240 miljarder kronor är i Danmark utbetalt eller hittills utlovat i direkt statligt stöd till förnybar energi. Och det är bara en del av kostnaderna. Bilden av Danmark som ett grönt föregångsland börjar allt mer ifrågasättas. Vad får man egentligen för pengarna – och vad får man inte?
Omkring 168 miljarder, omräknat till svenska kronor, är skattenotan hittills för Danmarks direkta stöd till förnybar energi. För de kommande tio åren beräknas ytterligare 73 miljarder skattekronor utbetalas. Då har ändå inte räknats in ett stort antal miljarder för sådant som den omfattande utbyggnad av elnäten som krävs för den gröna omställningen.
Detta framgår av beräkningar gjorda av den danska Energistyrelsen efter ett politiskt spörsmål i Folketinget av Dansk Folkepartis ledare Morten Messerschmidt.
Sammanställningen av stödkostnaderna går tillbaka till år 2001 och omfattade inledningsvis också stöd till ”decentraliserad kraftvärme”, primärt baserad på fossil energi. Från och med 2006 omfattar siffrorna dock enbart förnybar energi: landvind, havsvind, biogas till el, biomassa, ”övrig förnybar energi” som sol och vågkraft, och från och med 2014 även biogas, dels för processer och värme, dels för uppgradering av biogasen (det vill säga den process som krävs för rening av gasen och höjning av dess energivärde).
Så här presenterar Energistyrelsen sin statistik för åren 2015-2023, angivet i miljarder danska kronor och som fasta 2024-priser:
För att få motvärdet i svenska kronor behöver siffrorna i dagsläget multipliceras med 1,53. Den negativa siffran för ”övrig” förnybar energi 2022 kommer sig av att elpriset i fråga om ett antal solcellsstödordningar låg över avräkningspriset för stödet.
Landvindkraften var största stödmottagare fram till och med 2012, varefter havsvindkraften fanns i stödtoppen till och med 2020. Från och med 2021 och fram till och med 2035 väntar sig Energistyrelsen att biogasen och framför allt uppgraderingen av den kommer att dominera stort som stödmottagare. Totalt uppskattas stödet till biogasen under perioden 2006-2035 bli 62 miljarder danska kronor (95 miljarder svenska kronor).
Energistyrelsen påpekar att till detta också bör adderas indirekta stöd till förnybar energi. Till exempel är allt biobränsle för fjärrvärme och för privat bruk avgiftsbefriat, medan processindustrin har avgiftslättnader. Existerande havsvindkraft stöds genom att elanvändarna betalar för transmissionen och kopplingen till elnätet. Också nettoavräkningen av el från hushållsvindmöllor och solceller innebär ett indirekt stöd.
Det kan påpekas att större delen av stödet till den förnybara energin fram till 2021 finansierades genom den så kallade PSO-tariffen, som lades på elanvändarnas fakturor. Numera sker finansieringen helt genom den danska statsbudgeten.
Utöver det direkta stödet behövs för den gröna omställningen alltså också en massiv utbyggnad av elnätet, enligt branschorganisationen Green Power Danmark, nämligen 30-38 miljarder danska kronor för nyinvesteringar i eldistributionsätet redan till 2030 och 19 miljarder till reinvesteringar. Totalt 49-57 miljarder, i svensk valuta 75-89 miljarder kronor, inom bara sex år.
I de nämnda stödsiffrorna ingår inte sådant som de aviserade energiöarna vid Bornholm och i Nordsjön och vätgasröret mellan Jylland och Tyskland. Som Second Opinion beskrivit skulle dessa projekt förutsätta statliga investeringar på ett stort antal miljarder – så många att politikerna nu backar. Enligt den danska tidningen Ingeniøren, i en artikel som återpublicerats i svenska Ny teknik, är förverkligandet av båda energiöarna nu på randen till konkurs.
Nyligen drog sig det nämnda Dansk Folkeparti, med sju av 179 ledamöter i Folketinget, ur det klimatavtal om energiö Bornholm som partiet var med och antog 2020.
Till och med Green Power Danmark, som i enlighet med sitt namn är mycket grönprofilerat, verkar vackla i framtidstron. Elanvändningen i Danmark har efter det ambitiösa klimatmål som Folketinget satte 2020 ökat med bara 1 TWh, konstaterade vd:n Kristian Jensen förra veckan. Det motsvarar 2 procent av elektrifieringsmålet till 2030.
”I Danmark är vi knallduktiga i att utveckla grön energi och producera koldioxidfri el. Vi har alla möjligheter för att bli Europas power house. Men det sker bara om någon använder elen.”
