Den danska regeringen testar marknadens intresse för ny vindkraft genom att begära in bud på sex nya havsvindkraftsparker. Branschorganisationen varnar emellertid för stora risker i upplägget. Och den danska systemoperatören varnar för att vind- och solkraften redan i dag pressar elsystemet till det yttersta. Ny reglerkraft motsvarande 80 gigawatt behövs i norra och västra Europa inom tio år.

Beskedet från det danska klimat- och energiministeriet i går (22 april) presenteras som att ett helt nytt kapitel nu skrivs i Danmarks historia. El kommer att kunna produceras inte bara för de danska behoven, utan även för behoven i utlandet och för produktion av grön vätgas. Tusentals arbetsplatser skapas, och ett viktigt steg tas för att Danmark ska bli Europas gröna kraftcenter.

”Äntligen kan vi trycka på knappen. Med vindmöllor i hundratals rustar vi oss mot Putins svarta gas. Det är projekt i den här skalan som kan göra en stor skillnad för klimatet och vår säkerhet, inte bara för Danmark, utan för hela Europa”, kommenterar energiministern Lars Aagaard.

Vilka de sex potentiella havsvindkraftsparkerna är framgår av kartan nedan: tre parker i Nordsjön plus Kattegatt II, Kriegers Flak II och Hesselø.

För var och en av parkerna förutsätts en installerad effekt på minst 1 GW (1000 MW). Det är fritt fram att optimera den havsareal som står till buds och bygga större parker än så, vilket enligt regeringens beräkning skulle kunna ge en total utbyggnad på 10 GW eller mer.

”Nästa kapitel skrivs nu och utförs av marknaden, för det är den som ska sparka bollen i mål”, förklarar Lars Aagaard.

Vinnaren i auktionerna ges rätt att etablera vindkraftsproduktion på de utpekade områdena baserat på en 30-årig koncession. Vinnare blir den som under dessa 30 år betalar staten bäst. Statsstöd utgår inte, men staten går in med ett 20 procents ägande i parkerna. Parkerna ska ha tagits i drift upp till miniminivån 1 GW före utgången av år 2030.

Enligt regeringens kalkyler förväntas anläggningskostnaderna för en havsvindkraftspark på 1 GW vara ungefär 16 miljarder danska kronor (motsvarande 25 miljarder svenska kronor) och kräva en arbetsinsats på cirka 9 500 årsarbetsverk.

Gårdagsreaktionerna på den danska regeringens besked var blandade.

”Den auktion som sätts i gång är gigantisk, också i en internationell jämförelse. Tillsammans kommer vindmöllorna att täcka en areal större än Lolland. Men mycket tyder också på att det blir fråga om ett extremt komplicerat upplägg, som inrymmer stora risker och kräver många hänsynstaganden av aktörerna”, säger branschföreningen Green Power Danmarks vd Kristian Jensen.

Centralt i hans kommentar är att mycket mer i den gröna omställningsprocessen måste hinna komma på plats, för att elen från de nya vindkraftsparkerna ska få sin användning: fortsatt snabb elektrifiering, grön el för industrins behov och för värmeproduktion och för gröna drivmedel för båtar och flyg. Han påpekar att omkostnaderna relaterade till havsvindkraften har ökat markant och tror inte att auktionerna kommer ge den danska staten några större inkomster.

”Det är inte heller tydliggjort på vilket sätt staten kommer att vara delägare och vilka kommersiella beslut den kommer att lägga sig i. Till exempel om el eller vätgas ska produceras eller om vätgas ska konverteras vidare till ammoniak, e-metanol, e-bränslen eller något annat”, tillägger Kristian Jensen i en intervju för EnergiWatch.

Han hänvisar också till att de två projekten Hesselø och Kriegers Flak II finns med i utbudet trots att de i en tidigare statlig utvärdering inte bedömts ha förutsättningar för lönsamhet.

