Genom att frångå EU:s terminologi ”fördummar” regeringen elsystemet och cementerar otydligheten om vem som bär ansvar för dess utveckling. Gör som Finland, säger Arman Teimouri och Carl-Oskar Bohlin, och skriv ellagen så att stamnätet bör planeras, byggas och upprätthålls i enlighet med EU:s krav.

Att terminologi har betydelse uppmärksammas i en aktuell riksdagsmotion av Arman Teimouri, energi- och näringspolitisk talesperson för Liberalerna, och Carl-Oskar Bohlin, näringspolitisk talesperson för Moderaterna.

Bild: Carl-Oskar Bohlin (M) och Arman Teimouri (L).

Motionen har föranletts av regeringens proposition om genomförande av EU:s elmarknadsdirektiv till den del det gäller nätverksamhet, lämnad till riksdagen den 16 mars, planerad för slutbehandling den 18 maj.

”Tyvärr har propositionen svagheter som i mycket går att spåra till regeringens avsteg från EU-direktivets definitioner. Särskilt bekymmersamt är det att lagförslaget cementerar otydligheten kring vem som bär det långsiktiga ansvaret för att elöverföringen i Sverige fungerar. Det är med det liggande förslaget tveksamt om direktivet kommer att kunna anses implementerat”, säger Arman Teimouri och Carl-Oskar Bohlin.

Framför allt reagerar de på att EU-direktivets begrepp ”systemansvarig för överföringssystem” respektive ”systemansvarig för distributionssystem” i regeringens förslag till lagtext fått benämningarna ”transmissionsnätsföretag” respektive ”distributionsnätsföretag”.

De facto förekommer i den svenska ellagen – som antogs i sin första form 1997 och sedan justerats och kompletterats åtskilliga gånger – begreppen ”överföringssystem” eller ”distributionssystem” inte en enda gång. I stället talas om ”ledningsnät”, ”transmissionsnät” eller om ”nät” i ordsammansättningar.

Regeringens val av termer leder tankarna till det fysiska ledningsnätet, trots att EU-lagen syftar på det mer omfattande och sammansatta begreppet ”system”, framhåller Arman Teimouri och Carl-Oskar Bohlin.

”Just otydlighet i ansvar har ofta framhållits som en förklaring till att kraftsystemet i Sverige, särskilt i södra Sverige, har kunnat försvagas så kraftigt över tid utan att åtgärder för att bibehålla kraftsystemets förmågor har vidtagits.”

Att upprätthålla och utveckla ett ledningsnät är helt enkelt inte jämförbart med att utveckla ett komplett överföringssystem.

En titt i relaterade dokument visar att EU hade etablerat sin terminologi redan i det andra energimarknadspaketet, antaget 2003. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/944 om gemensamma regler för den inre marknaden för el – det fjärde elmarknadspaketet – förekommer ordet ”överföringssystem” 247 gånger och ”distributionssystem” 125 gånger, men inte de termer som den svenska regeringen nu föreslår.

I februari 2018, i en proposition om EU:s nätkoder för el, förklarade regeringen saken så här:

”För att underlätta framställningen används i det följande ordet ’nätföretag’ i stället för ’systemansvarig’, ’transmissionsnätsföretag’ i stället för ’systemansvarig för överföringssystemet’ och ’distributionsnätsföretag’ i stället för ’systemansvarig för distributionssystemet’.” 

I syfte att underlätta framställningen alltså.

Regeringen verkar dock rätt ensam om sin tolkning. Till exempel menar Energimarknadsinspektionen (Ei) att termerna inte är utbytbara. I en omfattande genomgång – för regeringens räkning – av Sveriges implementering av EU:s regelverk 2020 var Ei:s slutsats att Sverige borde ta in begreppen ”överföringssystem” och ”distributionssystem” i den nationella lagstiftningen.

Ei har ändå inte till hundra procent hållit sig till EU:s originaltext. Så här lyder EU:s officiella definitioner:

distribution: transport av el i system med högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande till kunder, men inte leverans.

systemansvarig för distributionssystem: en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift, säkerställande av underhåll av och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribution av el. (regionnät, lokalnät)

överföring: transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutkunder eller distributörer, men inte leverans.

systemansvarig för överföringssystem: en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

Ei:s förslag är identiskt fram till stipulationen i slutet av definitionen att de systemansvariga ska ”säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribution av el”. Detta krav har Ei strukit.