I onsdags (29 maj) möttes de danska och tyska energiministrarna Lars Aagaard och Robert Habeck i Berlin i avsikt att hitta någon väg framåt i saken. För Die Welt upprepade Aagaard att det under inga omständigheter kan komma i fråga att den danska staten ska bära hela risken i vätgasprojektet.
En i artikeln intervjuad dansk kapitalförvaltare, Morten Springborg för CWorldwide Asset Management, ifrågasatte den danska vätgasvisionen så här: ”Den danska industrin skulle behöva tyska kunder, som är beredda att betala fem till tio gånger mer för energin från vätgas än vad de för närvarande betalar för naturgas.” Det kan man kanske föreställa sig för verksamheter där energikostnaden bara är en liten del av helheten, men inte för de energiintensiva industrier som man från dansk sida har i sikte. ”Jag vet inte hur man kan få en sådan uppfattning, för med sådana priser skulle konkurrenskraften hos den tyska industrin gå upp i rök”, förklarade Springborg.
Hur mycket är egentligen 240 miljarder kronor i direktstöd, 80 miljarder i nätförstärkningar och ett okänt antal miljarder i form av indirekt stöd och kommande energiö-satsningar
Vid en jämförelse med Sverige behöver man beakta att den svenska årsanvändningen av el är fyra gånger större (133 TWh jämfört med 33 TWh) och att Danmark genom sin litenhet – Sverige är till ytan mer än tio gånger så stort – kommer mycket lättare undan vad gäller logistiken för elöverföring.
Trots alla dessa satsningar är Danmark ändå en utsläppsbov jämfört med övriga nordiska länder genom sin höga andel – 21 procent – el från fossila bränslekällor. I ett konsumentperspektiv behöver även beaktas att Danmark har en elavgift (motsvarande Sveriges energiskatt) på 76 danska öre/kWh. Det motsvarar 116 öre i svensk valuta och är Europarekord.
Som lök på laxen har systemoperatören Energinet under senare tid återkommande varnat för de komplikationer som följer i takt med den snabbt ökande klyftan mellan ickeflexibel elanvändning och reglerbar elproduktion. På bara två år – från 2020 till 2022 har Energinets kostnader för systemnyttorna tredubblats (från 1,4 till 4,2 miljarder svenska kronor) och väsentliga investeringar behövs för att systemstabiliteten framöver ska kunna upprätthållas både vid enskilda produktionsanläggningar och i det kollektiva elsystemet.
Särskilt kritiskt är läget i Västdanmark (DK1), där den termiska produktionskapaciteten 2040 beräknas kunna stå för bara 15 procent av den maximala ickeflexibla elanvändningen och 85 procent alltså måste täckas av förnybara energikällor eller elimport. Saken kompliceras av att Danmarks alla grannländer utom Norge redan 2033 under topplasttimmen beräknas stå inför effektunderskott.
Som en av många åtgärder utreder Energinet nu en höjning av nivån på den så kallade dimensionerande händelse (N-1-faktorn) – det oplanerade bortfall eller tillskott av el som systemet ska ha marginal för – som det danska elsystemet ska klara. I dagsläget är nivån 700 MW i Västdanmark och 600 MW i Östdanmark. Energinet beskriver med flera argument hur nivån borde höjas till 1 000 MW.
12 comments
12 Comments
Harry Frank
5 juni, 2024, 7:50 f mFasvridande transformatorer inte fasbrytare har förmågan att strömmen går inte igenom dvs blockerar strömmen
REPLYNågra länder har installerat sådana för att slippa bli landet som bara transfererar strömmen genom landet och sedan tillbaka ursprunglandet
Bengt Hellman
3 juni, 2024, 8:49 f mMärkligt att Second Opinion bygger sin argumentation på Dansk Folkeparti, fossilkramande SD:s kusiner i Danmark. Allt verkar eländigt om man ska tro Second Opinion. Så är det inte. Danmark har gjort en fantastisk resa bort från fossil energi. 1984 hade Danmark 0,4 % av sin elproduktion från förnybar energi. Smutsigt kol dominerade elproduktionen. 2022 hade Danmark 84 % av elproduktionen från förnybar energi. För 2024 räknar Energinett med att 87 % av elförbrukningen på 41 TWh ska komma från sol och vind. 2030 ska 119 % av en elförbrukning på 73 TWh komma från sol och vind och 2040 126 % av en elförbrukning på 165 TWh från sol och vind. Danmark går från att vara ett importland av energi till att bli ett stort exportland. 2030 kan Danmark om planerna går i lås exportera 15 TWh grön, fossilfri vätgas till Tyskland som idag använder 55 TWh vätgas främst tillverkad med fossilgas. 2030 kan produktionen av biogas bli större än användningen av metan i Danmark. Omställningen av energisystemet kräver stora investeringar. Danmark har haft modet att gå före. Detta skapar många jobb i Danmark och en världsledande vindkraftsindustri som genererar stora exportintäkter. Det strukturerade och målmedvetna arbetet i Danmark imponerar. Sverige har mycket att lära av Danmark.
