Vätgasprojekten har motvind, senast markerat av den danska regeringens krav att branschaktörerna förbinder sig att under 10-15 år använda minst 44 procent av kapaciteten i det planerade dansk-tyska vätgasröret. Det är långt över den nivå som branschen själv menar är realistiskt.

De senaste årens hype kring vätgasen är i kraftigt avtagande, om man ska döma av branschorganisationen Hydrogen Europes senaste årsrapport. Glappet mellan de mål och planer, som annonserades av bransch och politiker för bara ett par år sedan, och den verklighet som uttrycks i den nyaste statistiken är enormt.

Bild: Danske energiministern Lars Aagaard vill att företagen ska ta mer av risken i vätgassatsningarna. Foto: Dansk Energi / Green Power Denmark. 

Till exempel uppgick Europas elektrolyskapacitet för grön vätgas under fjolåret bara till sammanlagt på 228 MW, omkring 3 procent av det mål som EU satt för 2024. Och inte minst är kostnadsökningen för att producera grön vätgas anmärkningsvärd, från det europeiska genomsnittspriset 4,4 euro (ca 50 svenska kronor) per kilogram under 2022 till närmare 7 euro (80 kronor) per kilogram i fjol. Vilket förklaras med kraftigt stigande materialkostnader och högre räntor inte bara för elektrolysörerna, utan även för de anläggningar som ska producera den gröna el som elektrolysörerna behöver.

I Hydrogen Europe-rapportens förord nämner vd:n Jorgo Chatzimarkakis att Europa snabbt har lyckats få en stor del av regelverket för vätgassatsningarna på plats, men att bara 4 procent av de aktuella projekten har nått så långt som till investeringsbeslut.

Som så ofta görs många hänvisningar till Tyskland, vars behov av den gröna vätgasen i energiomställningen har framställts som närmast oändligt genom ambitionen att fasa ut naturgasen och samtidigt avfossilera industrin, ytterligare accentuerat av behovet att bli av med beroendet av den ryska naturgasen. Uppskattningar på tyskt håll har gjort gällande att 70 procent av landets gröna vätgas skulle komma att behöva importeras. Vilket varit en stark drivkraft för de storskaliga vätgasplaner som presenterats också i de nordiska länderna.

Till exempel var Folketinget i Danmark snabbt på banan genom en överenskommelse i mars 2022 om vätgasbaserade power-to-X-satsningar och ett mål om att bygga upp en nationell elektrolyskapacitet på 4-6 GW till 2030. Vilket gav en kick också till Danmarks ambitiösa utbyggnadsplaner av havsvindkraften.

I mars i fjol presenterade de danska och tyska energiministrarna Lars Aagaard och Robert Habeck, leende inför tv-kamerorna, ett avtal om ett nedgrävt vätgasrör med kapaciteten 3 GW mellan Jylland och Tyskland, kostnadsberäknat till omkring 24 miljarder omräknat till svenska kronor och planerat att tas i bruk 2028. Marknaden för grön vätgas i Tyskland, Holland och Belgien beskrevs i samband med projektlanseringen vara tre gånger så stor som Danmarks totala elanvändning.

Nu bara ett år senare låter det alltså annorlunda, vilket rapporterats av bland andra Handelsblatt. Kalkyler av renommerade analytiker (Fraunhofer, INES) visar att den vätgasefterfrågan som på politiskt håll antagits i Tyskland är överdriven och att det stamnät som projekterats för vätgasen är så överdimensionerat att – ifall det verkligen gick att färdigställa inom angiven tid (2032) och vätgasefterfrågan mot förmodan nådde upp till den antagna – skulle ändå vätgasrören för importen stå tomma de flesta av årets dagar och förutsätta mycket höga nättariffer.

Som Second Opinion beskrivit började denna för vätgasen (och vindkraften) negativa utveckling synas på allvar redan förra sommaren, bara månader efter lanseringen av det dansk-tyska vätgasröravtalet. I fredags (5 april) kom en dansk bekräftelse på att både politiken och branschen missat i sina framtidsanalyser, nämligen genom den finansieringsmodell för det dansk-tyska vätgasröret som den danska regeringen förhandlat fram med de övriga partierna i Folketinget, Danmarksdemokraterna undantagna.

Det centrala villkoret, för att politikerna ska godkänna kostnaderna, är att 1,4 av vätgasrörets 3 GW (44 procent av kapaciteten) bokas i förväg av branschaktörer för en minimitid på 10-15 år. Vidare förutsätts bland annat systemoperatören Energinet ingå ett ömsesidigt bindande avtal om röret med tyska Gasunie och bygga och driva vätgasinfrastrukturen genom ett separat dotterbolag, för att el- och gaskunderna inte ska betala för saken genom sina gas- och elräkningar.

Fler detaljer kan läsas i den danska regeringens pressmeddelande. Till exempel ges Energinet möjlighet att inledningsvis hålla nere sina tariffer för vätgasröret, under lönsamhetsnivån, förutsatt att Folketinget godkänner detta.

Avtalets innehåll var väntat och mottogs med missmod. Branschen själv har bedömt att realistiskt bara 300-400 MW av rörkapaciteten kan bokas. Samtidigt är faktum att de annonserade danska vätgasprojekten präglats av teknologiska utmaningar och budgetöverskridningar. Exempelvis har den danska producenten av (små) elektrolysörer Green Hydrogen Systems bara beställningar på 15 MW i orderboken, att jämföra med den kapacitet på 450 MW som företagets fabrik nyligen utbyggts till.

EnergiWatchs välinformerade redaktör Maz Plechinger menar att branschen i den här frågan behöver se sig själv i spegeln. Det var i hög grad den som i tiden bidrog till att elektrolyseringsmålet sattes så högt:

”De mindre aktörerna är bittra på de stora spelarna och deras luftslott av oändliga gigawattprojekt. Intresseorganisationerna kritiserar varandra för att ha planterat idén hos politikerna om att röret ovillkorligen ska vara marknadsdrivet, att ha översålt potentialen eller att ha fokuserat alltför ensidigt på tysk export framför affärsutveckling. När krubban är tom, bits hästarna.”

Energiministern Lars Aagaard har för sin del kommenterat att han själv varit lobbyist (under många år vd för den branschorganisationen Dansk Energi, medan den ännu hette så) och ”gott förstår att den privata sektorn anser att skattebetalarna ska ta all risk, medan företagen och deras aktionärer kan skumma av alla de potentiella vinsterna”. Han påpekar att staten även med det beslutade upplägget de facto tar en stor del av risken.

Anne-Sophie Bundesen på advokatbyrån Accura, som specialiserat sig på rådgivning inom den gröna energin, kommenterar – också hon i EnergiWatch – att ifall vätgasinfrastrukturen inte kommer på plats, så är risken att färre vindkraftverk byggs, vilket innebär att det inte heller blir något av power-to-X. ”Det är inte en fråga om hönan och ägget, utan hönan och en massa ägg.”