I en kommentar till Jensen nu på tisdagsmorgonen förklarar Lars Aagaard att ”staten ska vara en passiv delägare och investera på samma villkor som andra investerare och få rättigheter i motsvarande mån”.

Det kan noteras att regeringen i sitt meddelande kopplar havsvindkraftsauktionen till det avtal som i början av april presenterades om de ekonomiska ramvillkoren för en vätgasinfrastruktur, beskrivet här. Kravet på marknaden är här en förbindelse att under 10-15 års tid använda minst 44 procent av kapaciteten i det dansk-tyska vätgasrör som utgör själva pulsådern i infrastrukturen.

Vad den danska regeringen inte kommenterar i sammanhanget är vilka konsekvenser en storskalig vindkraftsproduktion skulle ha för det danska elsystemet, sett till sådant som balanseringsbehov och systemsäkerhet.

Det gör emellertid systemoperatören Energinet, bland annat med en artikel publicerad just i går: ”Redan i dag har elnätet på många håll i landet nått sin maxgräns – det finns inte plats för mera vind och sol förrän högspänningsstationer och överföringsförbindelser har byggts ut. Ofta tar det längre tid att bygga ut elnätet än att ställa upp ny, grön elproduktion”, förklaras redan i ingressen.

Liksom i Sverige beskrivs problemet vara tröga tillstånds- och planeringsprocesser. Omvänt kan problemet beskrivas som att allt händer för snabbt.

”Inte nog med att det ska byggas rekordmycket elnät i rekordfart. Nya solcellsparker, vätgasprojekt, batterianläggningar, med mera, tillkommer löpande. Det vi för ett år sedan hade på ritbordet visar sig redan nu vara för smått. Ny infrastruktur kommer att vara beroende av andra nya projekt som vi kanske ännu inte känner till”, kommenterar Energinets vicedirektör Marian Kaagh.

De facto har Energinet under senare tid allt tydligare markerat att det danska elsystemet hamnat i ett stort utlandsberoende både i fråga om el- och effektförsörjning och balanseringsresurser.

Ett exempel på detta, som Energinet redovisar i sin årsredogörelse för 2023, gavs den 13 september 2022. Situationen var att en vindfront, som enligt prognoserna skulle ha anlänt omkring midnatt, aldrig nådde Danmark. En obalans på som mest 1 800 megawatt uppstod, medan summan av alla danska uppregleringsbud under de ifrågavarande timmarna höll sig på nivån 600-800 megawatt, illustrerat nedan.

Situationen klarades genom reglerkraft från Norge och Sverige och genom Energinets avtal om specialreglering med den tyska systemoperatören Tennet. Hur obetydlig den egna danska inhemska reglerkraften var framgår av det smala gula fältet upptill i figuren.

Det kanske mest anmärkningsvärda är ändå resultatet av Energinets scenario för utvecklingen tio år framåt. Danmarks problem med tilltagande obalanser delas nämligen av alla grannländer utom Norge. Här illustreras vad det handlar om, ifall målet är att kunna garantera eltillgång upp till måttet 0-2 LOLE (antal timmar under året med effektbrist), den nivå som politikerna satt eller aviserat som mål för elförsörjningssäkerheten.

Närmare bestämt behövs inom tio år i norra och västra Europa åtgärder som motsvarar 80 GW ny reglerbar produktionskapacitet, för att de obalanser ska kunna hanteras som följer med den planerade fortsatta vindkrafts- och solkraftsutbyggnaden i kombination med att reglerbar produktion som kol- och gaskraftverk läggs ned.

80 GW motsvarar 80 kärnreaktorer eller 160 stora gaskraftverk.

Danmark beskriver sig gärna som en föregångare inom den gröna energin och kan för år 2022 även stoltsera med en rekordhög andel vind och sol i produktionsmixen, nämligen 60 procent. Icke desto mindre är Danmark en utsläppsbov jämfört med övriga nordiska länder genom sin höga andel – 21 procent – el från fossila bränslekällor.

Toppfoto: Ørsted