Naturskyddsföreningen vill diskutera framtidens energisystem. Som verktyg använder de sin egen rapport ”Finn fem fel på kärnkraften”.

Men genom att ensidigt fokusera debatten på ett enda kraftslag och inte se till helheten, så missas möjligheten till en konstruktiv diskussion om vad som är möjligt att åstadkomma och vad som krävs för att komma dit.

Energibranschen blir ofta beskylld för att vara konservativ och försvarare av status quo. Det är inte sant. Vi har också en framtidsvision om ett hållbart energisystem med minimal miljö- och klimatpåverkan. Däremot måste vi samtidigt som vi arbetar mot vår vision också förhålla oss till verkligheten. 

Oavsett vad Naturskyddsföreningen eller Svensk Energi anser om olika kraftslag så bör vi vara överens om vad som krävs av ett effektivt energisystem:
· så liten klimat- och miljöpåverkan som möjligt med tanke på varje lands förutsättningar.
· leveranssäkerhet; vi ska kunna få el när och där vi behöver den .
· en lönsamhet för energiföretagen som gör det möjligt att leverera el till konsumenter och industri och dessutom få pengar över till att investera i befintlig eller ny produktion och i elnäten.

Naturskyddsföreningen gör rätt i att adressera kostnaderna för olika kraftslag. Föreningen talar om subventioner för kärnkraft som om det vore något unikt. Faktum är att alla kraftslag har fått och får subventioner när de introduceras på marknaden. Ny kärnkraft kommer däremot inte att subventioneras av staten och därmed är det upp till energiföretagen att avgöra om en investering lönar sig eller ej. Om den är så olönsam som Naturskyddsföreningen menar, då finns det heller inget för dem att oroa sig för.

Men vad säger Naturskyddsföreningen om stöd till andra kraftslag? Svensk Energi anser att kraftslagen ska konkurrera på lika villkor och på sikt ska varje kraftslag stå för sina egna kostnader. Tyskland och Spanien lyfts ofta fram som goda exempel där subventioner möjliggjort en massiv utbyggnad av vind och sol. Nu kan vi dock se resultatet i form av att kundens kostnader för att köpa el går i taket samtidigt som energiföretagens lönsamheten slår i botten och statens intäkter uteblir. En ekvation som inte går ihop.

Tyskland inför nu avgifter för de anläggningar som tidigare subventionerats något som Spanien redan gjort. Kina må också vara ett föredöme inom förnybart, men balanserar sitt system med enorma mängder kolkraft.

Naturskyddsföreningen lyfter fram brist på reglerbarhet som ett argument emot kärnkraft. Kärnkraft används dock bäst som baskraft och görs så också i Sverige. Vattenkraften är det kraftslag som har optimala reglermöjligheter och i brist på vatten används ofta kol- eller gaseldade kraftverk för att reglera systemet beroende på efterfrågan på el eller svängningar i övrig produktion. Kraft från vind och sol kan inte på samma sätt öka eller minska sin produktion för att kortsiktigt parera variationer i elbehov. Det är därför vi behöver en mix av kraftslag vars egenskaper kompletterar varandra. Det är möjligt att dessa utmaningar kan lösas i framtiden med så kallade smarta elnät och nya lösningar för lagring av energi. Men än är vi inte där och FoU kostar pengar. Någon måste ha resurserna att investera.

Naturskyddsföreningen lyfter också fram andra och viktiga aspekter av kärnkraften som uranbrytning. Sett ur ett livscykelperspektiv har alla kraftslag utmaningar att arbeta med. Gruvnäring, oavsett ämne, har sina miljöaspekter och därför ställer de svenska kärnkraftsägarna krav på sina leverantörer och granskar deras miljö- och kvalitetsprogram.

När det gäller avfallsfrågan så har vi i Sverige kommit mycket långt. Vi har studier och analyser och processer som leder till förverkligande. Vi har interna granskningar, oberoende myndigheter och vi har samråd. Att det uppkommer synpunkter, i detta fall i form av kritik, är inte konstigt. Det konstiga är att Naturskyddsföreningen inte ser att utvecklingen framskrider .

Naturskyddsföreningen lyfter fram olycksrisken. Med rätta. Just därför är också säkerhetsfrågan av största vikt för kärnkraftsägarna och något som alltid sätts främst. Före produktion och före kortsiktig lönsamhet.

Ett framtida svenskt energisystem kommer med all sannolikhet innehålla en hög andel kraft från förnybara produktionskällor. Vi har en hög andel redan idag – framför allt tack vare vår 100-åriga vattenkraft. Lägg till kärnkraften så har vi också en av världens renaste elproduktion, sett till klimatskadliga utsläpp. Så ser det inte ut i resten av världen. Självklart ska vi ha förnybar el i form av vind och sol, förnybart är bra, men vi måste också vara ärliga med att effektiva elsystem också behöver kraft som kan producera i jämn takt eller styras. Naturskyddsföreningen menar att 100 procent förnybart är möjligt. En förändring kommer dock inte ske genom att blunda för de problem som måste lösas.

Helena Olssén
El- och samhällsanalytiker, Svensk Energi