REPLYmats nilsson@Bengt Hellman
3 juni, 2024, 10:00 f mDet är väl bra att ställa om från fossilt. Men Danmark har valt en väg som genererat bland världens högsta priser (eller kostnader, hur du nu vill se det) per kWh. De är kanske bara slagna av Tyskland i detta Tyskland erfar nu en avindustrialisering pga höga gas och elpriser.
Sverige visade ”mod” när man tvingade förtida stängning av kärnkraftsreaktorer som skulle ersättas med sol och vind. Vi vet idag vad det ”modet” lett till. Har Sverige råd med mera ”mod”?
REPLYLars-Göran Johansson@mats nilsson
3 juni, 2024, 2:52 e mDet påstås ofta att Tyskland har EU´s högsta spotpriser. Men utan referenser. Det är i och för sig inte många sidor på nätet som visar medelvärden på spotpriser under ett år. Men här är i alla fall en som visar det, https://www.ffe.de/en/publications/europaeische-day-ahead-strompreise-im-jahr-2023/. Dock i form av histogram, så det exakta värdet kan vara lite svårt att avläsa, för åren 2019-23. Men relationerna mellan olika länder går lättare.
Ser vi på förra året, 2023, så var spotpriset i Tyskland definitivt inte EU´s högsta. Åtminstone 12 EU-länder hade högre medelvärde på spotpriset.
Ser man på Danmark hittar jag hela 19 EU-länder med högre spotpriser.
Högsta spotpriset hade Italien med ungefär 130 eur/MWh. För Tyskland var det ungefär 95 eur/MWh. Och för Danmark ungefär 85 eur/MWh.
Lägst spotpris 2023 hittar vi i Sverige på alldeles över 50 eur/MWh. (Eftersom det är ett snittpris för nationen så var det högre i SE4 och lägre i SE1. Det är bara i Sverige och Danmark som man har olika spotpriser i olika delar av landet.)
REPLYKalle Andersson@Lars-Göran Johansson
3 juni, 2024, 3:33 e mVi vet sedan länge att spot-priset är en mycket liten del av kostanderna för el där systemkostander (alltså allt som inte ingår spot-priset) är den absolut största andelen. För Danakr har de sista 20 åren spot-priset varit 10-20% av slutkundernas priser för småhushåll.
REPLYBengt Hellman@mats nilsson
5 juni, 2024, 2:04 e mDet är väl bra att ställa om från Fossilt, skriver Mats Nilsson. Det är inte bara bra. Det är nödvändigt! Kostnaderna för klimatförändringarna med artdöd, stigande hav, allvarligare väderhändelser, svårigheter för livsmedelsförsörjning och stora strömmar av klimatflyktingar blir annars mycket stora. Det är billigare att vidta åtgärder nu än att hantera klimatproblemen.
Hela Second Opions artikel handlar bara om kostnader och problem. Den internationella Energy Agency (IEA) publicerade i maj en rapport som visar att det ger lägre kostnader och mer välstånd om utbygganden av billig förnybar el skyndas på. Kostnaderna för solel, vindel och batterier har nu blivit så låga att vi blir rikare om vi bygger snabbare.
Både Tyskland och Danmark har gått före. Innan kostnaderna för förnybart var så låga som de är nu tog de betydande kostnader för att bana väg för det förnybara. Tyskland hade inmatningstariffer på 4 kr/kWh för solel. Det satte fart på utbyggnaden som drivit ned kostnaden för solel så att den idag är lägre kostnaden för fossil energi. Danmark gjorde stora insatser för vindkraften vilket gör att landbaserad vindkraft kan byggas utan stöd.
Stängningen som gjordes 2020 0ch 2021 av kärnkraftsreaktorer beror inte på politiska diktat utan att reaktorägarna inte bedömde det som lönsamt att rusta upp dem. Vattenfalls vd beskriver det i detta klipp https://www.youtube.com/watch?v=-nconh2BEqM
REPLYfredrik bruno@Bengt Hellman
4 juni, 2024, 5:11 f mBengt Hellmans kommentar innehåller mycket värdeomdömen, vilket direkt placerar hans inlägg i ena hörnet av debattringen. Som framgår av tidigare artiklar på Second Opinion har inte Danmarks elproduktion varit problemfri, får man in för mycket vindkraft i elsystemet så har man stora problem att hantera med både för hög och för låg elproduktion, vilket kräver utrustning som batterier, gasturbiner eller vad man nu väljer för att kompensera svängningarna. För närvarande tycks fossilbaserad kraftproduktion vara den i Danmark dominerande balanserande kraften. Och då sitter vi ändå där med skägget i brevlådan.
