förnybara energitekniker som solceller och vindkraftverk antas ofta ”automagiskt” bidra till hållbara lösningar, utan att man egentligen reflektera över vad ett hållbart energisystem är.

Elektricitet må ha många bra egenskaper men är inte alltid hållbar. Inte ens om själva energikällorna, så som sol, vind och vatten, är förnybara innebär det per automatik att kraftverken som konverterar energin till användbara former, så som elektricitet eller värme, är förnybara, eller för den delen kan betecknas som hållbara. Alla energiomvandlingar har miljöpåverkan och kräver utvinning av naturresurser för att kunna byggas. Även om koldioxidutsläppen är lägre finns det alltid annan miljöpåverkan. Hur vi mäter och värderar detta har betydelse. Det blir skillnad på ”fin” och ”ful” el!

Kiselbaserade solceller dominerar marknaden fullständigt i dag och tillverkas via energiintensiva processer, och faktum är att det finns studier som visar att solindustrin växer så fort att den ännu inte gett någon nettoenergi tillbaka till samhället. Mer energieffektiva tunnfilmsceller använder oftast sällsynta material med troliga framtida försörjningsutmaningar. Vindkraft använder betydande mängder energiintensiva material som stål och betong, men även allt oftare sällsynta material som neodym och dysprosium. Dessa i sin tur utvinns nästan enbart i Kina med betydande miljöproblem som påföljd (se tidigare debattartikel: http://www.second-opinion.se/energi/view/1896).

Utan att se till hela försörjningskedjan framträder inte dessa problem. Hur snabbt tekniker förväntas växa kan också påverka deras hållbarhet. Ofta glömmer man att många förnybara energitekniker vanligtvis har förhållandevis kort förväntad livslängd och behöver ersättas om 20-30 år. De vindkraftverk vi bygger från nu och fram till 2030 kommer kanske inte ens att finnas kvar i drift 2050. Om elsystemet ska kunna liknas vid något hållbart måste vi även hantera dessa frågor. Långsiktighet är fundamentalt för hållbarhet.

Vi måste även tänka i flera led och se till helheter istället för utvalda beståndsdelar. Ett exempel är elektrifiering av transportsektorn som utmålas som den mest troliga och kanske enda möjliga vägen att gå mot det diffusa målet om en fossilfri fordonsflotta. En elmotor är effektiv på egen hand, men kommer elektriciteten från ineffektiva kraftverk blir hela systemet mindre energieffektivt. Som jämförelse må bensin/dieselmotorer vara ineffektiva, men effektiv utvinning och raffinering gör att endast bråkdelar av energin försvinner från oljekälla till bilens tank. Sett som system kan den totala verkningsgraden vara jämförbar. När det plockas ut väl valda delar från systemen ser man inte helheten. Just sådana tveksamma överförenklingar missleder debatten och flyttar fokus från energisystem till tekniska detaljer.

Vi måste även komma ihåg att Sverige är en del av en allt mer globaliserad värld. Ett ”hållbart” Sverige kan sälja el till Tyskland och importera litium till sina batterier från Sydamerika. Man kan inte se Sverige som en isolerad ö utan snarare som en bricka i globala handels- och försörjningskedjor. Ett försök till en omställning till förnybar el kommer att få konsekvenser för samhället, ekonomin och miljön, och alla dess konsekvenser måste belysas. El är inget slutmål i sig utan en pusselbit i ett komplext system.

Överförenklingar kring hållbarhet och brist på helhetsperspektiv för energisystem är tyvärr något som präglar allt för mycket av debatten. Att bygga ut förnybar energi och satsa på elektricitet är antagligen den bästa vägen att gå men bör inte ske som ett alibi för att kunna köra på som vanligt i övrigt. Vi måste fundera på hur ett långsiktigt fungerande samhälle kan se ut. Vägen dit är lång och kommer ta tid, så vi måste börja snarast, men såväl själva omställningen som det energisystem vi hamnar i måste kunna betecknas som hållbart. Risken finns att en övertro på att tekniken löser alla våra problem leder oss fel.

Mikael Höök, universitetslektor
Simon Davidsson, doktorand
Globala Energisystem,
Inst. för Geovetenskaper, Uppsala Universitet

ÖVRIGA ARTIKLAR I DEBATTEN:
Fredrick Federley, riksdagsledamot och kandidat till EU-parlamentet
Fredrik Bergström och Tore Englén, WSP
Anders Mathiasson, vd för Energigas Sverige
Niclas Damsgaard, chef för Sweco Energy Markets
Tommaso Auletta, chef för ABB:s enhet för energieffektivisering
Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen
Lotta Gröning, samhällsdebattör
Malin Thorsén, projektledare på Svensk Energi