Framtiden är förnybar och mer effektiv, men hur kommer den faktiska energikartan att se ut? Tydligt är att nya värden kommer att skapas och kraftbolagen har här en unik chans att få en del av den kakan – men bara om de slutar klänga sig fast vid sina gamla affärsmodeller.
El är en viktig energibärare – den kan produceras med låga utsläpp, från många källor, den kan transporteras långa avstånd och den kan användas till allt från uppvärmning till avancerade industriprocesser och transporter. Det gäller dock att ha systemperspektiv för att förstå elens roll i samhället.
Att skilja på energibärare och energinytta, på direktutsläpp och livscykelperspektiv. En kWh el i sig ger inte upphov till några utsläpp alls men är inte heller nyttig om den inte används på rätt sätt. Ibland hörs argumentet att vi inte behöver spara på el i Sverige för att den är så ren och nära nog koldioxidfri. Detta är dock en sanning med modifikation – all elproduktion belastar miljön. Värst för klimatet är det fossila och den har vi tack och lov inte så mycket av i Sverige.
Svensk kärnkraft sjunger på sista versen och kärnkraftens tillkortakommanden med bristande ekonomi, olöst slutförvar, olycksrisker med mera visar allt tydligare brådskan i att ersätta de gamla reaktorerna med förnybara alternativ. Att den förnybara elen är vida överlägsen den fossila och kärnkraften betyder dessvärre inte att den är utan negativa effekter – även det förnybara påverkar miljö och natur samt kräver resurser som inte är oändliga.
Elen kommer sannolikt att ha en viktig roll i en framtida hållbar värld, bland annat genom att den kan bidra till att minska oljeberoendet i transportsektorn och kolberoendet i vissa industriprocesser. Just därför måste vi se till att elen skapar stor nytta per kWh genom effektivisering. El är en värdefull resurs och ska användas där den gör störst nytta.
Om vi i Sverige utnyttjar elen effektivt på hemmaplan kan vi skapa en ny stor exportvara. Det kontinentala Europa behöver snabbt ersätta sin smutsiga kol-el. Exportmarknaden är inte bara själva elen utan också tekniken och affärsmodellerna som gör det möjligt – här finns en stor möjlighet inte bara för klimatet utan också för svenska företag i framkant. Vi står nämligen mitt i en omvälvande förändring av energisystemet – något som även branschen själva börjat uppmärksamma på senare tid. Rapporter från tunga organ som Eurelectric och IEA, såväl som från den svenska branschen själva visar att man ser en osäker framtid för traditionell elproduktion och måste börja sadla om för att hänga med i konkurrensen.
Solelen växer så det knakar och med sjunkande priser och nya incitament kan en solrevolution vara nära. De senaste åren har visat hur snabbt marknadsintroduktion av ny teknik kan gå när priserna sjunker och stödsystemen är på plats. I Tyskland har den traditionella kraftbranschen redan tidvis börjat få problem med bristande lönsamhet i baslastproduktionen på grund av den växande solelskapaciteten – solelen har låga rörliga kostnader och stjäl marknadsandelar från baslasten just under de timmar då elpriset historiskt varit som högst. Detta har fått kraftbranschen att känna sig så hotade så de gått till EU och krävt att stöd till förnybart minskas – trots att subventionerna till fossilbränslen och kärnkraft fortfarande är minst lika stora även på EU-nivå. Delvis är det lätt att förstå branschens oro.
Framtiden är förnybar och mer effektiv, men hur kommer den faktiska energikartan att se ut? Är förnybar energi ett hot eller en möjlighet för branschen? Är framtiden småskalig egen elgenerering eller storskalig solelsproduktion i Sahara med massiv överföringskapacitet? Kommer baslast behövas i ett stort system med många olika flödande energikällor, eller kommer den vara överflödig och inkompatibel med systemet? Tydligt är att nya värden kommer att skapas och kraftbolagen har här en unik chans att få en del av den kakan – men bara om de slutar klänga sig fast vi sina gamla affärsmodeller med centraliserad baslast i form av kol- och kärnkraft och inser att det är dags att sadla om och bli en del av framtidslösningen. Som producenter av förnybar el, som energiserviceföretag, smarta-nät-leverantörer, som producenter av back-up kapacitet och balanskraft.
Möjligheterna är många, liksom osäkerheterna om framtiden. Klart är dock att kartan håller på att ritas om, nya affärsmodeller kommer att behövas och det är knappast nödvändigt att påpeka att vinnarna mer troligt kommer vara de som är först ut med det nya än de som håller kvar sist vid det gamla!
Svante Axelsson
Generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Referenser:
Ladda Sverige: Framtidsbilder för ett hållbart
Sverige
Eurelectric: Utiliites; Powerhouses of innovation Energy Post (solar power the end of the world)
WEO, World Energy Outlook 2013
ÖVRIGA ARTIKLAR I DEBATTEN:
Fredrick Federley, riksdagsledamot och kandidat till EU-parlamentet
Fredrik Bergström och Tore Englén, WSP
Anders Mathiasson, vd för Energigas Sverige
Niclas Damsgaard, chef för Sweco Energy Markets
Tommaso Auletta, chef för ABB:s enhet för energieffektivisering
Mikael Höök och Simon Davidsson, forskare vid Uppsala Universitet
Lotta Gröning, samhällsdebattör
Malin Thorsén, projektledare på Svensk Energi
