Miljöpartiet fattade beslut på sin kongress i våras att Vattenfall ska behålla sina brunkolstillgångar i Tyskland men arbeta för att dessa ska läggas i träda. Det är ett historiskt beslut som innebär att Sverige ska driva extraterritoriell energipolitik. Tänk om någon utomlands skulle ha samma politiska ambitioner med svensk energiproduktion?

Svensk elförsörjning bygger huvudsakligen på kärnkraft och vattenkraft. Vattenkraften byggdes ut under 1900-talet fram till dess att stora protester ledde till att utbyggnaden avstannade 1970.

Därefter kom kärnkraftsutbyggnaden som gav oss lika mycket elproduktion. Därtill kommer kraftvärme och vind som nu båda byggs ut med hjälp av stora subventioner. Någon storskalig satsning på mer vattenkraft är knappast trolig i dagsläget. Svenska myndigheter driver dessutom en kampanj mot befintlig vattenkraft genom att kräva att alla miljötillstånd ska förnyas.

Under förra mandatperioden valde Alliansen ett tag att beskriva vårt svenska elsystem som bestående av tre delar: kärnkraft, vattenkraft och förnybart. Men alliansen insåg till slut, kanske en regnig dag, att även vattenkraft är förnybart. Tänk om ett utländskt energibolag, till exempel från Tyskland, ägde svensk vattenkraft och blev utsatt för ett medialt tryck som motsatte sig vattenkraft i de vackra svenska älvarna. Just tyskar gillar Sverige och svensk natur. Tyska medier skulle också kunna hänvisa till våra egna strider om älvarna på 1960-talet så detta är inte en helt orimlig tanke.

Låt oss vidare tänka oss att ett politiskt parti i Tyskland tar ett resolut kongressbeslut att tvinga tyska bolag att avveckla den omoraliska svenska vattenkraften. Att den svarar för nästan hälften av svensk energiförsörjning är väl bara en praktikalitet som svenskarna nog själva kan fixa till. Att vattenkraften dessutom är viktig som reglerkraft, för att Sverige ska kunna kosta på sig vind- och solkraft, behöver kanske inte heller ha någon betydelse för partier i utlandet? Slut på tankeexperimentet.

I Sverige är vi mycket moralistiska när det gäller brunkolet. Fler partiledare verkar bära kolbit än kors nuförtiden. Att brunkol är en avgörande del i tysk energimix saknar betydelse för svenska politiker. Sedan Tyskland valt att, till enorma kostnader, avveckla sin kärnkraft har brunkolsberoendet till och med ökat. Chefen för det tyska industriförbundet, BDI, Ulrich Grillo, sa nyligen till DN att Tyskland inte kan avveckla både brunkol och kärnkraft samtidigt.

I östra Tyskland är brunkolshanteringen en viktig näringsgren och Vattenfall åtog sig dessutom vid köpen av brunkolsbolagen VEAG och LAUBAG att ta långsiktigt ansvar för utbildningen inom sektorn.

Det som borde avvecklas är i stället den politiska inblandningen i Vattenfall. Bolaget har under många år tvingats följa sinsemellan fullständigt oförenliga mål, men MP:s kongresskrav om att lägga kolgruvor i träda tar priset.

Det är faktiskt precis lika orimligt att tvinga Vattenfall att lägga ned kraftproduktion i Tyskland som att kräva att tyska energiföretag skulle avveckla svensk vattenkraft. Kanske är det enda sättet att få ordning på denna röra att helt avveckla det politiska inflytande över Vattenfall. Själv skulle jag gärna köpa aktier i ett Vattenfall som inte styrs av politiker.

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad på Svensk Tidskrift.