Strykningen motiveras inte. I praktiken skulle detta kunna tolkas som ett ställningstagande också från Ei:s sida av det inte hör till Svenska kraftnäts ansvarsområde att agera med sikte på framtiden.

En sådan uppfattning kan ställas i relation till återkommande förklaringar bland annat i artiklar på Second Opinion om att Svenska kraftnäts uppdrag är ”reaktivt” och att Svenska kraftnät ”inte ska bygga elnät på spekulation”.

Det kan noterats att den ståndpunkt som fick riksdagens stöd 1992, när Svenska kraftnäts uppdrag specificerades, formulerades så att Svenska kraftnät ”bör tillse att behövliga anläggningar uppförs […] om den existerande kapaciteten är otillräcklig”.

Regeringens ger i den aktuella propositionen förklaringen att ”någon fullständig anpassning av terminologin i den nationella ellagstiftningen till EU-rättsakterna inte är praktiskt genomförbar” och att det ”framstår som lämpligt” att i lagen använda de här definitionerna:

distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät,

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät.

Arman Teimouri och Carl-Oskar Bohlin köper inte detta. De framhåller i sin motion att begreppet överföringssystem är centralt i elmarknadsdirektivet:

”Ett överförings­system inkluderar gränssnitten gentemot både elproduktionen och elanvändningen. Båda är delar av elsystemet, det fysiska elnätet är bara ett av elementen.”

”Hur kraven för anslutning utformas för elproducenterna är minst lika viktigt för överföringssystemet som de investeringar som görs i elnäten och lokaliseringen av produktionsresurser.”

Ett sätt till att förhålla sig till frågan är att jämföra hur andra medlemsländer i EU implementerat det aktuella direktivet. Arman Teimouri och Carl-Oskar Bohlin har bekantat sig med Finlands elmarknadslag, som bekvämt nog finns också i officiell svensk version.

EU-direktivets bestämmelser överordnas här tydligt den finländska ellagen genom den här formuleringen i 40:e paragrafen:

”Stamnätet ska planeras, byggas och upprätthållas så att nätet uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens lagstiftning på nätens driftsäkerhet och tillförlitlighet.”

Arman Teimouri och Carl-Oskar Bohlin föreslår ett motsvarande tillägg i den svenska lagtexten:

”Ett nätföretag ska planera, bygga och upprätthålla sitt elnät så att det uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens lagstiftning på nätens driftsäkerhet och tillförlitlighet.”

Är Teimouri och Bohlin ute i rätt sak?

Maja Lundbäck, välbekant för Second Opinions läsare efter en artikelserie i fjol om den svenska elsystemkrisen, arbetar sedan början av maj på ENTSO-E, den samarbetsorganisation för europeiska systemoperatörer som fick legal status inom EU i samband med det tredje elmarknadspaketet 2008. Hennes titel är operational framework senior specialist, vilket innebär att hon arbetar med just regelverket.

Maja Lundbäck.

”Att inte ha rätt definitioner i ellagen har förmodligen försvårat implementeringen av det tredje inre marknadspaketet i Sverige”, säger hon.

”Det tredje paketet tog fram ett detaljerat förfarande för överföringssystemet och utgår helt och hållet från skrivningarna om vad systemansvaret i direktivet faktiskt innebär. Men i Sverige har detta inte anammats fullt ut i ellagen. Vilket har lett till otydligheter.”

Maja Lundbäck hänvisar till Svenska kraftnäts rapport nyligen om uppfyllande av EU:s lagstiftning.

”I Sverige har fokus hos elsektorn i stort sett legat på nätutbyggnad och nätkapacitet i stället för överföringskapacitet och förmågan att transportera el till dem som behöver den. Att endast bygga nät kommer inte att hjälpa den situation som elsystemet i dag befinner sig i.”

”Att implementera EU:s lagstiftning och förtydliga systemansvaret hos hela sektorn är grundläggande, för att kunna identifiera och genomföra de åtgärder som ökar elsystemets överföringskapacitet och leveranssäkerhet”, säger Maja Lundbäck.