REPLYSvenolof:s artikel är ett föredöme i saklig information om var problemen faktiskt finns och vilka förutsättningar som finns för att praktiskt (”på golvet”) verkligen komma tillrätta med svårigheterna. Visioner är lätt att ha, men de skall betalas, och det med hårdvaluta, teknik, utrustning och metoder som finns idag och inte med vad man tror att man kan göra i en tänkt framtid.
Det går att göra stora vinster idag på att satsa på utbyggd grön teknik, men för oss konsumenter och skattebetalare handlar det om att investeringarna också måste betala sig på sikt, kanske 20-50 år in i framtiden.
Bengt Hellman@fredrik bruno
5 juni, 2024, 2:49 e mDanmark har en trygg elförsörkning och en hög andel förnybar kraft. Danmark sålde länge balaseringstjänster till Tyskland så att vindkraften i Danmark kunde reglera ner när det var obalas i Tyskland. Danmark har kunnat hantera vindkraftens variationer väl genom elproduktion i biobränsleeldade kraftvärmeverk och god uppkoppling till vattenkraft i Norge, Sverige och fossil kraft i Tyskland. Den snabba utbyggnaden av sol ställer dock till en del problem då stora solparker plötsligt kan täckas av moln eller molnen plötsligt försvinna. Att ha fler och med utspridda solparker jämnar ut och minskar behovet av batterier.
Det Danmark vill göra nu är att exportera vätgas. Vätgasproduktionen kan då balansera elnätet genom att konsumera elöverskott. Gasen kan sedan lagras och levereras till Tyskland eller varför inte till kemiindustrin på den svenska Västkusten. Elnätet kan också balanseras genom sektorskoppling till värmesystemen där värme skapas när det är gott om el och levereras ut efter behov.
De låga priserna på förnybar energi gör att det inte längre behöver vara någon uppoffring att ställa om till förnybart. Tvärtom kan stora besparingar göras. Investeringarna är stora och driftkostnaderna låga så i längden kan det bli en mycket bra affär. Läs mer hos IEA https://www.iea.org/reports/strategies-for-affordable-and-fair-clean-energy-transitions/executive-summary
REPLYBjörn Christoffersson@Bengt Hellman
4 juni, 2024, 2:44 e mBengt,
REPLYDet är nog Danmark som har lite att lära av Sverige. Redan 1984 hade vi ett i princip fossilfritt och starkt elsystem och det systemet har sedan dess stöttat Danmarks elförsörjning. Utan det stödet hade Danmark inte fungerat. Danskarna måste nog tillnyktra och ifrågasätta om vindkraft ensamt leder till ett starkt, stabilt och ekonomiskt elsystem.
Bengt Hellman@Björn Christoffersson
5 juni, 2024, 2:52 e mDet finns säkert saker Danmark kan lära av Sverige, men vi har mer att lära av dem. Danmark är föregångare och Sverige släpar efter. Danmark klamrar sig inte fast i gammal utdaterad teknik på samma sätt som vi gör i Sverige. De har löst många frågor kring förnybar energi som vi ännu inte löst i Sverige.
REPLYBjörn Christoffersson@Bengt Hellman
6 juni, 2024, 6:45 f mMen, ändå är Danmark beroende av svensk kärnkraft. Utan kärnkraften har vi inget att exportera när kylan slår till och vinden mojnat. Danmark är ett föregångsland när det gäller vindkraftverk, men är dåliga på att bygga ett stabilt och leveranssäkert elsystem. Västra delarna av landet stabiliseras med det tyska elsystemet och de östra med det svenska.
REPLYBengt Hellman@Björn Christoffersson
11 juni, 2024, 10:41 f mDanmark har bra uppkoppling mot kringliggande länder, Tyskland, Holland, Storbritannien, Norge och Sverige. I Sverige har vi vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, biokraft och solkraft. Att bara framhålla kärnkraften i Sverige ger en felaktig bild.
Det kommer många olika tekniker som kan hjälpa till att balansera elsystem, batterilager, sektorskoppling mellan värme och elsystem, flexibel vätgasproduktion, lagring av högtemperaturvärme m m.
REPLY